Part 2: He's comming back...

Last chapter:

- Jag fattar vad du menar, men det är bara så kul att se dig i sånna här situationer, sa Ryan och skrattade fortfarande och jag såg generat ner i bordet.
- Men vem ringde ? Sa Chaz till Ryan och han såg genast ivrig ut igen.
- Det var Justin...

--

Chaz flög upp på fötter från sin stol och såg med stora ögon på Ryan. Jag antar att dom inte har pratat med Justin på ett tag.
-Vad sa han ? Frågade Chaz med världens största leende på läpparna.
- Att när hans tour slutar om två veckor så kommer han tillbaka hit för en paus, sa Ryan, fortfarande lika ivrig.
- Hur länge stannar han då ? Frågade Chaz och det såg ut som om han skulle spricka av glädje, han var bara för söt !
- I två månader ! Sa Ryan ännu ivrigare. Chaz började le ännu mer - om det ens var möjligt - och de båda två började gör en sorts "happy dance". Jag såg på dom med en kostig blick när dom gjorde sin lilla dans och det tog någon minut innan dom märkte att folk hade börjat stirra.
- Ni vet väl att vi inte är dom enda här inne ? Sa jag och hejdade ett skratt som var påväg att flyga ut ur mig när Ryan och Chaz såg sig generat om i Pizzarian. Det satte sig ner på sina platser igen - jag flyttade mig till stolen bredvid Ryans så han kunde sitta - och började äta på pizzan igen. Det tog inte lång tid innan de hade glömt det och vi började prata om något annat. Mitt i vårat samtal om att man skulle ha sirap eller sylt på sina pannkakor - vi brukade sitta och diskutera sjuka saker - så avbröts vi av att Antonio och hela deras fotbollslag kom in genom dörren och den sköna tystnaden som hade varit för några sekunder sedan hade ersatts av höga, irriterande röster.
- Antonio is in tha house ! Skrek Antonio och hela fotbollslaget skrattade bakom honom. Jag himlade med ögonen och vi alla tre sjönk ner lite i våra stolar. Ingen av oss gillade fotbollslaget.
- Hey, mia sorella, sa Antonio till mig och gick fram för att krama mig. Mia Sorella betydde min syster, det hade alltid Antonio kallat mig. Istället för att låta honom krama mig slog jag till honom på armen lite lätt och alla i fotbollslaget "uhhh:ade". Jag blängde bara emot dom och reste mig för att gå tillbaka till kassan.
- Ey.. Ryan, Chaz ? Sa en av killarna i forbollslaget, Chris, och pekade mot Ryan och Chaz. Jag såg hur de båda två stelnade till lite och vände på huvudena med munnarna fulla av mat. Jag suckade lite och satte händerna för ansiktet, dom och deras mat ! Ryan kollade lite mot mig, såg min reaktion och svalde maten snabbt, Chaz gjorde likadant. Det sista dom ville göra var att skämma ut sig inför fotbollslaget. Ryan och Chaz må vara "the bad guys" i vår skola men inte Antonio's, de visste knappt vilka de var där, bara vissa människor.
- När kommer den där bävern tillbaka ? Sa han retsamt och flinade mot dom.
- Asså lägg av ! Han är ingen bäver, du känner ju inte ens honom, sa jag surt och bitch-blickade honom. Ryan och Chaz log tacksamt mot mig och sedan fortsatte dom med sin förbaskade pizza.
- Rawr ! Har du en liten crush på den killen eller ? Sa Chris som hade gått fram till kassan och stod nu mittemot mig, stödje sin arm mot disken och flinade mot mig. Jag gav honom ännu en bitch-blick men han flinade bara och blinkade flörtigt med ena ögat mot mig.
- Hey, lägg av hon är min syster, sa Antonio - som plötsligt hade ställt sig bredvid Chris - allvarligt och puttade till honom lite lätt. Chris såg oförstående på honom och såklart så kunde inte Antonio hålla sig allvarlig särskilt länge.
- Hon är min syster så det är bara jag som får bråka med henne så, back off ! Sa han och alla började genast skratta. Jag himmlade med ögonen och jag märkte hur det vibrerade lite i byxfickan, så jag tog upp min iPhone och såg att jag hade fått ett sms.

Från: Ryan

Förlåt, men vi gick. Vi orkade inte med dom killarna ;p men tacka din pappa för pizzan.

Stod det och inte förens då märkte jag att deras bord var tomt och den stora tallriken som pizzan hade lågit på var också tom. Hela fotbollslaget hade satt sig vid bordet bakom Chaz och Ryan, och de satt nu och skrattade högt. Några av de andra gästerna som satt och åt kollade på dom med sura blickar men ingen av dom verkade märka något. Jag fortsatte min eftermiddag med att ta beställningar och servera ut mat till gäster, sedan gick jag hem för att göra mat till min egen familj.

.

Jag stod i vårat stora kök där hemma och gjorde carbonara, jag var för trött för att göra något annat. Precis när jag hade dukat fram allt störtade mina bröder och min pappa in genom dörren.
- Mmm, vad gott det luktar, mia bella, sa pappa när han kom in i köket. Han satte sig ner på en stol runt vårt matbord och började ta upp mat på sin tallrik och skyfflade sedan in en gaffel med mat i sin mun.
- Mm, vad gott det är ! Jag är utsvulten ! Sa pappa och började syffla in mer mat. Antonio och Luca kom in genom dörren och satte sin ner på sina vanliga platser vid matbordet.
- Hur kan du vara hungrig ? Du brukar ju stå och tjuv äta på pizzorna, sa jag och flinade.
- Va, hur vet du det ? Sa pappa lite förvirrad och slutade äta.
- Alla vet det pappa, sa Luca som hade börjat ta upp mat på sin tallrik.
- Du får sluta göra det papà, du börjar bli tjock, sa jag och mitt flin blev bredare. Han slutade än en gång att äta och såg förvirrande på mig. Jag skrattade bara och gick fram för att pussa honom på kinden.

.

Efter att vi hade ätit, och jag hade lyckats övertala Luca och Antonio att duka undan eftersom att det var jag som hade lagat mat, gick jag upp för trappan till mitt rum och satte igång min laptop. Jag gick in på facebook och direkt kom Ryan upp på chatten.

"Varför svarar du inte i din mobil ?" Skrev han. Jag tog upp min mobil ur min byxficka och såg att jag hade 6 missade samtal. 3 från Ryan och 3 från Chaz.
"Heh, har inte hört min mobil ;p" Skrev jag tillbaka.
"Ring mig, jag och Chaz har ett stort problem :s"

_____________________________________________________________________________

Andra delen ! Vad är problemet egentligen ? ;o Kommentera ! :)



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback