"Var är alla papparazzis* ?" Sa jag så snällt man kunde. Jag ville inte förolämpa honom på något sätt genom att tyda att han inte var tillräckligt känd eller att jag bara var med honom pågrund av alla papparazzis.

"Jag vet faktiskt inte. Dom brukar låta mig va när jag är här i Stratford" Sa han och stirrade ut mot vägen.

"Kan vi inte göra något jag är bra på nu ?" Sa jag och suckade. Jag hade blivit trött på att åka Skateboard.

"Som vad ?" Hans blick var nu på mig och den såg fundersam ut.

"Det får du se" Sa jag och flinade.

 

 

 

1. Raviloi 2. Lucy's Outfit 3. Justin's Outfit

 

Justin's Perspektiv:

 

"Hon skjuter och hon gör mål !" Skrek Lucy när fotbollen sköts förbi mig och in i nätet bakom mig. Hon började hoppa runt på gräsplanen och sjunga något jag inte hörde. Hennes mörkbruna hår kastades överallt och jag kunde inte låta bli att skratta åt henne. När jag först träffade henne var hon så blyg och tillbaka dragen och jag kunde aldrig tro att efter några dagar med henne att hon skulle vara så full av energi och rolig. Jag tog tag i bollen som låg i nätet och gick mot henne. Hon hade slutat hoppa runt och stod nu med mobilen i handen och skrev någonting. 

"Helvete" Mumlade hon och rynkade på näsan.

"Vad är det ?" Frågade jag och ställde mig närmare henne.

"Pappa måste jobba senare idag så jag måste göra maten" Sa hon och suckade. Hon tog sedan bollen ifrån mig och började skjuta på den. Jag sprang efter henne och försökte ta bollen ifrån henne, vilket inte gick så bra eftersom att hon var väldigt bra på fotboll.

Jag hade nästan bollen när hon sköt den ifrån mig och in i mål.

"Och hon gör det igen !" Skrek hon och började hoppa runt igen.

"Hur kan du va så bra på fotboll ?" Sa jag andfått. Lucy verkade inte det minsta trött medans jag säkert var röd i ansiktet av ansträngning. Och jag som trodde att jag hade bra kondition.

"Jag har växt upp med två fotbollsgalna bröder" Sa hon och slutade hoppa.

"Okej... Ja, du är bra det kan man lugnt säga" Jag var fortfarande lite andfådd men jag kunde andas normalt nu.

"Kanske jag är.. Men inte du" Sa hon retsamt och började sedan skratta.

"Nu du" Sa jag och sprang sedan mot henne. Hon fattade snabbt vad som hände och så började hon också springa. Jag var bara någon meter bakom henne, så jag snabbade på farten och när jag bara var några decimeter bakom henne svepte jag mina armar om hennes midja och snurrade sedan runt henne. Hon började skratta hennes underbara skratta och sprattlade med benen.

"Nej, Justin släpp ner mig !" Skrek hon. Jag gjorde som hon sa och släppte ner ner henne. Jag hade nog snurrat henne lite för mycket, när jag släppte ner henne vinglade hon till och trillade ner på marken. Hon skrattade fortfarande och verkade inte bry sig om att hon hade trillat.

"Du är fortfarande dålig på fotboll" Sa hon mellan skratten.

"Du ber om det" Sa jag och sträckte fram mina händer för att börja kittla henne. Hon satte händerna framför mitt ansikte för att stoppa mig och satte sedan händerna framför ansiktet.

 

 

"Nej, Justin sluta !" Skrattade hon när jag började kittla henne.

"Inte förens du säger att jag är bäst på fotboll !" Sa jag och fortsatte kittle henne. Och vände och vred sig hela tiden och försökte komma låss.

"Det är fult att ljuga" Skrattade hon och gjorde en anstats att springa här ifrån men jag stoppade henne och började kittla henne ännu mer.

"Okej, okej.. Justin, du är bäst på fotboll !" Försökte hon få fram mellan skratten. Jag slutade kittla henne och ställde mig upp, hon låg fortfarande kvar på gräset och försökte andas normalt.

"Vad sa du ? Sa jag och flinade. Hon blängde mot mig och suckade.

"Justin, du är bäst på fotboll" Sa hon surt. Jag nickade bara nöjt och hjälpte henne sedan upp. Hon borstade av sina mörkblå shorts, sitt gråa linne och rättade till sin svart, vit randiga skjorta.

"Vad ska vi göra nu ?" Sa jag och stoppade ner mina händer i mina jeans fickor. Det kändes konsigt att fråga. De kändes som om att hon inte ville hänga med mig längre.

"Ehm.. Klockan är snart kvart över 6 så jag måste nog hem och göra middag" Sa hon försiktigt. Det såg ut som att hon inte ville såra mig eller något sådant.

