shortstoriesbyme -

Part 41: Prove It.

LAST CHAPTER:

"Nämen vänta, du är ju Justin Bieber !" Skrockade den gamle mannen och ruskade om mig.

"Dig har jag hört talas om, mina små barnbarn pratar om dig hela tiden !" Sa han och pekade på mig. Herregud, vad var det för fel på denna gamlingen ?

"Ta det lugnt morfar, du skrämmer killen !" Skrattade en välbekant röst. Antonio, Lucy's bror, uppenbarade sig på andra sidan av bilen och gav mig ett osäkert leende. Han märket nog hur förvirrad jag var.

"Du, jag har ingen aning om vad Lucy har i kikarn och jag har ingen aning om vad som har hänt" Började Antonio och skulle nog fortsätta men avstod nog när han såg att jag blängde mot Ryan och Chaz som log osäkert mot mig. Var Lucy också här ?

Hur kunde jag vara så osmart och inte fatta att Lucy också var här. Hon kom ju från Texas ! Jag suckade för mig själv och fortsatte att lyssna på Antonio.

"Så, som jag har fattat det så gillade du Lucy, gick på dansen med henne sedan försökte du kyssa henne och då sa hon att hon inte gillar dig, sprang iväg, ni inte pratade inte med varandra på en månad och sedan sa hon att hon gillar dig till Ryan och Chaz ?" Sa Antonio och jag suckade. Det kändes som att jag hade hört samma förklaring minst hundra gånger innan.

Jag nickade som svar till Antonio och lutade huvudet sedan mot sätet.

"Kvinnor är svåra pojkar, bäst att ni vänjer er" Sa den gamle mannen som tydligen var Lucy's Morfar. Jag nickade för mig själv och tittade sedan på Ryan och Chaz som försökte hålla sig för att skratta. Jag fick också hålla inne mitt skratt.

När jag äntligen hade vant mig vid den tråkiga öken, såg jag plötsligt två, stora vita hus med en stor gård typ hundra meter ifrån. Jag var så sjukt trött på att bara se öken och att höra Lucy's morfar sjunga med till gamla klassiker i en förfärligt rostig stämma, men jag ville endå inte träffa Lucy. Tanken av att jag var tvungen att träffa henne igen gjorde mig nästan panikslagen. Jag var inte säker på att jag skulle orkade med hennes ursäkter.

Jag hörde den typiska Pick-Up tutan från morfars bil och ställde mig upp. Dom var här.

Jag sprang över gräset, in genom huset och ut till baksidan av ladan. Jag kunde inta ta framsidan för att då skulle Justin se mig. Han var säkert skit sur på mig. Och jag klarade inte av tanken att han var det.

Snabbt sprang jag uppför trappan var på ladans baksida och ledde upp till "övervåningen". Jag fumlade med låset till grinden som gick till balkongen och sprang sedan in i ladan.

"Lucy ?!" Hörde jag Antonio ropa från nedervåningen. Flåsandes gick jag mot trappan som ledde ner men stannade högst uppe på trappan när jag såg Justin, jag hade ju inte sett honom på nästan en månad. I någon sekund mötte jag hans blick men tittade sedan ner i golvet. Jag harklade mig och rättade till mitt linne som satt helt galet efter att jag hade sprungit.

"Lucy, visa dom vart de ska sova" Sa Antonio och gick sedan ut ur ladan. Jag nickade för mig själv och gick ner för trappan. Klumpig som jag var snubblade jag ner för de sista trappstegen och hamnade rumpan på golvet. Jäkla nervositet. Man kunde se att Ryan och Chaz höll sig för skratt men Justin rörde inte en min.

"Okej, ehm ni ska sova i detta rummet" Sa jag och pekade på ett rum i slutet av ladan på vänster sida.

"Det finns bara två sängar men Chaz, du får sova på golvet eftersom att du älskade den madrassen"

Chaz ögon blev stora som bollar och han började hoppa upp och ner som en kanin.

"Det är en madrass Chaz" Konstaterade Ryan och kollade konstigt på Chaz. Jag skrattade lite för mig själv och öppnade sedan dörren för dom.

"Jag kommer tillbaka snart med täcke och kudde" Sa jag och gick ut ur ladan.

Jag stod i Mormor och Morfars sovrum och försökte samla mig medans jag drog ut tre täcken och kuddar. Justin var sur. Han hatade mig säkert. Slarvigt vek jag ihop täckena och slängde dom sedan på golvet. Vad hade jag gjort, varför tog jag hit Justin. Ville jag att han skulle lida mer än han redan gjort eller ?

Efter att jag hade stått och stirrat in i en väg i kanske fem minuter, plockade jag upp sängkläderna och gruggade mig i ögonen.

Med raska steg gick jag in i ladan och öppnade dörren till Ryan, Chaz och Justin's rum.

När jag gick in såg jag Justin stå vid en av sängarna, utan tröja och rotade bland kläder i hans resväska.

Ett ynkligt "Oh" slapp ur mig och jag gömde mig bakom högen med sängkläder jag balanserade på.

"Det är lugnt nu" Hörde jag Justin muttra lågt. Jag sänkte mina armar och gick mot Ryan's säng. Jag satte ner sängkäderna på sängen och vände mig sedan mot Justin. Han hade en vit t-shirt, blåa shorts på sig nu och stod med ryggen mot mig.

"Justin ?" Sa jag osäkert och bet mig i läppen. Han vände sig mot mig och såg irriterat på mig. Det märktes att han inte vill prata med mig.

"Jo, ehm jag ska laga mat idag så jag undrar om... du hade lust att hjälpa mig ?" Frågade jag och gav honom ett prövande leende. Var det det bästa jag kunde komma på ? Att han skulle hjälpa mig med maten ?!

Justin satte sig på sängkanten och knöt ihop sina händer.

"Jag har ingen lust, men visst" Mumlade han och stirrade intensivt på mig. Inte ett sådant där gulligt "flörtigt" intensivt utan mer som ett läskigt "Stick härifrån" intensivt.

Jag nickade mot honom och sa att han skulle möta mig i köket kl halv 6, sedan gick jag mot mormor och morfars hur för att ta en dusch eftersom att jag bara luktade häst.

Det som hade hänt mellan mig och Justin hade nu börjat spekulera till mormor som genast blev orolig över mig. Men som tur var hade jag fått stopp på konversationen innan Mormor blev alltför seriöst.

Jag sprejade pafym på mina handleder och halsen, sedan drog jag borsten genom mitt ny fönade hår.

Jag visste inte varför jag fixade till mig så mycket, jag skulle bara laga middag med Justin. Justin som hatade mig just nu. Suckandes fluffade jag upp mitt livlösa hår och öppnade sedan toalett dörren där jag möttes av Chaz. En pust av min pafym fick Chaz att reagera.

"Du lukar gott" Sa han och kom sniffandes närmare.

"Jag luktar alltid såhär" Konsaterade jag och puttade bort Chaz från mig. Jag gick längs den långa korridoren där dörrarna till Morfars arbetsrum, toaletten och mormors och morfars sovrum låg. Efter det svängde jag in mot köket och blev nästan förvånad över att se Justin där. Jag såg i ögonvrån att Ryan och Luca tittade på mig med nyfikna blickar från vardagsrummet som låg precis intill köket. Jag gick mot spisen och började ge Justin instruktioner.

Efter att vi inte hade sagt något på nästan tio minuter kände jag att jag var tvungen att säga något.

"Jag är verkligen ledsen för allt det jag sa den kvällen på dansen, och jag ville aldrig såra dig" Sa jag lågt till Justin så att de andra inte skulle höra. Jag försökte hela tiden få Justin's uppmärksamhet och hoppades att han skulle förlåta mig trots min usla ursäkt. Justin ryckte bara på axlarna och återgick till att röra om i köttfärsen.

"Justin, jag menade inget av det jag sa, jag var så sjukt förvirrad just då ! Jag menar, en del av mig ville kyssa dig men en annan inte och sedan blev allt bara så.. konstigt" Sa jag med lite högre röst nu.

"Jag förväntar mig inte att du ska förlåta mig direkt och det behöver du inte, men Justin jag gillar dig jätte, jätte mycket. Jag har aldrig i hela mitt liv känt såhär för någon innan !" Jag märkte inte att jag hade stannat upp i det jag gjorde och tittade på Justin.

Justin vände sig mot mig, helt uttryckslös och öppnade munnen.

"Det är problemet. Jag gillar inte dig Lucy, jag är kär i dig" Utbrast Justin tillräckligt högt för att de andra skulle höra.

"V-Va ?" Stammade jag och stirrade förvånat på Justin. Orden som han just hade sagt spelade upp om igen i mitt huvud och ett pirr fyllde min kropp från topp till tå.

Justin tittade ner i golvet och han satte händerna i sina fickorna.

"Men, du känner väl inte likadant ?" Frågade han mig tyst.

Ställd som jag var kunde jag inte svara eller röra mig när Justin stormade ut ur huset. När jag blev medveten av vad som hände kastade jag en snabb blick mot vardagsrummet där alla satt med nyfikna och förvånade blickar. Fan, dom hade hört allt. Jag drog in ett djup andetag innan jag sprang ut ur huset och följde sedan efter Justin som precis gått in i ladan.

"Justin ?!" Ropade jag när jag var inne i ladan och lutade mig mot väggen. När jag inte fick något svar från Justin gick jag med bestämda steg in mot hans sovrum och fann honom där, packandes.

"Vad gör du ?" Frågade jag oförstående med rynkade ögonbryn.

"Jag åker hem" Muttrade han och drog igen dragkedjan på hans resväska.

Jag skulle precis fråga varför men det var ju ganska uppenbart.

"Nej, Justin snälla" Bad jag istället och suckade. Han ignorerade mig totalt och gick förbi mig vid dörröppning och fortsatte sedan mot ladans ytterdörr.

"Justin gå inte !" Ropade jag och gick efter honom. Han lyssnade fortfarande inte på mig, jag var tvungen att säga det jag försökt dölja.

"Jag är kär i dig också !" Sa jag högt och stannade nästan en meter ifrån honom. Justin stannade och vände sig sakta om mot mig.

"Jag har bara inte insett det förens nu" Mumlade jag och tittade ner i marken igen. Ur ögonvrån kunde jag se hur Justin kom närmare mig och tillslut stod han bara några centimeter ifrån mig.

"Bevisa det" Viskade han. Jag tittade upp och såg rakt in i hans ögon, men jag hade ingen aning om hur skulle bevisa det. Justin fnös och mumlade något jag inte hörde, sedan vände han sig om för att gå igen men av ren refleks tog jag tag i hans arm och vände han mot mig igen.

"Kyss mig" Sa jag bestämt och såg rakt in i hans ögon igen. Man kunde se att han blev förvånad över det jag sa.

"Va ?" Frågade han förvirrat och tvekade.

"Du vet vad jag sa" Mumlade jag och la mina armar om hans nacke.

"Kommer du låta mig kyssa dig denna gången ?" Frågade han mig retsamt och för första gången på jätte länge kunde jag se ett svagt leende på hans läppar.

"Ja" Svarade jag medans jag närmade mig Justin's ansike och slöt mina ögon. Bara några sekunder senare kände jag hans läppar tryckta mot mina, hans ena hand på min kind och hans andra på min midja som drog mig närmare honom.

_________________________________________________________________________________________

Förlåt om det blev lite drygt men jag skrev det ganska snabbt. Iaf, vad tyckte ni ?! Vill verkligen veta !

KOMMENTERA FÖR MERA ! :)

Part 41 - Tidinställt.

Som rubriken säger så är Part 41 tidinställt på 09.00 imorgon och jag lovar er, ni vill inte missa det ! ^^

Part 40: Texas.

LAST CHAPTER:

"Imorse fick jag ett sms av Lucy som sa att vi skulle komma hem till henne och då berättade hon att hon gillar dig, mer än en vän." Sa Chaz flinandes.

"Och att när hon sprang iväg så var hon extremt förvirrad, hon ville kyssa dig men ändå inte, och hon ville aldrig såra dig" Fortsatte Ryan men han var seriösare än Chaz.

Så hon gillade mig faktiskt... som mer än en vän ? Jag kunde inte hindra leendet som drog i mina mungipor. Snabbt tittade jag ner i marken och försökte få bort leendet. Även om hon gillade mig var jag faktiskt lite sur på henne. Jag kunde inte förlåta henne än.

"Dude, vi kan se att du fortfarande är ledsen så packa dina värskor så drar vi någonstans" Sa Ryan och la sin arm om mina axlar.

"Vart ska vi ?" frågade jag förvirrat.

"Det får du se" Skrattade Chaz med ett hemlighetsfullt leende på läpparna.

Fascinerat tittade jag på molnen som vi flög i. Härifrån såg de ut som ett vitt, fluffigt täcke, men från marken såg de bara ut som vita, fluffiga fläckar.

"Vad tänker du på ?" Frågade Luca mig och drog ut en hörlur ur mitt öra. Jag blev lite skrämd av hans blick, den var så oskyldig. Han visste något som han inte skulle veta, det skrämde mig. Han hade alltid en sådan blick då.

"Inget speciellt" Mumlade jag och vände huvudet mot fönstret igen. Jag hörde Luca dra ett djupt andetag och sedan lutade han sig mot mig. Jag suckade inombords, denna konversationen var inte över.

"Så du tänker inte på... Justin ?" Viskade han. Man kunde höra den roade tonen i hans röst, han tyckte detta var roligt. Jag vände huvudet mot honom med panikslagna ögon.

"Vad pratar du om ?" Väste jag lågt och tittade bort mot Antonio som satt bredvid Luca. Antonio snarkade lågt med hög musik i öronen.

"Kom igen, bara för att dörren är låst betyder inte det att man inte kan höra, syrran" Han flinade mot mig på ett sådant sätt som jag hatade.

"Så, du gillar Justin" Frågade han mig tyst när hans flin var borta.

"Ja" Muttrade jag och undevek att titta på Luca. Han skulle alltid lägga sig i allt.

"Tror du att din plan kommer funka ?"

"Jag hoppas att den gör det" Mumlade jag och fortsatte sedan att titta ut på molnen.

Jag tryckte på mitten knappen på min iPhone och såg 05.23 PM lysa upp på skärmen. Morfars gamla blåa Pick-Up hade stått på flygplatsen så att vi själva kunde ta oss till Mormor och Morfars gård som låg mitt ute i ingenstans. Antonio satt bakom ratten och trummade på den i takt med den svaga, klassiska musiken som hördes från den dåliga radion.
Det enda man såg framför oss var vägen och sedan ökenmark. Kul.

"Är vi inte framme snart ?" Gnällde jag och slog till Antonio's arm.

"Hey, jag kör !" Väste han och blängde på mig. Surt drog jag upp benen på sätet och tryckte dom mot magen.

"Vi har faktiskt kört i 45 minuter nu, vi borde vara framme Ant" Sa Luca och ställde sig upp i baksätet för att slå till Antonio på huvudet.

Ant var något Luca brukade kalla Antonio eftersom att han blev så irriterad.

Antonio började skrika irriterat åt Luca som bara fortsatte att reta honom.

Det var roligt i någon minut sedan insåg jag att snart skulle vi säkert köra av vägen så jag var tvungen att stoppa det.

"Sluta !" Röt jag och puttade tillbaka Luca ner i baksätet eftersom att han fortfarande stod upp.

Båda två vände surt blickarna mot vägen och höll sedan tyst.

När min uppmärksamhet vändes tillbaka mot vägen såg jag de bekanta vita husen som tillhörde min Mormor och Morfar.

En svart skylt som det stod "Baker's Farm" hängde vid den höga grinden till gården, blev allt synligare och det tog inte långtid innan jag kunde se att Mormor och stod och vinkade bakom grinden medans Morfar kämpade för att öppna den.

Jag vinkade ivrigt mot Mormor när vi passerade henne med bilen för att parkera den.

"Okej, ta nu ut era väskor ur bagaget innan ni hälsar annars kommer bara Morfar att ta det" Sa Antonio strängt innan han stängde av motorn. Morfar tog sig alltid an allt det tunga jobbet trots att han visste att han hade en dålig rygg.

Jag nickade mot Antonio och slängde sedan upp dörren för att gå ut. Solen som fortfarande sken trots att klockan nästan var 6, bländade mina ögon och jag drog på mig mina solglasögon direkt.

Snabbt gick jag bak mot bagagde luckan och drog ut min samt Antonio's väska så att inte morfar skulle ta den sen.

"Mina kära barnbarn, jag hade kunnat ta ut bagaget ju !" Skrockade Morfar och gick fram till oss med öppen famn.

"Tänk på din rygg morfar" Sa jag och Luca i kör och kastade oss sedan på Morfar. Vi såg knappt våra mor- eller farföräldrar eftersom att de bodde båda i olika länder. Vi bodde i Canada, Mormor och Morfar i USA, Texas och Farmor och Farfar i Rom, Italien. Vi bodde alla på olika håll.

Efter att vi alla hade haft ett låångt kramkalas gick vi in och åt, sedan gick vi ut till "ladan" där våra rum låg.

Nu ska jag bara förklara lite, det var en lada men den var ombyggd så de var nästan som ett hus. Det fanns rum, toalett och till och med ett litet kök där.

Irriterat satt jag och pillade i min frukost. Mormor hade glömt att stänga in den där jäkla tuppen så den hade hållt mig vaken sedan kl 7 i morse.

"Åh, gumman förlåt för att jag glömde ta in tuppen" Sa Mormor för femtioelfte gången denna morgonen och såg skamset på mig.

"Det är lugnt, Mormor" Mumlade jag och tryckte sedan in en bacon bit i munnen.

"Så, när skulle Ryan, Chaz och den där hemliga gästen komma då ?" Frågade Mormor ivrigt och såg på mig nästan hoppfullt. Mormor älskade Ryan och Chaz.

"De är så rara dom där pojkarna" Hade hon sagt första gången hon kom till Canada. Hon hoppade alltid på att jag skulle säga att jag var tillsammans med en av dom.

"Jag vet inte, de skulle ta flyget som gick klockan 6 i morse" Sa jag och tittade på min iPhone som visade att klockan var 10.36 AM. Antonio och Morfar hade kört mot flygplatsen för en halvtimme sedan så de skulle nog vara tillbaka här om en timme, beroende på när deras plan landade.

"Men vem är den där hemliga gästen då ?" Mormor var inte direkt diskret med sin nyfikenhet.

Plötsligt blev jag helt ställd. Vad skulle jag säga nu då ? "Åh, jo det är bara Justin Bieber, du vet tonårsidolen. Inget särskilt" - Jo visst att hon skulle tro det.

"Tro det eller ej mormor men din lilla flicka har gått och blivit kär" Utbrast Luca som kom från ingenstans och la sina händer på mina axlar. Jag vände mig häftigt om spände blicken i honom. Han flinade mot mig och satte sig sedan ner på stolen bredvid mig.

"Jag är inte kär det är bara... öh.." Jag avbröt mig själv eftersom att jag visste att jag inte skulle komma någonstans med detta.

"Jag går ut och matar hästarna" Muttrade jag tillslut och gick med tunga steg genom huset och seda ut till baksidan.

Ja, Mormor och Morfar hade hästar som gick fritt på baksidan. Varför visste jag inte.

Jag satte mig på det höga gräset nere vid det lilla vatten hålet som de också hade i sin trädgård. Jag tittade bort mot den vita hästen som jag kallade Tinky-Winky - eftersom att jag var besatt av Teletubbies tills jag var nio.

Egentligen hette den Snow White. Mamma hade döpt den till det.

Nyfiket och förvirrat satt jag på en bänk i en flyplats i Texas någonstans. Jag visste bara att det var lite utanför Austin, Texas. Vad gjorde jag i Texas förresten ?!

"Killar, kan ni snälla inte bara berätta varför vi är här ?!" Bad jag gnälligt och otåligt. Jag hade suttit på en bänk i snart tjugo minuter utan att ens veta varför !

"Skulle du inte ringa din mamma och Scooter efter att du hade landat ?" Frågade Chaz och ignorerade min fråga totalt. Irriterat drog jag upp min telefon och letade upp mamma i kontakt listan. Jag tvekade på om jag skulle trycka på "Ring" eller inte. Mamma hade blivit ganska arg på mig när jag hade betett mig som jag gjorde. Jag hade praktiskt taget bara packat min väska och gått ut genom dörren efter att Ryan och Chaz hade sagt att vi skulle åka någonstans. Jag behövde åka bort från allt som hände just nu.

Jag la ner telefonen i fickan igen och bestämde mig för att ringa henne sen. Scooter fick också vänta.

"Justin, vår skjuss är här" Sa Chaz och drog mig upp från bänken. Skjuss ? Var det det vi hade väntat på ?

Jag följde efter Ryan och Chaz ut ur flygplatsen och mot en svart, skinande Pick-Up. En gammal man klev ut ur förar sätet och kramade om Ryan och Chaz.

"Du måste vara den hemliga gästen då" Skrattade mannen och gav mig en kram. Osäkert kramade jag om honom också.

"Nämen vänta, du är ju Justin Bieber !" Skrockade den gamle mannen och ruskade om mig.

"Dig har jag hört talas om, mina små barnbarn pratar om dig hela tiden !" Sa han och pekade på mig. Herregud, vad var det för fel på denna gamlingen ?

Var Lucy också här ?

________________________________________________________________________________________

Awkward...? Vad tror ni kommer hända nu ?

KOMMENTERA FÖR MERA !

Part 39: A Month Later - Part 2.

LAST CHAPTER:

"Jo, ehm... Jag typ.." Stammandes försökte jag få fram något men det kom aldrig fram. Varför skulle detta vara så svårt ?!

"Lucy, kan du inte bara komma till saken ?!" Utbrast Ryan så snällt han kunde men man märkte att han blev lite irriterad. Ryan och Chaz stod med armarna i kors framför mig och gav mig otåliga blickar. Okej, jag var tvungen att säga det nu. Hur svårt kunde det vara egentligen ? Jag drog in ett djup andetag och spelade upp orden jag skulle säga i huvudet.

"Okej, jag gillar Justin mer än en vän. Jag gillar honom väldigt, väldigt mycket" Jag andades ut och väntade på Ryan's och Chaz reaktioner.

Det kändes skönt att äntligen ha sagt det högt. För att jag gillade verkligen Justin, jag hade aldrig känt så för någon i hela mitt liv innan.

Jag suckade irriterat och stängde ute Usher's och Scooter's röster. Utmattat la jag mitt huvud på armstödet till soffan och började tänka på den person jag inte hade kunnat få ut ur mitt huvud på nästan en månad. Lucy.

Jag kunde fortfarande höra mitt Crews röster diskutera om något, men jag hade bara Lucy på hvuvdet.

I en hel månade hade Ryan och Chaz försökt få mig på bättre humör men det hade inte gått så bra. Alla saker vi gjorde hade slutat med att jag irriterat gav upp och gick ensam ner mot stranden. Trots att de hade hänt så många gånger, försökte de alltid igen. Man kunde alltid lita på dom.

Jag morrade ett "Låt mig vara" när Scooter ruskade till mig och sa åt mig att vakna. Jag ville inte vakna. Jag ville inte ens vara här och diskutera fortsättningen på min Tour, inte just ni i alla fall. Just nu ville jag bara gå upp på mitt rum och ligga där helt ensam, och bara glömma allt som hade med Lucy att göra.

"Justin, allvarligt nu, sätt dig upp och delta i diskussionen !" Väste Scooter irriterat. Motvilligt satte jag mig upp och tittade sammanbitet ner i marken. Jag kände hur alla blickar var på mig, därför ville jag inte titta upp.

"Vad är det med dig idag Justin ?" Frågade Usher mjukt men man kunde höra en underton av irritation.

"Inget, bara en dålig dag" Svarade jag med blicken fortfarande nere i golvet.

I ögonvrån kunde jag se min mammas oroliga blick bränna på mig, hon visste att det inte bara var en dålig dag. Jag hade inte berättat någonting om det som hände med Lucy men hon hade säkert sina misstankar.

"Okej, då fortsätter vi då" Muttrade Scooter och gav mig en blick som jag inte kunde tyda.

Plötslig flög ytterdörren upp och Ryan och Chaz kom inspringande in till vardagsrummet.

"Justin, Lucy gillar dig me-" Chaz avbröt sig själv när han såg att det inte bara var jag som var här. De hade nog trott det eftersom att allas bilar förutom min var "gömda", och morfars var på lagning.

Ryan slog till Chaz lite lätt på armen och gav honom en "Seriöst ?!" - blick.

Genernat fortsatte jag titta ner i golvet och att spela ignornant. Varför Chaz, varför var du tvungen att storma in och skrika ut orden direkt ?!

"Vad är det som händer här nu ?" Scooters röst var inte irriterad längre, den var nyfiken - på ett strängt vis.

"Inget" mumlade jag och höjde på huvudet för att ge Chaz och Ryan en menade blick.

"Nej du, inget kan det inte vara. Berätta nu" Sa Scooter strängt men samtidigt nyfiket.

Jag suckade högt för mig själv eftersom att jag visste att jag inte hade något val nu. De skulle aldrig sluta tjata om det.

INNAN RYAN OCH CHAZ KOM INSTORMANDES HOS JUSTIN:

"Men om du gillar Justin, varför sprang du då iväg när han.. jo du vet" Frågade Ryan, fortfarande med armarna i kors och en otålig blick. Ännu en gång blev jag stum och tittade ner i golvet. Hur skulle jag nu förklara detta då ? Jag visste knappt själv varför jag sprang iväg.

"Um.. Jag vet inte ! En del av mig ville kyssa honom medans en annan inte ville och jag blev bara så förvirrad för att jag visste inte om jag gillade honom eller inte. Och nu... jag bara... Nej, herregud vad har jag gjort ?!" Utbrast jag förvirrat och gled ner längs min dörr tills jag satt på golvet och höll mina händer på huvudet medans jag försökte att andas. Jag var så förvirrad, allt jag ville var bara att bli sams med Justin. Jag ville att han skulle vara här, han gjorde allt så mycket bättre.

"Ta det lugnt Lucy, andas" Sa Chaz lugnande och satte sig på huk framför mig. Ryan satte sig bredvid mig mot dörren och la en hand på min axel.

"Är han arg på mig ?" Frågade jag efter en stunds tystnad. Jag hade lugnat ner mig och kunde äntligen andas normalt. Min blick var fäst på golvet, jag vågade inte titta upp. Jag ville inte möta deras blickar.

"Nej, han är nog mest sårad, men man kan ju inte direkt säga att han mår bra" Mumlade Ryan.

Sårad ? Jag hade hellre velat att han skulle vara arg på mig än sårad. Jag hade sårat hon, det var mitt fel att han mådde dåligt. Andnöden och huvudvärken kom tillbaka igen.

"Lucy, Lucy, Lucy ta det lugnt !" Sa Ryan och tog tag i mina händer som jag placerat på huvudet. Han tvingade mig att titta på honom och sa sedan med lugn röst.

"Du kan ju prata med honom, berätta det du har sagt till oss ?" Det lät som en bra ide men jag varken vågade eller kunde.

"Jag kan inte" Mumlade jag och min blick föll ner mot golvet igen.

"Kom igen, det är väl inte så svårt ? Vi kan vara med dig så-"

"Nej, jag hinner inte" Avbröt jag Chaz och ställde mig frustrerat upp. Plötslig kändes det som att jag var instäng och som att jag inte kunde andas.

"Vadå "hinner inte", huh ?" Frågade Ryan och ställde sig framför mig med armarna i kors. Jag hade satt mig på sängen och drog mitt täcke om mig.

"För att jag åker till Texas ikväll" Svarade jag lågt och fortsatte att stirra ner i marken.

"Och jag stannar där i två veckor" Fortsatte jag sedan. Jag hade tänkt berätta det för någon vecka sedan men jag hade knappt vågat ta kontakt med någon va dom.

"Varför har du inte sagt något innan ?" Utbrast Ryan och slog ut med armarna.

"Ja och skulle inte vi få följa med ?!" Sa Chaz förtvivlat. Både jag och Ryan gav Chaz en konstig blick och då fick jag en brilliant ide. Exalterat stutsade jag upp från sängen och började babbla på min ide.

Efter att jag hade berättat allt det som hade hänt inför mitt Crew hade jag snabbt som vinden dragit med mig Chaz och Ryan upp till mitt rum.

"Vad var det där Chaz ?" Röt jag så fort jag hade stängt dörren. Oskyldigt tittade Chaz på mig och höll händerna över huvudet som de alltid gjorde när en polis sa "upp med händerna".

"Jag hade faktiskt ingen aning om att hela ditt crew var här !" Utbrast han. Han hade faktiskt rätt, han kunde ju inte veta det.

"Okej, okej. Men vad var det ni skulle säga nu då ?" Jag försökte låta oberörd men jag tror att Ryan och Chaz kunde se på mig att jag var nyfiken.

"Imorse fick jag ett sms av Lucy som sa att vi skulle komma hem till henne och då berättade hon att hon gillar dig, mer än en vän." Sa Chaz flinandes.

"Och att när hon sprang iväg så var hon extremt förvirrad, hon ville kyssa dig men ändå inte, och hon ville aldrig såra dig" Fortsatte Ryan men han var seriösare än Chaz.

"Dude, vi kan se att du fortfarande är ledsen så packa dina värskor så drar vi någonstans" Sa Ryan och la sin arm om mina axlar.

"Vart ska vi ?" frågade jag förvirrat.

"Det får du se" Skrattade Chaz med ett hemlighetsfullt leende på läpparna.

__________________________________________________________________________________________

Vad är det som händer nu...? Iaf, jag ska början på Part 40 direkt, så slipper ni vänta ^^

KOMMENTERA FÖR MERA !

Kommer inte bli ihop.

Hahah, rubriken gjorde er säkert lite förvirrade huh ? Haha. Okej, jag sa i frågestunden att Lucy och Justin skulle bli ihop i kapitel 40 eller något sådant men det var helt fel, jag menade i 45/50 något. Bara så att ni vet :)

Fel i novellen.

Jag kom precis på ett "fel" i novellen. Innan har jag skrivit att Lucy's morföräldrar är döda, men det var helt fel. Dom lever på en gård i Texas ^^

.

Förlåt, förlåt så himla mycket ! Jag skulle skrivit nästa kapitel i söndags men jag hann inte, och resten av veckan har varit super stressig och i fredags blev jag sjuk och känner mig fortfarande lite sjuk. Men jag ska försöka skriva nästa kapitel idag eller imorgon ^^

Part 38: A Month Later.

Last Chapter:

"Förlåt Justin men jag klarar bara inte av det här" Sa jag panikslaget, drog av mig Justin's jacka och slängde den mot honom för att sedan ta skorna och klättra ner för stegen.

Innan jag sprang ut ur den mörka skogen ensam, vände jag mig snabbt om och såg Justin så framför stegen. Han såg förkrossad ut. Vad hade jag gjort ?

Trots skuldkänslorna sprang jag ut ur skogen och jag var på gränsen till att börja gråta.

Nej, vad hade jag gjort ?! Hur kunde jag säga så till Justin ?

Såklart jag gillade honom ! Jag var kanske till och med kär i honom.

Men nu hade jag sumpat det... Han skulle aldrig förlåta mig för att jag nästan rent ut sagt sa att han inte betydde något för mig, vilket han gjorde.

Frustrerat drog jag fingrarna igenom mitt hår och sparkade argt på en sten. Hur kunde jag vara så dum ?! Så klart hon inte gillade mig !

Hur kunde jag ens tänka på att försöka kyssa henne - igen ? Det var ju uppenbart att hon inte ville.

Ångest, ilska, besvikelse, förvirring och en massa andra känslor kom till mig samtidigt och jag visste inte om jag ville sätta mig ner och gråta eller skratta. Allt blev plötsligt så mycket mer komplicerat. Jag visste inte vad jag ville.

Efter att jag hade gått fram och tillbaka grubblandes över det som hänt på mindre än tio minuter, satte jag mig ner mot trädet och lutade huvudet mot den tjocka stammen. Jag lät ögonlocken falla för ögonen och försökte tänka på något annat, som inte gick så bra. Allt jag kunde tänka på var Lucy.

Lucy som hade sagt att hennes första kyss skulle vara med någon speciell. Så jag var inte speciell, jag var bara vilken människa som helst för henne.

"Justin ?!"

Häftigt ryckte jag till när jag hörde mitt namn ropas. Jag vred på huvudet hastigt från höger till vänster men såg knappt något eftersom att skogen var väldigt mörk. Det var knappt att man kunde urskilja träden.

Försiktigt satte jag mina händer mot den löviga marken och tryckte sedan ifrån så att jag kunde ställa mig upp.

Vingligt ställde jag mig på fötter och kände en svag dunkande smärta i mitt huvud. Jag måste somnat - tänkte jag när mina ögon försökte vänja sig vid mörkret. Det var mycket ljusare innan så jag måste somnat.

Jag hörde mitt namn ropas igen, närmre denna gången, och försökte följa riktningen ropet kom ifrån medans jag ropade tillbaka till vem det nu var som kallade på mig.

Jag gick på den knappt synbara stigen som ledde en ut ur skogen och krockade plötsligt med någon.

Min rygg träffade marken hårt och i den här situationen ville jag bara ställa mig upp och skrika på den jag krockat med. Men istället låg jag kvar på marken och stönade av smärtan som hade börjat uppstå i ryggen.

"Justin ? Är du okej ?!"

Nu kände jag igen rösten. Det var Ryan.

Han stod lutad över mig med oroliga ögon och stäckte ut sin hand för att dra upp mig från marken.

"Jag är okej" Sa jag och borstade av smutsen som fastnat på mina kläder. Ryan sökte letandes med hans blick bakom mig och rynkade sedan sina ögonbryn.

"Ehm, vart är Lucy ?" Frågade han skeptiskt och säg på mig med höjda ögonbryn.

Lucy. Jag hade nästan glömt bort allt det som hade hänt.

"Jag vet inte" Muttrade jag och försökte gå förbi Ryan men han tog ett hårt tag om min arm och stirrade seriöst på mig.

"Vad menar du med "Vet inte" ?" Hans ansiktsuttryck var väldigt seriöst och han såg nästan arg ut. Det var inte ofta Ryan blev arg på mig, det hade bara hänt några få gånger så jag blev faktiskt lite förvånad.

"Jag menar att jag vet inte, hon sprang hem och kan du släppa mig, det där gör ont bro !" Jag drog bort min arm och gned försiktigt min hand om min arm. Det var ett jäkla hårt grepp han höll.

"Va ?! Varför sprang hon hem ? Vad hände ?" På något sätt lät Ryan hotfull och det störde mig. Han hade aldrig bettet sig såhär mot mig förut, men jag kunde ju förstå att han brydde sig om Lucy.

Jag suckade högt och tittade ner i marken. Vad skulle jag säga egentligen ?

"Jag försökte kyssa henne" Sa jag motvilligt och fortsatte att titta ner i marken. Ska jag vara ärlig så skämdes jag faktiskt lite, men samtidigt var jag ganska sårad över det hon sa. Fast hon var ju faktiskt ganska förvirrad, kanske hon inte menade det ?

När Ryan inte hade sagt något på en stund skakade jag bort mina tankar och tittade upp. Ryan stod med ett fånigt leende på läpparna och stirrade läskigt på mig.

"Jag visste att du gillade henne !" Utbrast han och petade på mig överallt.

"Ja, men tydligen så gillar hon inte mig" Mumlade jag surt när Ryan hade slutat peta på mig och gick för att ringa Chaz.

"Va ?" Vad jag inte hade märkt var att Ryan hade slutat prata med Chaz så han hade hört det jag sagt. Fan. Varför kunde jag inte bara tänka efter någon gång.

Motvilligt började jag berätta allt som hänt denna kvällen med början från dansen med Lily till slutet med när Lucy sprang härifrån och lämnade mig ensam med de ord hon sagt.

EN MÅNAD SENARE:

Otåligt satt jag i soffan och väntade på att Chaz skulle svara mig. Jag hade smsat honom och frågat om han och Ryan kunde komma hit för att jag hade något viktigt att berätta. Vilket jag faktiskt hade. Under den senaste månaden hade jag inte gjort någonting mer än att ligga och deppa i min säng och tänka på vilket misstag jag begått. Antonio och Luca hade försökt få ut mig för många gånger men tillslut gav de upp.

De levde livet - som alltid på sommarloven - medans jag knappt hade gått ut utanför dörren på en månad.

Men nu var jag faktiskt tvungen att göra något. Så här satt jag och väntade otåligt på ett sms som jag hade gett upp hoppet på att det faktiskt skulle komma.

Jag hoppade säkert en meter upp i luften när jag skrämdes av att Pappa och Luca slängde upp ytterdörren och kom in skrikandes med matkassar i händerna.

"LUCY DU HAR BESÖK !" Skrek Luca över hela huset även om vardagsrummet och hallen inte var så långt ifrån varandra.

"Sluta skrika" Sa jag medans jag gick ut i hallen och fick se Ryan och Chaz stå där. De vinkade åt mig och gav mig osäkra leenden.

"Tack och lov ni kom !" Utbrast jag lättat och kastade mig på dom. Jag hade inte sett dom på en månad ! De hade varit helt försvunna. De hade nog inte ens hunnit reagera innan jag drog med dom upp till mitt rum och låste dörren, för säkerhets skull. Jag ville inte att någon förutom Ryan och Chaz skulle höra detta.

"Hej..?" Sa Chaz osäkert medans han stod bredvid Ryan i mitten av mitt lilla rum och visste inte riktigt vad de skulle göra. Jag kunde ju förstå dom. Vi hade inte setts på en månad och helt plötsligt drar jag upp dom till mitt rum och låser dörren, jag hade också varit förvirrad.

"Heh, hej. Okej, jag vet att vi inte har setts på en typ en månad men jag måste verkligen prata med er och jag ska bara gå rakt på sak för att jag vet inte hur länge jag kan hålla detta för mig själv längre..." Jag avbröt mig själv för att jag visste inte riktigt hur jag skulle säga det. Detta var svårt att erkänna. Speciellt för mig. Ryan nickade åt mig som en gest att jag skulle fortsätta och jag ångrade nästan att jag hade smsat Chaz. Och det var inte bara det att jag var tvungen att säga det jag skulle säga nu eftersom att de redan var här utan de verkade också så sura på mig. Vad hade jag nu gjort ?

"Jo, ehm... Jag typ.." Stammandes försökte jag få fram något men det kom aldrig fram. Varför skulle detta vara så svårt ?!

"Okej, jag gillar Justin mer än en vän. Jag gillar honom väldigt, väldigt mycket" Jag andades ut och väntade på Ryan's och Chaz reaktioner.

Det kändes skönt att äntligen ha sagt det högt. För att jag gillade verkligen Justin, jag hade aldrig känt så för någon i hela mitt liv innan.

__________________________________________________________________________________________

Yup, nu är det officielt. Lucy gillar Justin ! Men förlåt för att ni har fått vänta :/

Och nästa kapitel kommer inte förens i helgen.

KOMMENTERA FÖR MERA !

Ska försöka skriva idag..

Öh, just idag så jag jag en hög med läxor i skolan. Men jag ska försöka skriva färdigt Part 38 ändå, men det är fortfarande inte säkert att det läggs upp idag. Men jag skriver så mycket jag kan :)

JAG FICK EN JÄTTE BRA IDE !

Bara sådär random fick jag en jätte bra ide så, tyvärr kommer inte kapitlet bli färdigt idag för att det kommer bli jätte långt då och jag har inte orken till att skriva allt det men jag ska skriva så mycket jag orkar ikväll och skriva färdigt resten imorgon :D

...

Förlåt för att jag inte la upp Part 38 igår men jag glömde det :/ ska skriva färdigt det nu...

38 imorron..

Ska jag vara ärlig så orkar jag inte skriva färdigt Part 38. Jag är så sjukt trött och jag tror att jag somnade för en liten stund sedan, så jag skriver färdigt Part 38 imorron. Och det är inte bara pga att jag är trött, det också pågrund av att jag tror att jag måste ha skrivit om Part 38 minst två gånger nu ! Det jag skriver bli bara jätte dåligt och inte alls "detalj-rikt", kreativt eller något sådant. Jag tycker att det blir tråkigt så jag skriver färdigt det imorgon istället.

Part 38..

Har börjat på Part 38 nu och det kommer nog vid midnatt eller något ^^

FRÅGESTUND.

- Jag vet faktiskt inte. Antagligen lite över hundra ?

1. Ehm, jag får inspiration från ganska många "ställen" tex. tv-serier, filmer, musik, mitt twistade liv och ibland poppar det bara upp random tankar i mitt huvud.

2. Jag är som du säger en "blandning". Mamma är från Italien men Pappa är hel svensk. Dock kan jag knappt någon Italienska själv ^^

3. JAAAA ! DEN BÄSTA DAGEN I MITT LIV ! Såg honom på "My World Tour" i Milan, Italien den 9nde April, 2011 i Mediolanum Forum.

4. Jag har tre bästa vänner, nämner inga namn, men som sagt så är de mina bästa vänner och jag älskar dom så mycket :')

1. Haha, ehm jag vet faktiskt inte. Ibland har jag inte orken eller lusten att skriva - speciellt inte efter skolan - och ibland hinner jag inte pga skolan. Allt är skolans fel helt enkelt !

2. Jag. Älskar. Demi. Lovato. Punkt slut.

3. Heheh.. Ja.

4. A och B. Mest B och några fåååå C också ^^

5. Jo, typ. Men det kommer ta några kapitel ^^ 'SPOILER ALERT' Jag tror att de kommer bli ihop vid typ kapitlena 40 eller något sådant.

1. 16, fyller 17.

2. Som jag sa innan, olika men mest typ tv-serier, filmer, musik, mina random tankar osv.

3. Brunt hår och bruna ögon. :)

4. Baby rosa och blå, ljus grön och lila.

5. Halv Italiensk.

6. Ja, så klart så är Justin en av mina förebilder men också Demi Lovato, Selena Gomez m.m. Jag har ganska många ^^

7. Uhm.. Jag har ganska många men de jag tittar på mest är nog Gossip Girl, The Vampire Diaries, Teen Wolf, The Big Bang Theory och How I Met Your Mother.

- Aw, tack ! Och jag ska inte sluta skriva noveller på ett tag tror jag :')

1. Ett år äldre än mig så 17, fyller 18.

2. Ett av mina bästa ämnen ( Även om jag inte skriver de/dem i novellen ^^). Har A.

3. Justin, så klart och TAYLOR LAUTNER ! O.O

Yup, det var den frågestunden. Kommer inte ha en på ett tag, bara så att ni vet. Men tack för alla frågor ni "skickade" in. :)

Frågestund - Slut.

Avslutar den nu för att jag orkar inte vänta mer, vill svara på frågorna nu ! :)

Om Part 38.

Har börjat "anteckna" på Part 38 och ska försöka skriva färdigt det ikväll :)

Part 37: A Mistake ?

Last Chapter:

När jag kom på mig själv med att stirra på henne skakade jag på huvudet och började tänka på det som jag egentligen var här för.

"Och dessutom" Sa jag med ett lurigt leende på läpparna och gick mot Lucy. Hennes uppmärksamhet vändes mot mig och hon såg nyfiken och skeptisk ut.

"Du är fortfarande skyldig mig en dans" Fortsatte jag medans jag tog tag i hennes hand, snurrade runt henne ett varv och tryckte sedan henne tätt intill mig.

"Och denna gången måste du dansa med mig" Sa jag och flinade mot henne.

"Det gör jag gärna" Svarade hon och la sina armar om mig.

"Vart ska vi nu ?" Skrattade jag medans jag följde efter Justin intill en skog som inte låg långt ifrån standen.

"Är det nu som jag upptäcker att du inte är "the good guy" och tar mig till skogen för att döda mig eller ?"

Justin vände sig om mot mig och gav mig ett lurigt leende.

"Vem vet" Sa han och fortsatte sedan att gå längre in i skogen.

Efter att vi gått i nästan tio minuter stannade Justin framför ett tjockt, högt träd.

"Vad gör vi här ?" Frågade jag utan att bry mig om omgivningen.

När Justin inte svarade tittade jag upp från marken och såg Justin vid det stora trädet. Nedför sidan på trädet hängde en lång repstege som fortsattre upp mot en gammal, söndring träkoja som satt upp i trädet.

"Kommer du ?" Ropade Justin som plötsligt var halv vägs uppför stegen. Jag suckade för mig själv och försökte hålla balansen medans jag vinglade bort mot trädet i Caitlin's klackaskor.

Movilligt tog jag av mig skorna och stod med nakna fötter på den löviga marken och kastade upp skorna så försiktigt jag kunde upp mot träkojan.

När jag var på tredje steget kände jag hur min rädsla för höjder tog över. Justin's lilla bungy jump äventyr hade nog inte gjort någon skillnad. Men jag tvingade mig själv att fortsätta, jag ville inte verka ynklig eller svag inför Justin.

När jag var högst upp gjorde jag misstaget att titta ner. Jag var säkert tre meter ovanför marken - det lät säkert inte så mycket men det var extremt läskigt för mig. Paniken spreds i min kropp och trevade med händerna på träkojans "golv" för att få ett grepp så jag kunde ta mig upp.

Plötsligt kände jag någon - Justin måste det ju varit - ta min hand och hjälpte mig upp på fötter.

"Förlåt, jag hade totalt glömt bort din höjdrädsla" Sa Justin skamset och bet sig i läppen. Herregud, sluta - tänkte jag. När han bet sig i läppen så där och när man såg hans hasselnötsbruna ögon, poppade en massa ord upp i mitt huvud som jag inte ens skulle nämna.

"Det är okej" Svarade jag kort - fortfarande lite "hypnotiserad" av honom - och log svagt.

Justin släppte min hand och ställde sig i mitten av den lilla, risiga träkojan.

"Detta var min, Ryan's och Chaz's - mest min - träkoja när vi var små. Morfar hade byggt den åt mig så jag brukade ta med mig Ryan och Chaz hit" Började han berätta och satte sig sedan ner på en av de små stolarna runt ett litet bord som fanns här.

"Vi lekte alltid här när vi var små men sedan glömde vi bort detta stället efter att Chaz trillat ner härifrån, så vi gick aldrig hit här igen" Fortsatte han sedan och tittade på väggen som var framför honom medans han pratade. Det var mer som om att han berättade detta för sig själv än mig.

"Kanske därför Chaz är som han är nu ?" Sa jag skämtsamt för att lätta upp den plötsligt spända stämningen.

Justin skrattade lätt och det verkade som om han var "tillbaka".

"Jo, kanske det" Skrattade han och ställde sig upp igen.

Justin begravde händerna i sina jeansfickor och tittade på mig. Det såg ut som om att han tänkte, och det gjorde mig inte obekväm när han tittade på mig sådär. Ibland önskar jag att jag var tankeläsare, allt skulle vara så mycket enklare då.

Efter att bara ha tittat på mig i nästan en minut utan att säga något, slicka han sig om läpparna och öppnade munnen.

"Du vet väl att vi har känt varandra i nästan två veckor ?" Sa han och rörde inte en min, utan stod bara som han gjort innan.

"Aha ! så nu är det då jag upptäcker att du ska döda mig ?!" Flämtade jag dramatiskt och spärrade upp ögonen.

Justin märkte att jag skojade så brast ut i skratt.

"Nej, jag kommer inte att döda dig" Sa han och flinade.

Mitt skratt avbröts av att jag huttrade pågrund av en kall vind som blåste förbi. Jag hade inte insett hur kallt det hade blivit. Typsikt mig som hade glömt jackan i Justin's bil.

Justin märkte det så han drog av sig sin svara jacka - så han hade bara en T-shirt på sig - och la den om mina axlar, trots mina protester om att jag klarade mig - även om jag frös tårna av mig.

"Tack" Sa jag och log svagt. Justin stod bara några decimeter ifrån mig och hans varma andetag träffade mig i ansiktet.

"Du är den första tjejen jag har tagit upp här" Sa Justin lågt efter en stund och tittade intensivt in i mina ögon.

"Vilken ära då" Skrattade jag lätt och blev tagen av hur Justin tittade på mig. Jag hade en känsla av att något skulle hända. Både något bra och dåligt.

Jag tittade tillbaka upp på Justin och jag kände ett pirr inom mig som kändes bra, men ockå dåligt.

Jag var helt omedveten om vad som var påväg att hända förens Justin's ansikte närmade sig mitt och hans ögon slöts.

En känsla av längtan och oro uppkom i min mage och jag stod som förlamad när Justin's ansikte bara kom närmre och närmre. En del av mig ville kyssa honom, men en annan del inte. Det kändes rätt men ändå så fel.

"Öh, ehm förlåt Justin, men eh... Jag kan inte" Mumlade jag och backade ett steg bort från Justin och tittade generat och skamset ner i golvet. Jag ville inte se hans ansiktsuttryck när han märkte att jag hade dragit mig undan.

"Nej, uhm, det är mitt fel. Jag skulle aldrig pressa dig att göra något du inte vill" Sa han och lågt och väldigt osäkert.

Jag sneglade mot honom och såg när han drog handen genom sitt och tittade generat ner i marken.

"Det är inte ditt fel, det är bara det att jag vill att min första kyss ska bli med någon speciell och någon jag gill-" Jag avbröt mig själv när jag insåg vad jag det var jag sa och när jag såg det förkrossade ansiktsuttrycket på Justin's ansikte som han försökte dölja.

"Speciell, någon du gillar, huh ?" Muttrade han lågt och tittade ner i marken. Den där panikslagna känslan som jag alltid fick när jag började babbla fyllde min kropp och jag visste inte vad jag skulle göra.

"Justin, asså jag menade inte så, ehm jag menade.. uhm.." Ännu en gång av bröt jag mig själv för att jag visste inte vad jag skulle säga. Jag visste fortfarande inte hur jag kände för Justin och just nu var jag väldigt förvirrad.

Jag klarade inte av att vara här mer, så mycket visste jag i alla fall.

"Förlåt Justin men jag klarar bara inte av det här" Sa jag panikslaget, drog av mig Justin's jacka och slängde den mot honom för att sedan ta skorna och klättra ner för stegen.

Innan jag sprang ut ur den mörka skogen ensam, vände jag mig snabbt om och såg Justin så framför steg. Han såg förkrossad ut. Vad hade jag gjort ?

Trots skuldkänslorna sprang jag ut ur skogen och jag var på gränsen till att börja gråta.

Nej, vad hade jag gjort ?! Hur kunde jag säga så till Justin ?

Såklart jag gillade honom ! Jag var kanske till och med kär i honom.

Men nu hade jag sumpat det... Han skulle aldrig förlåta mig för att jag nästan rent ut sagt sa att han inte betydde något för mig, vilket han gjorde.

__________________________________________________________________________________________

Wow... Det där förväntade ni inte er, va ? Men i alla fall, jag vill gärna veta vad ni tycker och om ni har ideer, skriv en kommentar så får jag veta :)

Btw, nästa kapitel kommer inte förens söndag eller måndag :/

KOMMENTERA FÖR MERA ! :)

Börjat på nästa kapitel...

Har börjat på Part 37 - som kommer bli dramatiskt :o - och jag vet inte om jag kommer bli färdig med det idag eller om jag får skriva färdigt det på söndag... Får se hur det blir.. :)

GLÖM INTE FRÅGESTUNDEN !

Jag vet inte när jag avslutar Frågestunden men antagligen i slutet av denna veckan. Men det finns en länk till inlägget här nedanför, glöm inte att fråga ! :)

http://shortstoriesbyme.blogg.se/2012/december/fragestund.html#comment

Part 36: Are You Jealous ?

Last Chapter:

Efter att ha stirrat på alla som dansade kändes det som om att jag inte fick någon luft i det kvava rummet. Det var som om att helt plötsligt blev hela jag var om jag kunde inte sitta kvar här i en enda minut till.

Så jag tog tag i min jeans jacka, drog upp en gammal penna ur fickan och skrev en lapp till Justin, sedan drog jag på mig jackan och gick ut.

Jag hoppades i alla fall att han hade kul med Lily. Eller egentligen så gjorde jag inte det.

Sakta dansade jag och Lily runt i en cirkel. Lily's huvud var lutat mot min vänstra axel och hon pillade i mitt hår av någon anledning. Mina armar låg löst om hennes midja och jag sjöng med till låten i mitt huvud, inte för att låta taskig eller något men jag ville inget annat än bort härifrån. Jag ville vara hos Lucy.

Lily hade ställt sig närmare mig hela tiden och nu kändes det som om att det inte fanns något rum mellan oss alls.

Jag kände hennes andetag kittla min hals. Det gjorde bara att jag ville härifrån ännu mer.

"Justin ?" Viskade Lily och lyfte upp huvudet så hon kunde se in i mina ögon. Lily's ögonfransar fladdrade och det såg ut som om att hon försökte flirta.

"Ja ?" Frågade jag och drog mig bakåt lite eftersom att Lily ställde sig ännu närmare mig, om det ens var möjligt.

"Du vet, jag tyckte alltid att du var en tönt innan. Men nu..." Lily tog ett steg tillbaka och studerade mig nerifrån och upp.

"Nu är du sjukt läcker" Fortsatte hon och sedan bet hon sig i läppen och la sina armar om min hals. I vanliga fall hade jag nog tyckt det var... "hett". Men när det var Lily som slängde sina armar om min hals kändes det bara sliskigt. Jag stod som förstelnad i hennes armar och försökte komma på en ursäkt till att gå.

Hon skulle aldrig tro mig om jag sa att jag var tvungen att vara hemma snart, klockan var knappt ens halv elva.

Plötsligt kände jag hur hennes händer trevade upp mot mina kinder och hur hennes ansikte kom närmare mig.

Jag insåg inte vad hon försökte göra innan hennes putande läppar bara var några centimeter ifrån mina. Paniken steg inom mig och jag drog mig undan så snabbt så att jag råkade gå in i ett annat par som dansade bakom oss. De blängde sur på mig och jag bad om ursäkt.

"Vad är det, du skämmer ut oss ?!" Väste Lily och ställde sig framför mig.

"Jo, Lily. Jag tror att du har missförstått allt.." Jag avbröt mig själv för att jag visste inte vad jag skulle säga. Hon hade försökt kyssa mig, hon försökte kyssa mig !

"Vadå, vill du inte kyssa mig ?" Snäste hon och ställde sig händerna på höfterna. Även om hon försökte spela oberörd, kunde man se i hennes ögon att hon var besviken.

Jag stod bara och stirrade på henne för att återigen, visste jag inte vad jag skulle säga.

"Ehm, Lily" Jag harklade mig och försökte sedan komma på vad jag skulle säga efter det.

"Du är en bra tjej och så men jag... ehm. Jag måste hitta Lucy" Fortsatte jag och ångrade genast att jag hade sagt att jag var tvungen att hitta Lucy när jag såg hennes min. Hon såg arg, besviken, ledsen och svartsjuk på samma gång.

"Du kan seriöst inte välja henne över mig !" Väste hon tyst och slängde sedan med sitt hår och log åt någon som tittade konstigt på henne.

"Lily, jag väljer inte mellan någon men det känns lite konstigt att när jag gick här så kallade du mig nörd varje dag och nu helt plötsligt så gillar du mig ?" Orden kom ut taskigare än vad de skulle. Hon stirrade häpet på mig och öppnade munnen ett par gånger men sa aldrig något.

Efter någon minut utan att hon hade sagt något vände jag mig om för att gå till Lucy.

Jag trängde mig igenom klungan med människor som dansade för att komma fram till mitt och Lucy's bord.

Men Lucy satt inte vid bordet... Hon kanske var på toa ? Men när jag kom fram till bordet såg jag att hennes väska och jacka var borta. Hade hon lämnat mig ?

Jag satte mig ner på den stolen jag hade suttit på och drack lite ur min cola. Lucy hade till och med tagit med sin cola.

När jag tittade på hennes tomma plats märkte jag att det stod något skrivet på hennes servett.

"Jag har inte lämnat dig, jag behövde bara lite luft. Jag är antagligen där ute" Stod det på servetten med svart penna. Jag slängde ifrån mig servetten och gick längs den långa raden med bord för att komma till ytterdörren.

På parkeringen var det folktomt. Den enda människan jag såg var en gammal man som var unte och gick med sin hund. Men jag såg ingen Lucy. Jag snodde runt ett varv för att vara säker på att hon inte var här, men jag såg inte henne någonstans.

Hade hon verkligen lämnat mig ? Hon skulle ju knappast gå någon annanstans och hon sa ju att det var okej att jag dansade med Lily, även om jag had gett henne en hint om att inte.

Besviket gick jag längre ner mot parkeringen på trottoaren längs skolans parkering.

Parkeringen låg precis intill fotbollsplanen som nu var tom. Jag sparkade på en sten så den rullade in på gräset till fotbollsplanen och då tyckte jag att jag hörde mitt namn men jag ignorerade det, måste hört fel.

Jag fortsatte att gå ner längs parkeringen och skulle precis gå över parkeringen när jag hörde mitt namn igen, nu kunde jag inte hört fel.

"Justin !" Skrek någon. Även om rösten var ganska långt borta kunde jag höra att det kom bakifrån mig, så jag snodde runt.

En lättnad spred sig i min kropp när jag såg Lucy sitta på en bänk vid fotbollsplanen, vinkandes mot mig som en galning. Jag vände genast på klacken och joggade bort mot henne.

"Jag trodde du hade gått hem eller något" Skrattade jag och satte mig bredvid henne på bänken. Hon tittade på mig och log, fast inte ett sådant glatt leende som hon brukade.

"Nej, jag skulle aldrig lämna dig" Sa hon och tittade ner i marken, efter det sa hon inte mer och det blev tyst mellan oss. Jag visste inte heller vad jag skulle säga.

"Så, hade du trevligt med Lily ?" Frågade hon sarkastiskt med ett glädjelöst flin. Jag tittade på henne och kunde inte låta bli att flina själv, hon verkade avensjuk. Och såklart, så som jag var, var jag bara tvungen att göra situationen "värre".

"Ja, det hade vi. Vi dansade, såklart, och medans vi dansade pillade hon med mitt hår och-"

"Okej, jag fattar. Så ni hade kul, vad bra" Lucy avbröt mig snabbt, satte armarna i kors och stirrade rakt fram.

"Lucy, är du avensjuk ?" Frågade jag henne efter att hon inte sagt något eller ens tittat på mig i nästan fem minuter och flyttade mig närmare henne. Hon vände hastigt huvudet mot mig med panik i blicken men slappnade av när hon såg det retsamma flinet jag hade på läpparna.

"Lägg av" Mumlade hon och puttade till mitt nätt på axeln. Även om hon försökte spela allvarlig kunde hon inte hålla tillbaka leendet. Plötsligt poppade en perfekt idee upp i mitt huvud.

"Kom igen, jag vill visa dig en sak" Sa jag efter att jag hade ställt mig upp och tog tag i Lucy's hand.

"Vad ?" Frågade hon och försökte streta emot.

"Det får du se" Svarade jag kort och log mot henne medans jag envist drog med henne till bilen.

"Stranden, skulle du visa mig stranden ?" Sa Lucy skeptiskt medans hon följde efter mig ner mot havet.

Istället för att svara henne vinkade jag bara åt henne att följa efter mig och fortsatte sedan ner mot havet.

Jag stannade ungefär fem meter ifrån havet och vände mig för att se hur långt bak Lucy var. Cirka två meter ifrån mig stod Lucy, med fötterna begravda i en sandhög och försökte få av sig klackaskorna som hon fått låna av Caitlin.

När hon äntligen fått av sig dom, fortsatte hon ner mot mig.

"Var det stranden du skulle visa mig ?" Frågade hon igen och slängde ner skorna i sanden.

"Ja, titta så fint vattnet är så här dags" Svarade jag och pekade på vattnet.

Den nästan nedgångna solen hade färgat vattnet "längst bort" svagt oranget och i resten av vattnet kunde man se hur det glittrade i vitt pågrund av månen som tittade fram.

"Jo, det är fint" Sa Lucy tillslut och tittade drömmande bort mot vattnet. Jag kunde inte låta bli att le åt hur otroligt söt hon såg ut medans hon tittade ut mot vattnet. Men när jag kom på mig själv med att stirra på henne skakade jag på huvudet och började tänka på det som jag egentligen var här för.

"Och dessutom" Sa jag med ett lurigt leende på läpparna och gick mot Lucy. Hennes uppmärksamhet vändes mot mig och hon såg nyfiken och skeptisk ut.

"Du är fortfarande skyldig mig en dans" Fortsatte jag medans jag tog tag i hennes hand, snurrade runt henne ett varv och tryckte sedan henne tätt intill mig.

"Och denna gången måste du dansa med mig" Sa jag och flinade mot henne.

"Det gör jag gärna" Svarade hon och la sina armar om mig.

__________________________________________________________________________________________

Bara Justin's perspektiv ! Vad tycker ni ? Ge mig ideer av vad ni tycker ska hända ! Och det behöver inte bara vara för nästa kapitel utan det kan vara för andra "framtida" kapitel :)

KOMMENTERA FÖR MERA, JU FLER DESTO SNABBARE KOMMER NÄSTA !

Part 36 kommer..

Jag försökte lägga upp det igår men det ville inte så jag ska prova igen snart :)

GOTT NYTT ÅR !

Yup, nu är det 2013. Vi överlevde världensundergång 2012 ! :O
Hah, nä men nu eftersom att det är nytt år och man gör en massa nyårslöften osv så ska ett av mina nyårslöften bli att uppdateringen på bloggen ska bli bättre. Jag ska försöka att skriva mer.

Plus, som "inledning på det nya året" ska jag lägga upp Part 36 senare idag (I med att klockan är 00.57 ;p).