- Caitlin älskling, du måste vakna nu. En välbekant röst viskade i mitt öra och jag blev lite lätt skakad. Jag kände något som kitlade mig i ansiktet och öppnade mina ögon sakta och jag såg då att min mamma stod lutad över mig och att det var hennes långa bruna hår som hade kitlat mig lite lätt i ansiktet.
- God morgon, du måste gå upp nu.. Chloe ska inte behöva stå och vänta i all evighet, sa mamma och satte sig på min säng. Jag satte mig upp och sträckte på mig, det var så skönt att sträcka på sig ! Mamma kollade runt i mitt stora rum. Mina väggar var tapitserade i ett svart och vitt mönster och jag hade en balkong som var på baksidan av huset till vänster om min säng. Jag hade en mjuk dubbelsäng som stod mot den väggen som man såg när man kom in i mitten av rummet och så hade jag en stor, och då menar jag stor, garderob till vänster om min säng. Sedan hade jag ett skrivbord med min älskade laptop på, en stol och lite pennor och andra saker. Det var ganska lite saker i mitt rum för att vara så stort. I Liams rum, som var bredvid mitt, kunde jag höra röster. Det var pappa och Liam som pratade.. jag hörde inte direkt vad dom sa men dom pratade ganska högt. Mamma hade mörka ögonpåsar och förstod då att hon måste jobbat sent igår.
- När kom du hem igår ? Frågade jag och hon vände blicken mot mig.
- Ja... efter midnatt. Det hade varit en bilkrasch så jag var tvungen att stanna lite längre, sa hon och rättade till det fina nattlinnet som hon brukade sova i.
- Jag försökte komma hem tidigare efter att Liam hade ringt men jag kunde inte. Hon såg ner på mitt USA täcke. Många i detta området, inklusive mina föräldrar, brukade ha siden täcken och sånt lyx men jag gillade sånna ovanliga täcken, tex det som jag hade nu när hela täcket var USA:s flagga. Hon fortsatte med att kolla ner på mitt täcke en stund en klappade hon mig på benet och ställde sig upp. 
- Nu måste du verkligen gå, du börjar om en timme ! Och ikväll ska både jag och pappa vara hemma så du kan ju hjälpa mig med maten, jag vet att du gillar att laga mat, sa hon och log ett mjukt leende och gick sen ut. Jag suckade och kollade på klockan, 08.05. Jag tog mig motvilligt upp ur sängen och gick mot min garderod. Jag tog ut vår fula skoluniform och slängde den på sängen. Den fula skoluniformen var en mörkblå V-ringad långarmad kashmirtröja, lite fancy med kashmir för en skola kanske, och en kjol i samma färg som nästan gick ner till knäna. Jag letade fram ett vanligt vitt linne att ha till tröjan och ett par vita strumpbyxor, bara för att det var vinter. När jag fått på mig det gick jag ner för att fixa mig i badrummet och sen äta frukost.

När jag kom ner stod en skål med naturell yoghurt, musli och blåbär och väntade på mig. Hur hittade man blåbär på vintern ?
- Gumman, jag har gjort nyttig frukost till dig ! Du måste sluta med din jordgubbsyoughurt ! Vi vill inte att du ska gå upp i vikt lilla hjärtat, sa min mamma som hade kommit från ingen stans med sina jobbkläder på sig. "Såklart inte" mumlade jag tyst för mig själv och himlade med ögonen.
- Mamma, är jag inte redan smal som jag är ? Folk har tillochmed frågat om jag har ätstöringar ! Det skulle inte vara något fel om jg gick upp några kilo, sa jag och hoppades att hon skulle ge upp hela den här grejen. Det är ju klart, det är bra att vara hälsosam men jag är tonåring ! Mamma skrattade bara och sköt fram skålen framför mig när jag satt mig på en stod runt det stora bordet. Hon hällde upp en kopp kaffe och gick sen ut ur köket. När jag ätit upp satte jag in skålen och skeden i diskmaskinen och sprang sen ut till hallen för att ta på mig mina ytterkläder och sen gå till Chloe.

När jag mött Chole började hon direkt med sitt tjat om vem jag gillade. Hon hade snart sagt vartenda kille i hela skolan. Tillslut blev det bara för mycket.
- Okej, jag berättar ! Sa jag och stannade. Chole vände sig och blev genast nyfiken, och jag blev genast nervös.
- Du måste lovat att inte berätta för någon, sa jag och såg så allvarlig ut jag bara kunde. Chole nickade och stirrade förfarande på mig med nyfikna ögon. Jag öppnade munnen för att säga något men jag ångrade mig direkt, jag vågade inte ! Jag bet mig i läppen och tänkte på vad som kunde hända om jag berättar det. Hon kanske inte bryr sig ? Eller så börjar hon "reta" mig... Herregud, varför skulle det vara så svårt ?! Chole kollade fortfarande på mig och hade inte rört sig ur fläcken.. jag vet inte ens om hon andades..
- Du vet Adrian som jag spillde kaffe på ? Frågade jag och bet mig ännu en gång i läppen.
- Ja.. sa hon och verkade inte fatta. Det gick ungefär en halv minut innan hennes ögon blev stora som klot och hennes mun formades till ett stort o. 
- Herrgud, du menar inte... hon avslutade aldrig meningen och satte handen för munnen. Jag började känna mig extremt obekväm ! Chole öppnade munnen för att säga något och det hon sa förvånade mig...   

Vad säger hon säga ? ;O kommentera vad ni tror och vad ni tycker om novellen :)