- Han är ganska söt, sa Chole och gick från hypad till lugn på några sekunder. Sa hon verkligen det ? Jag väntade på att hon skulle börja skratta och slänga ut sig kommentarer om att jag var dum i huvudet och att han var inte som oss osv.. Men hon såg bara lugn ut med ett milt uttryck i det bleka ansiktet och såg på mig.
- Ja, det är han.. Men vi kommer försent till skolan, fick jag fram efter ett tag och började gå i rask takt till skolan. Chole sprang snabbt ifatt mig och vi gick i tystnad den sista biten till skolan.

Utanför skolans stora dörrar stod Josh, som vanligt, och väntade på oss. Han kollade djupt fokuserat ner i sin spanska bok och märkte inte oss för ens Chole slog till honom.
- Lägg av, sa han och slog ihop boken. Har ni tränat till spanska provet ? Fortsatte han och började gå in genom skolans dörrar. Vi följde efter honom och när vi kom in träffade värmen mig i ansiktet och jag ryste till av välbehag.
- Ja, sa jag och Chloe i kör. Han vände sig om mot oss och kunde direkt se på hans panikslagna uttryck att han inte hade tränat.
- Du har inte tränat, eller hur ? Sa jag och hade ett litet flin på mina läppar. Han blängde på mig och vände sig sen om för att gå till sitt skåp. Jag och Chole gick till våra skåp, som var bredvid varandras, och hängde av oss våra ytterkläder, slängde in väskorna i skåpet och tog ut spanska böckerna.

Det hade inte blivit något spanska prov ändå, läraren hade inte hunnit förbereda det. Josh blev väldigt glad för det. Jag lyssnade inte så mycket, jag var djup förskunken i mina tankar. Jag kunde inte sluta tänka på det Chole sa i morse. "Han är ganska söt", det spelades på repat i mitt huvud. Jag förstod inte varför eftersom att det inte var något stort men det ville inte sluta snurra runt i mitt huvud.

- Caitlin, säg en mening på spanska. Jag ryckte till och märkte då att lärarens och alla andras blickar var vända mot mig.
- mi lasci in pace, sa jag och sänkte huvudet.
- Jag sa spanska, inte italienska, sa vår lärare och frågade någon annan i stället.

Efter lektionen ville tydligen läraren prata med mig och han gav mig en liten utskällning för att jag hade pratat italienska, igen. Chole och Josh hade gått eftersom vi inte hade samma lektion senare.
Jag gick med huvudet ner genom korridoren och kände att jag råkade gå in i någon. Jag kollade upp och ett fånig leende spred sig genast på mitt ansikte.
- Vi måste sluta gå in i varandra, sa jag till Adrian som stod framför mig med sina matteböcker hängandes i höger armen.
- Tekniskt sett är det du som går in i mig, sa han med ett litet flin på läpparna. Jag skrattade lite tyst för mig själv och drog min hand genom min snedlugg, något jag gjorde när jag var nervös.
- Så.. Började han men tvekade lite. Jag såg nyfiket på honom och han drog lite på munnen i ett snett leende. Jag började lee ännu mer, att en så simpel sak kunde göra att jag nästan blev galen.
- Jag har hört att du gillar mig, sa han och log ett osäkert leende mot mig och satte händerna i fickor på hans jeans. Mitt leende försvann. Vem ha sagt det ? Hundra frågor snurrade runt i mitt huvud, men det var bara en fråga som fastnade.

Vem var den ända som visste ? Chole...

_____________________________________________________________________________________________

uhh, what's gonna happen ? kommentera :)