Hela publiken vevade med sina armar i luften i takt till min arm. Jag stod på kanten av scenen och jag började den andra versen av One Less Lonely Girl, då självaste OLLG skulle komma in. Jag såg att publikens blickar drogs bort från mig och längre bak på scenen. Skriken blev också högre och då visste jag att OLLG hade kommit in. Jag vände mig om och såg två av mina dansare komma in med OLLG, och när jag såg vem det var blev jag stum. Jag stelnade till, men kom på mig själv snabbt och fortsatte som om inget hänt.

Lucy gick mellan två av mina dansare med ett nervös leende och blicken ut mot publiken. Och även om jag stod långt ifrån så kunde jag se hur mycket hennes händer skakade. Dansarna släppte henne och visa henne vägen mot stolen. Men så nervös som stackars Lucy var visste hon knappt vart hon skulle ta vägen. Hon behövde hjälp. Jag halvt dansade fram mot henne och jag hörde hur skriken blev högre. Lucy's ögon var uppstärrade som golfbollar och blicken fäst mot publiken. Jag tror hon led av scenskräck.

Jag la försiktigt mitt pekfinger på hennes käkben och vände hennes ansikte mot mitt. När hennes skräckslagna blick mötte min kunde jag se hur hennes spända ansikte mjuknade och att ett lugn spreds i hennes ögon. Jag log medans jag tog tag i hennes hand och ledde henne mot stolen som dansarna hade placerat på scenen.

Hon satte sig ner och jag började dansa runt henne och jag sjöng till henne. 

Nästan i slutet av låten kom en av dansarna ut med en stor bukett rosor och gav den till mig. Jag gick sakta mot Lucy med buketten i mina armar och jag kunde höra skriken bli högre igen. En av dansarna satte en krans av blommor på hennes huvud och jag gav henne försiktigt buketten och ett leende innan jag sprang tillbaka ut till kanten av scenen och började veva med min arm i luften igen och sjöng slutet av låten.

"Tack så mycket för att ni alla kom ut här ikväll, det har varit jättekul och jag älskar er alla. Hej då" Sa jag och vände mig om för att gå backstage. Dansarna och Lucy var fortfarande kvar på scen och var också påväg backstage. Diskret la jag armen om Lucy's midja och ledde henne med mig.

När vi äntligen var bakom scenen och ingen av publiken kunde se oss, la jag mina armar om Lucy och kramade om henne hårt.

"Vad gör du här?" Viskade jag i hennes öra.

"Jag, Ryan, Chaz, David, Bonnie och Hayley bestämde oss för att överraska dig när halva min släkt satt fulla i ett party tält och drog ur dåliga skämt" Skrattade hon och drog sig undan från vår kram så vi bara stod med armarna om varandra.

"Jaha, men jag är glad att du är här" Jag la min hand om Lucy's nacke och var påväg att kyssa henne men blev avbruten av att någon harklade. Både jag och Lucy vände våra ansikten och insåg att hela mitt crew stod och iaktog oss. Lucy vände generat bort sitt huvud och begravde det mellan min hals och min axel. Själv stod jag bara och flinade. La min arm och Lucy's midja igen och ledde henne nerför trappan med mig. Vi stod framför mitt nyfikna crew och hon såg nervöst upp på mig.

"Damer och herrar, detta är Lucy, min..." Jag var inte säker på om jag skulle fortsätta meningen. Vi hade ju inte direkt "pratat" om något "Flickvän" Sa jag tillslut och hoppades verkligen att jag inte hade gjort bort mig nu. Jag sneglade på Lucy som såg på mig med ett leende.

"Är jag?" Frågade hon mig tyst.

"Jag vet inte, vill du vara det?"

"Ja"

Ett obeskrivligt stort leende spred sig på mina läppar och den där pirrande känslan var tillbaka. Vartenda muskel i min kropp var beredd på att kyssa Lucy men sedan kom jag på att vi fortfarande stod framför mitt crew. Nervöst velade jag med blicken mellan dom i mitt crew och hoppades på att någon skulle göra något istället för att förlänga den pinsamma tystnaden som lade sig över oss.

Min mamma var den första att stega fram till mig och Lucy. Min namma hade knappt träffat Lucy, hon hade bara hört mig, Ryan och Chaz prata om henne. Sedan hade mormor och morfar nämt några saker med.

Utifrån hennes seriösa, stränga blick skulle detta nog inte bli en rolig konversation. Men istället för att kyligt skaka Lucy's hand och presentera sig så sprack mamma upp i ett stort leende och slängde sina armar om Lucy.

"Åh, jag är så glad att Justin äntligen har hittat någon!" Tjöt hon överlyckligt. Lucy som inte alls var beredd såg väldigt förvirrad ut och kramade försiktigt tillbaka min mamma.

"Justin har berättat så mycket om dig och vi två har mycket att prata om" Hon drog med sig Lucy till omklädningsrummen medans hon pladdrade på. Precis efter att dom hade försvunnit så kom Chaz, Ryan, Hayley, David och någon blond tjej som jag antog var Bonnie.

"Hey, var är Lucy?" Chaz såg sig förvirrat omkring backstage.

"Pattie har henne" Svarade Scooter.

"Varför?" Frågade Hayley medans hon såg sig fascinerat omkring. Jag svarade inte utan tittade generat ner i marken för att av någon anledning rodnade jag. Jag är inte den killen som brukar rodna.

"Aha!" Sa Både Ryan och Chaz i kör medans Hayley, David och den där blonda bara såg oförstående på oss.

"Jag går och hämtar Lucy" Mumlade jag och gick med snabba steg mot korridorerna för att hitta mitt omklädningsrum.

 

När jag äntligen hittade det tittade jag igenom dörren som stod på glänt och jag kunde höra en ivrig konversation pågå mellan Lucy och min mamma, eller rättare sagt, min mamma hade en ivirg konversation med Lucy som satt snällt och lyssnade. 

Min mamma granskade nyfiket Lucy från topp till tå innan hon innan hon mjukt la Lucy's hand i sin på ett sånt där uppmuntrande sätt som föräldrar alltid gör. 

"Som jag sa innan så har Justin berättat så mycket om dig" Konstaterade hon entusiastisk. En svag röd nyans färgade Lucy's kinder.

Hon la huvudet på sned "Verkligen?" Frågade hon nyfiket och fnissade lite. Min mamma skrattade och nickade.

"Ja, han kan verkligen inte hålla tyst om dig. En gång så pratade han i nästan fem minuter bara om-" Mer hann min mamma inte säga innan jag klev in i rummet och deras blickar föll förvånat på mig.

"Pratar ni om mig?"

Jag klev flinandes bort mot dom och la mitt huvud lite på sned. Lucy bet sig nervöst i läppen och vände bort sin blick från mig. Mitt flin blev ännu större och jag vände mig uppmärksamhet mot mamma.

"Mamma, Scooter ville prata med dig"

Jag nickade mot dörren bakom mig som ett tecken på att hon skulle gå. Hon nickade förstående, klappade Lucy på axlen och mumlade något ohörbart till henne innan hon reste sig, gav mig ett leende och en klapp på min kind. Jag hörde dörren bakom mig knarra till och sedan "click" ljudet som betydde att dörren var stäng.

 

Lucy tittade upp på mig med ett svagt leende på hennes perfekta läppar och automatiskt kände jag hur det ryckte till i mina mungipor.

"Saknat mig?"

"Jag såg dig för typ fem minuter sedan" Skrattade hon och drog sin hand genom hennes mörkbruna, fylliga hår.  Jag slickade mig och läpparna och satte mig bredvid henne på den svarta tvåmannars soffan som stod i omklädningsrummet.

"Du kan ändå ha saknat mig" Svarade jag lite överlägset och ryckte på axlarna.

 

 

Lucy rullade skämtsamt med ögonen och suckade men sprack sedan upp i ett sött skratt och flyttade sig närmare mig "Jag har saknat dig väldigt mycket". Hennes armar slingrade sig runt min nacke och jag la mina armare om hennes höfter, pressade henne närmare mig så nu satt hon praktiskt taget i mitt knä.

"Verkligen?" Mumlade jag, några centimeter ifrån hennes ansikte. Hon nickade medans hennes läppar snuddade vid mina. Jag log svagt för mig själv och precis när hon skulle placera en kyss på mina läppar så lyfte jag upp huvudet så att den hamnade på mitt käkben istället.

"Meh!" Muttrade hon med rynkade ögonbryn "Vad var det där för?" Jag skrattade åt hur sur hon såg ut.

"Inget. Kände bara för att retas lite.. babe." Sa jag med betoning på babe. Lucy's ögonbryn rynkades yttligare men hennes läppar drog ändå upp i ett frågande leende.

"Babe?" Frågade hon "Är jag din babe?"

Jag nickade glatt och bet mig sedan i läppen.

"Yup, men du är inte bara min babe"

Lucy la sitt huvud på sned och såg frågandes på mig. Jag pressade henne, om möjligt, ännu närmare mig och la min hand på hennes kind, noga med att hon såg på mig.

"Du är officiellt min. Bara min."

         

Jag bugade skämtsamt när applåderna från mitt crew hördes. Vi hade just avslutat den sista låten på vår lilla "överraskings" konsert.

"Bra jobbat Justin" Scooter klappade mig på axlen och gav mig en flaska med vitamin vatten. Törstig som jag var så drack jag upp nästan halva flaskan i ett nafs. 

Jag satte mig trött ner bredvid Alfredo som satt ute på kanten av scenen.

"Hey" Sa han och vi gjorde våran handshake. Jag nickade som svar och tittade sedan ut på den folktomma gräset. Stället vi befann oss på just nu tror jag var någonsorts park. Framför mig såg man nästan bara gräs, fast väldigt, väldigt långt bort kunde man se träd stå som en halvcirkel. Som för att "rama" in gräset. Det ver inte mycket att se egentligen.

"Justin, jag twittrade precis om din konsert, du måste komma backstage nu" Hörde jag Scooter ropa. Jag gav Alfredo en nervös blick men kom sedan snabbt på fötter och gick backstage för att förbereda mig.

 

.

 

Nervöst stod jag och kikade ut genom backstage på publiken. Rycktet hade spridit sig snabbt och det tog knappt mer än fem minuter innan det hade börjat komma några. Och sedan blev det bara fler och fler, så nu var hela parken full. Jag kunde höra hur de ropade mitt namn och ett leende spred sig på mina läppar. Ibland kunde jag inte fatta att allt detta var verkligt, det kändes helt overkligt ibland. Jag vet att jag har sagt detta många gånger men att jag kunde gå från att vara en fattig småstads kille som älskade att sjunga till att få uppträda inför tusentals människor nästan varje kväll, kändes overkligt.

"Justin, du går på om tjugo minuter" Sa Scrappy som gick förbi mig. Jag nickade och drog upp min mobil för att kolla klockan, då upptäckte jag att jag hade1 nytt meddelande och tre nya bilder från Lucy som var skickat för en timme sedan.

 

 

Den första bilden var på Lucy som gjorde en såndär "puss-mun" och de andra två var av Ryan och Chaz som gjorde samma sak, fast deras var ganska obehagliga att titta på och på meddelandet stod det "Lycka till". Jag försökte dölja det stora leendet på mina läppar, för att annars skulle bara mitt crew komma med frågor, men det ville inte gå väck.

"Vad ler du åt?" Frågade Alfredo som kom från ingenstans med en flinande Scooter bredvid sig. Jag försökte ha en seriös min men leendet kom bara tillbaka hela tiden. Sluta tänka på Lucy, Justin.

"Inget" Muttrade jag och bet mig själv i kinden för att sluta le. Tänk inte på Lucy.

"Sluta nu, det där leendet är inte ett vanligt leende" Retades Scooter.

Innan jag hann reagera så hade Alfredo tagit min mobil från mig. Jag gjorde ett lamt, lönlöst försök att få tillbaka mobilen genom att ta den när Alfredo inte var beredd men han drog sig bara snabbt ifrån mig.

"Aha, det är Lucy" Sa Scooter extra högt bara så att alla skulle höra det. Allas blickar vändes nyfiket mot mig, fast min Mammas blick var mer än nyfiken. Om det var möjligt.

"Varför gör du detta mot mig dude?" 

Scooter flinade bara och ryckte på axlarna. Nu hade alla samlats bakom Alfredo och tittade på bilderna Lucy skickat.

"Shit, hon Lucy är ju snygg" Utbrast en av mina dansare som var lite äldre än mig.

"Käften, hon är min" Morrade jag och slog till honom löst på bröstkorgen och försökte ta min mobil ifrån Alfredo igen, men jag var för sölig. Plötslig spärrade han upp ögonen men blev normal bara några sekunder senare. Han utbytte en konstig blick med Scooter.

"Hallå, det är min mobil!" Varför i hela friden kunde jag inte bara få min mobil?! Det var ju inte direkt något intressant på den. Alfredo knappade lite på min mobil och sedan fick jag tillbaka den igen.

"Tack" Muttrade jag surt och ställde mig redo framför ingången till scenen.

 

          

Lucy slängde sitt långa bruna hår över axlen medans hon skrattade och trevade på filten efter vindruvan som hade missat hennes mun.

"Du suger" Skrattade jag när hon äntligen fick tag i den och stoppade in den i munnen. Hon skakade på huvudet och sa några obegripliga ord med vindruvor i munnen, som fick henne att skratta ännu mer. Själv kunde jag inte låta bli att skratta åt hur otroligt konstig och söt hon var.

"Jag är faktiskt bäst" Sa hon överlägset när hon svalt vindruvorna. Jag höjde på ögonbrynen och skakade på huvudet. Hennes överlägna min försvann.

"Är jag visst" protesterade hon och rynkade pannan. Ännu en gång skakade jag på huvudet och flinade åt henne. Hon blängde surt på mig medans hon tog tag i en näve vindruvor och kastade mot mig. Jag lät massan av vindruvor falla ner på filten innan jag dramatiskt höjde blicken med sammanbitna käkar.

"Du borde springa"

Lucy försökte hålla sig för skratt när hon gav mig en falsk rädd min och reste sig.

"Herregud, den berömda popstjärnan Justin Bieber är efter mig. Snälla, hjä-" Mer hann Lucy inte säga innan jag hade tagit tag i hennes midja och dragit ner henne så att hon låg över mig på filten. Hon såg först förvirrad ut men flinade sedan. Jag satte mig halvt upp och la sedan en av Lucy's hårslingor som dinglade i mitt ansikte bakom hennes öra.

"Jaha. Det tog inte lång tid innan du fick ner mig" Skrattade hon och jag instämde i hennes skratt. Efter det blev det helt tyst, vi såg bara på varandra. Det enda man hörde var ljudet av gräset som prasslade till när vinden svischade förbi. När vi hade stirrat på varandra i nästan en minut så harklade sig Lucy tog tittade ner på sina fingarar som höll på med min tröja.

"Du vet det där jag sa igår?" Frågade hon plötsligt. Jag rynkade på ögonbrynen.

"Du sa ganska mycket igår faktiskt" Hon log och tittade upp.

"Det där jag sa om att jag aldrig har känt såhär för någon förut" jag nickade "Jag menade det verkligen"

Ett fånigt leende letade sig fram på mina läppar "Och exakt vad är det du inte har känt för någon annan innan?"

"Ett helt zoo så fort jag tittar på dig" Hon skrattade generat och ett lyckorus for genom hela min kropp.

"Jag menade också vad jag sa"

 

 

Lucy tittade på mig med hennes obeskrivligt fina ögon och hennes ansikte kom närmare mitt. Jag log och kände precis hur våra läppar snuddade vid varandras, men sedan förstördes stunden med att min höga ringsignal gick i gång. Jag sneglade mot min mobil som låg precis bredvid mig och suckade frustrerat när jag såg "Scooter" lysa upp på skärmen. Lucy drog sig bort från mig och gav mig sedan min mobil.

"Svara. Han kommer säkert aldrig att sluta ringa annars" Jag suckade ännu en gång men tryckte sedan på den gröna luren.

"Jag är lite upptagen just nu" Muttrade jag till Scooter. I ögonvrån kunde jag se Lucy fnissa.

"Ursäkta mig då, men detta är faktiskt viktigt. Männsikor går som galna över att dom inte vet var du är. Folkmassor har samlats vid Austins flygplats och små grupper har också börjat fråga efter dig på varje hotell i Austin" jag suckade och drog min hand genom håret. Jag kunde knappt gå en dag utan att bli sedd utan att människor blev galna, hade dom aldrig tänkt på att jag kanske bara ville bli lämnad ifred lite då och då? Ibland önskar jag att jag bara kunde bara normal. Men bara ibland, för att jag älskar ju vad jag gör. 

Scooter fortsatte att pladdra på om saker som jag faktiskt inte lyssnade mycket på. Jag hörde bara att vi skulle ha en överrasknings konsert här i Austin och i Dallas, och att jag behövde twittra lite mer så att människorna visste att jag levde. Jag hade faktiskt inte twittrat alls under min tid i Texas.

"Justin, lyssnar du?!" Väste Scooter i telefonen och jag ryckte till. Jag hade varit i min egen värld ett tag.

"Ja, uhm vad?" Frågade jag och "spetsade öronen". När man hade gjort Scooter irriterad så var det bäst att man lyssnade.

"Exakt vad är det du är upptagen med?" Scooter lät inte alls irriterad längre, han lät nyfiken. Det var ingen idé att ljuga för Scooter så jag sa bara sanningen.

"Jag är med Lucy" Svarade jag enkelt och jag såg ur ögonvrån hur Lucy tittade nyfiket upp från sin mobil.

"Aha" Sa Scooter retsamt "Jaha, då ska jag låter er två fortsätta med... vad ni nu gjorde" Jag kunde riktigt känna det stora flinet han hade på läpparna nu.

"Lägg av, hej då"

Jag la på och sedan vände jag mig mot Lucy som var djupt koncentrerad på mobilen.

"Vi måste nog gå hem nu, Chaz smsade mig att Haylet börjar bli misstänksam" Jag nickade och Lucy såg besviket upp på mig. Hon såg verkligen ut som en hundvalp med dom där stora bruna ögonen och den putande underläppen. Jag skrattade lågt och flyttade mig närmare henne.

"Detta är inte vår första och enda dejt om du trodde det" Lucy log svagt mot mig "Men det blir inte en riktig dejt om jag inte gör detta" Jag flyttade mig sakta närmre henne och tillslut så möttes våra läppar i en mjuk kyss. Lucy la försiktigt sina armar om min nacke och drog mig närmare henne.

"Det har jag seriöst väntat på hela kvällen" Mumlade hon när vi avslutade kyssen.