shortstoriesbyme -

Part 32: Truth or Dare ?

Last Chapter:

"Ehm, Justin kom hit för att äta Mario, inte för att sjunga" Viskade Lucy till Mario och han såg besviken ut.

"Nej, det är helt okej" Log jag och gick bort mot scenen. Den stora resturangen var proppfull med människor och alla kastade nyfikna blickar mot mig när jag gick upp på scenen.

"Hej, jag är Justin Bieber !" Sa jag i mikrofonen och alla började göra ljud ifrån sig. De man hörde mest var ett bord fullt med tonårstjejer som skrek för full hals.

"Ehm, jag hade tänkt sjunga den acoustiska* versionen av Love me" Sa jag medans jag tog upp gitarren, som till min förvåning var en vänster gitarr. Jag drog mina fingrar över strängarna och man kunde höra gruppen med tonårstjejer skrika igen. Jag började sjunga och sökte efter något att sätta blicken och automatiskt hamnade min blick på en leendes Lucy. Min blick mötte hennes trots det långa avståndet mellan oss och i den stunden visste jag. Jag hade starka känslor för Lucy.

"Visst, gå då !" Mumlade Mamma irriterat efter att ha lyssnat på mitt, Ryan's, Chaz's, Christian's och Caitlin's tjat om att få ta mini-bussen och åka hem till Ryan - hans föräldrar jobbade natt så de skulle inte komma hem förens imorgon.

"Yes !" Sa alla i kör och reste sig hastigt ifrån stolarna.

"Vänta, vi måste ha med Lucy också !" Sa Ryan och stannade när vi var påväg till dörren.

"Ni har sett vilken panik hon är i, jag tror att hon behöver slappna av !" Instämde Chaz och ställde sig bredvid Ryan. Jag, Christian och Caitlin nickade och sedan gick vi tre och letade efter henne - hon hade bara försvunnit - medans Ryan och Chaz sa till Luca.

Hon var ju ingenstans ! Vi hade kollat överallt i resturangen men hon var ingenstans ! Vänta lite... Hon kanske inte var inne i resturangen.

Jag tänkte efter en stund och sedan gick jag igenom resturangens kök. Alla där inne var så stressade så ingen märkte mig.

Jag gick ut genom dörren som ledde till soptunnorna och hittade en stessad Lucy som gick fram och tillbaka medans hon pratade italienska för sig själv.

"Hej" Sa jag försiktigt medans jag höll mig för att skratta, hon såg lite rolig ut. Lucy stannade upp och tittade förvirrat på mig.

"Vad gör du här ?" Frågade hon förvånat. Hon tog några steg mot mig och satte händerna på sina höfter.

"Alla letar efter dig" Började jag och satte händerna i jeans fickorna.

"Jag och de andra hade tänkt att åka hem till Ryan för att vi orkade inte sitta kvar här med de vuxna längre och eftersom att du är så stressad tänkte vi ta med dig" Förklarade jag och väntade på hennes svar. Hon gjorde inte något på några sekunder men tillslut nickade hon och följde med mig till resturangens framsida för att hoppa in i mini-bussen.

Killarna hade satt sig och spelat något bil spel på Xbox så nu stod jag och Caitlin helt ensamma en bit bakom soffan och tittade på deras spel i tystnad, pinsam tystnad. Det verkade som om att ingen av oss vågade säga något. Och jag var inte världens bästa på att börja en konversation heller.

"Hur känner du Justin ?" Frågade Caitlin tillslut. Tack och lov att jag inte behövde vara den som började konversationen !

"Ehm, jag har känt Ryan och Chaz sedan nästan tre år tillbaka och när Justin kom hit blev det bara så att jag träffade honom... typ" Sa jag och ville slå mig själv för att jag lät så efterbliven och nervös ! Hon nickade och sa inte mer sedan. Jag funderade på om jag skulle fråga henne samma sak men bestämde mig sedan för att strunta i det eftersom att det hade gått ett tag nu.

"Justin har väl berättat att jag skulle "fixa" till dig till dansen ?" Sa Caitlin efter ett tag och vände sig mot mig. Förvirrat skakade jag på huvudet. Der hade Justin inte sagt något om.

"Nähä, men jag kan göra det om du vill. Men i så fall vill jag testa något på dig redan nu !" Hon log hoppfullt mot mig och man kunde se på henne att hon var beredd på att ta tag i min arm och dra mig med henne.

"Visst" Svarade jag med en axelryckning och som jag trodde så tog Caitlin tag i mig direkt och satte mig på en stol i köket och bad mig att vänta medans hon hämtade några saker.

"Vad gör du här ?" Frågade Chaz som plötsligt hade kommit in i köket.

"Caitlin skulle göra något med håret eller vad det nu var" Svarade jag kort och ryckte på axlarna. Chaz började skratta och spottade nästan ut kollan som han hade tagit från kylen.

"Det ska bli kul och så !" Skrattade han och gick började gå ut ur köket.

"Lägg av !" Ropade jag efter honom men kunde inte undgå att skratta själv.. Jag hade aldrig fixat till håret förr, om man inte räknar med att sätta upp det. Inte långt efter kom Caitlin tillbaka till köket med en stor väska !

"Vad har du i den ?" Frågade jag och kollade konstigt på väskan.

"Bara smink, platt och lock-tång och lite hårvårdsprodukter" Svarade hon enkelt och log.

Caitlin började lägga upp en massa saker på bordet och spraya saker i mitt hår osv. Inne ifrån vardagsrummet kunde man höra killarna skrika åt varandra, det lär ungefär som när ja och mina bröder spela tv-spel. Yup, jag spelade tv-spel, och av någon konstig anledning var jag bra på det också.

Caitlin började platta mitt hår - tror jag - och efter att mitt hår var spikrakt - något det aldrig hade varit förut - insisterade hon på att sminka mig med mer än bara lite mascara och puder, och jag lät henne också. Jag njöt faktiskt av att bli till fixad.

"Du måste visa dom !" Väste Caitlin irriterat åt mig medans hon drog i min arm för att försöka få mig till vardagsrummet för att visa min nya "look" för killarna, vilket jag inte ville ! Det räckte med att ens Caitlin hade sett mig helt till fixad !

"Kom igen, snälla Lucy !" Suckade hon högt och fortsatte att dra i min arm. Jag skakade på huvudet och försökte dra åt mig min arm men Caitlin var stark.

"Vad skriker ni för ?!" Ropade Chaz från vardagsrummet.

"Inget !" Ropade både jag och Caitlin i kör tillbaka och sedan fortsatte vi med våran kamp.

"Lucy, snälla !" Bad Caitlin medans hon släppte taget om min arm och såg på mig med hundvalpsögon. Jag skakade bestämt på huvudet och ställde mig med armarna i kors.

"Vad är det so-" Chaz stod i köksöppningen och tittade konstigt på mig.

"Jävlar" Viskade han för sig själv och vandrade med blicken mellan mig och Caitlin.

"Vad har du gjort med henne ?!" Frågade Chaz Caitlin efter en stund. Caitlin ryckte på axlarna och log bara.

"Vadå, ser jag konstig ut ?!" Jag såg mig omkring i köket för att se om jag hittade något jag kunde se mig själv i men nej, det fanns det inte.

"Nej, men du ser väldigt" Chaz gjorde en paus och andades.

"Vääldigt annorlunda ut !" Sa han med stora ögon. Jag hatade när man tittade på mig sådär, jag kände mig alltid så obekväm.

"Du ser helt fantastiskt ut. Men kan vi inte hitta på något nu ?" Frågade Caitlin otåligt och gick ut i vardagsrummet tillsammans med Chaz.

Jag följde inte efter dom utan jag gick till toaletten för att se mig i speglen, och det var en annan syn än vanligt. Mina ögonfransar var långa och svarta, mina ögon såg ju nästan "fina" ut nu och jag hade fått läppglans av Caitlin också, men det blev för glansigt så jag torkade bort lite. Och håret var helt spikrakt, inte alls risigt och längre än det brukade vara... Jag såg nästan bra ut.

"Har ni sett hur Lucy ser ut ?!" Utbrast Chaz så fort han kom tillbaka med Caitlin efter sig. Jag, Ryan och Christian utbytte några konstiga blickar med varandra och skakade sedan på huvudet.

"Hon ser jätte annorlunda ut !" Sa han högt och satte sig ner i soffan.

"Gud vad du är jobbig, kan du inte bara säga att hon ser fantastisk ut ?!" Gnällde Caitlin irriterat och satte sig ner bredvid Chaz i soffan.

"Vad har du gjort med henne ?" Frågade Christian förvirrat med blicken på Caitlin.

"Jag fixade till henne lite" Svarade hon och log stolt.

"Vart är Lucy förresten ?" Sa jag och alla började titta sig omkring och ryckte på axlarna.

"Kanske på toaletten för att se hur hon ser ut ?" Alla nickade åt det Caitlin sa, det var nog så.

"Jag kan hämta henne" Jag gick ut ur vardagsrummet och gick bort mot toaletten de hade här på nedervåningen i Ryan's hus. Toalett dörren stod på glänt och det lös inne ifrån toan, då måste hon ju vara där.

"Lucy ?" Sa jag och öppnade dörren helt. Lucy stod och tittade fundersamt på sin egen spegelbild.

Chaz hade rätt, hon såg väldigt annorlunda ut ! Men jag skulle säga att hon såg mycket vacker ut, fast jag tyckte bättre om hur hon såg ut utan smink, hon behövde inte det eller fixat hår.

Lucy's uppmärksamhet vändes mot mig och begravde panikslaget ansiktet i händerna.

"Vad gör du ? Du ser fantastisk ut !" Sa jag och tog bort hennes händer från hennes ansikte.

"Jag ser jätte konstig ut" Protesterade hon och tittade upp på mig.

"Lögnare !" Viskade jag och hon log svagt mot mig.

"Nu går vi till vardagsrummet och ser vad vi ska hitta på resten av kvällen" Sa jag och drog Lucy efter mig.

Jag tittade på Lucy som satt uttråkat på golvet bredvid Caitlin och Ryan. Hennes ögon följde flaskan som snurrade runt och runt i mitten av ringen som vi alla 6 hade skapat.

"Justin, sanning eller konka ?" Frågade Ryan mig när flaskan äntligen hade stannat på mig. Jag svarade "Sanning" kort och Ryan frågade mig om jag helst hade viljat ha ett åsne huvud eller en ekorres kropp, vilket jag svarade åsne huvud.

"Okej" Sa Ryan och gav flaskan till mig. Jag snurrade den och väntade på att den skulle stanna.

"Vem har inte fått den någon gång ?" Frågade Chaz medans han tittade på den snurrande flaskan.

"Alla har varit förutom Lucy" Svarade Ryan och Lucy's uttråkade blick förändrades till nyfiken när hon hörde ditt namn.

"Och vilket sammanträffand, flaskan stannade på dig !" Utbrast Caitlin glatt. Ryan och Chaz flinade åt mig och gav mig menande blickar som jag inte förstod.

"Okej, sanning eller konka ?" Frågade jag Lucy och hon suckade medans hon såg ut att tänka.

"Ehm, konka" Svarade hon och rätade på ryggen. Fan, jag som hade hoppats att hon skulle ta sanning, det var mycket svårare att komma på något på konka.

"Okej" Mumlade jag för mig själv. Vad skulle jag ta på konka ?! Jag kom inte på något...

Efter en stunds tänkande började alla tappa tålamodet och de började klaga på mig.

"Ska du tänka tills skoldansen på fredag eller ?" Utbrast Ryan otåligt medans han vred sig på sin plats på golvet, och där fick jag en ide !

"Du har fortfarande ingen att gå med till skoldansen va ?" Lucy stirrade på mig som om jag var en idiot pågrund av min fråga men skakade sakta på huvudet sen.

"Okej, då ska du bjuda mig på skoldansen !" Sa jag och alla stirrade nyfiket på mig förutom Lucy som såg chockad ut medans jag bara log åt henne.

"Va ?!" Utbrast Lucy förvirrat.

________________________________________________________________________________________

Detta kapitlet blev dåligt, jag vet ! Men jag visste inte riktigt vad jag skulle skriva...

Men tror ni Lucy kommer bjuda honom eller inte ?

KOMMERNTERA FÖR MERA ! KOMMER MER SNART !

Hatar, hatar, hatar min data !

Jag hade skrivit halv vägs på Part 32 och skulle spara det som utkast och då håller min data på igen så inget sparades ! Men det blev ganska dåligt ändå så det gjorde inte så mkt... Men jag skriver väl om det ikväll eller något...

Part 31: Meet Christian and Caitlin Beadles.

Last Chapter:

"Jag tror att det är Nate, han verkar gilla dig" Sa hon och log vänligt mot mig.

"Kanske det..." Jag ryckte på axlarna och leendet som jag tidigare haft hade försvunnit. Jag kände mig besviken på någoy sätt.

"Men nu måste jag jobba" Suckade hon och lämnade mig ensam i rummet.

"Det kanske är Nate... Men jag önskar att det var någon annan" Viskade jag för mig själv och gick sedan ut ur rummet för att fortsätta jobba.

"Er mat kommer snart" Log jag åt några kunder och skrev ner det sista på ett litet block. De log tillbaka mot mig och började sedan prata medans jag gick mot köket för att lämna beställningen,

"Såå, jag har hört att du har fått en hemlig beundrare ?" Viskade någon bakom mig. Jag hoppade till och vände mig hastigt om och såg Justin stå och flina mot mig.

"Så det har du, huh ?" Jag flinade tillbaka mot honom och fortsatte sedan bort mot kök för att lämna beställningen.

Justin ställde sig på andra sidan kassan medans han fixade till sina solgalsögon. Jag tittade snabbt bort mot honom och kände mig helt plötsligt ivrig och en sorts behaglig värme spreds inom mig.

"Har du någon aning om vem det är än ?" Frågade han med ett snett, svagt leende och man kunde se hur han vickade på sina ögonbryn under solglasögonen. Jag skakade på huvudet och ett konstigt fnitter for ut ur min mun, det lät jätte konstigt så jag begravde huvudet i mina händer. Varför betedde jag mig såhär ? Förra helgen trodde jag att jag var kär i Justin men sedan hade jag tänkt på det och den där "hundra-flygandes-fjärilar-i-magen" känslan var nog bara för att jag var extremt nervös. Jag menar, Justin tvingade mig att hoppa bungy jump* tillsammans med honom ! Om man var som jag hade vem som helst varit nervös bara i en killes närhet ! Och jag var dessutom extremt höjdrädd... Men jag gjorde det !

Alla mina tankar kom för snabbt på en gång så jag skakade på huvudet, tog bort händerna från ansiktet och vände uppmärksamheten åt Justin igen. Han drog ner sina solglasögon till nästippen och gav mig en konstig, förvirrad blick.

"Är du okej ?" Sa han och höjde ett ögonbryn. Perfekt, nu tyckte han att jag var en knäppgök som gav ifrån sig pinsamma ljud.

"Ja, jag är väl bara trött. Jag har jobbat på resturangen sedan kl två" Suckade jag och drog handen genom mitt hår. Justin tittade snabbt på sin armbandsklocka, nickade sakta och drog sedan upp sina solglasögon igen.

"Vem ska du gå på dansen med då ?" Frågade han och lutade sig mot kassa-bänken. Jag gav honom en misstänksam blick.

"Är det här en utfrågning eller ?" Flinade jag och höjde mina ögonbryn medans jag lutade mig mot kassa-bänken precis som Justin gjorde, så vi stod mitt emot varandra.

"Kanske" Han ryckte kort på axlarna och log sådär snett igen.

"Eller frågar du mig bara dessa frågorna för att du är avensjuk ?" Jag flinade mot honom medans jag gick förbi honom för att ta bort disken från ett bord.

"Va ?!" Utbrast han förvirrat bakom mig. Jag ignorerade honom och fortsatte gå mot bordet.

"Jag är inte avensjuk !" Utbrast han och hörde hans röst komma närmare mig, vilket betyde att han följde efter mig. Jag plockade upp disken från bordet och när jag vände mig om stod Justin inte mer än några decimeter ifrån mig. Mitt hjärta slog plötsligt snabbare och jag var tvungen att andas in djupt för att inte tappa disken.

"Nähä... Vad är du då ?" Frågade jag och flinade snabbt innan jag återigen gick förbi honom för att ta disken till köket. Ännu en gång hörde jag hur han följde efter mig och jag kunde inte låta bli att le för mig själv.

"Det kallas nyfiken" Svarade han bakom mig.

"Ah, visst" Svarade jag sarkastiskt och fortsatte sedan in i köket men då ställde Justin sig vid kassan istället. Jag ställde disken borta hos vår diskare som hette Mario - Han var också en av Pappas bästa vänner - som gav mig en full sopsäck med gammla matrester.

"Euw, hur längesedan var det vi tömde soptunnorna ?!" Utbrast jag äcklat och höll för näsan, det stank.

"Fråga inte mig ! Men du ska nog fråga någon om hjälp med den där, den är väldigt tung !" Sa Mario och återgick sedan till att diska.

"Höh, jag kan säkert klara av denna själv !" Fnös jag och försökte lyfta sopsäcken, men den lyftes inte en ända milimeter från marken.

"Ja, jag ser det" Mario flinade åt mig och skvätte sedan lite vatten på mig. Jag slog till honom och tittade sedan runt i köket om någon kunde hjälpa mig men alla hade fullt upp. Hoppas att Justin var kvar, han kunde säkert hjälpa mig. Jag lämnade sopsäcken och gick ut till rsturangen och pustade ut en lättad suck när Justin fortfarande stod vid kassan.

"Justin ?" Viskade jag. Hans huvud vändes mot mig, han drog ner sina solglasögon lite och höjde på ögonbrynen.

"Jag behöver din hjälp" Sa jag och vinkade mot köket. Han nickade, drog upp sina solglasögon igen och följde efter mig in i köket. Alla stirrade på Justin när han gick efter mig och utbytte konstiga blickar med varandra.

"Du får hjälpa mig med denna sopsäcken" Flinade jag och pekade på den. Justin tog av sig sina solglasögon och stoppade ner dom i sina jeans fickor.

"Visst, inga problem" Sa han och log mot mig. Jag nickade och vände mig om för att ta av mig mitt förkläde eftersom att jag slutade om fem minuter.

"Okej, jag kan dra i-" Jag avbröt mig själv när vände mig om och såg Justin gå förbi mig med sopsäcken på ryggen.

"Vart ska vi slänga den ?" Frågade han och log som om det inte var ansträngande alls. Jag pekade på en dörr åt vänster som ledde ut till soptunnorna som låg på baksidan av resturangen. Han nickade och öppnade dörren.

"Det där är en riktig man det" Mario puffade mig i sidan och skrattade tyst. Jag slog till honom lätt och följde efter Justin ut till soptunnorna. När jag kom ut slängde Justin ner sopsäcken i den ända soptunnan som fanns där, tog bort lite smuts ifrån händerna och såg sedan på mig.

"Du vet, jag hade kunnat hjälpa till" Sa jag och stängde dörren. "Hade du säkert" Började han och gick sakta mit mig med armarna i kors. "Men jag tyckte inte att en sådan vacker dam som ni var värd besväret" Han stod nu bara några centimeter ifrån mig och såg ner på mig, även om han bara var några centimeter längre än mig. Hans andetag träffade mig i ansiktet och jag visste inte vad jag skulle göra. Han stod så nära mig, och jag gillade det.

"Stör det dig att jag står så nära ? Eller vill du att jag ska backa ?" Frågade han mig med någon sorts ironi i rösten och tog ett steg tillbaka.

"Eller vänta... Med tanke på att du har en liten förälskelse på mig kanske jag ska ställa mig närmre ?" Han flinade mot mig och tog ett stort kliv mot mig, så nu stod han nästan precis intill mig. Automatiskt backade jag men väggen som "inhängnade" våran soptipp bakom resturangen var för nära för att jag skulle kunna backa.

Jag såg upp mot Justin som flinade mot mig.

"Jag har ingen förälskelse på dig !" Suckade jag förnekande och satte armarna i kors över bröstet, precis som Justin.

"Nähä... Vad är det då ?" Viskade han med en djup röst som jag inte visste att Justin hade, men den fick mig att bli galen. Jag hade lika gärna kunnat kasta mig över honom här och nu.

"Varför kom du till resturangen egentligen ?" Frågade jag för att försöka byta samtalsämne.

"Jag kom för att reservera ett bord för tio personer klockan halv sju ikväll" " Han ryckte på axlarna och lät sina armar falla ner till hans sidor. Jag däremot höll fortfarande mina armar i kors och såg på Justin med en misstänksam blick.

"Man behöver inte reservera bord här" Fnös jag och lutade mig mot väggen. Justin såg rakt in i mina ögon i ett par långa sekunder och placerade sedan sin hand på väggen bakom mig och lutade sig fram mot mig.

"Jag vet" Viskade han igen och höjde sedan ett av sina ögonbryn och log snett igen.

"Jag ville bara träffa dig. Jag har inte sett dig på ett tag" Han såg fortfarande rak in i mina ögon och vek inte undan med blicken en sekund.

"Kom du verkligen hit för att bara träffa mig ?" Fnös jag nonchalant och gav honom en "Bitch-Please" blick.

"Kanske" Han ryckte på axkarna igen och backade några steg.

"Du vet, jag kan spela detta spelet också" Flinade han, öppnade dörren och gjorde en "Damerna-Först" gest. Jag rätade på ryggen och gick förbi honom in till resturangen.

"Vart har du varit ?! Vi ska hämta Beadles på flygplatsen om femton minuter !"Utbrast Mamma så fort jag kom in genom dörren. Jag tittade mot klockan som hängde på väggen i hallen, klockan var bara fem.

"Mamma, det är lugnt. Vi hinner" Suckade jag och drog på mig en jacka över min vita t-shirt eftersom att Mamma kallade på mormor och morfar att vi skulle köra till flyplatsen nu.

Alla började göra sig färdiga och sedan hoppade vi in i morfars mini-buss - eftersom att alla inte fick plats i en fem-mannar* bil - och körde till flygplatsen.

"Vart är dom ? De borde redan ha landat !" Mamma såg sig hastigt omkring på flygplatsen efter "The Beadles" som vi kallade dom.

"Lugna ner dig Patricia, de kommer säkert snart" Sa Mormor och la sina armar om Mamma för att lugna henne.

"JUSTIN !" Hörde jag en välbekant röst skika bakom mig. Hastigt vände jag mig om och såg en glad Caitlin komma springandes mot mig. Jag log mot henne och omfamnade henne när hon kom flygandes mot mig. Hon skrattade och viskade "Jag har saknat dig" i mitt öra. Orden fick mig att le och jag sa samma till henne.

"Hey, nu är det min tur !" Sa någon och drog bort Caitlin från mig. Bakom Caitlin uppenbarade sig Christian.

"Heeey bro !" Skrattade jag och gjorde ett handslag med honom och kramade sedan honom.

