Part 63: Already Forgot me?

Last Chapter: 
 
"Så ni har gjort det?!" Utbrast han, bara för att retas. Såklart.
Jag skrattade och satte mina händer framför ansiktet pågrund den plötsliga pinsamma stämningen.
"Sluta, nej. Jag tänker inte prata om detta med dig"
Han drog in mig i en kram och jag kunde riktigt känna hur hans flin blev större.
"Jag försöker bara se efter dig, lillsyrran"
"Okej, vad gulligt. Du kan se efter mig genom att aldrig fråga mig något sånt igen"
Han skrattade lågt "Visst, jag kommer aldrig fråga dig igen"
"Bra"
 
      
"Det verkar som att Justin Bieber har tagit semester nere i Texas. Senast han sågs var på flygplatsen i Austin och på det två överasknings konserterna han haft i Austin och Dallas, efter det har ingen sett honom. De finns bildbevis på att hans bästa vänner Ryan Butler och Chaz Somers också är i Texas tillsammans med en raporterad vän från Stratford vid namn Lucy Rossi, syster till kidnappsoffer Rosa Rossi-"
 
Lucy drog snabbt igen laptopen med en smäll och tog ett frustrerat andetag medans hon gick av och an i hennes rum. Hon mumlade ilsket på italienska och drog en hand genom håret.
Ryan gav mig en frågande blick ifrån sängen han satt på, som för att fråga om vi skulle säga något eller hålla tyst. Jag skakade på huvudet som svar, det var bäst att vänta tills Lucy lugnat ner sig.
"Att dom ens vågar nämna Rosa" Hon stannade och vandrade med blicken mellan mig, Ryan och Chaz.
"Hur kan dom göra så?" 
Ingen av oss sa något, vi visste inte vad i skulle säga. Lucy suckade efter en stunds tystnad.
"Wow, ni är ju mycket till hjälp" Muttrade hon och gick med snabba steg ut ur rummet. Jag suckade och skulle precis gå efter Lucy men då började min mobil vibrera. Jag drog upp den ur fickan och såg Scooters nummer lysa upp skärmen.
"Hej"
"Har du hört nyheterna?" Muttrade Scooter.
Jag nickade "Ja"
"Både jag och Pattie vill att du kommer hem"
Jag rynkade på ögonbrynen "Va? Nej, jag kommer inte hem nu"
"Justin, de håller på att bli galna på twitter över att de inte vet vart du är och pågrund av att du aldrig twittrar"
"Men då får ja väl twittra lite mer då? Jag kommer inte hem nu, jag ska stanna en vecka till"
"Tyvärr Justin men både jag och din mamma är överrens, du ska vara hemma om två dagar"
 
-
 
Jag öppnade dörren till stallet och såg Lucys kofta hänga bredvid dörren.
"Lucy?" Ropade jag medans jag gick igenom gången i stallet. I varje box så stod det en häst som såg nyfiket på mig.
"Jag är inne hos Tinky Winky" Ropade hon tillbaks. Tinky Winkys box visste jag pecis var den var, Lucy hade visat mig ett par gånger innan. Jag såg den bekanta vita hästen stå i sin box längst ner i stallet. Jag fortsatte ner dit och öppnade boxen. Mitt i allt hö på glolvet satt Lucy, insvept i en lila filt och såg sorgest ner i golvet.
"Babe?" Jag gick försiktigt förbi Tinky-Winky och satte mig ned bredvid henne "Hur är det?"
Hon trängde fram ett svagt leende "Det är okej". Jag absolut hatade att jag var tvugen att säga till henne att jag skulle hem om två dagar när hon mådde såhär.
Jag suckade och gav henne en blick som tydligt visade att jag inte trodde på henne.
"Jag vet att du är upprörd över att de nämnde Rosa men-"
"Jag är inte bara upprörd över att de ens vågade nämna Rosa utan också att de inte ger dig eller någon du känner något privatliv alls" Jag rynkade oförstående på ögonbrynen, hon suckade "Jag pratar om det faktum att du har varit här i en vecka och och människor får panik över att ingen har sett dig, men när du är ute i tex Atlanta så har du paparazzis som kastar sig över dig vart du än går. Jag kommer ihåg när vi skulle ta oss in till hotellet i Dallas, jag kände mig som en levande boxningspåse och några frågade till och med vem jag var. Det har till och med varit några gånger som någon paparazzi har kommit upp till Ryan och Chaz i Stratford och frågat om dig" Sa hon frustrerat.
"Det är det som kommer med att vara känd, paparazzis och allt det där. Efter "Baby" då jag började bli mycket kändare och jag knappt kunde gå ut utan att bli attackerad av paparazzis så tyckte jag att det var jätte jobbigt och klagade hela tiden, men jag visste att om jag ville fortsätta att sjunga så fick jag stå ut med det. Det är det som gäller när man umgås med mig, folk kommer ta reda på vem du är" 
Hon suckade "Jag vet, det är bara så irriterande att de ska vara på dig hela tiden"
Jag ryckte på axlarna "Man vänjer sig" Hon nickade och lade huvudet på min axel. En bekväm tystnad spred sig mellan oss, men jag bestämde mig för att avbryta den.
"Berätta om henne" Lucy såg oförstående upp på mig. "Rosa" Förklarade jag.
Hon nickade förstående innan hon skrattade lågt.
"Rosa var väldigt utgående och social, inte alls som mig, och hon var nästan inte rädd för något. Hon var väldigt envis och skulle alltid få som hon ville, när hon inte fick det så blev hon jätte sur och gick därifrån"
 
