Last Chapter:

"Men jag måste jobba, jag kan inte bara lämna pappa" Suckade jag och allt hopp som hade funnits i deras ögon försvann. De blev alltid så varje gång de försökte övertala mig till att bada för att de visste hur mycket jag hatar att bada.
"Men ring Luca då, du ska med !" Sa Ryan bestämt och Chaz nickade instämande. Justin såg bara konstigt på dom.
"Visst" Suckade jag och tog upp min telefon.



- Ignorera människorna runt "Lucy" och Luca ser äldre ur egentligen.

Jag ringde till Luca och han kom efter några minuter, vi bodde inte så långt ifrån resturangen. Jag hade gett mitt förkläde till Luca och sedan hade han ställt sig i kassan.
"Så är vi redo att gå då ?" Frågade Chaz oss när jag var färdig med allt.
"Ja, jag ska bara gå och säga till papà att jag går" Sa jag började gå in i köket.
"Vad är "Papà" ?" Hörde jag Justin fråga Ryan och Chaz när jag var på väg in i köket.
"Det är pappa på italienska, duh !" Sa Chaz överlägset och jag kunde inte låta bli att le. Chaz kunde alltid få en att skratta, även om han inte ansträngde sig.

"Papà, jag sticker nu" Sa jag till honom när jag kom in i köket. Han tog ett steg tillbaka från sin "jobbarbänk" och såg på mig med den typiska "Pappa-blicken".
"Vart ?" Frågade han kort och såg misstänksamt på mig, som han alltid gjorde när killar var inblandade.
"Till stranden, hej då !" Sa jag och gjorde en ansats att gå men som alltid var han tvungen att veta varje detalj.
"Nu ? Med vilka ?" Han pratade långsamt och hans bruna ögon hade smalnat en aning. Jag gick tillbaka in i köket med en osäker blick, han skulle aldrig låta mig gå.
"Chaz, Ryan och.. Justin" Sa jag osäkert. Justins namn mumlade jag bara, men jag visste att han hörde.
" Justin ? Vilken Justin ?" Sa pappa förvirrat. Jag kollade på klockan som hängde i köket och himlade med ögonen, att han alltid skulle ta så lång tid på sig.
"Bieber, men Papà jag måste verkligen gå nu ! Jag kommer inte hem sent, jag lovar" Sa jag och gick sedan snabbt fram för att ge honom en puss på kinden. När jag var på väg ut kunde jag höra honom muttra något ohörbart och när jag kom ut ur köket såg jag killarna stå vid dörren och Luca stå och flörta med någon tjej i kassan, detta måste jag bara förstöra.
"Luca seriöst !" Sa jag högt och slog till honom i bakhuvudet.
"Linda ringer hela tiden till mig, hon undrar varför du inte svarar ! Det är ju er två månaders dag ! Så svara din idiot !" Sa jag och gick sedan därifrån med ett flin på läpparna. Jag behövde inte se hans reaktion, jag visste redan hur den skulle se ut. Killarna flinade mot mig och sedan körde de hem mig för att hämta badkläder.

--

"Nej, jag vill inte" Sa jag och gick längre bort från vågorna som sköljde upp mot stranden.
"Kom igen ! Vattnet kommer inte döda dig !" Ropade Ryan till mig. Killarna hade redan gått ut i vattnet och försökte nu övertala mig att gå i vattnet.
"Jag vill inte" Sa jag och gick upp till stranden igen för att sätta mig på min handuk som låg utlagd på den mjuka sanden.Jag tog på mig ett par gråa shorts och killarna såg besviket på mig men började sedan leka runt i vattnet igen. Det var inte så mycket folk på stranden, vilket var skönt, och mycket lättare för Justin eftersom annars hade han nog haft en del fans kommit och bett om en autograf. Men jag kunde ju förstå varför det inte var så mycket folk, klockan var ju sju på kvällen.
Jag stirrade ut på havet, solen hade bröjat gå ner bakom horisonten och himlen hade började få en svag nyans av orange och rosa. Horisonten hade alltid fascinerat mig på något sätt... det var så vackert. Jag tog en näve sand och lät de små, små sand kornen rinna genom mina fingrar, om och om igen.

Jag hade hållt på med sanden ett tag och hade nog fortsatt om jag inte hade känt kalla vatten droppar rinna ner längs min vänstra arm. Jag kollade upp och såg Justin stå där med ett mjukt leende.
"Hej" Sa han och torkade sitt hår lite med en blå, vit randlig handuk.
"Hej" Sa jag osäkert tillbaka.
"Kan jag sätta mig ner ?" Frågade Justin och nickade mot handuken som jag satt på. Jag svarade inte utan nickade bara. Det blev helt tyst och jag började känna hur ångesten kom krypandes. Jag fick alltid ångest när det blev pinsamt tystnad.

Justin's Perspektiv:

Efter att jag hade satt mig blev det tyst, jag visste inte vad jag skulle säga. Hon bara satt på handuken bredvid mig och såg ner i sanden. Några hår rester som inte hade kommit med när hon hade satt upp håret innan blåste i hennes ansikte. Hon var väldigt vacker. Jag gillade inte riktigt att hon hade solglasögon, hon hade så fina ögon. Den svart och vita bikinin hon hade på sig satt perfekt på hennes smala kropp. Hon var väldigt smal men hade ändå lite kurvor. Plötsligt vände hon huvudet mot mig men vände snabbt igen och såg generat ner i marken. Jag började le åt den röda nyansen som blossade upp på hennes kinder.
"Förlåt om jag gör dig obekväm men.."
"Nej det är okej, jag är ändå så van vid att ha killar som stirrar på mig" Avbröt hon mig och jag kunde höra att hon bara skojade.
"Det skulle inte förvåna mig"
__________________________________________________________________
Hadde lite dåligt samvete för att ni hade fått vänta så länge så jag skrev Part 9 :) Och än en gång, uppdateringen ska bli bättre !

Kommentera :)