Frågestund.
Yup, jag ska ha en frågestund. Ni kan fråga om vad som helst, personliga frågor (inte för privata ^^), frågor om novellen osv.
Vet inte när jag avslutatr den men jag säger till.
Ni kan kommentera frågor på inlägget eller så kan ni skicka frågorna i min "lilla rosa frågebox" som finns lite längre ner på vänster sida :)
UPPDATE.
(Har lagts upp "under" Part 35 oxå)
UPPDATE: Detta skulle lagts upp på Julafton, som jag gjorde men det ville aldrig läggas upp på bloggen, men nu har det det, eller det hoppas jag iaf.
Men jag ska börja på nästa kapitel imorron för att jag har sjukt mkt ideer ! ^^
Part 35: The Dance.
Last Chapter:
"Till den tjejiga, inte alls pojkaktiga Lucia Maria Alessandra Isabella Elena Sofia Rossi !" Utbrast Caitlin och började klappa glatt.
Jag lutade mg mot väggen bakom mig och följde Caitlins exempel med att klappa.
Höga ljud av klackar hördes i trappan och jag slängde en sista blick på klockan som hängde i Lucy's kök.
"Wow" Hörde jag Chaz flämta bredvid mig. Min blick drogs automatiskt mot den nervösa, extremt vackra tjejen som stod i trappan med klänningen som jag hade köpt åt henne.
Jag ska inte ljuga, Lucy var en naturlig skönhet. Men med den där klänningen och hennes lockade hår som ramade in hennes perfekta ansikte, gjorde hon mig andlös.
Sakta och osäkert gick jag ner för trappan medans jag försökte hålla balansen på klackaskorna som jag fått låna av Caitlin när hon var färsig med sitt lilla "tal". Jag hatade när alla fokus var på mig och jag var i centrum, jag hatade det. Jag blev alltid så nervös, det kändes som om att alla kunde se vad jag tänkte och hur jag kände. Det var bara obekvämt helt enkelt.
Men ändå fortsatte jag gå ner för vår trappa. Även om jag var påväg ner för trappan fortsatte Caitlin med att vinka ner mig och slutade inte att le uppmuntrande.
"Kom igen" Mimade hon diskret åt mig när jag stannade vid sista trappsteget vid mitten av trappan där den slutade och blev som ett platt golv och sedan fortsatte trappan igen.
Jag stod precis så att killarna inte kunde se mig, jag ville inte att de skulle göra det. Det kändes så pinsamt.
Jag såg så fånig ut. Den korta blåa klänningen som slutade precis vid knäna visade mycket - min definition av mycket var väldigt olik andras- av mina ben, och de beiga klackaskorna som jag knappt kunde hålla balansen på gjorde bara att jag såg lång och klumpig ut. Jag förstod ärligt talat inte hur jag kunde gå i dessa skorna,
1. Klänningen 2. Håret, sminket 3. Skorna.
Caitlin hade sagt att jag hade "gåvan" att gå i klackaskor, vilket jag inte förstod.
Caitlin drog i min arm så jag hamnade framför henne och stod nu så att alla kunde se mig.
Det kändes som om att världen stod still för att alla stannade upp.
När allas förvånade, nyfikna ögon var på mig kände jag hur rodnaden steg upp mot mina kinder och färgade dem röda.
-
Efter att alla - speciellt mina bröder - hade kommenterat hur annorlunda jag såg ut blev jag ganska trött på det och bad Justin, Chaz och Ryan att få åka.
"Jag kan inte fatta hur stor du har blivit" Utbrast Antonio och låtasades torka bort en tår från sin kind medans han bet sig i läppen som om att han var på väg att börja gråta. Luca nickade instämande och lutade sig mot Antonios axel.
"Sluta, ni är så konstiga" Skrattade jag och drog på mig min ljusblåa jeans jacka. Jag tittade ner mot marken för att se hur klänningen, benen och skorna såg ut. Jag gjorde en ogillande grimas. Jag kunde inte säga att jag ogillade hur jag såg ut, men det såg bara så.. annorlunda ut. Det såg inte ut som något jag själv skulle välja.
"Ska vi gå ?" Frågade någon bakom mig. Jag vände mig om och Justin stod precis vid dörren med ett charmigt leende och höll ut vänster arm krokad till mig. Jag skrattade lite för mig själv och krokade min arm i hans.
"Vi kan gå" Svarade jag och vi fick ut tillsammans med Ryan och Chaz.
-
Den stora gympasalen som låg bredvid vår skola, såg precis ut som vanligt - gjord av vitt tegel och den var väldigt stor - förutom att den hade en stor banderoll som sa "Skoldans" ovanför den breda dörren som en massa folk försökte trycka sig igenom.
Det vilmlade av folk som skulle in till dansen på parkeringen till skolan. Det var många som jag inte ens kände igen, men det var för att vi slog ihop våran dans med en annan skola som låg precis i närheten.
Nervöst gnuggade jag händerna emot varandra medans jag såg att det var fler och fler bilar som kom in rullandes på parkeringen. Hur mycket folk skulle det komma egentligen ?
"Är du nervös ?" Frågade Justin när han hade stängt av motorn och stannat på parkeringen. Ryan och Chaz hade tagit en annan bil eftersom att de skulle hämta upp sina dejter.
"Det är mycket folk här" Sa jag och tittade nervöst ut genom bilrutan. Jag kände hur Justin osäkert tog tag i min hand. Jag tittade hastigt ner mot våra händer som var svagt sammanflätade och tittade sedan upp mot Justin som log osäkert mot mig.
"Kom igen, låt inte nervositeten styra dig. Ikväll ska du slappna av och du ska sluta bry dig om vad alla andra tycker" Justin nickade bestämt mot mig när han hade avslutat meningen. Omedvetet log jag och kände att greppet om våra händer hade blivit hårdare.
"Okej" Sa jag och nickade sakta. Justin öppnade sin bildörr utan att släppa greppet om min hand och precis när han skulle släppa blev mitt grepp hårdare och jag drog honom lite i armen.
Återigen hade min blick satt sig på alla människor som fortsatte komma och jag fick en obehaglig känsla i magen igen.
"Justin, tror du att detta är en så bra idee ?" Frågade jag honom osäkert och bet mig i läppen. Han tittade oförstående på mig och höjde sitt ena ögonbryn.
"Jag menar, du är ju känd och så, tror du inte att alla kommer.. du vet, kasta sig över dig ?"
Justin stirrade på mig en sekund och brast sedan ut i skratt. Jag tittade förvirrat på honom medans han skrattade och släppte greppet om hans hand.
"Lucy, Lucy, Lucy. Jag gick en gång på denna skolan, jag bodde en gång här. Jag känner de flesta på denna skolan och den andra också, det blir inget problem" Skrattade han och satte sig i sitt säte igen.
"Förresten, du kan gå ut så länge, jag ska bara fixa en sak" Sa Justin när han hade slutat skratta och jag nickade förvirrat medans jag öppnade dörren och klev ut på ostadiga ben.
Jag gick någon meter ifrån bilen för att återfå min balans igen och kände mig väldigt obekväm när jag kände hur många stirrade på mig. Såg jag så konstig ut ?
Inte långt ifrån mig stod Lily i en svart, tight, kort klänning tillsammans med ett stort gäng och blängde på mig. Jag som var dum nog att tro att jag skulle få slippa henne ikväll, men nej.
Istället för att låta mig påverkas av henne och titta nedlägset bort, gav jag henne ett stort flin och vinkade mot henne. Hon kastade snobbigt med sitt blonda hår över axlen och vände sig mot sitt "gäng" igen.
En av killarna i gänget vände sig om och gav mig en svag nickning. Jag förstod först inte vem det var men såg sedan att det var Nate, och jag nickade svagt tillbaka medans jag log.
"Jag får nog hålla ett öga på dig ikväll, alla killar stirrar på dig" Viskade någon i mitt öra. Jag vände mig om och möttes av en flinandes Justin.
"Pff ! Killar vet inte ens att jag exitsterar !" Fnös jag och himlade med ögonen med armarna i kors.
"Lögnare" Fnös Justin tillbaka och satte sin hand på min korsrygg och puttade mig framåt mot gympasalen.
-
Jag och Justin satt vid ett runt, svart, litet bord i en av hörnorna. Alla bord och stolar som fanns till oss elever stod längs de långa, vita väggarna. I mitten av gympasalen fanns det en stor klump med elever som dansade till musiken som kom från en DJ, som stod uppe på en plattform mot en av väggarna.
En massa männsikor hade kommit fram till Justin och hälsat osv, hela kvällen. Men på något sätt hade jag inte känt mig utanför, det hade nog vara pågrund av Justin som hela tiden "presenterade" mig för mina klasskompisar som såg mig varje dag men visste knappt vem jag var.
"Du var visst populär" Skrattade jag åt Justin efter att en kille som hette Jake, som gick i min matte klass, hade gått ifrån oss.
"Jo, eh förlåt för allt det där, jag vil-"
"Det gör inget" Avbröt jag honom och flinade mot honom medans jag tog en klunk av colan som jag hade framför mig. Han log snabbt tillbaka och tog också upp sin cola.
"Hej Justin" Sa plötsligt en ljus, välbekant röst som hade kommit från ingenstans. Jag var påväg att sätta colan i halsen när jag såg att Lily stod bredvid Justin vid vårt bord. Vad gjorde hon här ?
"Hej" Svarade Justin osäkert tillbaka och gav mig en diskret frågande blick när han ställde ner sin cola på bordet.
"Vad är det ?" Frågade Justin och log svag. På något sätt fick han inte det att låta taskigt, utan typ snällt, på sitt egna vis.
"Jo, det är sista låten nu och jag undrar om du skulle vilja dansa med mig ?" Frågade Lily medans hon snurrade sitt hår mellan sina fingar. Hon hade ett oskyldigt - snarare försök till oskyldigt - leende på läpparna och hade ena handen på höften.
"Ehm, det skulle jag gärna men Lucy hade lovat mig en dans, eller hur ?" Justin log sammanbitet mot mig och gav mig en diskret nick. Det förvånade mig att han inte verkade vela dans med henne.
Men det var sant, jag hade lovat Justin en dans men vi båda visste att jag aldrig skulle kunna "tävla" mot Lily.
"Jo, det är sant men det är okej, ni kan dansa" Jag log ett svagt, falsk leende mot Lily och lutade mog tillbaka i
stolen som jag satt på och såg Lily förvinna med ett hårt grepp om Justins hand in i högen med människor.
Justin tittade bak mot mig hela tiden innan jag inte kunde se honom mer.
Det var inte förens nu som jag la märke till musiken. Den var lugn och långsam. Det var sådan musik man dansade tryckare till. Fan. Tanken av att Justin och Lily dansade tryckare gjorde mig avensjuk. Jag gillade inte alls tanken av att deras kroppar var så nära varandra, att Lilys huvud låg vilat mot Justins axel, att Justins armar låg runt hennes midja, att hennes andetag träffade hans hals. Jag gillade inte tanken alls.
Alla borden var tomma. Det var bara jag som satt på en stol, helt ensam. Alla andra var ute på dans golvet och dansade med någon. Hade jag gjort ett misstag ? Ja.
Varför sa jag inte bara Ja när Justin sa till Lily att jag skulle dansa med honom ? För att jag ville inte verka för på, och för att jag vågade inte.
Alla "äventyr" missade jag för att jag inte vågade. Varför vågade jag inte ? Jag vet inte.
Efter att ha stirrat på alla som dansade kändes det som om att jag inte fick någon luft i det kvava rummet. Det var som om att helt plötsligt blev hela jag var om jag kunde inte sitta kvar här i en enda minut till.
Så jag tog tag i min jeans jacka, drog upp en gammal penna ur fickan och skrev en lapp till Justin, sedan drog jag på mig jackan och gick ut.
Jag hoppades i alla fall att han hade kul med Lily. Eller egentligen så gjorde jag inte det.
_______________________________________________________________________________________
Det var ganska tråkigt i början jag vet, men det blev bättre sen, eller ?
Men i alla fall... KOMMENTERA FÖR MERA !!!
UPPDATE: Detta skulle lagts upp på Julafton, som jag gjorde men det ville aldrig läggas upp på bloggen, men nu har det det, eller det hoppas jag iaf.
Men jag ska börja på nästa kapitel imorron för att jag har sjukt mkt ideer ! ^^
Nästan färdig..
Jag är nästan färdig med Part 35 men jag bestämde mig för att lägga upp det imorron ist, så det blir typ som en julklapp ^^
Förlåt för att jag inte lagt upp.
Förlåt för att jag inte lagt upp Part 35 men jag har inte hunnit :/ men jag ska försöka skriva färdigt det imorron...
Kom precis hem.
Skulle skrivit färdigt Part 35 nu men jag kom precis hem och har en massa saker att göra så jag hinner inte ikväll, tyvärr :/
Men imorron kan jag nääästan lova att det kommer ^^
Men imorron kan jag nääästan lova att det kommer ^^
Har börjat på Part 35.
Blir nog färdigt i morron. Nu den sista veckan har vi ingen läxa, tack och lov, så jag har jätte mkt tid över nu !