           
 
 
Lucy berättade ivrigt om Rosa. Jag älskade att se henne så... glad. Ett stort leende satt på hennes läppar medans hon pratade och hon skrattade sitt vanliga söta skratt. Mycket hade hänt de senaste dagarna, det kändes som evigheter sedan jag såg hennes äkta leende.
"Rosa hade älskat dig" Skrattade hon.
"Verkligen?" Lucy nickade och vilade sitt huvud på min axel.
"Hur gammal skulle Rosa varit nu?"
"14, hon skulle ha varit en väldigt rebelliskt tonåring. Precis som Antonio"
Vi båda skattade och Lucy rätade på sig. Den bekväma tystnaden lade sig mellan oss igen medans vi satt boxen och bara såg på varandra. Vi behövde inte säga något, vi njöt av att bara vara nära varandra.
Lucy småskrattade plötsligt. "Du har hö i håret" Mumade hon med ett leende och drog bort hö ur mitt hår.
"Hur kunde jag få hö i håret?" Skrattade jag. Lucy ryckte på axlarna "Vill du veta en sak? Frågade hon.
Jag nickade och drog bort en hårslinga från Lucys ansikte. En svag rosa nyans tog över hennes kinder.
"Utan dig så hade jag nog inte klarat av allt som har hänt på senaste tiden. När allt med min mamma, Rosa och Matt hände så fanns du där och om du inte hade det så vet jag faktiskt inte om jag hade tagit mig igenom det" Hon drog bak håret till örat och förflyttade blicken ner i marken. Kalla mig töntig men denna tjejen var alldeles bedårande. Hon var bara för söt. Jag flyttade mig närmare henne innan jag tog tag i hennes huvud och lyfte det så att hennes bruna ögon mötte mina.
"Jag är säker på att du hade klarat det" Mumlade jag. Lucy såg på mig med ett svagt leende innan hon tryckte sin läppar mjukt mot mina. Hon sa sina armar om min nacke och tryckte sig närmare mig.
Jag la försiktigt mina armar om hennes midja och besvarade kyssen. Hon fördjupade kyssen och jag kände en av hennes händer leka med min tröjkant, plötsligt började hon dra i den. För att hjälpa henne så avbröt jag kyssen och hjälpte henne att dra av min svarta t-shirt. Hon slängde den någonstans i ladan och den rosa tonen blossade upp på hennes kinder igen när hennes blick fastnade på min mage.
"Gillar vad du ser?" Frågade jag retsamt.
"Lägg av" Mumlade hon innan hon pressade ihop våra läppar igen. Plötsligt öppnades stalldörrarna med en smäll och fotsteg ekade i stallet. Lucy avbröt snabbt kyssen och gav mig en blick som speglade förvåning och lite panik. 
"Lucy? Justin? Är ni här?" Det var Luca. Lucy satte fingret för munnen, som ett tecken på att jag skulle vara tyst. När Luca inte fick något svar så gick han ut igen. Lucy andades lättat ut och började sedan skratta.
"Den hästen har sett för mycket" Hon pekade på Tinky-Winky och det var då det slog mig att vi precis hade haft ett make out-session med en häst nästan en meter ifrån oss.
 
           
Jag stängde av tv:n som stod inne på mitt rum innan jag vände mig om i sängen. Klockan var nästan tio på kvällen och jag antog att alla killar satt inne hos mormor och morfar och såg på fotboll. Vad var det med killar och sport egentligen? Det hade jag aldrig förstått. Jag hoppade till av den oväntade vibreringen från min mobil. Jag vände mig i sängen igen och tog tag i min mobil som låg på nattduksbordet.
 
Från: Justin
 
Babe, kom till mitt och killarnas rum, måste berätta en sak.
 
Jag rynkade på pannan, vad skulle han berätta? Jag kastade av mig täcket och skulle precis börja gå ner när min mobil vibrerade igen. Jag suckade och gick tillbaka till nattduksbordet, det var säkert bara Justin igen. Jag låste upp mobilen igen och blev förvånad när jag inte såg att det var Justin, jag öppnade smset och kände en rysning for genom min ryggrad.
 
Från: Anonym
 
Redan glömt bort mig? - Hemlig beundrare.

Jag rynkade oförstående på pannan och öppnade länken som stod under texten. En bild från innan idag när jag och Justin kysstes i ladan visades. Någon hade fotat oss.
 
____________________________________________________________________________________________
 
Okej, jag vet slutet är lite Pretty Little Liars-ish men det var faktiskt inte menigen att det skulle vara det.
 
Iaf, KOMMENTERA FÖR MERA!
 
 

Postat av: Jasmina

sjuktra har längtat efetr detta kapitlet så lnge , gussshhh veet äärrr hennes hemliga beundrare ??? OMMGG meeeeeeeeeeeer !!! Tänk om det är han dära henne skusin eller vet de nu va ??

2013-08-26 @ 17:15:51
URL: http://justindrewnovell.bloggplatsen.se
Postat av: Annika

ahh! så bra, när kommer nästa?!

Svar: Ska försöka få upp det så fort som möjligt, det är väldigt stressigt nu när skolan börjat igen, men det kommer någon gång i veckan. Kram Juliette :)
Juliette

2013-08-26 @ 19:15:37
Postat av: Emelie

jätte bra :)
mer :)

2013-08-26 @ 21:49:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback