Jag kollade desperat på klockan som visades på min mobil. Justin hade bara varit borta i en minut men det kändes som en timme. Jag hade en känsla av att han skulle göra något dumt. 

Korkad som jag var så kollade jag på klockan igen, han hade varit borta i två minuter nu. Det var inte alls mycket men jag hade en dålig känsla av detta, och jag visste att den känslan bara skulle bli värre om jag stannade i bussen. Jag la ner min mobil i fickan och började sedan min väg mot backstage.

 

Jag tryckte upp den tunga dörren och hälsade på en av arbetarna som var backstage. Längre ner i korridoren såg jag Alfredo stå och prata med Jessica. Ugh, jag gillade inte henne. Men trots min ogillning för henne så gick jag fram till dom. Alfredo log mot mig och hälsade. Jessica däremot, rörde inte en min.

"Hej, ehm har ni sett Justin?" Alfredos leende bleknade.

"Ja, jag såg honom innan och jag måste säga, han såg inte glad ut" En våg av panik sköljde över mig.

"Vet du vart han gick?"

"Ja, han gick nog till sitt omklädningsrum. Han letade efter Matt"

 

              

 

"Vad är detta?!" Frågade han plötsligt. Hans röst var stel och låg men samtidigt skarp, hans käke var sammanbiten och läpparna var ett enda sträck. Jag rynkade oförstående på ögonbrynen, varför ändades hans humör så plötsligt? Hans ögon såg nästan svarta ut och hans blick var fastklistrad vid min hals. Det var då det gick upp för mig. Återblickar från när Matt låg ovanpå mig och hans hårda tag om min kropp som tvingade ner mig i soffan medans han kysste mig på halsen fick mig att blunda hårt för att få bort bilderna i mitt huvud. Det hade lämnat sugmärken, det var vad Justin såg.

Jag blev stum. Jag öppnade munnen för att säga något som "det är inte som du tror" eller något liknande men jag kunde inte säga något. Jag var helt stum.

Det blev helt tyst mellan oss. En massa saker som jag borde säga snurrade runt i mitt huvud medans Justin stirrade tomt på min hals, och det var då jag kände hur luften blev tjockare igen. Jag stod inte ut, så istället för att hålla tårarna inne så lät jag dom rinna ner längs mina kinder. Jag snyftade lågt medans tår efter tår kom rinnandes. Justin tittade på mig för första gången på evigheter. Tomheten i hans ögon byttes ut mot oro och plötsligt så kände jag hans armar om mig. Jag la mitt huvud mot hans bröst och snyftade ljudligt.

"Det är okej babe, jag är här" Mumlade han mot mitt huvud medans han lugnande strök mitt hår.

 

Medans tystnaden lade sig över oss igen så stod vi bara stilla, jag snyftande i Justins famn medans han strök mitt hår. Det kanske inte verkade som mycket men det lugnade faktiskt. 

Efter något som kändes som en evighet så kände jag hur Justin drog sig ifrån mig. För en sekund så kändes det som om vi var i en film, vi stod och höll om varandra för att han skulle åka bort, och när hans armar inte var lindade runt min kropp längre så var han borta.. för evigt.

Jag blinkade bort ett par tårar som hade fastnat i mina nedre ögonfransar och försökte desperat trycka mig tillbaka till Justin men han lade sina händer på mina axlar och tog ett steg ifrån mig. Min blick var fäst vid golvet och mitt huvud hängde ner. Jag ville bara tillbaka till hans famn, allt var så mycket bättre då.

"Lucy" Viskade Justin hest. "Titta på mig"

Jag skakade på huvudet när jag kände klumpen av gråt i halsen igen.

"Babe, snälla" Bad han och lade ett finger under min haka för att lyfta upp mitt huvud. Utan att protestera så lyfte jag på huvudet och möttes av Justins genomträngande blick som borrade sig djupt in i mina ögon. Jag svalde hårt pågrund av intensiteten i hans blick, det var som om att han kunde se rakt igenom mig, som om alla minnen jag hade och varenda känsla jag någonsin känt var blottad. Även om jag försökte så kunde jag inte vika undan från hans blick, jag var som fast.

Justin slickade sig om läpparna "Vad har hänt?"

 

Mitt huvud velade fram och tillbaka om jag skulle berätta. Det var fel att ljuga för honom, och jag tror inte att jag hade kunnat ända, men å andra sidan så var det ju faktiskt mitt beslut om jag ville berätta det för någon över huvudtaget. Dessutom så kände jag mig faktiskt lite taskig över att bara peka ut Matt sådär, även om det han gjorde var så sjukt fel som fel kan bli. Men jag visste ju att jag kunde berätta allt för Justin.

Jag suckade djupt "Ehm... Jo, det hände en sak på hotellet" Längre en så kom jag inte innan jag kände ett sting tårar igen och den illamående känslan jag fick av återblickarna.

Justin nickade uppmuntrande som en gest att jag skulle fortsätta.