När alla hade kramat alla och Ryan och Chaz hade kommit hit - eftersom att de också skulle följa med till resturangen - så hoppade alla in i mini-bussen. Jag satte mig längst bak med Ryan, Chaz, Christian och Caitlin och pratade om allt.

"Så, Justin... Jag måste bara fråga dig en sak" Sa Christian plötsligt och log finurligt mot mig. Det leendet hade och kommer alltid betyda "Pinsamma avslöjande" så länge Ryan och Chaz var i samma rum. Jag gav honom en "Vad ?!" blick och väntade på att han skulle säga något.

"Vilken tjej har du satt krokarna i nu ? Jag vill helst veta vem som är förbjudet område !" Flinade han och lutade sig tillbaka i sitt säte.

"Ingen" Svarade jag snabbt, även om jag visste att det var en lögn. Ryan och Chaz gav mig blickar som jag inte kunde tyda och jag kände hur rodnaden steg sakta.

"Nähä" Fnös Christian och lutade sig sedan fram. "Vem är det ?" Han flinade återigen och jag skulle precis protestera när Ryan och Chaz öppnade sina korkade munnar.

"Hennes namn är Lucia María Alessandra Isabella Elena Sofia Rossi, men vi kallar henne för Lucy" Började Chaz. Jag gav ifrån mig en generad suck och begravde mitt ansikte i händerna medans Ryan och Chaz rabblade upp en massa saker om henne.

"Och hon jobbar faktiskt på den resturangen vi ska till" Sa Chaz och puffade mig i sidan.

"Mm, hennes Pappa äger den" Fortsatte sedan Ryan och flinade mot mig.

"Hon låter som en trevlig tjej tycker jag" Sa plötsligt Sandi - Christian och Caitlins Mamma - och jag ville bara dö i just den stunden, hade de vuxna också lyssnat ?! Det här kunde inte bli värre.

"Jag har inga känslor för Lucy, okej ?!" Utbrast jag irriterat och alla blev helt tysta. Alla stirrade bara på mig förutom Morfar som körde.

"Justin, du vet väl att alla i denna bilen kan se om du ljuger ?" Sa Mormor och såg rakt in i mina ögon. Jag nickade oskyldigt och hoppades att de inte skulle säga något pinsamt.

"Du ljög precis för oss, och dig själv" Sa Mormor sedan och jag märkte inte att rodnanden steg igen förens Chaz och Christian började "Uuuhh":a.

"Lägg av" Mumlade jag och lutade mig mot bilfönstret.

Tråkigt.. Tråkigt.. Ännu tråkigare.. Det fanns inget att kolla på ! Jag satt och bläddrade mellan alla kanaler och försökte hitta någon att kolla på när min mobil skrämde mig pågrund av min höga ringsignal. Jag tog upp min mobil från soffbordet och såg namnet "Papà" lysa upp på skärmen.

"Hej" Svarade jag och fortsatte att bläddra mellan kanalerna.

"Du måste ner till resturangen nu" Flåsade han i telefonen. Han lät stressad.

"Va ? Varför ? Jag har ju redan jobbat mitt skift idag !" Protesterade jag surt och slängde ifrån mig fjärrkontrollen.

"Du får ta Antonio's skift för att han skar sig i fingret. Och det var så djupt att vi fick ringa ambulansen !" Väste han irriterat. Jag svarade med ett snabbt "Ja", drog på mig jacka och skor och började sedan gå snabbt till resturangen.

"När är vi framme ?" Klagade Christian uttråkat.

"Om bara några minuter" Hörde jag Morfar säga ifrån framsätet. Christian suckade irriterat och började rota i sin väska för att hitta något att underhålla sig med. Jag sneglade mot Caitlin som inte hade sagt något sedan vi nämnde Lucy. Hon såg... deppig ut. Jag skulle precis fråga hur det var med henne när mini-bussen saktade ner och jag såg att vi var utanför resturangen och Chaz nästan skrek.

"Där är ju Lucy !" Utbrast han och pekade på bilfönstret bakom Christian. Alla reste sig upp för att se en glimt av hur hon såg ut. Hon var påväg in i resturangen och såg väldigt stressad ut.

"Wow, hon är ju het !" Sa Christian och hans ögon blev stora som bollar. Utan att tänka på vad jag gjorde drog jag honom bort från fönstret och gav honom en sur blick.

"Äh, lägg av... Du är bara 15 !" Mumlade jag irriterat åt honom och satte mig ner i mitt säte igen.

"Jag som trodde att du inte hade några känslor för henne" Christian flinade mot mig och reste sig sedan för att gå ut ur bussen.

Det var en massa folk inne i resturangen och i mitten av allt stod en förvirrad Lucy. Hon skrev upp beställningar till en kund och gick sedan bort med den till köket.

"Förresten, Lucy ska egentligen inte vara här... Hennes skift är slut" Sa Ryan fundersamt.

"Gå och fråga henne så, vi hittar ett bord så länge" Sa Mamma och lämnade mig, Ryan, Chaz, Christian och Caitlin i alltihopa. Ryan ryckte på axlarna och gick bort mot kassan där Lucy stod.

"Har inte ditt skift slutat ?" Sa Ryan till Lucy som la ner en massa sedlar i kassa.

"Jo, men Antonio skar sig i fingret och var tvungen att åka in till sjukhuset" Sa hon utan att titta upp.

"Lucy, lugna ner dig !" Sa Chaz, ställde sig bredvid henne och tog tag i hennes axlar.

"Jag kan inte ! Allt blev så jäkla stressigt nu när Papà inte är här och jag är jätte orolig för Antonio !"

"Papà ?" Viskade Christian till mig med höjda ögonbryn.

"Det betyder "Pappa"" Viskade jag tillbaka och det såg ut som ett ljus tändes ovanför hans huvud.

"Aha, hon är spansk !" Sa han och trängde sig sedan fram till kassa-bänken.

"Hola Mamacita !" Sa han och vickade flörtigt på ögonbrynen och log charmigt. Lucy kollade konstigt på honom och alla verkade hålla sig för skratt.

"Ehm, jag är Italiensk" Sa hon och såg fortfarande konstigt på honom. Christians leende bleknade och han såg ut att tänka.

"Oh" Sa han dystert men en sekund senare kom hans vickande ögonbryn tillbaka.

"Ciao Mamacita !" Sa han och då började alla skratta. Lucy begravde ansiktet generat i sina händer. Efter att alla hade slutat skratta presenterade Christian och Caitlin sig och sedan började Ryan, Chaz och Lucy prata om någon prov i skolan.

"Oh Mio Dio, è Justin Bieber !" Utbrast någon. En kort, knubbig Italiensk snubbe kom ut från köket med stora ögon. Lucy fick genast tyst på honom och började sedan prata italienska med honom.

"Ehm, förlåt för det där.. Detta är Mario" Sa Lucy och pekade på den korta mannen.

"Åh snälla, Justin Bieber, sjung en låt ! Det finns en scen och en gitarr där borta !" Sa han och pekade ner mot resturangen.

"Ehm, Justin kom hit för att äta Mario, inte för att sjunga" Viskade Lucy till Mario och han såg besviken ut.

"Nej, det är helt okej" Log jag och gick bort mot scenen. Den stora resturangen var proppfull med människor och alla kastade nyfikna blickar mot mig när jag gick upp på scenen.

"Hej, jag är Justin Bieber !" Sa jag i mikrofonen och alla började göra ljud ifrån sig. De man hörde mest var ett bord fullt med tonårstjejer som skrek för full hals.

________________________________________________________________________________________

Förlåt om det blev lite tråkigt i slutet men jag blev trött och visste inte riktigt vad jag skulle skriva... Men ni fick i alla fall ett långt kapitel ! Var glada för det ! Och jag orkar inte lägga till bilder nu så jag gör det säkert typ imorron...

KOMMENTERA FÖR MERA ! NÄSTA KAPITEL KOMMER SNART !

I'M BACK ! + till lägg i Part 30...

Nu är jag tillbaka ! Ska börja på Part 31 nu så det kommer ikväll, vet inte om det kommer bli så långt eller roligt men det kommer ett kapitel i alla fall ! Btw, kollade precis igenom Part 30 och såg att en del av det i början jag skrev inte kom med så jag lade till det nu.

PYTTELITEN BLOGG PAUS !

Jag har jätte mycket läxor nu och har inte tid att skriva ett kapitel, så det blir inget kapitel denna veckan, och jag är ledsen för det :/ men skolan går alltid först ! Och sedan är det LOV ! Så då ska jag försöka skriva ett varje kväll (FÖRSÖKA !) och veckan efter det ska jag åka till min morfar i en vecka, och han bor i Italien.. Så då kommer jag inte heller kunna blogga :/

Jag. Är. Jätte. Dålig.

Läste precis igenom Part 30 och tyckte att det sög ! Asså jag vet inte men det var bara så dåligt, förlåt mig.. Jag ska försöka göra novellen bättre !

Part 30: Who Is The Secret Admirer ?

Last Chapter:

"Okej, men vem ska du gå på dansen med då ?" Ryan buffade till mig i sidan och flinade mot mig. Jag himlade med ögonen och ställde mig framför mitt skåp.

"Dansen och allt det här med att fråga någon är det sista jag vill tänka på just nu, hela förra veckan var så sjukt dramatiskt och allt har precis blivit normalt igen. David har åkt till New Mexio igen, min familj är hemma och allt är bara... precis som det ska !" Rabblade jag frustrerat upp och öppnade mitt skåp. När jag öppnade skåpsdörren föll en vit lapp, en röd ros och en blå viol ner till mina fötter. Jag såg förvånat på Ryan och Chaz och böjde mig ner för att plocka upp lappen och blommorna. Det stod något skrivet på den vita lappen

"Rosor är röda, Violer är blå, dag och natt är du allt jag tänker på // En hemlig beundare"

"Du är allt fiffig du !" Hörde jag någon säga från nedervåningen och inte långt efter hörde jag att dörren smälldes igen. Jag reste mig upp från mig säng och gick bort till trappan för att se vem det var som hade kommit.

"Visst är jag" Flinade jag mot Ryan som stod nere vid trappens slut. Chaz stod bakom honom och flinade mot mig som han alltid gjorde när jag var "listig" eller prankade någon.

"Hur fick ni reda på det ? Och Christian kommer också förresten" Sa jag och fortsatte ner för trappan och sedan förbi dom och in till köket. Ryan och Chaz hängde sina saker i hallen och följde sedan efter mig in till köket. Jag satte mig på en stol runt matbordet och Ryan satte sig mitt emot mig.

"Varför pratar du om Christian ? Och du var ju inte precis diskret, jag menar "Rosor är röda, violer är bli, dag och natt är du allt jag tänker på" låter som något du skulle skriva för att charma en tjej vid namn Lucy" Sa Chaz medans han flinade mot mig och gick mot kylskåpet för att plundra mina morföräldrars mat.

"Som du egentligen gillar men håller det hemligt för dina två bästavänner !" Fortsatte Ryan och pekade på sig själv och Chaz medans han "vickade" på ögonbrynen lite. Jag såg oförstående på dom. Vad pratade de om ?

"Va ? Vad snackar ni om egentligen ? Jag har inte skrivit något till Lucy ! Jag trodde ni hade fått reda på att Christian och hans familj kommer i morgon för att hälsa på, så jag frågade Caitlin om hon kunde... Ni vet fixa smink, hår och allt det där inför dansen" Utbrast jag frustrerat. Vem hade skrivit något till Lucy ? Jag förstod ingenting !

"Sååå, det är inte du som är den "hemliga beundraren" ?" Frågade Chaz som hade ställt sig bredvid matbordet med en låda full av munkar som morfar köpte igår. Jag rynkade på ögonbrynen och skakade på huvudet.

"Men om det inte är du... Vem är det då ?" Sa Ryan och såg menande på mig och Chaz.

"Vad du verkar glad idag" Sa Alice misstänksamt och ställde sig framför mig. Jag satt på ett bord vi aldrig använde i resturangens kök och nynnade glatt på en låt jag precis hörde på radion.

"Gör jag ?" Skrattade jag glatt och dinglade med benen.

"Ja, och du har världens största leende på läpparna !" Sa hon och skrattade lätt innan hennes ögon blev stora som bollar.

"Det är en kille ellerhur ?!" Skrek hon överlyckligt och började hoppa upp och ner. Panikslaget hoppade jag ner från bordet och satte min hand för Alice's mun så att hon skulle hålla tyst. Jag ville inte att någon skulle höra och dessutom var vi inte de ända i köket. Jag drog med henne till ett rum som var precis intill köket och kockarna kollade konstigt på oss innan jag stängde dörren.

"Herregud, det är en kille !" Pep glatt och hoppade upp och ner igen, fast inte lika mycket. Jag skakade på huvudet som svar men det fåniga leendet som jag fick varje gång jag tänkte på lappen som trillat ut ur mitt skåp smög sig fram på mina läppar och avslöjade mig totalt.

"Asså jag vet inte. Det trillade ur en lapp från mitt skåp innan idag som var från en hemlig beundrare" Jag log finurligt och satte händerna på midjan. Jag förstod inte att man kunde bli så här glad över en lapp. Att en bit papper med några vackra ord på kunde ändra en tjejs humör.

"Vet du vem jag tror att det är ?" Jag skakade nyfiket på huvudet och väntade på att hon skulle säga vem.

"Jag tror att det är Nate, han verkar gilla dig" Sa hon och log vänligt mot mig.

"Kanske det..." Jag ryckte på axlarna och leendet som jag tidigare haft hade försvunnit. Jag kände mig besviken på någoy sätt.

"Men nu måste jag jobba" Suckade hon och lämnade mig ensam i rummet.

"Det kanske är Nate... Men jag önskar att det var någon annan" Viskade jag för mig själv och gick sedan ut ur rummet för att fortsätta jobba.

_______________________________________________________________________________________

Okej, så nu vet vi helt klart att det inte är Justin, och det är inte Nate kan jag avslöja... Vem är det då ? :o

KOMMENTERA FÖR MERA ! JU MER NI KOMMENTERAR, JU SNABBARE KOMMER NÄSTA KAPITEL !

Uppdateringen ska bli bättre !

Jag ska verkligen försöka skriva mer men då kommer det bli fler korta, och nästa kapitel kommer väl någon gång i livet ^^ haha, nä men jag ska försöka skriva ett kort ikväll..

Som svar på "Matilda's" fråga:

Jag lovar, brevet är inte från Justin eller Nate ! :)

Part 29: A Secret Admirer ?

Last Chapter:

Det kändes så fel men ändå så rätt att stå så nära Justin. Tony sa till oss att vi skulle "kramas" när vi hoppade så att vi inte kraschade in i varandra under hoppet så Justin la sina armar om mig, men jag gjorde det inte än.. Jag var fortfarande lite sur på honom.

"Är du nervös ?" Frågade Justin mig. Jag tog bort händerna från mitt ansikte men tittade inte upp.

"Jag är skit nervös, tänkt så "trillar" jag på något sjukt sätt ?" Svarade jag och insåg hur sjukt det lät. Justin skrattade.

"Det är lugnt, jag kommer inte släppa dig" Viskade han till mig i en lugn ton. Jag tittade upp och såg rakt in i hans bruna ögon och så då dom, fjärilarna i magen. Det var som om att fjärilarna hade suttit instängda i en bubbla i 17 år och nu så sprack bubblan och det flög ut som galna. Jag tror jag var kär i Justin.

Allas blickar var på mig, det hade de varit hela dagen. Vissa medlidsamma, vissa inte. Jag gick med snabba steg igenom den långa, vita korridoren på väg till mitt skåp och undvek att se någon i ögonen. "Nyheten" om att min försvunna lilla syster hade hittats död var nu ute i hela Stratford och alla visste det. Så nu vågade någon knappt prata med mig.

"Lucy" Harklade någon bakom mig. Hastigt vände jag mig om och ångrade det direkt när jag såg Lily stå bakom mig. Jag gjorde en ansats att vända mig om och fortsätta gå men Lily tog tag i min arm så att jag stod vänd mot henne igen.

"Vad vill du ?" Frågade jag surt och suckade. Jag hade verkligen ingen lust att prata med Lily nu.

"Jo, jag hörde om det som hade hänt med din syster och ehm-" Hon drog sina perfekta naglar genom hennes blonda hår och försökte hitta rätt ord "Jag ville väl säga att du inte är så patetisk nu när jag vet vad du har gått igenom" Svarade hon och så uttråkat på mig.

"Ska det där vara en ursäkt ?" Sa jag och spände blicken i hennes isblåa ögon.

"Typ" Hon drog en hårslinga av hennes hår mellan hennes fingrar och försökte spela nonchalant.

"Försök bättre" Sa jag och vände mig och för att gå till mitt skåp igen.

Jag satt ensam i matsalen och väntade på att Ryan och Chaz skulle komma. Lily kastade en snabb hatisk blick mot mig från det "populärar" bordet hon satt vid, jag satt som vanligt vid ett bord närmast "nördarna". Ryan och Chaz hatade det men alla hade redan sin bord.

Något vibrerade i min ficka så jag tog upp mobilen och såg att jag hade nått ett sms från Chaz.

"Läraren ville prata med oss så du får vänta lite till -.-" Skrev han och jag suckade. Jag skulle dö om de inte kom snart, jag hatade att sitta själv i matsalen ! Jag hörde någon harkla sig bakom mig för andra gången idag och suckade. Det var säkert Lily igen.. Jag tittade bort mot hennes bord men hon satt där. Vem var det då ?

Jag vände mig om och såg Nate stå bakom mig med sitt vanliga charmiga leende.

"Hej" Sa han och satte sig ned bredvid mig. Det kändes som om alla höll andan i matsalen, ingen väntade sig nog att Nate, den populäraste killen på skolan, skulle sätta sig bredvid mig, den mest osynliga tjejen på skolan.

"Hej" Svarade jag och log.

"Jo, jag kom hit för att fråga dig en sak" Han såg sig först omkring i matsalen som om han letade efter någon men såg sedan på mig igen.

"Skulle du-" Han avbröts av att Lily ropade "Nate !" över hela matsalen.

"Ehm, måste gå" Sa han och gick sedan bort mot Lily som flinade mot mig.

Justin's Perspetiv:

En signal, två signaler, tre signaler.. Ryan ville tydligen inte svara. Jag suckade och la ner min telefon på soffbordet igen. Jag hade försökt få tag på Ryan och Chaz i en halvtimme, de borde ha lunch nu och då brukar de svara. Min uppmärksamhet vändes mot tvn som det inte fanns något roligt att titta på, bara någon dålig gammal såpopra. Plötsligt vibrerade min telefon på soffbordet och namnet "Ryan" lös upp på skärmen så jag tog upp telefonen och svarade.

"Hej"

"Tja, gissa vad som precis hände" Sa Ryan uppspelt.

"Du träffade precis en lärare som inte tycker att du är jobbig ?"Jag hörde hur Ryan suckade i telefonen och jag skrattade, jag älskade att retas med folk.

"Nej, jag blev precis bjuden till skoldansen av Rachel !" Sa han och lät uppspelt igen. Rachel var en tjej som Ryan hade haft en crush på jätte länge.

"Jag har väntat på att hon skulle fråga mig i en vecka nu !" Fortsatte han sedan.

"Varför frågade du inte bara henne själv ?" F´rågade jag med rynkade ögonbryn.

"För att de är tjejernas dans så de måste fråga" Svarade Ryan.

"Aha" Sa jag kort och nickade för mig själv "Vet du vem Lucy ska gå med ?" Frågade jag och försökte låta oberörd, fast det gick ju inte så bra.

"Och varför frågar du det ? Vill du gå med henne eller ?" Skrattade Ryan och någonstans i bakgrunden kunde jag höra Chaz skratta.

"Nej, jag bara undrade" Sa jag surt. Jag kände hur telefonen vibrerade mot mitt öra så jag satte på högtalaren och såg att jag hade fått ett sms från Christian.

"Min familj ska tydligen hälsa på dig och din Mamma i Stratford, vi åker imorgon.. Vi ses bro !"

"Nej, jag tror inte ens att hon ska gå. Hon gillar inte allt det där med dater, klänningar och att man måste fixa håret osv och hon har alltid varit rädd för att hon ska se ut som en tönt på danser" Hörde jag Ryan säga medans jag läste smset från Christian.

"När är dansen ?" Frågade jag och ignorerade totalt det Ryan sa.

"På fredag.. Justin, vad har du i kikarn nu då ?"

"Ingenting, men vi ses senare, hej då !" Sa jag snabbt och la sedan på. Jag hade en jätte bra plan på gång !

Lucy's Perspektiv:

Det ringande ljudet från skolklockan som sa att lektionen var slut ringade i mina öron och jag suckade lättat, sista lektionen av klarad. Nu var det bara tre dagar kvar av skoldagar.

Jag samlade ihop min böcker och gick med snabba steg ut ur matteklassrummet och mötte Ryan och Chaz utanför.

"Tja" Sa de i kör och nickade mot mig. Jag kunde inte undgå att skratta åt hur de kunde verka som syskon ibland.

"Hej" Svarade jag och började gå mot mitt skåp med Ryan och Chaz efter mig.

"Så, har du pratat med Justin de senaste dagarna ?" Frågade Chaz mig. Jag rynkade på ögonbrynen och skakade på huvudet. Jag hade inte pratat med Justin sedan vi hoppade bungy jump* och jag trodde att jag var kär i Justin, det var nog mest därför jag inte hade pratat med honom. Jag var fortfarande inte säker på mina känslor, även om jag log som en idiot varje gång jag tänkte på honom sedan dess.

"Okej, men vem ska du gå på dansen med då ?" Ryan buffade till mig i sidan och flinade mot mig. Jag himlade med ögonen och ställde mig framför mitt skåp.

"Rosor är röda, Violer är blå, dag och natt är du allt jag tänker på // En hemlig beundare"

_______________________________________________________________________________________

Vem tror ni att det är ? Ge mig förslag !

KOMMENTERA FÖR MERA ! :) kommentera mkt ! Jag älskar när ni gör det och det ger mig "viljan" att skriva mer.

Part 29: A Secret Admirer ? KOMMER IKVÄLL !

Jag är nästan färdig med Part 29 som jag har döpt till "A Secret Admirer ?" men jag ska tydligen till min farmor och farfar så jag kan inte skriva färdigt det nu men skriver färdigt det så snabbt jag är hemma igen.

Min uppdatering suger, jag vet..

Förlåt för att jag inte uppdaterad förra veckan men jag kunde inte i helgen för att min bror fyllde tydligen år, och det hade jag glömt ^^ men det är inte så lätt att uppdatera när man går första året på gymnasiet och har en hög med läxor och jag är inte den sortens person som sitter och nördar framför datorn 24/7, plus att jag har ett social-liv oxå..

Någon gång denna veckan..

Nästa kapitel kommer iaf någon gång denna veckan och förlåt för min as dåliga uppdatering ! Men det är mycket med läxor nu -.-

Ett kapitel kanske kommer ikväll..

Som rubriken säger, kanske ikväll ^^