"Om du vill så kan du äta hos oss" Hon bet sig i läppen och såg upp på mig med de hundvapls ögonen som hon hade. Så gulligt.

"Visst" Sa jag och log mot henne. Hon nickade och började gå motsn väska som låg vid fotbollsplanens ände. Jag följde efter henne och sedan gick vi mot min bil.

 

-

 

"You're beautiful, beautiful, you should know it"  De orden snurrade runt i mitt huvud när jag satt i bilen med Lucy. Hon gjorde inte direkt något speciellt, hon bara satt i passagerarsätet med vinden som blåste i hennes hår pågrund av det öppna fönstret och såg Stratford glida förbi. Men ändå såg hon så onaturligt vacker ut. Jag ville säga det till henne men jag var rädd att hon skulle ta det på fel sätt. När det blev rött ljus såg jag på henne diskret och så fort hon såg på mig vände jag huvudet mot vägen igen. Jag var faktiskt ganska förvånad att hon inte hade någon pojkvän. Jag hörde en sms signal som kom från en iPhone och trodde att det var min men när Lucy tog upp sin mobil och började knappa på den förstod jag att det inte var min. 

"Men lägg av" Mumlade hon för sig själv och suckade irriterat.

"Vad är det ?" Frågade jag henne och svängde åt höger med bilen.

"Det är bara min bror som retas med mig om skoldansen" Sa hon och knappade irriterat på sin mobil.

"Aha" Sa jag bara och fokuserade på vägen. Plötsligt lutade Lucy ut sitt huvud genom fönstret och jag kunde höra henne dra efter andan.

 

 

 

"Vad är det som händer ?" Sa jag och började känna mig orolig. Hon drog in huvudet igen och det lät som att hon pustade ut. Hennes ansikte var förvirrat men man kunde se spår av lättnad.

"Jag trodde jag såg någon jag kände" Sa hon och stirrade ner på sina knän. "Men det gjorde jag inte som tur var" Mumlade hon. Jag kände på mig att jag inte skulle höra det sista.

 

Lucy's Perspektiv: 

 

Justin parkerade sin bil på trottoaren utanför vårat hus. Jag hade sagt till honom att parkera där för att om Pappa inte fick sin vanliga plats vid uppfarten skulle han bli skit sur. Vi gick ut ur bilen och upp till ytterdörren. En flashback av när Justin hjälpte mig när jag hade fått den bollen i magen blixtrade till framför mig och av någon anledning började jag le för mig själv. Jag öppnade ytterdörren, tog av mig skorna och gick in i köket. Justin hade lite problem med sina skor så han var fortfarande kvar i hallen. Jag ställde mig vid köksön som stod mitt i köket och pressade handflatorna mot den. Jag hade ingen aning om vad jag skulle laga till middag. Plötsligt kom en leendes Justin in i köket och ställde sig bredvid mig.

"Så, vad blir det till middag ?" Sa han och slog ihop händerna som om att han taggad.

"Jag har ingen aning.." Suckade jag och satte armbågarna på köksön och lät mitt huvud vila i händerna.

"Okej..." Sa Justin sakta och lät nästan förvirrad. Jag gick bort mot ett skåp som var bredvid kylskåpet och tog ut en italiensk kockbok. Jag tyckte det var lättare att laga italiensk mat eftersom att jag praktiskt taget växt upp med det.

"Okej, vad tycker du vi ska ha ?" Sa jag och bläddrade bokens sidor.

"Jag fattar inget, allt är ju på italienska !" Sa Justin förvirrat. Han tog boken ifrån mig och började bläddra i den. Det fanns bilder så jag misstänkte att det var det han kollade på.

"Jag fattar inget" Sa han tillslut och gav mig boken igen. Jag skrattade åt honom och började bläddra i boken för andra gången. Mina ögon fastnade på en maträtt jag inte hade ätit på jätte länge.

"Det gör vi" Sa jag ock pekade på bilden som fanns i boken. Jag gick bort mot vårt skafferi för att se så att vi hade allt.

"För det första, vad är det och för det andra, sa du vi ?" Frågade Justin som stod vid köksön någon meter bakom mig.

"Det kallas ravioli och ja, det sa jag" Jag flinade för mig själv när jag hörde hur han suckade bakom mig och jag ställde mig på tå för att nå en påse med pasta som jag behövde. Men jag kunde inte nå den. Jag suckade irriterat och sträckte mig så mycket jag kunde, men det gjorde inte mycket skillnad. Plötsligt kände jag två händer runt min midja som lyfte upp mig så att jag kunde nå pasta-påsen. Jag kollade ner och såg Justin stå och flina mot mig. Jag blängde mot honom och han lyfte ner mig.

 

-

 

Ytterdörren smälldes igen hårt så både jag och Justin vände oss om och såg mot köksöppsningen.

"Hej" hörde jag från hallen och kunde direkt höra att det var Luca. Bara några sekunder senare kom han in i köket men stannade upp när han såg Justin.

"Hej" Sa jag och försökte bryta den plötsliga pinsamma stämnaden. Justin vinkade försiktigt åt honom och Luca nickade bara åt Justin.

"Jag ska gå upp till mitt rum" Sa Luca och vände sig snabbt om för att gå ut ur köket. Jag och Justin såg på varandra och brast sedan ut i skratt.

 

 

 

"Är det verkligen okej att jag äter här ?" Sa Justin nervöst när vi hade slutat skratta. Han stod och rörde med en trä sked i köttfärssåsen och jag stod och gjorde tomatsåsen.

"Ja, varför skulle det inte vara det ?" Sa jag och log mot honom.

"Jo, i med hur din bror reagerade som vet att du känner mig, hur tror du då att dom andra ska reagera ?" Jag hade berättat om det Luca hade sagt till mig efter att han hade tagit Justin och hans familjs beställningar och att det var bara Luca i min familj som visste att jag kände Justin.

"Jag vet inte.. Jag tror inte att dom kommer bty sig så mycket" Sa jag och insåg sedan hur fel det lät.

"Asså jag menar inte att dom inte kommer bry sig alls ! Dom kommer säkert bli lite "Wow:ade" av att självaste Justin Bieber står i vårat kök men jag menar jag tänker inte så mycket på att du är jätte känd och så för att jag tycker att du är en helt normal kille, jag säger inte att du inte har talang eller något sådant men du är inte snobbig eller så utan helt normal ! Och nu babblar jag bara på, förlåt för att du fick höra när jag bara babblar på för att det händer ganska ofta som en gång nä..." Mer han jag inte säga förens Justin satte sin hand för min mun så att jag inte kunde prata mer. Justin tog bort sin hand från min mun och små skrattade åt mig och jag började rodna.

"Pratar du alltid så mycket och snabbt ?" Många andra hade sagt att jag pratade alldeles för snabbt ibland men jag förstod aldrig varför, jag tyckte inte att jag pratade snabbt.

"Nej, bara ibland" Sa jag generat och återgick till att röra om i tomatsåsen. Justin följde mitt exempel och började röra om i köttfärsåsen. Inte långt efter kunde vi höra ytterdörren slås igen yttligaren en gång och jag hörde Antonio och min Pappa skrika ett "Hej" till mig. Jag skrek tillbaka samma sak åt dom och sedan kom Pappa in i köket med Antonio i släptåget.

"Mm, det luktar gott som vanligt Lucia !" Sa Pappa och sniffade i luften. Han gnuggade sina händer mot varandra som han alltid gjorde innan han "högg in" som min Pappa uttrytckte det, med andra ord börja äta. När Pappa och Antonio såg mot mig och Justin stannade det upp.

"Ehm... Är det...?" Antonio avslutade aldrig meningen och pekade på Justin medans han tittade på mig. Jag nickade och pressade ihop läpparna som alltid gjorde att jag såg ut som en mupp.

 

 

Både Antonio och Pappa stirrade på Justin som om han var en Alien eller något. Man såg att Justin kände sig lite obekväm och skickade diskreta blickar åt mig som om att han ville att jag skulle hjälpa honom ur situationen.

"Jag och Justin har gjort Ravioli, den är snart klar !" Sa jag och visste att Antonio och Pappa skulle fokusera på mig så fort jag sa "Ravioli".

"Okej, jag och Antonio kan duka då" Sa Pappa och det lät nästan precis som om att han var i en trans. Pappa och Antonio presenterade sig för Justin och gick sedan mot en av låderna som var i köksön och tog fram bestik, tallrikar osv. Jag hällde i pastan, tomatsåsen och köttfärssåsen i en kastrull, rörde om och ställde den sedan på bordet. Jag satte mig sedan ner på min vanliga stol runt matbordet och drog sedan ut stolen bredvid mig som en gest att Justin skulle sätta sig där, vilket han gjorde.

 

-

 

Pappa, Antonio och Luca hade frågat ut Justin medans vi åt. Stackars Justin hade knappt haft någon tid att äta pågrund av alla frågot som min familj ställde åt honom. Tillslut så hade de tröttnat, tack och lov, och låtit Justin få äta.

"Tack för maten, vi går upp till mitt rum" Sa jag och ställde min takllrik på disk bänken och Justin gjorde samma sak. Pappa gav mig en sträng blick som sa "Vad-ska-ni-göra ?" och jag suckade bara åt honom.

"Vi ska bara busringa Ryan och Chaz" Sa jag irriterat till Pappa och sa sedan en vägbeskrivning till mitt rum till Justin och att han kunde gå upp dit.

"Förresten, han är världskänd och har miljoner av tjej fans.. Jag har ingen chans"  Mumlade jag med betoning på ingen åt Pappa.

 

Justin's Perspektiv:

 

Jag gick upp för trappan men blev osäker på vilket rum det var när jag stod framför en vägg med tre precis likadana dörrar. Jag gick ner igen för att fråga Lucy men stannade när jag såg att hon stod i köksöppningen.

"Förresten, han är världskänd och har miljoner av tjej fans.. Jag har ingen chans" Mumlade hon åt någon, antagligen hennes Pappa. Att hon sa det gjorde mig ledsen och sur på något vis. Jag ville inte att hon skulle tro att hon inte var bra nog för någon, för det var hon och hon skulle inte heller tro att hon inte hade någon chans med mig, för att det hade hon. Lucy vände sig plötsligt mot mig och hon såg på mig med ett förvånat uttryck. Just nu kändes det som att jag var tvungen att säga något.

"Jag hittade inte ditt rum så jag kom för att fråga dig" Hon hade börjat gå upp för trappan och nu var det bara ett trappsteg mellan oss.

"Okej, men nu tycker jag att vi går upp och busringer Ryan och Chaz" Flinade hon, tog tag i min arm och drog med mig efter henne till sitt rum.

 

-

 

Signalerna gick och vi var nästan påväg att ge upp när Chaz svarade.

"Det är Chaz" Den välbekanta rösten fyllde rummet som varit så tyst innan pågrund av väntan.

"Chaz Somers ?" Sa jag med min "Mamma-röst". När jag var 12 hade jag tränat stenhårt på att låta som min mamma för att sjukanmäla mig själv när jag inte ville åka till skolan. Och det bästa var, att jag faktiskt lät som mamma. Pågrund av den rösten hade jag fått Pappa att göra många saker för mig.

"Eh, ja" Sa Chaz och man kunde höra att han var förvirrad.

"Hej, detta är Christina More och jag ringer angående ett av många olagliga nerladdning av filer du har begått" Sa jag och försökte låta kall och sträng.

"Ehm.. v-va ?" Stammade han och jag kunde knappt hålla mig för skratt.

"Vi har spårat en IP-adress som har gjort mest olagliga nedladdningar och den IP-adressen var din" Justin som satt framför mig i min säng såg ut att dö av skratt.

"Du skojar väl ?" Man kunde höra att han försökte spela lugn men man hörde klart och tydligt att han var skit nervös.

"Nej, tyvär inte. Jag ser på min data att du bara är sjutton år vi ska ge dig en andra chans. Om vi ser att någon mer form av olaglig nerladdning spåras till denna IP-adressen kommer vi att arrestera dig" Sa jag och försökte spela seriös.

"Okej, d-det kommer inte hända igen.. Hej då !" Så fort han hade avslutat samtalet brast jag ut i skratt tillsammans med Justin.

 

 

"Jag skulle viljat se hans min just nu !" Sa Justin mellan skratten. Jag nickade instämande och försökte sluta skratta.

Plötslig fylldes hela jag av en obehaglig känsla. Jag vet inte varför, allt verkade ju vara perfekt just nu. Jag hörde ringklockan därnere ringa och sedan hörde jag tunga steg i golvet som gick mot ytterdörren.

"Lucy, är du okej ?" Jag väcktes ur mina tankar av att Justin placerade sin hand på min axel och såg oroligt på mig. Jag hade inte märkt att jag hade suttit och tittat vettskrämt mot dörren.

"Ehm, vänta" Sa jag och gick mot dörren. Jag öppnade den på glänt och stack ut mitt huvud för att höra vem Pappa pratade med. Till min förvåning stod Luca och Antonio med dörrarna på glänt och tittade ut precis som jag.

"Vad är det som händer ?" Viskade jag till Antonio som såg oroligt mot trappan.

"Jag vet inte" Viskade han tillbaka. Det gick någon minut och ingenting hördes föutom två lågmälda röster från nedervåningen när plötsligt en allt för bekant röst fyllde hela huset.

"Lucy ! Packa din väska och ta din lata rumpa ner här, du ska med Mamma till Texas !"

__________________________________________________________________________________________

 

Jag sa ju att det skulle bli långt ! Och förlåt om det blev tråkigt och tog lång tid men min data hängde sig när jag hade skrivit hälften och det tog bokstavligen timmar innan jag kunde använda den igen ! Och om det är någon som tycker det går kanske liiite för fort fram mellan Lucy och Justin, jag kan lova er.. Det kommer det inte att göra ! Btw, förlåt om det kanske blev för många bilder :p hehe

KOMMENTERA FÖR MERA ! :)