Uppdatering.
Eftersom att allt på datan är borta så har jag suttit och försökt skriva ner alla de idéer jag haft innan och dessutom skriva nya. Jag har också börjat spara en massa bilder osv.
Men angående min uppdatering: Jag ska försöka skriva ett kapitel i veckan, det ska liksom bli min "standard uppdatering", men om jag har tid så kanske det blir fler. Och anledningen till att det för det mesta bara blir ett i veckan är för att om jag tex skriver ett kapitel på en onsdag och sedan ska försöka skriva ett till på torsdagen så är det som om att all det detaljrika, kreativa skrivandet inte finns i mitt huvud och då blir hela kapitlet bara dåligt skit och jag vill bara ändra allt. Därför blir det förmodligen bara ett kapitel i veckan.
Men sedan nu när det blir lov så ska jag försöka skriva fler.
Och någon som tycker att jag ska ha frågestund snart ? Någon hade frågat efter det.
Kram Juliette. :)
Allt på min data är borta.
Min data lämnades in för att den hade blivit hackad och jag fick precis tillbaka den. Men såklart, ALLT PÅ MIN DATA ÄR BORTA ! Alla mina ideer, bilder osv till bloggen ! Allt.
Jag vet inte riktigt hur jag ska göra men jag får väl ska nytt...
Jag vet inte riktigt hur jag ska göra men jag får väl ska nytt...
Min data - hackad.
Yup, min data har blivit hackad. Så nu funkar inte den, så vi måste lämna in den.
Och jag kan inte - snarare får inte - låna min brors dator längre eftersom att jag sparade så sjukt mkt bilder sist.
Men datan blir förhoppningsvist fixad snart så jag kan säkert skriva ett nytt kapitel. :)
Part 34: She takes my breath away.
Last Chapter:
"Justin" Suckade jag och log svagt. För första gången någonsin tittade jag medvetet djupt in i Justin's ögon.
"Skulle du vilja följa med mig på dansen på fredag ?" Frågade jag honom och hans flin blev bredare.
Justin rynkade på ögonbrynen och såg ut att tänka igen.
"Hmm.. Låt mig tänka" Sa han och drog fingrarna från hans fria hand - han höll fortfarande i min vänsterhand - och drog längs hans haka. Ett leeende smög sig fram på mina läppar samtidigt som jag suckade irriterat.
"Men kom igen Justin !" Utbrast Ryan och Christian i kör och ställde mig upp. Justin sneglade mot dom och tittade sedan in i mina ögon igen.
Han bugade sig lite och kysste sedan mig mjukt på ovansidan av min vänstra hand.
"Det skulle vara en ära" Han log charmigt och rätade på ryggen.
"Nej, inte den där" Snäste Caitlin frustrerat och slet den blå skjortan ur mina händer. Surt hängde hon tillbaka den i min garderob och började åter igen rota bland mina kläder.
"Slappna av Cait" Suckade Christian som låg utmattat på min säng. Irriterat vände sig Caitlin om och snäste en sur kommentar åt Christian.
"Prova den här" Sa hon sedan och slängde en vit skjorta och en svart tunn kavaj i mitt ansikte. Jag nickade lydligt och drog mig snabbt av min vita t-shirt.
I ögonvrån såg jag Caitlins snabba blickar mot mig medans jag försökte fixa kragen på skjortan med knapparna oknäppta.
"Måste man göra allt själv ?!" Irriterat klampade hon mot mig och fixade till min krage.
"Varför är du så spänd ?" Frågade jag henne och försökte att inte låta irriterad, även om jag började bli lite trött på hennes sura humör som hon hade haft hela morgonen.
"Jag vet faktiskt inte" Suckade hon och började knäppa mina skjortknappar, som kändes lite pinsamt i med att vi hade dejtat en gång i tiden men fick göra slut pågrund av att jag var tvungen att flytta till Atlanta. Så på sätt och vis slutade vi aldrig ha känslor för varandra, vi var tvugna att göra slut. Men vi båda har gått vidare.
"Hon är bara sur för att hennes dans inte blev som hon önskade" Fnissade Christian från min säng och började skratta åt "killer-blicken" som Caitlin gav honom. Själv kunde jag knappt hålla inne skrattet men jag lyckades.
"Vad hände ?" Frågade jag när skrattet inom mig hade dött ut.
"Min dejt kom aldrig pågrund av magsjuka, jag spillde cola på min klänning och jag halkade på väg ner från trappan efter att jag hade förlorat mot Cassie som blev dansens drottning, så allt det här med er dans gör mig lite sur med tanke på att min blev så misslyckad" Muttrade hon och rättade till min kavaj som jag dragit på mig.
"Wow, det där lät som en riktigt dålig skoldans" Skrattade jag och vände mig mot speglen som stod bakom mig.
Ett tyst skratt hördes bakom mig och jag log samtidigt som jag studerade mig själv i spegeln. Jag visste att Caitlin skulle slappna av efter att hon berättat vad allt handlade om.
"Hoppas bara att min inte blir lika "misslyckad" som din då" Sa jag samtidigt som jag vände mig om och fick ett svagt slag på armen av Caitlin.
"Nej, det får vi ju hoppas. Och du borde verkligen ta bra handom Lucy, hon verkar som en riktigt fin tjej" Hon såg strängt på mig och gick sedan ut ur mitt rum med sina varnande ord hängandes kvar i luften.
"Ja, det är hon verkligen" Viskade jag tyst för mig själv och vände mig sedan om mot speglen igen.
"Sluta prata för dig själv, det är läskigt !" Utbrast Christian bakom mig och kastade en av mina kuddar mot min rygg.
"Nej, nu ska du dö !" Skrek jag medans jag försökte hålla tillbaka mitt skratt och kastade mig på honom.
"Klockan är två nu så alla får gå" Våran Rektors röst fyllde hela gympa salen med en megafon.
"Jag vill bara tacka er alla för att ni frivilligt kom hit för att hjälpa till att fixa det sista inför dansen" Fortsatte hon och prata i ca 5 minuter till.
"Hur länge ska hon babbla egentligen ?!" Suckade Chaz frustrerat och lutade sig tungt mot väggen bakom honom.
Precis efter Chaz mening slutade rektorn prata och gick ner ifrån scenen som dansens kung och drottning skulle krönas på senare i kväll.
"Äntligen" Muttade Ryan som kom fram till mig och Chaz.
"Trodde aldrig att hon skulle sluta prata" Fortsatte han och torkade lite svett ur pannan med sin tröjarm.
"Jag antar att det första du gör är att ta en dusch ?" Jag flinade smått mot Ryan som blängde mot mig medans han samlade ihop sina saker som var slängda på golvet.
"Väntar inte Justin på dig ?" Frågade Ryan mig spydigt och log belåtet när han såg att mitt flin försvann.
"Ha-ha, jätte kul" Snäste jag åt honom, drog upp min väska från golvet och hade sedan följe med Ryan och Chaz ut till parkeringen där Antonio - som äntligen hade kommit tillbaka från sjukhuset - stod och väntade på mig.
-
Det välbekanta ljudet av den välbekanta dörrklockan som gav ifrån sig ett högt, irriterande ljud hördes genom hela mitt hus. En nervös klump kändes i min mage och allt jag ville göra var att springa runt som en idiot föt att få bort klumpen.
"Är det Ryan och Chaz ?" Frågade Luca utan att ens titta på mig och ställde sig upp från soffan.
"Jag tror det" Svarade jag kort och stängde av tven med fjärrkontrollen och följde efter Luca ut till hallen.
Antonio och Luca skulle "fixa" Ryan, Chaz - och Justin lite - inför dansen så det var inte bara Caitlin som kom, eftersom att hon skulle fixa till mig.
Luca öppnade dörren och blev förvånad när den kastades upp i ansiktet på honom eftersom att en stressad Caitlin kom in rusandes mot mig.
"Vi måste verkligen skynda oss om du ska vara färdig tills klockan fem, vi har bara två och en halv timme på oss !" Caitlin puttade mig upp för vår breda trappa och frågade mig vilket rum som var mitt när vi stod i korridoren till mitt och mina bröders rum. Jag pekade på dörren i mitten och Caitlin tog tag i min arm och drog mig efter henne in till mitt rum.
-
Efter att ha suttit i min obekväma, svanskote-dödande stol i snart 40 minuter var Caitlin äntligen färdig med sminket, men hon lät mig inte se något förens jag var helt färdig. Men jag kunde "känna" att jag hade mycket, mycket mer smink än vanligt i ansiktet. Jag var 100 % säker på att jag såg ut som en clown.
Under tiden som Caitlin drog fram någon sorts rundad tång - en locktång skulle jag gissa på - och satte i sladden i ett eluttag, frågade hon mig en massa frågor om Justin. För ett tag sedan frågade hon mig om jag gillade honom, mer som en vän och jag visste inte riktigt vad jag skulle svara. Jag var fortfarande inte säker. Vi hade ju bara känt varandra i lite mer än två veckor.
"Nu är det bara håret kvar" Skrattade Caitlin när hon märkte att jag hade börjat skruva på mig i stolen.
Jag gillade Caitlin, hon var rolig. Och lätt att prata med. Hon var en sådan person som jag verkligen hade kunnat vara kompis med.
"Så vad ska du ha på dig ikväll då ?" Frågade Caitlin och jag blev ännu nervösare. Jag hade helt glömt att köpa något !
"Herregud, det hade jag helt glömt bort !" Utbrast jag och gjorde en ansats att ställa mig upp men kom sedan på att Caitlin lockade mitt hår så jag hann precis hejda mig.
"Va ?!" En förvånad Caitlin ställde sig framför mig med en locktång i handen samtidigt som någon knackade på dörren.
"Leverans från Justin Bieber, Miss Rossi" En flinandes Luca kom in i mitt rum med en stor låda i händerna. Han la den på sängen och innan han gick ut igen och stängde dörren, blinkade han finurligt med ögat och försvann sedan ut ur mitt rum.
"Är ni nervösa ?" Frågade jag Ryan och Chaz som stod framför mig fullt klädda i skjorta och kavaj. Jag däremot hade något enklare på mig, en t-shirt och en vanlig svart jacka.
Båda två nickade och vi alla vände oss om när Luca kom ner från trappan.
"Klänningen är levererad" Sa han och slog ihop sina händer.
"Tur att vi inte påminde henne som vi egentligen skulle" Flinade Antonio och puttade till Luca på axlen.
"Men nu till det viktiga" Sa Antonio och såg plötsligt allvarlig ut. Han gick fram till mig och la sin hand på in axel och stirrade läskigt in i mina ögon.
"Kan vi lita på att du tar hand om vår lilla syster ?" Något i hans blick skrämde mig lite. Det var som om den riktigt sa att om jag inte tog hand om henne skulle jag åka riktigt, riktigt illa ut.
Jag knep ihop mina käkar och nickade spännt. Jag skulle aldrig göra Lucy illa eller låta något hända henne.
"Bra" Han log spännt och slog till mig lite på armen. Ryan såg konstigt på mig en sekund men började sedan en konverastion med Lucy's bröder för att "lätta upp stämningen".
-
Fotsteg hördes i den knarrande trappan när Caitlin var på väg ner. Hon stannade i mitten av trappan och pustade utmattat.
"Det tog bara en och en halv timme" Började hon dramatiskt. "Två och en halv timme om man räknar med hög-klackat träningen" Fortsatte hon och skrattade lite för sig själv.
"Men jag gjorde det. Jag förvandlade pojk-flickan Lucy Rossi" Caitlin gjorde en dramatisk paus och visade oss som stod nedanför trappan en bild på Lucy. Hon såg väldigt pojk-flickig ut måste jag erkänna, men inte på ett dåligt sätt.
"Till den tjejiga, inte alls pojkaktiga Lucia Maria Alessandra Isabella Elena Sofia Rossi !" Utbrast Caitlin och började klappa glatt.
Jag lutade mg mot väggen bakom mig och följde Caitlins exempel med att klappa.
Höga ljud av klackar hördes i trappan och jag slängde en sista blick på klockan som hängde i Lucy's kök.
"Wow" Hörde jag Chaz flämta bredvid mig. Min blick drogs automatiskt mot den nervösa, extremt vackra tjejen som stod i trappan med klänningen som jag hade köpt åt henne.
Jag ska inte ljuga, Lucy var en naturlig skönhet. Men med den där klänningen och hennes lockade hår som ramade in hennes perfekta ansikte, gjorde hon mig andlös.
______________________________________________________________________________________
Är ni nyfikna på hur hon ska se ut ? JAG ÄR ! Även om jag redan vet men ändå ^^
Jag ska försöka skriva nästa kapitel så fort som möjligt men jag har ett prov som är snart så jag måste träna till det också -.-
Men i alla fall... KOMMENTERA FÖR MERA !
34 imorgon ist.
Part 34 blir tyvär inte färdigt idag, men jag har börjat på det. Men direkt efter skolan imorgon ska jag försöka skriva färdigt det. :)
Part 34 ikväll, hoppas jag.
Ska försöka skriva Part 34 ikväll, det kommer nog bli kort men det är något iaf :)