Jag svalde hårt innan jag fortsatte "Jag och Matt var ju ensama på hotellet, jag hade bara suttit i sovrummet hela tiden eftersom att jag fick en dålig känsla av honom men i alla fall så runt fyra tiden så kom han in i sovrummet och frågade om jag var hungrig eftersom att han hade beställt mat. Jag följde med honom ut i vardagsrummet och där stod en vagn med hamburgare och... alkohol" Justin rynkade frågandes på ögonbrynen och öppnade munnen för att säga något men jag ignorerade honom och fortsatte att prata "Jag frågade honom hur han hade kunnat få tag på alkohol och då visade han mig sin falska legitimation. Jag tyckte inte om faktumet att han hade beställt alkohol men jag stannade kvar i vardagsrummet ändå eftersom att han är ju en av dina vänner så jag bestämde mig för att försöka lära känna honom ändå, i alla fall så började han dricka mer och mer och tillslut kunde man säga att han var full. Jag började tycka att det var obehagligt och försökte komma på en ursäkt till att gå men då så.. ehm.." Jag ville inte säga mer. Det kändes konstigt och föromjukande att prata om det.

Justin såg oroligt men samtidigt nyfiket på mig "Lucy du måste berätta vad som har hänt"

Jag tog ett djupt andetag innan jag såg upp på Justin med tårar i ögonen "Matt kysste mig"

 

När jag stannade vid parken som konserten skulle hållas i så andades jag häftigt. Jag hade ju sprungit så fort jag kunde oavbrutet i fem minuter.

Det enda som fanns i parken var scenen Justin skulle stå på och sedan en stor äng. Eftersom att det inte fanns några människor i närheten så satte jag mig ner på gräset och försökte kontrollera min andning.

Jag skakade fortfarande pågrund av mitt lilla maraton jag just haft och efter det som Matt gjorde mot mig. Om jag inte hade kommit loss, vad hade hänt då? Hade han våldtagit mig?

Återblickar av det som precis hänt fick tårarna att strömma ner för mina kinder igen. Jag var rädd, omskakad och även om jag hade lugnat ner mig ganska mycket så kunde jag känna den panikslagna känslan som min kropp försökte trycka undan bubbla upp då och då. Tänk om han följde efter mig? Tänk om han ville avsluta det han påbörjade?

För att försäkra mig om att han inte var efter mig så vände jag mig om och stelnade till när jag såg en man som var påväg mot mitt håll. Paniken och skräcken steg direkt till max och jag ställde mig upp direkt, beredd på att springa härifrån.

"Lucy?"

Rösten som ropade mitt namn var det som hejdade mig från att spring så fort jag kunde härifrån. Det var inte Matts röst, det var Scooters. En lättnad fyllde min kropp när jag kunde urskilja hans ansikte medans han var påväg mot mig. Genast så torkade jag diskret tårarna från mitt ansikte och försökte kontrollera mig själv. Jag ville inte se ut som om jag kunde bryta ihop vilken sekund som helst.

"Lucy, vad gör du här ute?" Frågade Scooter när han stod något meter från mig. Jag ryckte på axlarna och försökte sätta ett leende på läpparna, men jag såg i Scooters ögon att han såg att något var fel. Hans ögonbryn rynkades lite och han nickade sakta. Jag tror inte att han skulle dra upp ämnet.

"Okej, människor är påväg hit så om du inte vill bli ner trampad av galna beliebers, föreslår jag att du följer med mig in" Han vinkade med handen mot scenen som en gest att jag skulle följa med honom, och det gjorde jag.

Jag gick i tystnad några meter bakom Scooter över ängen och in backstage.

Backstage var det inte lika galet som det var sist jag hade varit backstage då jag var Justins OLLG. Men det var ju två timmar kvar tills konserten började.

Scooter ledde mig till ett tomt rum som jag antog var Justins omklädningsrum eftersom att hans scenkläder stod uppradade på galgar i det lilla rummet. Två stora soffor var det enda som fanns i rummet om man inte räknade med kläderna.

Innan Scooter gick ut och lämnade mig ensam i rummet meddelade han mig att han skulle leta reda på Justin, Jessica, Chaz och Ryan. Jag nickade som svar innan jag drog upp ett spel på min mobil.

 

En och en halv timme hade gått och ingen hade fortfarande hittat Justin och dom andra. Nästan alla hade gått förbi rummet jag var i och först blivit förvånade över att de såg mig och sedan hade de frågat om jag hade sett Justin. Varje gång så skakade jag bara på hvudet med det uttryckslösa ansiktsuttrycket jag hade.

 

Efter att en stressad Pattie hade kommit in i rummet och hälsat på mig så lät hon dörren stå öppen och just då, utanför dörren såg jag något som fick mig att stelna till i panik. Matt.

Matt stod utanför dörren och pratade med Alfredo. Han verkade ha nyktrat till, han sluddrade inte längre och han såg mycket nyktrare ut. Men ändå så var hela min kropp beredd på att spring härifrån om han så bara tog ett steg närmare mig. Som tur var så såg han inte mig och bara någon minut senare så hade han gått vidare.