Sista lektionen var slut och suckade av lättnad. Hela lektionen hade jag och Chole bara suttit och blängt på varandra. Efter mitt och Choles bråk tog det inte lång tid innan alla visste det, skvaller spred sig lika fort som en skogsbrand här. Josh hade hållt sig på avstånd från oss båda, han hade varit med om våra bråk tidigare och visste hur han skulle göra när det väl hände. Jag reste mig från stolen och gick ut med mina böcker i famnen. Jag hade precis gått över trösklen när jag kände en hård knuff på min rygg och mina böcker flög ner på golvet. Jag gav ifrån mig en irriterad suck och kollade bak för att se vem det var, jag kunde nästan gissa. Chole stötte till min axel och vände sig om med ett elakt flin i ansiktet.

- Oj, förlåt, det var inte meningen, sa hon och hennes äckliga flin blev bredare. Hon ansträngde sig inte mycket för att dölja sarkasmen i hennes röst. Hon skrattade tillsammans med två andra tjejer som hon brukade vara med när jag inte var här eller, som nu, när vi hade bråkat. Jag gav henne en irriterad blick och böjde mig ner för att ta mina böcker, jag orkade verkligen inte med henne just nu.

När jag öppnade dom tunga dörrarna till skolan rös jag pågrund av den kyliga luften som var utanför. Jag drog jackan lite tätare om mig, även om jag visste att det inte skulle hjälpa, och gick ner för dom isiga trapporna. Jag hade inte sett till Chole, vilket var bra. Men jag hade inte sett Adrian sen jag sa att jag inte gillar honom. När jag tänkte på det fick jag skuldkänslor. Jag hade tänkt så mycket på att vara arg på Chole just då att jag knappt hade märkt hur sårad han såg ut. Jag hade ju märkt det, men inte brytt mig så mycket. Gillade han mig också ?

Adrians Perspektiv:

Sedan Caitlin sa att hon inte tycker om mig hade jag försökt undvika henne. Jag skämdes, det gjorde jag. Jag skulle precis säga till henne att jag gillade henne men då släppte hon bomben och det kändes som om allt det mod jag hade samlat på mig för att säga det till henne bara försvann, vilket det gjorde också. Sedan hade jag fått veta att den blonda, som tydligen hette Chole, som hade sagt det till mig var hennes bästa vän och hade bråkat över något, kanske därför Caitlin hade så bråttom med att komma bort från mig. Jag gick igenom den parken som Caitlin också brukade gå igenom och så hörde jag att någon ropade mitt namn, jag hoppades att det skulle vara Caitlin som ville säga förlåt och att allt hon hade sagt innan idag bara var en lögn. Jag vände mig och personen som hade ropat mitt namn började pladdra på.

- Jo, Adrian detta är ganska pinsamt men jag undrar om du skulle kunna tänka dig att gå ut någon gång ? Sa hon och mitt hopp sjönk. Det var inte Caitlin som stod framför mig..

Det var Chole.

Jag kände mig så taskig för att innan part 6 och 7 har updateringen varit ganska dålig...
Kommentera :)