Part 61: Stop it.

Last Chapter:
 
Dörren till mitt omklädningsrum stod på glänt och jag kunde höra låga skratt. Hur kunde den där jävlen sitta och låtsas som om att inget hänt?
Jag tvekade inte med att slänga upp dörren så att Ryan och Chaz's blickar vändes mot mig. De båda satt i soffan medans Matt satt på en soffpall med ryggen emot mig.
Ryan och Chaz rynkade sina ögonbryn och såg lika förvånat på mig som Alfredo. Matt å andra sidan vände sig om och höjde sina ögonbryn vid synen av mig.
"Ey Bieber, hur är det med dig?" Frågade han och ställde sig upp.
Jag tog bestämda steg mot honom "Håll käften din jävel" Spottade jag fram innan jag tog ett tag om hans vita t-shirt och placerade ett hårt slag med knytnäven över hans kind.
 
-
 

Matt kved tyst av smärta medans han vinglade tillbaka. Han la sin hand på sin kind och såg sedan upp på mig med rynkade ögonbryn.
"Vad fan var det för?!" Väste han. Jag tog ett djupt andetag innan jag knöt mina nävar igen - trots den pulserande smärtan i vänstra näven pga slaget - och gick fram till Matt så att jag bara stod några centimeter ifrån honom.
Jag spände käkarna "Det var för vad du gjorde mot Lucy" Morrade jag lågt med blicken spänd på honom. Om blickar kunde döda, skulle Matt redan ligga i sin egen grav just nu.
Matt stelnade till vid mina ord och svalde hårt. Så nu kommer han ihåg.
"J-jag var full, jag menade inget av det" Mumlade han till svar och vek undan från min blick. Är han seriös?! 
Jag kände hur mina nävar knöts hårdare och att jag bet mig hårt i kinden. Jag försökte väldigt hårt med att inte slå honom i ansiktet igen.
"Det spelar ingen roll för att du gjorde det ändå!" Snäste jag högt. Jag brydde mig inte ens om att hålla konversationen mellan mig och Matt tyst längre.
"Jag kunde inte hjälpa det Justin, jag var full så släpp det nu dude!" 
Okej, nu orkade jag inte lyssna på mer av hans bullshit. Jag tog ett hårt tag om hans tröja igen och drog honom så nära mig att hans ansikte bara var några centimeter ifrån mitt.
Jag spände blicken i honom igen innan jag började mumla lågt med sammanbitna tänder "Lucy är inne i min buss just nu och gråter, pågrund av dig. Hon har ett stort blåmärke runt sin handled, pågrund av dig. Det är min flickvän du har skadat" Jag tog ett hårdare om hans tröja "Och du tycker att jag ska släppa det? Då har du fel Matt, för att jag tänker inte släppa det som du gjorde mot henne"
Matt svalde hårt innan jag puttade bort honom. Han stötte emot soffkanten och vinglade till lite innan han rättade till sin tröja som hade skrynklats pågrund av mitt grepp.
"Jag vet inte vad som pågår här men Justin, tagga ner" Sa Ryan och såg oroligt på mig. Jag hade helt glömt att Ryan och Chaz var här inne. Jag tog ett djupt andetag innan jag nickade och vände mig om. Jag ville tillbaka till Lucy. 
Jag var påväg mot dörren och kände hur min kropp började lugna sig, men då hörde jag Matts röst ropa efter mig. "Justin, det som är gjort är gjort. Jag kunde inte hjälpa det"
Han kunde inte hjälpa det? Var det allt han hade att säga?! Jag kände hur min ilska steg till max på minde än en sekund och innan jag visste ordet av det så hade jag vänt på klacken, marscherat mot Matt och kastat mig över honom.
 
             
Jag kollade desperat på klockan som visades på min mobil. Justin hade bara varit borta i en minut men det kändes som en timme. Jag hade en känsla av att han skulle göra något dumt. 
Korkad som jag var så kollade jag på klockan igen, han hade varit borta i två minuter nu. Det var inte alls mycket men jag hade en dålig känsla av detta, och jag visste att den känslan bara skulle bli värre om jag stannade i bussen. Jag la ner min mobil i fickan och började sedan min väg mot backstage.
 
Jag tryckte upp den tunga dörren och hälsade på en av arbetarna som var backstage. Längre ner i korridoren såg jag Alfredo stå och prata med Jessica. Ugh, jag gillade inte henne. Men trots min ogillning för henne så gick jag fram till dom. Alfredo log mot mig och hälsade. Jessica däremot, rörde inte en min.
"Hej, ehm har ni sett Justin?" Alfredos leende bleknade.
"Ja, jag såg honom innan och jag måste säga, han såg inte glad ut" En våg av panik sköljde över mig.
"Vet du vart han gick?"
"Ja, han gick nog till sitt omklädningsrum. Han letade efter Matt"
 
Jag stelnade till innan jag svalde hårt "Sa Justin vad han ville Matt?"
"Nej.. Varför? Är allt okej?" Frågade Alfredo oroligt. Jag skakade på huvudet innan jag gick med snabba steg ner längs korridoren. Jag hörde Alfredo ropa efter mig och sedan fotsteg.
"Vad har hänt?" Fågade han när han hade hunnit ikapp mig.
"Det behöver vi inte oroa oss över just nu" Muttrade jag och svängde till vänster i slutet av korridoren. 
Jag hörde avlägsna konstiga ljud komma ifrån Justins omklädningsrum och det lugnade inte ner mig direkt. Alfredo märkte det också och såg frågandes på mig. Jag ryckte på axlarna och fortsatte att gå.
 
