Part 7: It's over

Jag kan inte fatta att hon hade sagt det till någon !

- Vem har sagt det ? Frågade jag Adrian och lät mer irriterad än förväntat.
- Ehh.. Din vän, hon blonda. Hon sa det när han var påväg ut ifrån spanskan, jag typ... väntade på dig, sa han och kollade generat ner i marken. Ett litet leende spred sig på min läppar i några sekunder men försvann lika snabbt igen.
- Det var gulligt av dig men jag gillar inte dig, förlåt. Och hon blonda.. är inte min vän, sa jag och Adrian tittade upp igen. Jag såg i hans ögon att hanvar sårad och att han skämdes. Jag orkade inte se honom såhär så jag marscherade bort från honom, ner i korridoren till mitt skåp. Jag tog ut mina engelska böcker och gick med klampande steg till lektionen och brydde mig inte om lärarens klagomål om att jag var sen. När denna lektionen var över skulle jag leta upp Chole direkt !

Klockan ringde och jag rusade upp ur min stol och min jakt efter Chole var igång. Hon hade haft matte med Josh så jag gick först till mitt skåp för att lämna böckerna och när jag skulle vända mig om så stod Chole bredvid mig med ett brett leende på sina läppar. Jag hade absolut inget intresse av att spela snäll mot henne nu så jag ställde mig med armarna i kors såg på henne med ett uttrycklöst ansikte.
- Hej, vad ville spanska läraren föresten ? Sa hon skyfflade in sina böcker i skåpet.
- Det behöver inte du bry dig om din falska ko, sa jag och brydde mig inte om hur fånigt det lät. Chole stelnade till och vred sakta sitt huvud mot mig.
- Vad sa du ? Sa hon och försökte få det att se ut som om att hon inte brydde sig men jag kunde se förvåning i hennes ögon.
- Du hörde vad jag sa, väste jag och slog igen skåpsdörren med en smäll. Chole ryggade tillbaka lite när den smälldes igen. Hon hade stängt sin skåpsdörr så jag tog tag i hennes arm och drog med henne till en öde korridor. Chole hade protesterat och försökt ta sig ur mitt tydligen hårda grepp om hennes arm och när jag släppte henne gned hon sig om där jag hade dragit henne.

- Vet du hur ont det gjorde ? Och varför kallade du mig en falsk ko ? Hon lät arg och hon skrek nästan. Hon hade dragit upp tröjarmen lite och såg att hon hade fått ett rött märkte, det förtjänade hon.
- Spela inte oskyldig ! Du vet vad du har gjort ! Röt jag och stod med händerna på höfterna, något jag brukade göra när jag var arg.
- Jag vet faktiskt inte vad jag har gjort ! Varför är du arg ? Sa hon och satte armarna i kors över bröstet. Jag såg in i hennes ögon och man kunde se att hon ljög.
- Nehe, så vem var det som sa till Adrian att jag gillar honom ? Sa jag och pratade inte lika högt längre, eftersom att jag inte ville att fler skulle höra. Hennes uttryck ändrades och hon såg plötsligt nervös ut.
- Jag försökte ju bara hjälpa dig lite, sa hon och skrattade lite prövande men jag stod precis som jag gjort innan med ett känslolöst uttryck. 
- Men jag ville inte att du skulle hjälpa till ! Sa jag och hade höjt rösten lite igen. Hon såg bara osäkert på mig och hon hade börjat pilla lite med sitt hår, som hon brukade göra när hon var nervös.
- Men du kunde ju sagt till mig att jag inte fick säga något, sa hon och på några sekunder hade hon förändrats från en osäker liten flicka till den allt för självsäkra, arroganta tjejen som jag kände så väl.
- Vi har varit bästa vänner sen vi har två ! Två, Chole ! Jag ska inte behöva säga det till dig ! Nu skrek jag och flamsade runt med armarna i ursinninga gester. Hon svarade inte och stod med armarna i kors över bröstet och såg allmänt uttråkad ut.
- Men du verkar inte bry dig, så varför ska jag ? Om hela vår vänskap inte betyder någonting för dig är det bäst att vi inte är vänner längre, sa jag och hade lyckats lugna ner mig och stod nu likadant som Chole. Hon såg precis likadan ut som innan. Jag gav henne några sekunder till att säga något men när hon inte gjorde någonting så orkade jag inte mer, så jag vände mig om och gick. Innan jag rundade hörnet till korridoren så kollade jag bak på Chole och hon hade inte ändrat en min. Jag fortsatte gå och kände gråten i halsen och hur tårarna brände bakom ögonlocken. Jag fattar inte att jag hade slösat bort 15 år på den så kallade min bästa vän.

Jag tyckte att ni hade fått vänta så länge på kapitlena så jag tog min tid och skrev ett..
Kommentera :)



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback