"Du frågade aldrig" Sa jag nonchalant och ryckte på axlarna. Luca satte armarna i kors över bröstet och suckade.

"Och... Det angår faktiskt inte dig" Väste jag åt honom innan jag gick in i köket för att hämta en pizza som var färdig. Jag hörde honom grymta något oförstårnde och flinade för mig själv. Min familj behövde faktiskt inte alltid lägga sig i vem jag brukade umgås med !

Justin's Perspektiv:

Jag såg ner på den tomma talriken framför mig. Jag förstod varför Ryan och Chaz allid ville äta pizzan här. Den var underbar ! Jag kände hur en sådan känsla man fick när man var riktigt mätt bubbla i min mage. Jag brukade i vanliga fall inte äta mig så mätt att jag nästan mådde illa, men jag kunde inte sluta äta denna pizzan. Den var för god.

"Justin.. Hur kommer det sig att du känner den där Lucy ?" Sa Mamma plötsligt. Hon hade inte sagt mycket under hela middagen.

"Hon är en nära vän till Ryan och Chaz" Sa jag och klappade mig lite på magen. Jag skulle vara tvungen att träna efter den pizzan för att behålla mina abs. Mamma nickade och fokuserade sedan på sin mobil.

Vi satt kvar en stund till bara för att "lugna magen" som Morfar uttryckte det, men sedan reste han sig upp och tyckte att vi skulle gå.

"Jag måste bara prata med Lucy snabbt" Sa jag snabbt till Morfar och jag skulle precis gå bort mot kassan när Morfar stoppade mig igen.

"Om du ändå ska till kassan kan du väl betala också ?" Han räckte fram sitt kreditkort mot mig men jag tog inte emot det.

"Nej, jag kan betala an.."

"Justin, du gör redan så mycket för oss och alla andra så låt mig betala denna gången" Avbröt han mig bestämt men log sedan. Utan att protestera tog jag emot det och gick mot kassan. Lucy hade försvunnit in i köket som var "gömd" bakom en vägg, bakom kassan. Det fanns en liten klocka som man brukade se på hotel som man kunde plinga på. Den var silver färgad och ett ringande ljud uppstod när jag tryckte på den.

"Jag kommer snart"  Hörde jag en välbekant röst ropa inne ifrån köket. Det var Lucys. Jag nickade för mig själv, även fast jag visste att hon inte såg mig.

"Non posso parlare in questo momento papà, abbiamo clienti !" Hörde jag henne säga högre nu, och det lät nästan lite konstigt när hon pratade på italienska. Inte långt efter kom hon ut och ställde sig framför kassa.

"Hej" Sa jag när hon kom ut. Hon tittade upp från kassa maskinen och kisade med ögonen som om hon försökte se mig bättre.

"Åh, Hej Justin" Sa hon och log. Jag la fram Morfars kreditkort på bänken, hon tog upp det och drog det sedan längs kassans långsida.

"Så jag undrade vad du hör imorgon" Sa jag och såg på henne. Hon såg upp på mig från kassan och skulle precis börja prata när hennes blick drogs mot dörren som plingade till.

"Ehm, vänta lite" Sa hon till mig, fortfarande med blicken fokuserad mot dörren. Jag vände mig om och då såg jag att en svart hårig kille med solglasögon kom in och var på väg mot kassan.

"Vad gör du här ?" Sa Lucy till honom. Hon lät irriterad och orolig på samma gång. Killen gick bakom kassa bänken och ställde sig bakom Lucy.

"Jag ville bara tacka dig för att du hjälpte mig så mycket innan" Sa den svart håriga killen, la sina händer på Lucys midja och pussade henne på kinden. Av någon anledning kände jag ett sting av avensjuka. Vad var det med mig egentligen ?!

"Jag gav dig en ispåse" Sa hon och såg upp på honom. Killen var lite mer än två huvuden längre än Lucy.

"Jag behöver hjälp med min Collage ansökan, okej ?" Mumlade han till henne och började sedan gå mot köket.

"Visst" Skrattade hon och hennes blick drogs sedan mot mig.

"Förlåt för det där" Hon såg upp på mig med två oskyldiga ögon och gav mig kreditkortet igen. Hennes ögon såg ut som en hundvalps. Jag hade aldrig kunnat säga "Nej" till henne om hon gjorde så.

"Det är okej" Jag tog emot kortet och stoppade det i min hoodie ficka.

"Ehm, jag fick förresten ledigt de dagarna som resten av klassen ska vara på klassresa så jag ska antagligen sova" Sa hon och flinade lite.

"Eller så kan du åka skateboard med mig ?" Sa jag och hoppades att hon skulle svara ja. Men sådan tur hade jag inte.

"Nej, jag kan inte åka skateboard" Svarade hon direkt och skakade på huvudet.

"Jag kan lära dig ?" Man såg att hon tvekade. Hon ville säga nej men ändå inte.

"Visst" Suckade hon och jag började le för mig själv.

Lucy's Perspektiv:

"Nej Justin, jag kan inte !" Sa jag högt så fort jag kände hur skateboarden började röra sig. Jag gick ner från skateboarden och ställde mig någon meter ifrån den. Han började bara skratta och gick för att ta upp den.

"Vad är det som är så farligt egentligen ?" Han skrattade fortfarande och gick emot mig.

"Åh, jag vet inte... Jag får typ panik varje gång jag känner att den börjar röra på sig" Suckade jag irriterat och satte frustrerat armarna i kors över bröstet.

"Vi kan väl prova igen, men jag kan hjälpa dig denna gången" Sa han och log på ett sätt han bara kunde. Jag hade inte sett honom le så många gånger men på någon sätt var det just hans leende.

"Okej" Mumlade jag och gick mot skateboarden som Justin släppte ner. Jag ställde mig på den och vinglade till lite. Justin tog tag i min hand och jag kände hans andra hand placeras runt min midja.

"Putta fart med din vänsta fot" Sa han och jag gjorde som han sa. Skateboarde började rulla och för en sekund trodde jag faktiskt att jag skulle klara en meter, men tydligen inte. Jag råkade köra på en stor sten och jag började vackla till så mycket så jag förlorade min balans totalt och trillade åt Justins håll. Av ren reflex slingrade sig min fria hand sig runt Justins nacke och råkade dra ner Justin i fallet. Jag hörde hur Justin gav igrån sig ett "Ugh" när hans rygg träffade den hårda asfalten. Jag hamnade ovan på Justin med mitt huvud på hans bröstkorg. Jag hade kunnat somna på hans bröstkorg. Den var så... Bekväm. Men vad tänker jag ?! Mitt huvud for genast upp och jag möttes av Justins hasselnöt's bruna ögon.

"Hallå där" Sa han och flinade mot mig. Jag reste mig genast upp och gjorde en grimas när min arm skrapades mot marken eftersom att den hade varit fast under Justins nacke. Jag studerade armen och såg att den hade blivit lite röd efter slaget mot marken. Just nu önskade jag att jag hade valt en långtröja i morse istället för den blå t-shirten jag tog.

"Gick det bra ?" Sa Justin och kom närmare. Han tog försiktigt tag i min arm och började blåsa försiktigt.

"Jag är inget barn" Skrattade jag och han log bara mot mig.

"Förresten, vem var den där killen som kom in på resturangen innan ?" Sa Justin försiktigt och stoppade ner händerna i sina svarta jeans fickor.

"Åh, ehm det var bara min älsta bror Antonio" Sa jag och förde min hand upp och ner med lätta rörelser över min arm. Han nickade bara och började sedan se sig omkring. Det fanns inte mycket att titta på egentligen. Vi stod på en väg som gick helt rakt tills det kom en höger kurva cirka 100 meter bort, det fanns bara gröna träd längs vägens sidor och ungefär 50 meter bort låg ett ödelagt, grått hus. Och sedan kom jag på en sak.

"Var är alla papparazzis* ?" Sa jag så snällt man kunde. Jag ville inte förolämpa honom på något sätt genom att tyda att han inte var tillräckligt känd eller att jag bara var med honom pågrund av alla papparazzis.

"Jag vet faktiskt inte. Dom brukar låta mig va när jag är här i Stratford" Sa han och stirrade ut mot vägen.

"Kan vi inte göra något jag är bra på nu ?" Sa jag och suckade. Jag hade blivit trött på att åka Skateboard.

"Som vad ?" Hans blick var nu på mig och den såg fundersam ut.

"Det får du se" Sa jag och flinade.
___________________________________________________________________________________

Det skulle egentligen komma imorron men när jag såg hur många unika besökare jag hade haft, var jag bara tvungen at skriva om Part 18 !

Hope you like it !

KOMMENTERA FÖR MERA ! :)

 

Det blev lite krångel med Part 18... Så när jag skulle lägga upp det kom det en sådan där sak "Vår ko har tagit sig in i server rummer igen" eller vad det nu står så när är Part 18 borta ! Och jag orkar seriöst inte skriva om det nu så jag får helt enkelt skriva det ikväll... Förlåt för att det blev så ! :/

Det blev lite krångel med Part 18... Så när jag skulle lägga upp det kom det en sådan där sak "Vår ko har tagit sig in i server rummer igen" eller vad det nu står så när är Part 18 borta ! Och jag orkar seriöst inte skriva om det nu så jag får helt enkelt skriva det ikväll... Förlåt för att det blev så ! :/

 

 

 

Ytterdörren smälldes igen där nere och jag ryckte till. Jag hade nog somnat till, typiskt mig.

 

 

"Lucy ?!" Skrek Antonio ner ifrån hallen. Vad gjorde han hemma ? Han skulle hjälpa Pappa på resturangen. Motvillig reste jag mig från sängen och suckade. Det högg till lite i magen men det hade blivit bättre, och jag kunde gå normalt nu. Jag sprang ner för trappan och gick igenom vardagsrummet för att komma till hallen.

"Vad vill du ?" Sa jag irriterat. Antonio stod med ryggen vänd mot mig och kämpde med att få av sig sina skor.

"Kan du hämta en ispåse ?" Han hade fått av sig sina skor men stod fortfarande med ryggen mot mig.

"Varför ?" Vad har hänt ?" Sa jag och gick närmare honom. Nu började han göra mig orolig.

"Bara en grej. Kan du hämta en ispåse ?!" Han lät irriterad och slängde sin ryggsäck i det högra hörnet bredvid yttedörren. Istället för att göra som han bad mig gick jag förbi honom och ställde mig framför honom.

 

 

"Vad... Vad har hänt ?!" Jag skrek och satte händerna för munnen och gick ännu närmare honom för att studerar hans ansikte. En stor blå tira täckte det mesta av hans vänstra öga, hans högra kind var alldeles röd och två ränder av torkat blod gick från hans näsa till läppen.

 

 

 

 

"Lucy" viskade en välbekant röst. När jag öppnade ögonen var en suddig Justin det första jag såg, vad gjorde han här ? Jag vände huvudet till höger och såg att Chaz och Ryan satt och såg ner på mig.

"Vad hände ?" Sa jag och hörde att min röst skar sig. Jag försökte sätta mig upp men en smärta som uppstod i magen stoppde mig.

"Syster sa att du ligga ner i några minuter efter att du vaknat" Sa Ryan, tog tag i mina axlar och puttade mig försiktigt ner igen. Syster Linda's - som alla kallade henne - rum såg ut som vanligt. Vitt, rektangulärt rum med ett bord längs den högra kortsidan, vita skåp ovanför, en data vid den högra långsidan och en stol. Sedan sängen som jag låg på var placerad på den vänstra kortsidan och sedan fanns det en dörr på den vänstra kortsidan. Ett tråkigt rum helt enkelt.

"Du fick en boll rakt i magen av Lily. Och sedan svimmade du" Sa Chaz och log prövande mot mig. Jag log ett plågat leende tillbaka och sedan suckade jag högt.

"Kan en boll och en riktigt bra fot verkligen göra så mycket skada ?" Sa jag och alla började plötsligt skratta. Jag blängde surt på dom men dom brydde sig inte.

"Lily går ju runt i klacka skor hela dagarna så det är väl inte så konstigt ?" Skrattade Ryan och inte ens jag kunde låta bli att skratta åt det, med det gjorde ont i magen så det blev mer som ett ynkligt kvid. Tillslut hade de lyckats sluta skratta och då hörde jag någon harkla sig borta vid dörren som var någon meter bakom Justin.

I dörr öppningen stod Lily och tuggade ljudligt på ett tuggummi med sina äckligt glansiga läppar.

Hennes klackar hördes ljudligt när hon gick in i rummet med svassande rumpa. Hon stannade precis framför sängen jag låg på, tog ut tuggummit och gjorde ett misslyckat försök med att kasta det i papperskorgen. Hon andades in djupt och sa sedan det jag aldrig trodde hon skulle säga till någon.

"Förlåt" Sa hon snabbt och himlade med ögonen. Jag kollade på Chaz och Ryan som bara ryckte förvånat på axlarna. Ni kanske inte förstår men detta var typ som ett mirakel. Lily sa aldrig förlåt till någon !

"Vad sa du ?" Sa jag och låtsades att jag inte förstod första gången, bara för att reta henne.

"Jag sa förlåt för att jag råkade skjuta bollen så hårt !" Sa hon irriterat.

"Visst, råkade" Mumlade jag och Justin började skratta. Hon himlade åter igen med ögonen och sedan drogs hennes blick mot Justin och då såg det ut som att hennes ögon skulle poppa ut.

"O-M-G ! Du är Justin Bieber !" Skrek hon och började hoppa. Otroligt att hon kunde hoppa och fortfarande hålla balansen på hennes höga klacka skor. Justin såg först förvånat på henne och backade undan i stolen han satt i men sedan skrattade han bara gulligt och log.

"Ja, det är jag" Skrattade han och ställde sig upp. Lily slängde sig på honom och frågade om en autograf.

"Hejdå Justin, Chase, Bryan och... Lucy" Sa hon och var påväg mot dörren.

"Jag heter egentligen inte Bryan" Ropade Ryan snabbt efter henne.

"Asså jag... Strunta i det" Suckade hon irriterat, himlade med ögonen och gick, äntligen.

 

"Vi måste hem och packa nu" Sa Chaz och man kunde höra någon ledsen ton i hans röst.

"Vi ses ju på lördag" Sa jag och försökte sätta mig upp. Det högg till i magen och jag gav i från mig ett ynkligt kvid.

"Är du okej ?" Sa Justin som stod bredvid mig, lite för nära kanske. Jag kände hans varma andetag träffa min kind och jag drog mig automatiskt lite ifrån honom. Jag nickade istället för att svara och satte ner mina fötter på marken. När jag försökte ställa mig upp vek min mage sig av smärta och det gjortde för ont för att räta upp mig igen.

"Kan du gå ?" Sa Ryan oroligt som hade ställt sig bredvid mig.

"Jag vet inte" Sa jag snabbt. Det var nästan overkligt att en boll och en väldigt stark fot kunde göra såhär mycket skada.

 

Justin's Perspektiv:

 

"Kan du gå ?" Ryan gick snabbt fram till Lucy som vek sig direkt när hon hade ställt sig upp.

"Jag vet inte" Sa hon snabbt och tog sedan några steg framåt. Hon såg ut som ett troll när hon gick med böjd rygg, det såg väldigt kul ut.

"Du kan inte gå så" Sa jag och kunde inte låta bli att skratta lite.

"Hur ska jag annars gå ?" Väste hon och blängde på mig. Utan att svara la jag min högra arm runt hennes midja, vänstra armen under hennes knä-vek och lyfte upp henne i min famn.

"Justin, du behöver inte" Sa hon och lät vättskrämd. Jag svarade inte och gick ut i den folk tomma korridoren med Ryan och Chaz efter mig.

 

 -

 

När jag stängde av motorn utanför Lucys hus, hjälpte jag henne ut och bar henne till ytterdörren.

"Är det säkert att du är okej ?" Sa jag till henne. Jag hade bara känt Lucy i några dagar men det kändes som att jag hade känt henne längre än så. Hon nickade säkert och jag släppte taget om hennes ben så att hon kunde ställa sig upp. Hon böjde sig fortfarande lite och vinglade till. När hon plötsligt vinglade till mer och hennes hand tog ett stadigt tag om min högra axel, flyttade mina händer sig automatiskt mot hennes midja för att hålla upp henne.

"Du vet det jag sa om att träffas nu när Ryan och Chaz är borta ?" Frågade jag henne tyst. Våra ansikten var bara några decimeter ifrån varandra så jag visste att hon hörde mig.

"Ja" Sa hon och tittade upp på mig med ett frågande uttryck. När hennes mörk bruna ögon mötte mina kändes det som en svag stöt for igenom min kropp. Jag kan inte vara kär ? Inte redan... Jag gillade henne, som en vän. Det visste jag, men jag kunde inte vara kär.

"Jo, ehm" Plötsligt blev jag nervös. Varför ?!

"Skulle du vilja träffas ? Bara för att lära känna varandra bättre i med att vi har typ samma bästavänner" Jag bara babblade på. Jag visste knappt själv vad jag sa.

"Ska jag vara ärlig, trodde jag att du skojade när du sa det" Sa hon och log lite.

"Nej, jag vill umgås med dig" Sa jag och log tillbaka. En svag röd ton blossade upp på hennes kinder och hon tittade snabbt ner i marken igen.

"Du rodnar" Sa jag och skrattade lite. Hon skakade och satte en hand för ansiktet.

"Det är okej. Det är bara gulligt" Hon tittade snabbt upp och en litet leende fanns på hennes läppar.

"Jag måste nog gå in nu" Sa hon snabbt, öppnade ytterdörren och försvann sedan in. Jag gick ner mot min bil och hoppade sedan in i förarsätet.

 

"Okej, vad är det mellan dig och Lucy ? För någon dag sedan gillade du henne knappt alls och nu står du nästan och kysser henne utanför hennes hus !" Var det första Ryan sa till min när jag kom in i bilen. Jag hade helt glömt bort att dom fortfarande var kvar.

"Lägg av" Sa jag bara och startade motorn.

"Du gillar henne" Sa Chaz som satt bredvid mig i passagerar sätet och flinade.

"Nej, det gör jag inte" Sa jag och gasade.

________________________________________________________________________________

 

Förlåt för att jag inte la upp kapitlet igår.. Men min insperation är bokstavligen på noll just nu :/

 

Kommentera för mer :)

Jag har kommit typ halv vägs på Part 16 så det kommer ikväll :)

 

 

Jag smög sakta in i Antonios mörka rum. Det låg kläder överallt på golvet och gamla pizza kartonger. Ja, min bror var ett riktigt svin. Även om det var mörkt i rummet kunde man se hur dammkornen svävade i luften och det luktade instängt. När jag kom fram till den stora sängen, tog jag av korken på den svarta, vattenfasta, tuschpennan jag hade i handen och ritade en tjock, fransk mustach under hans näsa. Jag ritade också morrhår på hans kinder och fnissade sedan åt mitt mästerverk. Jag smög sedan ut ur hans rum och gick in till Luca's rum som låg två rum ifrån, bredvid mitt. Han snarkade högt och han hade sparkat av sig täcket med Italiens flagga på. Luca hade det mycket renare på sitt rum. Det enda som låg på golvet var en fotboll och kläderna han hade på sig igår. Jag smög fram till hans säng och ritade sedan ett slarvigt skägg längs käklinjerna med tuschpennan.

 

Jag hade bestämt att jag skulle väcka Luca först, eftersom att han var lättast att väcka. Jag hade en leksaks trumpet i min hand och jag satt på knä precis bredvis sängen. Jag satte trumpeten mot Luca's högra öra, tryckte sedan läpparna mot trumpetens andra ände och blåste så hårt jag kunde.

Luca började röra sig vilt och satte händerna för sina öron. Han ställde sig upp och började skrika på mig.

"Vad gör du ?!" Skrek han och rättade till sina kalsonger. Han hatade att stå i bara underkläder inför någon. När vi var små hade han inget problem med det. Då brukade han springa runt naken i huset hela tiden och han vill inte ha några kläder på sig heller. Så de flesta foton vi hade från honom som barn hade ha inga kläder.

"Jag väcker dig" Sa jag och fnissade. Jag ställde mig upp, tog upp fotbollen som låg på golvet och gick mot dörren.

"Och förresten, du har bara tio minuter på dig innan skolan börjar" Sa jag, flinade och kastade bollen på hans huvud.

"Mitt i prick !" Skrattade jag när bollen träffade honom och han gav ifrån sig ett irriterat stön. Jag gick sedan ut därifrån och in till Antonios rum igen. Jag hade laddat ner en app på min iPhone så när man tryckte på en knapp lät det som att någon sköt från en pistol. Jag skruvade upp till högsta volym och satte mig sedan ner med benen under sängen och hukade mig så att han inte skulle se mig, men jag kunde fortfarande se honom.

Jag tryckte på knappen och höga skott ljud gjorde så att jag fick hålla för mitt öra.

Antonio gjorde konstiga rörelser, det såg ut som om att han skulle kräka, och drog sedan täcket över sig.

"Vad händer ?! Vad är det som händer ?!" Skrek han gält och sedan trillade han ner på golvet. Jag hade slutat skjuta och låg nu på golvet och skrattade för fullt. Denna morgonen skulle jag aldrig glömma, det var en sak som var säker.

"Lucy ?! Vad fan gör du här inne ?!" Skrek han. Man kunde tydligt höra att han var sur, vilket gjorde allt mycket roligare. Tillslut slutade jag skratta och ställde mig upp. Jag möttes direkt av Antonio som blängde på mig.

"Vad gjorde du ?" Han var verkligen sur. Men jag brydde mig verkligen inte. Detta var hämnd för alla gånger Antonio och Luca hade väckt mig på sjuka sätt.

"Jag väckte dig" Fnissade jag och gick sedan mot dörren.

"Du har tio minuter på dig innan skolan börjar förresten" Sa jag och sprang sedan ner till köket.

 

"Hur kommer dom se ut när dom kommer ner ?" Sa pappa när han hade ätit färdigt sina ägg och bacon.

"Ehm, Luca kommer ha skägg och Antonio kommer ha en franska mustch" Sa jag och kunde inte låta bli att flina. Pappa skrattade och sedan hörde jag hur någon sprang i trappan. Luca kom ut i köket, tog tag i en gaffel och tryckte i sig en hel pannkaka i munnen. Han hade på sig ett par svara jeans, en vanlig vit t-shirt och hans mörka hår var ruffsigt. Endel av pannkakan hängde längs munnen och ner till hakan, jag har sagt det innan och jag säger det igen, mina bröder äter som grisar.

Inte långt efter kom Antonio ut i köket och gjorde precis likadant som Luca, tryckte in en hel pannkaka i munnen. Han såg precis likadan ut som Luca fast han bar en turkos t-shirt.

"Hej då, Papà !" Sa Luca och drog med sig Antonio ut till hallen.

"Vart ska ni ?" Ropade Pappa förvirrat efter dom.

"Skolan börjar om 5 minuter, vi måste åka !" Ropade Luca tillbaka och sedan smälldes ytterdörren igen. Jag kunde inte låta bli att flina igen. Båda två hade glömt att kolla vad klockan var och dom hade inte ens märkt att jag inte hade gjort mig färdig. Och viktigast av allt, dom hade glömt att jag också skulle till skolan.

"Skolan börjar om 40 minuter" Sa pappa och gav mig en menande blick.

"Jag vet" Sa jag och drack lite av min apelsin juice.

"Men det vet inte dom" Flinade jag.

 

"Varför såg jag dina bröder köra i full fart till skolan, 40 minuter innan den börjar ?" Frågade Ryan mig när han mötte mig vid mitt skåp.

"Jag vaknade lite tidigt så jag kände för att skoja lite med dom" Sa jag och fnissade för mig själv.

"Så jag tror inte att jag kommer få någon skjus hem, så är det okej att jag åker med dig ?" Frågade jag och började gå mot rektorns kontor med Ryan efter mig.

"Jag och Chaz ska bli hämtade av Justin men du får säkert åka med" Sa Ryan och log. Jag nickade bara och sedan var Ryan tvungen att gå till sin lektion. Jag däremot skulle prata med rektorn om vad jag skulle gör dom senaste tre dagarna, eftersom att jag inte skulle med på klassresan. Mr. Williams som var ansvarig för klassresan hade sagt att jag skulle prata med rektorn, så nu stod jag utanför rektorns dörr. Jag knackade försiktigt och ett svagt "Kom in" hördes. Jag hade aldrig varit på rektorns kontor förut, men Ryan och Chaz sa att det var väldigt tråkigt därinne.

Jag tryckte ner det kalla handtaget försiktigt och puttade sedan sakta upp dörren. Jag visade mig lite i dörr öppningen så att rektorn såg mig.

"Åh, Miss. Rossi. Stig in" Sa hon och log vänligt. Hon ställde sig upp och rättade till sin tajta, svarta kjol lite. Vår Rektor var ganska ung, 26 år och såg väldigt bra ut. Hon hade mörk blont, axel långt vågigt här, ett ganska gulligt men vuxet ansikte och en tränad kropp. Inte konstigt att hon kom i den tajta kjolen. Tillsamman med kjolen hade hon en vit skjorta som var uppvikt i armarna och in stoppad i kjolen.

Jag gick försiktigt in och stängde dörren tyst efter mig. Rektorn gjorde en gestikulerade att jag skulle sätta mig på en stol som var framför hennes stora skrivbord. Sakerna på skrivbordet låg prydigt i liggande-mappar som stod på bordet och hela rummet såg ut att vara väl organiserat. Väggarna var vita och längs de högra väggarna var hyllor uppsatta, fulla med mappar. Det fanns en hylla precis ovanför Rektorns huvud med priser som skolan hade vunnit uppställda i storkleks ordning. Det enda med någon färg på kontoret var nog stolen jag satt på, hennes stol och skrivbordet, som var av trä i en mörkbrun färg.

"Så, jag ville diskutera vad du ska syssla med under klassresan" Sa hon, knäppte sina händer och la upp dom på skrivbordet. Jag nickade nervös och satte mina ben i kors. Jag visste att jag inte var på Rekorns kontor för att jag var i trubbel men jag blev ändå nervös.

"Det är inte lönt att vara i skolan och jobba för att som jag har förstått det så har du redan gjort färdigt alla läxor och du har inga kvar blivna uppgifter. Och alla klasser i hela skolan ska ut på en klassresa så det kommer inte vara några här förutom några lärare" Sa hon och såg ut att tänka. Hennes gröna ögon hade varit fästa på mig hela tiden och det kändes nästan lite obekvämt.

"Så jag har beslutat att du får ta ledigt dom tre dagarna" Hon log vänligt och ställde sig sedan upp.

"Det var trevligt att prata med dig Miss. Rossi" Hon sträckte fram sin hand mot mig och jag tog tag i den. Hennes naglar var perfekta och var målade i en franska manikyr, vilket fick mig att tänka på Antonio.

" Det var trevligt att få prata med dig med Miss. Adams" Sa jag och log osäkert. Hon log vänligt mot mig igen och visade sedan vägen till dörren.

"Ha en trevlig dag, Miss. Rossi" Sa hon och stängde sedan dörren. Jag fattade inte varför dom inte bara sa elevernas riktiga namn. Det var ganska irriternade att bli kallad "Miss Rossi" hela tiden. Men jag var ändå väldigt glad över att jag fick ta ledigt i tre dagar.

 

När jag gick ut från omklädningsrummet till fotbolls planen och nynnade på "Forever" med Chis Brown hörde jag någon skrika hysteriskt och väldigt ljust. Det kunde bara betyda en sak, Lily. Varje skola behövde en populär, bitching, ego-trippad tjej med alla killar efter sig och upp puffat blont hår, på denna skolan kallades den Lily. En tjej med nästan vitt, äckligt tupperat hår, linnen så korta att man såg magen, Push up bh (och hon var inte rädd för att visa bh:n heller eftersom att hon drog ner den så att man såg den), kjolar så korta att man nästan såg rumpan, alldeles för mycket smink och hade alltid klacka skor, även på vintern. Många tjejer ville tydligen vara henne för att hon var så snygg, men jag tyckte bara att hon såg väldigt fake ut. Hon hade tappat sin mobil och hade bet en av alla killar som stod omringade vid henne att ta upp den. Jag himlade med ögonen och ställde mig så långt ifrån alla andra som möjligt.

"Indelning !" Skrek gympaläraren, Mr. Smith, och blåste i sin vissel pipa. Alla ställde sig på en rad och Mr. Smith började dela in.

"Rossi, mål vakt." Sa han bestämt och gav mig en svart ful väst. Perfekt, nu kommer jag få bollar i huvudet. Utan att protestera trädde jag den fula västen över mig och ställde mig i mitten av fotbolls målet. Tränaren blåste i visslan igen och jag ställde mig i min pinsamma tolkning av hur en målvakt skulle stå. Bollen sköts över planen och rätt som det var fick Lily bollen och hon stod i perfekt läge att skjuta den på mig, vilket hon gjorde.

Det såg ut som om att hon verkligen ville att bollen skulle träffa mig. När hon sparkade bollen mot mål - vilket tydligen var jag - hörde man hur ett smällande ljud uppstod och inte långt efter borrade den sig hårt in i min mage. Jag började vacka bakåt och tillslut kunde jag inte hålla balansen längre så jag trillade ner i nätet och fick stål stången - som gjorde att fotbollsmålet stod upp - i ryggen. Jag hade kvar bollen mot magen och allt jag såg var grönt nät och blå himmel. Jag hörde hur människor började samlas runt mig några bekanta ansikten skymde min sikt öger himlen. Deras läppar rörde sig men jag hörde inget. Tillslut började allt bli suddigt och jag kunde inte hålla mina ögon öppna, och så blev allt svart.

_______________________________________________________________________________

 

Förlåt för att det har tagit så lång tid :/ jag ska bli bättre ! Och mer ur Justin's Perspektiv kommer..

 

Kommentera :)

okay, så Part 15 kommer på lördag.. och ang min "vanliga" uppdatering eller vad man kallar det är att  jag uppdaterar typ varanan dag, eller jag försöker ;p

 

 

 

"Så, vad ska du göra medans Chaz och Ryan är på den där klassresan ?" Frågade jag Lucy när jag följde henne hem. Det hade blivit mörkt och det hade börjat blåsa kallt.

"Jag vet inte. Jag har inte pratat med läraren som håller i det heller" Sa hon och suckade. Sedan blev det tyst. Det blev alltid så tyst mellan oss.

"Vi två kanske kanske kan umgås" Sa jag försiktigt. Hon vände huvudet mot mig, och om jag inte såg fel så kunde man se panik i hennes ögon. Jag ville inte vara för.. på. Jag visste att hon hade det svårt med främlingar så jag ville inte pressa henne.

"Jag menar eftersom att Ryan och Chaz är mina bästavänner och dina också, så vi kanske kan..."

"Jag fattar" Avbröt hon mig och skrattade. Hennes skratt var så gulligt.

"Varför skrattar du ?" Sa jag och hon skakade bara på huvudet.

"Nej, inget" Sa hon och slutade skratta. Vi fortsatte gå ett litet tag och sedan kunde jag se mormor och morfars hus.

"Jag bor här" Sa jag och stannade några meter från huset.

"Okej, jag bor vid nästa kvarter" Hon hade stannat bredvid mig och såg sig omkring.

"Så, jag kanske ska gå hem nu" Sa hon och började gå baklänges. Hon vinkade mot mig, vände sig om och gick.

 

 

När jag stängde ytterdörren bakom mig med en smäll kom Pappa genast utspringandes i hallen.

"Vart har du varit ?" Sa han snabbt. Jag tog av mig min jacka och hängde den på krokarna som vi hade på vår högra vägg i hallen.

"Jag var hos Chaz, det sa jag ju" Jag gick förbi pappa och sprang upp för trappan till mitt rum.

När jag hade stängt dörren och var säker på att ingen kunde höra, började jag gråta.

Alla tårar som jag inte kunde låta rinna innan när jag var med Chaz, Ryan och Justin, strömmade ner längs mina kinder. Alla känslor som jag hade stängt inom mig i alla dessa år, kom ut. Jag var arg, ledsen, besviken, sur, alla känslor man kunde tänka sig men framför allt var jag förstörd. Jag hade aldrig berättat för någon mer än Chaz, Ryan - och Justin, om han lyssnade - om det som min mamma gjorde mot mig. Inte ens Pappa, Luca eller Antonio.

-

Jag vaknade nästa morgon i sängen med kläderna jag hade haft på mig igår. Min hals värkte och var torr. Jag tog upp min mobil som hade hamnat på golvet av någon anledning. Klockan var 05.46, skolan började om tre timmar och en kvart.

Jag klev upp från sängen och fram till speglen. När jag såg mig själv i spegel blev jag nästan rädd.

Mitt hår såg boksavligen ut som ett fågelbo, mina ögon var fortfarande rödgråtna från i går och jag hade mascara precis under ögonen.

Jag orkade inte gå och lägga mig igen så jag torkade bort sminket under ögonen och gick ner för att fixa frukost till hela familjen, något jag bara gjorde när jag kände mig lite nere.

Jag gjorde pannkakor, gräddade våfflor, stekte bacon och ägg - vi brukade inte äta så här mycket mat men eftersom att jag inte hade något att göra så fick det bli så. Jag dukade upp allt på bordet och dukade fram tallrikar och sådant. Ca 10 minuter senare kom Pappa in i köket.

"God morgon gumman, vad det luktar gott !" Sa pappa när han kom in i köket. Han hade på sig sina typiska mörkblå pyjamas byxor med vita ränder och en vit t-shirt. Han satte sig på sin vanliga plats vid matbordet - längst ut till vänster på hägra sidan - och la genast upp en massa saker på sin tallrik.

"God morgon" Sa jag tillbaka.

"Vad gör du uppe så tidigt ?" Sa Pappa med munnen full av mat. Mina bröder var precis som min Pappa, åt som grisar - förutom vid speciella middagar -, dömde aldrig någon de inte kände, gjorde vad som helst för att imponera på tjejer - fast pappa gjorde inte det lägre - och alla tre älskade att spela Need For Speed.

"Föresten, eftersom att du är uppe så tidigt skulle du ha lust att väcka dina bröder ?" Jag kunde se att Pappa flinade mot mig när jag precis hade satt mig på stolen framför honom för att äta.

"Hur elak får jag vara ?" Sa jag och lutade mig fram på bordet - så som dom alltid gjorde i filmer - och flinade för mig själv.

"Hur elak du vill" Sa han och tryckte in ett ägg i munnen. Jag nickade snabbt, reste mig från stolen och sprang till trappan.

Dags för hämnd...

_____________________________________________________________________________

 

 

 

"Det är hennes val" sa Antonio surt till Luca. Dom hade börjat bråka om samma sak som dom bråkade om i natt.

"Kanske det" men det är inte rätt, väste Luca. Dom hade inte börjat slåss, än. Pappa stod och iaktog dom som en hök. Mina bröder hade helt olika argument i denna situationen. Antonio tyckte att min mamma hade rätt till att göra det, och det tyckte inte Luca.

"Killar, varför hänger ni upp er så mycket på det här ? Det är inte ert val, det är Lucys" sa pappa lugnt, men man kunde höra att han var sur. Så fort någon bara sa mammas namn så blev pappa sur.

"Vi vet, förlåt Lucy" sa Luca, reste sig från köks-stolen och gick bort mot mig för att krama mig. Jag kramade Luca tillbaka och plötsligt kände jag två till armar som omringade mig och Luca. Jag kollade upp och där stod Antonio med sitt huvuvd lutat mot Luca's.

"Aw, ni är så söta !" Skrattade jag och Luca himlade med ögonen.

"Hur ska du göra då, gumman ?" Sa pappa när vi hade släppt varandra. Pappa hade stått kvar framför matbordet och såg nu på mig.

"Jag vet inte" suckade jag och hoppade ner från diskbänken som jag satt på.

"Jag går över till Chaz" sa jag och gick snabbt ut i hallen för att ta på mig mina svarta converse.

 

"Jag måste prata med dig och Ryan, nu !" Skickade jag till Chaz. Jag visste att Ryan också var där, det brukade han vara. Och Chaz skulle ju vara med Ryan och... Justin. Shit, det hade jag glömt !

"Kom över då !" Fick jag som svar efter någon minut.

"Men är det okej ? Ni skulle ju vara med Justin.." Skickade jag.

 

 

 

 

Chaz och Ryan såg på mig med stora ögon.

"Vad sa du ?" Sa Chaz sakta.

"Du vet vad jag sa !" Sa jag frustrerat och ställde mig upp.

"Ja, men varför ?" Sa Ryan medans jag gick fram och tillbaka i Chaz lilla rum.

"Det handlar om min mamma" Sa jag och svalde hårt när jag sa "mamma".

"Men du har aldrig berättat om din mamma för oss" Sa Ryan och även om han försökte spela lugn så såg jag i hans ögan att han var lite sårad.

"Vänta lite !" Sa Justin plötsligt och ställde sig upp.

"Ni har varit.. Bästavänner i 1-2 år nu och du har aldrig berättat om din mamma ?" Sa Justin och fnös. Varför var han tvungen att lägga sig i nu då ?

"Jag trodde att din mamma var död" Sa Chaz och kliade sig i nacken. Ryan slog till honom på armen och gjorde sedan en gest att jag skulle fortsätta.

"Asså, det med min mamma har alltid varit ganska komplicerat och det är en ganska lång historia" Sa jag och hoppades inte på att någon av dom skulle säga "Vi har tid". Men tydligen så var Ryan tvungen att göra det.

"Tydligen har vi det" Tycktes jag höra Justin mumla, men jag kan ju inbillat mig.

"Okej" Sa jag och andades in djupt. Jag tog fram ett gammalt kort på mig och mamma när jag var 13 på golvet framför Ryan och Chaz.

 

Jag började med att berätta att min mamma var alkoholist. Hon hade blivit det vid en.. tuff tid för hela vår familj. Jag berättade aldrig vilken tuff tid, det kunde dom få redan på någon annan gång.

Det hade hänt något i vår familj och för att dämpa sorgen började hon dricka. Vi försökte få henne att sluta men det blev bara värre. Hon slutade äta, började dricka mer, tog tabletter, hon var helt enkelt på väg att ta livet av sig.Tillslut blev det för mycket för pappa och mina bröder så att dom flyttade hit, till Stratford. Pappa var så arg och besviken på mamma att han inte ens ville vara i samma land som henne. Men jag stannade kvar. Jag var bara 13 när pappa, Antonio och Luca flyttade från Texas. Jag stannade hos mamma i ungefär två år för att försöka få in henne på rehab men hon vägrade. Pågrund av mamma sänktes mina betyg och mina vänner slutade va med mig. I bland när mamma var riktigt full slog hon mig, och i bland var det omöjligt att få henne att sluta. Efter några timmar kom hon alltid tillbaka till mig och bad om förlåtelse. Allt det pågick i nästan två år och tillslut klarade jag inte av det mer. Jag ringde till pappa som jag nästan hade brutit kontakten med och vi fick in mamma på rehab. Efter det flyttade jag till Stratford. Efter två år med min alkoholiserade mamma hade jag jätte svårt att lite på människor, och jätte svårt att närma mig dom.

Men på något sätt var det inte alls svårt med Chaz ock Ryan. Dom blev de ända vännerna jag hade här.

När mamma ringde till mig igår hade hon sagt att hon skulle släppas från Rehaben om några veckor och hon var tvungen att ha någon som såg efter henne. Hon vägrade att ha en assistent som kom och såg till henne varje dag och då fanns det inget annat alternativ än någon från hennes släkt. Eftersom att min mormor och morfar är döda, och lika så resten av hennes släkt så finns det bara jag och min familj kvar. Men hon vägrade också att få hjälp av min pappa och mina bröder som enligt mamma "övergav henne när hon behövde dom som mest". Så då var det bara jag kvar.

 

Chaz, Ryan, till och med Justin satt och såg ledset på mig.

"Herregud Lucy" Viskade Chaz.

"Varför har du aldrig berättat det här för oss ?" Sa Ryan och såg oroligt på mig när jag satte mig en meter ifrån dom på golvet.

"Ni har aldrig frågat" Sa jag och försökte lätta upp stämingen inne i Chaz rum, men det gick inte så bra.

"Så, ska du åka tillbaka till din mamma ?" Sa Chaz tyst och såg ner i golvet.

"Jag vet inte... Jag är rädd att det ska bli som dom två åren" Plötsligt rann det ner en tår längs min kind. Jag torkade snabbt bort den för att ingen skulle se men såklart gjorde Chaz ovh Ryan det. Dom reste sig från Chaz säng och satte sig på huk framför mig.

"Vi kommer inte låta det hända" Sa Ryan lugnt.

"Pinky swear ?" Sa jag och log ett barnsligt leende.

"Pinky swear !" Sa Chaz och Ryan samtidigt. Vi krokade våra pekfingrar och sedan gick båda två ner för att Chaz mamma ville de något och lämnade mig och Justin ensama.

 

 

Efter att Chaz och Ryan hade gått blev det helt tyst. Det Lucy berättade om sin mamma var.. rörande. Men det förklarade varför hon hade varit så resarverad när jag träffade henne. Och jag kände mig verkligen dum för att jag hade varit så kylig mot henne i kväll. Chaz och Ryan hade sagt att hon var blyg men jag trodde inte att det var så illa.

"Du, jag är ledsen för det om din mamma och för att jag har varit så kylig mot dig i kväll" sa jag för att bryta tystnaden. Hon hade innan kollat ner i sina händer men såg nu upp på mig med tårar i hennes vackra ögon.

"Ehm, det är okej" sa hon snabbt och såg ner på sina händer igen.

"Säkert ?" Sa jag och ställde mig upp. Jag gick fram till henne och satte mig framför henne.

"Ja, helt säker" Sa hon utan att kolla upp.

"Vad sägs som att vi börjar om ?" Sa jag och log. Hon såg upp på mig igen och nickade. Jag sträckte fram min hand mot henne och hon tog tag i den.

"Jag heter Justin" Sa jag och skakade våra händer.

"Jag heter Lucy" Sa hon och log.

_________________________________________________________________

Ett långt kapitel ! Jag hade lite tid över ändå ;p 

Vad handlar den där "tuffa-tiden" om då ? ;o

 

kommentera :)