Part 10: Leah is back !

Jag hatar Chole.. Jag tror seriöst att jag gör det. Det Chole hade berättat för sin mamma var ju sant men hon får det att låta som om att jag är boven i allt ! Jag satt fortfarande med munnen öppen och youghurten hade fortsatt droppa längs min haka. Jag hade inte märkt att min mammas genomträngande blick hade skiftat till en äcklad blick som var riktad mot min haka så jag stängde munnen, drog handen längs min haka och slickade sen bort det från fingrarna. Mamma hatade när jag gjorde så, hon tyckte inte att en väluppfostrad flicka, som jag tydligen var, gjorde så och hade en ännu mer äcklad blick nu men just nu brydde jag mig inte.

- Caitlin, sluta göra sådär och är det som Chole har sagt sant ? Sa mamma och hade nu den där genomträngande blicken igen.
- Ja... tekniskt sätt men det var int... Jag hann inte säga mer förens min mamma avbröt mig.
- Varför gjorde du det ? Hon försökte bara hjälpa dig ju ! Sa mamma och hade höjt rösten nu.
- Det var inte riktigt så men om du bara kan lyssna på mig s...
- Nej Caitlin ! Jag vill att du går och pratar med Chole, avbröt mamma mig med samma höga röst som innan och gjorde en viftande gest med handen i luften som betydde att jag skulle gå.
- Men varför kan du inte bara lyssna på mig ?! Du har ju inte fått höra från mig hur det gick till ! Skrek jag och drämde händerna i bordet och ställde mig upp. Mamma såg på mig med en förvånad men väldigt arg blick och jag visste redan då att jag skulle få utegångsförbud.
- Non usare quel tono con me ! Andate a parlare con Chole ora ! Skrek mamma till mig och ställde sig upp och pekade med sitt finger mot dörren. Jag misstänkte att jag skulle få utegångsförbud i 3 veckor... När mamma börjar prata italienska är hon skit arg.
- Io uso quel tono con voi quanto mi voglio e non ho intenzione di andare a parlare con Chole ! Skrek jag och vände mig om för att gå upp på mitt rum. Jag hörde mamma skrika efter mig när jag var påväg upp för trappan men jag brydde mig inte. När jag var nästan högst upp på trappan och hade hört en massa förolämpningar som "Du kommer aldrig att bli något" "Du kommer aldrig bli som jag" från min mamma orkade jag inte mer.
- Håll käften mamma ! Jag ville aldrig, och då menar jag aldrig bli som du ! Skrek jag gält och sprang den sista biten upp till mitt rum och smällde sen igen dörren med en hård smäll och slängde mig sen i min säng och då kom tårarna som jag hållt inne ett bra tag nu. När jag blev arg grät jag och jag skrek oxå, precis som mamma, på italienska när jag blev arg. Innan så bråkade jag och mamma nästan varje dag, men det hade blivit bättre nu, men av alla dom gånger har jag aldrig sagt att jag aldrig velat bli som henne. Jag kan ju inte säga att jag ljög, mamma var alldeles för sträng tycker jag. Men jag ångrar ändå att jag sa det. Resten av kvällen låg jag bara i sängen och tänkte på det mamma sa.. kommer jag verkligen aldrig bli något ? Har jag ingen talang ? Dom orden gräver sig djup in i mig för att jag känner att jag aldrig är bra nog för min mamma. Hon förväntar sig något annat av mig och jag kan inte nå upp till dom förväntningarna. Jag åt inget den kvällen, inte heller hjälpte jag till som jag egentligen skulle göra. jag låg bara kvar i min säg och tillslut grät jag mig till söms.

Nästa morgon vaknade jag av den irriterande väckar klockan på min mobil. Jag kollade på mobilen och såg att jag hade fått ett sms. Det var Leah som undrade om vi kunde skulle ha följe till skolan. Leah hade varit i L.A hos sin moster så hon hade inte varit i skolan. Jag svarade snabbt "Ja" och gick till mitt badrum som jag hade i mitt rum. När jag såg mig i speglen ryggade jag tillbaka av chock. Jag hade mascara under ögonen, inte så mycket eftersom att jag inte använde så mycket, och mina ögon var fortfarande röd gråtna och mitt hår såg ut som ett fågelbo, vilket det inte brukade göra. Jag började med att borsta ut mitt hår sen tvättade jag ansiktet och sist sminkade jag mig, inte så mycket eftersom att jag inte behövde så mycket. Jag hade somnat med min skoluniform så jag behövde bara byta underkläder. Jag gick med tysta steg ner för trappan och kikade egenom en liten springa emellan trappan för att se så att mamma hade åkt till jobbet, jag vågade inte möta henne nu. Men det hade hon så jag skuttade ner för trappan, åt frukost och sen gick jag ut i hallen för att ta på mig ytterkläder och sen gick jag för att möta Leah, hon bodde inte långt ifrån Chole och när jag gick förbi Choles hus fick jag en klump i halsen.

När jag mötte Leah var det första hon sa:
- Vad har hänt med dig och Chole ? Hon grep tag om mina axlar och såg på mig med uppspärrade gråa ögon. Jag skrattade lite och tog mig ur henne gepp om mina axlar.
- Hej på dig med, sa jag och vi började gå. Leah var värsta skvaller byttan. Hon visste allt om alla och hon kunde inte hålla en hemlighet, bara vissa. Hon hade alltid gillat mig mer än Chole och så fort hon fick veta något om Chole sa hon det till alla men hon hade aldrig sagt något om mig, men jag berättade ändå aldrig hemligheter för henne.
- Hej, men vad har hänt ? Sa hon pillade lite med sitt hår. Leahs hår var illrött, som Ariels typ. Jag berättade allt för henne och sen om mitt och mammas bråk igår, även om hon inte frågat om det.
- Örk, jag gillar inte Chole ! Men nu har du iallafall mig, sa Leah och la armen om mig. Jag skrattade bara och nickade. Vi var nästan vid skolan nu och då påmindes jag av Chole, Adrian och alla andra som skulle mobba mig resten av dagen. Hur ska jag stå ut ?

Jag ska försöka bli bättre på att uppdaterna... :)
5 kommentarer för nästa, jag vet att ni kan !

Non usare quel tono con me ! Andate a parlare con Chole ora ! - Du använder inte den tonen mot mig ! Gå och prata med Chole nu !

Io uso quel tono con voi quanto mi voglio e non ho intenzione di andare a parlare con Chole ! - Jag använder den tonen mot dig hur mycket jag vill och jag tänker inte gå och prata med Chole !



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback