Part 52: The Date.
Last Chapter:
När klockan var 05.54 PM (17.54) så drog jag på mig mina röda converse och gick sedan ut till baksidan för att hämta Tinky-Winky och Roxy. Jag tog med dom in till stallet och satte in dom i sina boxar.
När jag vände mig om för att gå tillbaka till ladan så blev jag förvånad över att Justin stod i stallets dörröppning med några få blommor i handen. Han var mycket finkläddare än vanligt med en svart jacka som nästan såg ut som en kavaj typ, hans byxor hängde nästan inte lika långt ned som de brukade och hans hår låg inte ned i hans vanliga hairflip utan det var fixat med vax.
Jag log när han kom närmare mig och räckte mig blommorna.
"Till dig, min sköna" Han lät precis som en programledare från 1960-talet. Jag fnissade lite och tog emot blommorna.
"Redo för vår dejt?" Frågade han, fortfarande med den där konstiga rösten, och krokade sin arm. Jag nickade och la sedan min hand om hans krokade arm och följde sedan efter honom ut ur stallet.
Lucy slängde sitt långa bruna hår över axlen medans hon skrattade och trevade på filten efter vindruvan som hade missat hennes mun.
"Du suger" Skrattade jag när hon äntligen fick tag i den och stoppade in den i munnen. Hon skakade på huvudet och sa några obegripliga ord med vindruvor i munnen, som fick henne att skratta ännu mer. Själv kunde jag inte låta bli att skratta åt hur otroligt konstig och söt hon var.
"Jag är faktiskt bäst" Sa hon överlägset när hon svalt vindruvorna. Jag höjde på ögonbrynen och skakade på huvudet. Hennes överlägna min försvann.
"Är jag visst" protesterade hon och rynkade pannan. Ännu en gång skakade jag på huvudet och flinade åt henne. Hon blängde surt på mig medans hon tog tag i en näve vindruvor och kastade mot mig. Jag lät massan av vindruvor falla ner på filten innan jag dramatiskt höjde blicken med sammanbitna käkar.
"Du borde springa"
Lucy försökte hålla sig för skratt när hon gav mig en falsk rädd min och reste sig.
"Herregud, den berömda popstjärnan Justin Bieber är efter mig. Snälla, hjä-" Mer hann Lucy inte säga innan jag hade tagit tag i hennes midja och dragit ner henne så att hon låg över mig på filten. Hon såg först förvirrad ut men flinade sedan. Jag satte mig halvt upp och la sedan en av Lucy's hårslingor som dinglade i mitt ansikte bakom hennes öra.
"Jaha. Det tog inte lång tid innan du fick ner mig" Skrattade hon och jag instämde i hennes skratt. Efter det blev det helt tyst, vi såg bara på varandra. Det enda man hörde var ljudet av gräset som prasslade till när vinden svischade förbi. När vi hade stirrat på varandra i nästan en minut så harklade sig Lucy tog tittade ner på sina fingarar som höll på med min tröja.
"Du vet det där jag sa igår?" Frågade hon plötsligt. Jag rynkade på ögonbrynen.
"Du sa ganska mycket igår faktiskt" Hon log och tittade upp.
"Det där jag sa om att jag aldrig har känt såhär för någon förut" jag nickade "Jag menade det verkligen"
Ett fånigt leende letade sig fram på mina läppar "Och exakt vad är det du inte har känt för någon annan innan?"
"Ett helt zoo så fort jag tittar på dig" Hon skrattade generat och ett lyckorus for genom hela min kropp.
"Jag menade också vad jag sa"
Lucy tittade på mig med hennes obeskrivligt fina ögon och hennes ansikte kom närmare mitt. Jag log och kände precis hur våra läppar snuddade vid varandras, men sedan förstördes stunden med att min höga ringsignal gick i gång. Jag sneglade mot min mobil som låg precis bredvid mig och suckade frustrerat när jag såg "Scooter" lysa upp på skärmen. Lucy drog sig bort från mig och gav mig sedan min mobil.
"Svara. Han kommer säkert aldrig att sluta ringa annars" Jag suckade ännu en gång men tryckte sedan på den gröna luren.
"Jag är lite upptagen just nu" Muttrade jag till Scooter. I ögonvrån kunde jag se Lucy fnissa.
"Ursäkta mig då, men detta är faktiskt viktigt. Männsikor går som galna över att dom inte vet var du är. Folkmassor har samlats vid Austins flygplats och små grupper har också börjat fråga efter dig på varje hotell i Austin" jag suckade och drog min hand genom håret. Jag kunde knappt gå en dag utan att bli sedd utan att människor blev galna, hade dom aldrig tänkt på att jag kanske bara ville bli lämnad ifred lite då och då? Ibland önskar jag att jag bara kunde bara normal. Men bara ibland, för att jag älskar ju vad jag gör.
Scooter fortsatte att pladdra på om saker som jag faktiskt inte lyssnade mycket på. Jag hörde bara att vi skulle ha en överrasknings konsert här i Austin och i Dallas, och att jag behövde twittra lite mer så att människorna visste att jag levde. Jag hade faktiskt inte twittrat alls under min tid i Texas.
"Justin, lyssnar du?!" Väste Scooter i telefonen och jag ryckte till. Jag hade varit i min egen värld ett tag.
"Ja, uhm vad?" Frågade jag och "spetsade öronen". När man hade gjort Scooter irriterad så var det bäst att man lyssnade.
"Exakt vad är det du är upptagen med?" Scooter lät inte alls irriterad längre, han lät nyfiken. Det var ingen idé att ljuga för Scooter så jag sa bara sanningen.
"Jag är med Lucy" Svarade jag enkelt och jag såg ur ögonvrån hur Lucy tittade nyfiket upp från sin mobil.
"Aha" Sa Scooter retsamt "Jaha, då ska jag låter er två fortsätta med... vad ni nu gjorde" Jag kunde riktigt känna det stora flinet han hade på läpparna nu.
"Lägg av, hej då"
Jag la på och sedan vände jag mig mot Lucy som var djupt koncentrerad på mobilen.
"Vi måste nog gå hem nu, Chaz smsade mig att Haylet börjar bli misstänksam" Jag nickade och Lucy såg besviket upp på mig. Hon såg verkligen ut som en hundvalp med dom där stora bruna ögonen och den putande underläppen. Jag skrattade lågt och flyttade mig närmare henne.
"Detta är inte vår första och enda dejt om du trodde det" Lucy log svagt mot mig "Men det blir inte en riktig dejt om jag inte gör detta" Jag flyttade mig sakta närmre henne och tillslut så möttes våra läppar i en mjuk kyss. Lucy la försiktigt sina armar om min nacke och drog mig närmare henne.
"Det har jag seriöst väntat på hela kvällen" Mumlade hon när vi avslutade kyssen.
Diskret sneglade jag mot Justin som stod bredvid mig och borstade tänderna. Hans hår var väldigt till rufsat och han bar bara ett par mjukisbyxor.
"Du stirrar" Sa han efter ett tag med den där djupa morgons rösten som gjorde att jag fick rysningar.
"Det gör jag inte alls" Protesterade jag och tittade bort direkt. Justin böjde sig över vasken och spottade, när han lyfte på huvudet igen så hade han ett stort flin på läpparna.
"Du stirrar" Upprepade han.
"Du gör det ganska svårt att inte stirra" Muttrade jag efter att jag hade borstat färdigt mina tänder och gick ut ifrån toaletten. Utanför toaletten mötte jag Hayley som redan hade fått på sig sitt smink, kläder och hunnit fixa till håret. Jag hade inte ens kommit ur min pyjamas.
"Klockan är typ nio på morgonen, hur kan du redan ha allt det där fixat?" Frågade jag och syftade på hennes smink, hår osv. Hayley fnös och slänge sitt hår bakom axlen.
"Snälla, det är mig vi pratar om"
Hon hade en poäng. Med Hayley så var tydligen allt möjligt, och det kunde vara lite skrämmande ibland.
Precis när jag skulle rycka på axlarna och gå upp för att få på mig något annat än pyjamas så slängdes dörrarna upp till ladan och in kom Luca.
"Vi är tillbaka!" Skrek han.
"Jippie" Ropade jag glädjelöst och fortsatte att gå upp för trappan.
.
Antonio satte sig framför mig och Justin vid matbordet och började sleva upp köttfärssås på sin tallrik.
"Okej, så jag hoppas verkligen inte att någon har haft sex i min säng nu" Han såg på oss med en sträng blick. Mormor vände sig direkt bort ifrån spisen.
"Antonio, vårda ditt språk!" Utbrast hon förskräckt och slog till Antonio löst på bakhuvudet.
"Det var ett skämt mormor!" Skrattade han. Så fort mormor vände sig tillbaka till spisen så byttes Antonio's flin ut mot hans allvarliga min igen.
"Seriöst, Ant" Klagade jag och betonade "Ant" eftersom att han hatade det. Han blängde på mig och började sedan proppa in mat i munnen.
Luca satte sig bredvid Antonio och vandrade med blicken mellan mig och Justin. Han hade något pågång.
"Så, hur är det med er då?" Han hade den där välbekanta retsamma blicken och ett roat flin. Såklart så skulle han förstöra allt.
"Vi mår bra" Svarade jag snabbt och började stoppa mat i munnen för att undvika något som skulle bli en väldigt pinsam situation. Jag sneglade diskret på Justin som satt fint och åt.
Luca lutade sig lite över bordet och sa med lägre röst "Jag frågade faktiskt inte hur ni mår"
Jag skulle precis slänga ut en kommentar när morfar drog tillbaka Luca på sin stol.
"Sådär sitter man väl inte vid matbordet? Jag trodde sådana fasoner slutade för några år sedan" Skrockade han och var den sista att sätta sig vid matbordet.
"Så vad har ni tänkt ha för er nu när vi är tillbaka?" Mormor vände sig mot Chaz som satt bredvid henne.
Chaz log lite smått nervöst och började berätta om våra planer att campa. Det var faktsikt lite kul att se hur nervösa Ryan och Chaz blev så fort min mormor pratade med dom eftersom att dom visste att hon var helt förtjust i dom.
"Jag måste fråga dig en sak" Sa Justin medans vi stod och diskade. Jag nickade nyfiket och började torka en tallrik.
"Vet Luca något om oss eller?" Frågade han försiktigt och bet sig i läppen. Varför var han tvungen att vara så förbaskat snygg för?!
"Ja, öh" Jag kliade mig i nacken och försökte komma på hur jag skulle förklara.
"Han hörde liksom min, Ryan och Chaz's plan om att få dig till Texas, och då förstod han liksom"
Justin nickade och öpnade sedan sin mun för att säga något.
"Jo, du vet den där "återträffen som din mormor pratar om?" jag nickade "Jag kan inte komma"
Jag stannade upp i en sekund men sedan klistrade jag på ett leende och frågade,
"Varför inte?"
"Scooter hade bokat in en typ överraskings konsert här i Texas den dagen"
Jag nickade igen och såg besviket ner i marken. Såklart att han inte kunde gömma sig i Texas i två veckor utan att göra något, det skulle ju verka misstänksamt.
"Hey, jag kommer ju vara här alla andra dagar" Försökte han med. Även om jag inte tittade upp så kunde jag höra leendet i hans röst. Och det fick mig att le.
"Ja. Dessutom hade det nog varit ganska konstigt om jag tog med dig till återträffen, jag menar mina kusiner älskar dig. Du hade nog aldrig fått en paus då" Skrattade jag.
"Jag hade klarat av dom" Fnös Justin och la en blöt hand om min midja. Jag rös till av den kalla känslan från hans blöta hand och en behaglig rysning for igenom mig när han tryckte mig närmare honom. Jag la mina armar om hans nacke och rös tilll ännu en gång när hans andra blöta hand lades om min midja.
Hela min kropp pirrade när han ansikte kom närmare mitt. Våra läppar snuddade vid varandra men sedan hoppade vi snabbt bort från varandra när Hayley's röst hördes genom hela huset.
"Lucy?! Jag behöver din hjälp!" Skrek hon och stannade till i dörrkarmen till köket med en massa klänningar hängandes på armen. För en sekund kunde jag se avensjukan i hennes ögon när hon såg att jag var med Justin men hennes ansiktuttryck ändrades snabbt till oskylidigt igen.
"Hoppas att jag inte stör" Sa hon lite sammanbitet "Men Lucy, du måste hjälpa mig med vilken klänning jag ska ha på återträffen"
Jag gav Justin en diskret ängslig blick men nickade sedan lydligt mot Hayley och följde efter henne ut ur köket och lämnade Justin med disken.
__________________________________________________________________________________________
För det första, förlåt för att kapitlet inte kom i onsdags men jag hade så sjukt lite insperation och hade ingen aning om vad jag skulle skriva så jag lät det vara så länge. För det andra, förlåt för att detta kapitlet sög. Jag visste verkligen inte vad jag skulle göra med det.
KOMMENTERA FÖR MERA! ÄVEN OM KAPITLET SÖG!
Postat av: Emelie
Jätte bra ! :)
Postat av: malin :-D
DET VAAR JU INT DÅLIGT!!! JÄTTE BRAA!!!!:-D<33
Trackback