När vi nästan var framme vid rummet så började Alfredo jogga och öppnade sedan dörren. Hans ögon blev större och sedan sprang han in i rummet, detta fick ju inte alls paniken att stiga. Jag sprang den sista biten mot dörren och blev chockad över vad jag såg. Justin satt över Matt på golvet och slog honom gång på gång i ansiktet medans Matt boxade Justin vid magen, desperat över att komma loss men Justin hade honom i ett järngrepp. Blod rann ur Matts näsa och hans kind var rödare än ett stoppljus, och båda två kved av smärta vid slagen de gav varandra. Alfredo, Ryan och Chaz stod bredvid och försökte få bort dom från varandra medans de försökte att inte själv bli slagna. Detta skulle inte sluta bra om inte någon lyckades få bort dom från varandra.
"Vad fan är det för oväsen?!" Väste någon plötsligt. Jag vände huvudet mot vänster och såg Scooter, Pattie, Ryan Good och Kenny komma gåendes mot mig lite längre ner i korridoren. Jag öppnade munnen för att säga något men jag var nästan i chock så det kom inte ut något. Alla fyra såg frågandes på mig men fick som svar på sin fråga när de hörde alla killarna i rummet skrika, då skyndade dom på.
Scooter, Ryan och Kenny sprang förbi mig och in i rummet, Pattie däremot ställde chockerat sig bredvid mig.
Med Scooters, Ryans och Kennys hjälp så lyckades de skilja Justin och Matt åt. De kämpade för att komma loss killarnas grepp för att ge sig på varandra igen, men det var sex mot två.
"Vad i hela friden pågår här?!" Vrålade Scooter som höll fast Matt och såg skarpt på Justin.
"Jag ska döda den där jävlen!" Spottade Justin som fortfarande kämpade för att komma loss Ryan, Chaz och Kennys grepp.
"Det var inte det svaret jag ville ha. Jag frågade 'Vad i hela jäkla friden är det som pågår här?!'"
Ingen av Matt eller Justin svarade utan började slänga ut en massa hot och svordomar mot varandra.
"Okej, sluta nu!" Röt Scooter när han hade börjat tröttna. Alla blev knäpptysta och alla slutade kämpa.
Scooter tog tystnaden som sin chans att få prata "Så, kan någon berätta för mig vad som hände?"
Tysntaden upphörde och Justin och Matt började prata i mun på varandra igen. 
Det slutade med att de hade börjat "attackera" varandra med ord igen och plötsligt så tog sig Justin ur killarnas grepp och hoppade på Matt. Av ren reflex så sprang jag fram till massan av killar för att få bort Justin från Matt.
"Justin sluta!" Skrek jag och försökte få tag i hans arm. De andra killarna hade insett att det var lönlöst att försöka så de lät mig. Scooter och Ryan Good höll Justin borta från Matt medans jag försökte få hans uppmärksamhet.
"Justin, snälla jag ber dig sluta!" Bad jag gång på gång och drog i hans arm. Han reagerade inte en enda gång utan fortsatte att försöka ta sig förbi Scooter och Ryan.
"Justin?" Jag kände hur irritationen bubblade upp "Justin?!" Skrek jag tillslut och drog ännu hårdare i hans arm.
Till min förvåning så drog han häftigt bort sin arm och vände sig hastigt mot mig.
"Vad?!" Röt han rak upp i mitt ansikte. Jag tog förvånat ett steg tillbaka. Tystnaden la sig över rummet igen och jag kände alla blickar på mig och Justin. 
Jag såg förvånat på Justin och kunde inte hjälpa att nästan känna mig lite rädd. Han hade aldrig betett sig såhär innan. Justins blick var först spänd men när han såg hur jag ryggade tillbaka så mjuknade hans ansiktuttryck.
Min puls had åkt upp i 190 men den gick sakta ner igen.
"Förlåt" Viskade Justin hest. Han såg på mig och jag kunde se en glimt av ånger spegla sig i hans ögon.
"Det är okej" Mumlade jag och satte armarna i kors medans jag tittade ner i golvet. Han menade nog inte det.
Jag kände ett finger under min haka som sedan lyfte upp mitt huvud. Jag möttes av Justins bruna ögon som såg ångerfullt på mig "Nej, det är inte okej. Förlåt mig babe" Sa han tyst innan han omfamnade mig.
 ___________________________________________________________________________________________
Asså förlåt för att kapitlet rent ut sagt sög och för att det tog så lång tid att få upp det :/
 
Anyway, KOMMENTERA FÖR MERA ÄVEN OM JAG INTE FÖRTJÄNAR DET! :)

Postat av: Madde

Sjukt bra! :D När kommer nästa ut? <3

Svar: Tack så mycket! :) Jag vet faktiskt inte, ska försöka skriva det så fort jag kan.
Juliette

2013-07-28 @ 00:10:13
Postat av: Frida

Åh vad bra, länkar till nästa!

2013-07-28 @ 00:54:01
Postat av: Emelie

Jätte bra! :)

2013-07-30 @ 00:44:07
Postat av: jasmina

OMMMMGGGGG sjuktbra meeeeeeeeer

2013-07-30 @ 18:11:28
URL: http://justinnovell.devote.se
Postat av: jasmina

meeeeeeeeeeer sjuktbra

2013-08-05 @ 18:26:05
URL: http://justinnovell.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback