Mina fötter dinglade i luften under stolen eftersom att den var för hög för mig. Mamma's hysteriska diskution med en polis hördes i hela rummet och konstiga blickar var riktade mot Mamma. Pappa stod brevid henne och försökte lugna ner henne, utan framgång. Han tog tag i Mamma's arm och försökte dra henne ifrån polisen men Mamma slog ilsket till hans hand och puttade sedan honom därifrån. Antonio, som satt bredvid mig och Luca på en rad stolar som stod mot en lång vägg, ställde sig upp och drog Pappa därifrån. De satte sig sedan ner på stolarna bredvid mig och sedan fortsatte vi att lyssna på Mamma's hödljuda skrik som fyllde hela rummet.

 

Jag stod lutad mot en vit vägg inne på polisstationen och väntade på att en polis skulle komma ut för att hämta mig. David, Ryan och Justin satt på stolar som stod uppradade mot en vägg. Det var bara David som visste varför vi var här. Ryan och Justin hade kommit precis när jag och David skulle hoppa in i polis bilen som skulle köra oss till polisstationen så de följade efter oss med Ryan's bil och jag hade inte haft tid att förklara för dom. Jag kastade en snabb blick mot Justin som såg fundersamt ut i luften. Jag förstod honom. Han hade ju ingen aning om vad detta handlade om. En svart dörr öppnades längre ner i rummet och jag ryckte till nervöst. En polis kom ut och rundade sedan ett hörn åt vänster. Jag visste inte varför men jag kände av vart enda rörelse i rummet. Så fort någon gäspade, smsade, drack, till och med andades, ryckte jag till och såg mig nervöst om i rummet. David, som satt på stolen närmast mig, såg vakande på mig. Det började kännas väldigt obekvämt.

Plötsligt ryckte jag till av att en hög ringsignal fyllde rummets dystra tystnad. Justin hoppade till och drog snabbt fram sin iPhone ur sina svara jenas ficka. Han kollade snabbt på skärmen och svarade sedan.

"Hej Mormor" Svarade han, ställde sig upp och gick längre in rummet så att han kunde prata ostört.

"Okej, vad är det som händer här ?" Sa Ryan och ställde sig upp. Han stannade framför mig med armarna i kors över bröstet och såg på mig med en genomträngnade blick. Jag vek undan med blicken från hans. Jag gillade inte när folk tittade på mig sådär.

"Det är bara en sak som hände när jag var liten" Mumlade jag och såg ner på mina skor. Jag hörde hur Ryan suckade frustrerat och stampade med foten i golvet.

"Kom igen Lucy, du måste ge mig mer ! Du kan inte bara säga att vi är på polisstationen för något som hände när du var liten" Sa han irriterat. Jag kände hur David's blick brände i nacken på mig och att Ryan såg på mig med en blick som bad om en förklaring men ändå så mötte jag inte hans blick, jag skämdes något otroligt över anledingen till att vi var här. När Ryan märkte att jag inte hade några planer på se honom i ögonen och berätta vad som pågick så suckade han irriterat och satte sig surt i sin stol igen. Någon minut senare kom Justin tillbaks, fortfarande pratandes i telefon.

"Mormor, få inte panik nu !" Väste han och såg sig sedan omkring i rummet.

"Ja, hon är här" Sa han sedan och gav sin telefon till mig. Jag tog osäkert emot den och satte den sedan mot örat.

"Hallå ?" Sa jag och ryckte till när jag hörde en ilsken röst ringa i mina öron.

"Lucy, vad ska lappen som du lämnade på köksbordet betyda ?!" Skrek hon och jag var tvungen att ta bort telefonen från örat.

"Diana, lugna ner dig, du behöver inte oroa dig ja-"

"Inte oroa mig ? Hur tror du att jag ska kunna hålla mig lugn när jag kommer hem till dig och hittar en lapp på köksbordet som säger att du är på polisstationen ?!" Avbröt hon mig frustrerat. Jag himlade med ögonen för mig själv. Hon hade rätt. Om jag hade kommit hem och hittat en sådan lapp hade jag nog fått panik.

"Vad är det som händer ?" Sa hon sedan lugnare när jag inte svarade.

"Stanna bara hemma hos mig tills vi kommer hem igen och sedan lovar jag att berätta precis allt" Sa jag mer lågmält så att de andra inte skulle höra lika mycket.

"Okej, men jag måste bara fråga dig en sak" Sa Diana och lät normal nu. Man blev ganska förvånad när hon blev arg eftersom att hon var inte den personen som blev arg.

"Vilken är hunden som är i ditt hus" Frågade Diana mig och jag började fnissa för mig själv.

"Det är Mason, han är en hund som jag känner. Men kan du ge honom köttfäresen som står på spisen ?" Jag hade precis kommit ihåg att stänga av spisen innan vi åkte och eftersom att vi hade varit här i nästan en timme nu så ville nog ingen förutom Mason ha den, han älskade allt han fick. Diana svarade "Ja" och avslutade jag samtalet. Efter att jag hade avslutat samtalet kom jag till Justin's bakgrund. Det var en bild på mig när han skulle lära mig att åka skateboard. Jag kom på mig själv med att stirra på bilden och gav den snabbt till Justin. Han såg skeptiskt på mig först men log sedan ett osäkert leende mot mig. Den dystra tystnade lade sig åter igen över rummet och ingen av oss sa något.

 

"Lucy Rossi" Hörde jag en mörkt, skarp röst säga. Längre in i rummet vid en läskautomat stod en mörkhyad, lång man i polis kostym. Jag nickade mot honom som en gest att han skulle fortsätta.

"Du kan komma in nu" Sa han och öppnade en svart dörr bakom honom. Jag nickade nervöst och började gå till honom. Bakom mig hörde jag hur killarna reste sig och följde efter mig. När den svarta dörren stängdes bakom mig kände jag hur paniken växte. Nu var jag tvungen att göra det, det fanns ingen återvändo.

 

______________________________________________________________________________________

 

Okej, detta var Part 1 av detta kapitlet och det betyder att Part 2 kommer snart ! Om ni kommenterar jätte mkt så kanske ni får det redan ikväll ? I alla fall, vad är det Lucy ska göra egentligen ? Och anledingen till att jag inte hade några bilder i detta kapitlet var för att jag har redan skrivit Part 2 och där har jag lagt in bilderna..

 

KOMMENTERA FÖR MERA ! :)