Part 13 imorron... tror jag ;p
ska försöka skriva imorron, men lördag och söndag kan jag inte skriva för att jag ska i väg då...
Part 12: Nate...
Last Chapter:
Jag berättade aldrig för mormor och morfar att jag hade träffat Lucy för att då hade de bara frågat ut mig och det orkade jag inte med just nu.
Lucy kanske var blyg men jag kunde inte bara släppa tanken om att hon inte gillade mig. Ryan och Chaz sa att vi skulle vara perfekta för varandra, men jag var inte så säker.
Lucys's Perspektiv:
Alla pratade i mun på varandra. Antonio och Luca satt och skrek åt varandra medans Pappa försökta lugna ner dom. Själv satt jag i vår trätrappa som var precis in till vardagsrummet och såg på när dom bråkade.
"Hon har inte rätt att göra det !" Skrek Luca åt Antonio. Det såg ut som att Luca hade kunnat kasta bort bordet som var det som stoppade mina bröder från att kasta sig på varandra - och pappas händes som trycktes mot deras bröst för att stoppa dom. Mina bröder hade alltid haft lite aggressions problem, det hade dom fått från mamma.
"Sluta nu !" Skrek pappa och mina bröder slutade genast. Pappa började prata mer lågmält med Luca och Antonio så att jag inte kunde höra. Mina bröder nickade åt det pappa sagt och sedan började pappa gå ut från vardagsrummet men stannade när han gick förbi trappa, gick sedan upp till det trappsteget jag satt på och satte sig bredvid mig.
"Vad gör du uppe gumman ?" Sa han bekymrat och la sin ena arm om mig. "Klockan är 12 på natten, du har skola i morgon"
"Det har dom med" Sa jag och nickade mot Antonio och Luca som stod och mumlade surt åt varandra. Pappa skrattade lite och nickade sedan.
"Och det är inte så lätt att sova när dom två bråkar" fortsatte jag.
"Nej, det har du rätt i" Sa pappa och suckade.
"Jag får nog börja skicka dom till psykologen igen" Skämtade han och jag började skratta.
"Men gå nu och lägg dig. Jag måste försöka få de där två i sängen" Sa pappa och reste sig.
"Vi får reda ut detta i morgon" Han böjde sig ner och gav mig en snabb puss på hjässan.
"Buonanotte" Sa pappa - det betydde godnatt på italienska - och gick med trötta steg ner för trappan.
"Buonanotte" Sa jag tillbaks och gick upp för trappan, in till mitt rum och somnade sedan.
"Varför är du så trött ?" Sa Chaz till mig när jag gäspade för säkert tionde gången på fem minuter.
"Lucas och Antonios bråk höll mig uppe sent i natt" Sa jag och gäspade igen.
"Vilket bråk ?" Även om jag stirrade ner i min Franska bok kunde jag känna hur Chaz blev uppmärksam.
"Bara ett bråk, jag vet inte ens själv vad det var om" Sa jag nonchalant*. Lögn. Jag visste mycket väl vad det var om men jag ville inte berätta det för någon än, inte förens jag och min familj hade rett ut det.
Jag hörde hur Chaz suckade. Han förväntade sig väl att jag skulle i vart enda liten detalj hur dom hade brottat ner varandra - vilket dom brukade göra när dom bråkade - och hur jag eller pappa var tvugna att stoppa dom. Chaz älskade att höra historier om Lucas och Antonios bråk.
"Vad ska du göra när du kommer hem då ?"
Jag smällde i hop min franska bok och la den sedan i mitt knä.
"Familjemöte" sa jag och suckade. Jag ställde mig upp, tog av mig min svarta skinnjacka och la den på bänken jag och Chaz satt på.
"Du då ?" Sa jag och tog fram en toffs från mina mörkblåa jeans shorts och satte sedan upp mitt hår i en slarvig sned hästsvans.
"Jag och Ryan ska vara med Justin" Sa han och jag nickade bara. Ingen sa något mer på ett tag innan Chaz bröt tystnaden.
"Så.. På tal om Justin. Du har väl inget emot honom ?" Sa han och lät lite nervös. Jag rynkade pannan och skakade sakta på huvudet.
"Nej.. Varför skulle jag det ?" Sa jag oförstående.
"Asså, Justin gick liksom intrycket av att..." Han lät lite nervös och såg sig hela tiden omkring på skolparkeringen.
"Nämen där är ju Ryan ! Måste dra !" Sa han högt, tog sina grejer och sprang sedan bort mot Ryan som kom ut från skolbyggnaden efter en halvimmes kvarsittning för att han hade skämtat med någon lärare. Ryan vinkade mot mig och sedan hoppade han och Chaz in i hans bil.
Jag däremot satt ensam på en bänk utanför skolan och väntade på att Antonio skulle hämta mig. Eftersom att vi inte gick på samma skola så slutade han lite senare än jag.
Jag ställde mig upp och såg mot den stora parkeringen efter Antonio. Automatiskt började jag bita på mina naglar - en vana jag måste sluta med - och så putstade jag mina Ray Ban solglasögon med min gråa tröja. Efter ett tag orkade jag inte stå upp och satte mig ner på samma bänk som var precis utanför skoldörrarna under taket.
Plötsligt kände jag två kalla händer placerade på min axlar och jag hoppade till. Jag hörde ett klingande skratt bakom mig och jag vände mig hastigt om.
Där stod Nate - han som hade skickat lappen till mig - och skrattade.
"Hej, varför sitter du här alldeles ensam ?" Sa han och drog ner sina svarta solglasögon så att man precis kunde se hans blå, gröna ögon. Han satte sig bredvid mig på bänken och ställde sin gråa axelväska på marken.
"Chaz var tvungen att sticka och jag väntar på min bror som ska köra mig hem" Sa jag och suckade lite.
"Åh... Men jag kan köra dig" Sa han och log. Han hade tagit av sig sina solglasögon helt nu och hade satt dom i hans svarta t-shirt.
Jag kände hur en klump i halsen bildades. Jag hade aldrig varit bra på att prata med killar. Jag hade faktiskt blivit lite förvånad hur lätt den första meningen kom ut.
"Nej, asså.. det är okej. Jag är säker på att Antonio k-kommer ...snart" Stammade jag nervöst fram och han kollade konstigt på mig.
"Är du okej ?" Sa han och placerade sin hand på min arm. Av ren rekfleks flyttade jag mig bakåt, vilket jag inte skulle gjort.
Jag hade suttit precis ute på änden av bänken och bara för att jag flyttade bakåt trillade jag ner från bänken.
Min rygg slog emot asfalten men mina ben låg fortfarande kvar uppe på bänken.
"Hur gick det ?" Hörde jag Nate säga och efter någon sekund satt han på huk bredvid mig. Jag kollade upp på honom och man kunde tydligt se att han försökte hålla sig för skratt.
"Det gick bra, jag mår fint" Sa jag och tog ner min ben från bänken. Nate tog tag i min hand och hjälpe mig upp.
"Säkert att det gick bra ?" Sa han och jag vet inte om jag inbillade mig eller vad jag gjorde men han lät orolig.
"Ja, helt säker" Sa jag och log tacksamt. Jag borstade av mina kläder och ryckte sedan till av att någon tutade bredvid mig och såg att Antonio hade kommit.
"Ehm, tack för att du hjälpte mig. Jag är ganska klumpig" Sa jag och ett pinsamt skratt for ur mig.
"Ingen orsak" Sa han och log stort mot mig. Jag log tillbaka och gick sedan mot Antonio.
"Jag är ganska klumpig" Upprepade jag tyst för mig själv och slog mig för pannan. Jag ryckte upp dörren till passagerar* sidan och satte mig i bilen.
"Säg inget" Sa jag direkt till Antonio när jag kom in i bilen. Han nickade kort, puttade upp sina solglasögon och försökte dölja sitt flin, något han inte lyckades bra med.
________________________________________________________________________________-
Min uppdatering suger, jag vet ! Ganska kort / mellanlångt kapitel men jag lovar att ni kommer få ett LÅNGT kapitel snart !
Kommentera :)
FÖRLÅT !
Förlåt för att jag inte skrev något kapitel i går men jag ska försöka skriva ett i kväll ! :)
i natt, senare i kväll eller imorgon...
i natt, senare i kväll eller imorgon kommer Part 12... Jag måste verkligen få mer inspiration*...
Part 11: I'm not so sure
Last Chapter:
"Vad är det papà ?" Viskade jag försiktigt och hans blick vändes hastigt mot mig, han hade tydligen inte sett mig komma in. Han flyttade hemtelefonen från sitt vänstra öra och han gick mot mig.
"Din mamma vill prata med dig" Sa han surt och la hemtelefonen i min hand. Motvilligt flyttade jag telefonen till mitt öra och så fort jag hörde mammas ljusa, raspiga stämma for en rysning igenom mig.
Dåliga bilder, jag vet.. Och ignorera pilarna som är ovanför Justin's morföräldrar ;p
Justin's Perspektiv:
"Hon gillar inte mig" sa jag till Chaz och Ryan så fort Lucy var utom synhåll.
"Det vet du inte" sa Chaz och vände huvudet mot mig.
"Hon är bara blyg ! Det har hon alltid varit" Sa Ryan som nu också hade vänt sitt huvud mot mig. Jag suckade bara och sedan pratade vi inte mer om det. Jag förstod inte varför Ryan och Chaz ville att jag skulle träffa Lucy. Visst hon verkade som en snäll tjej men hon verkade inte gilla mig heller. Ryan släppte av mig hos min mormor och morfar, när jag var kom innanför dörren möttes jag direkt av Sammy, min hund.
"Hej, Sammy !" sa jag med bebisröst och klappade honom lite innan mamma kom ut i hallen från vardagsrummet.
"Var har du varit ?" Var det första mamma sa till mig. Hennes röst lät sträng och arg, detta skulle inte bli kul.
"Jag vet mamma, jag skulle varit hemma vid sju" Suckade jag och försökte ta mig förbi henne så att jag kunde gå upp till mitt rum som jag hade här hos mormor och morfar men hon tog tag i min arm för att stoppa mig.
"Och varför kommer du då hem vid halv åtta ?" Sa hon och släppte mig inte med blicken.
"Har du gjort något nytt med ditt hår ?" Sa jag och log, vad som helst för att ta mig ut ur detta.
"Justin, inte nu ! Jag är väldigt trött" Suckade hon och gäspade.
"Jag glömde tiden" mumlade jag och såg ner på mina bara fötter. Jag var beredd på ett långt tal som "Bara för att du är känd nu betyder inte det att du får göra som du vill" men i stället släppte hon bara min arm och gick mot trappan.
"Låt det inte hända igen" sa hon trött innan hon gick med tunga steg upp för trappan. Jag tyckte synd om mamma ibland. Hon fick stå ut med alla sjuka saker jag gjorde, hon följde med mig överallt, hon såg till att jag "skötte" mig - vilket tydligen kunde vara jobbigt i bland - men ändå så log hon hela tiden och låtsades som jag inte alls var jobbig när jag blev lite hyper. Jag älskade verkligen min mamma, jag hade inte kunnat leva utan henne.
Jag gick in mot vardagsrummet där mormor och morfar satt och kollade på tv.
"Hej gubben, har du haft trevligt med dina vänner ?" Sa mormor och log mot mig. Hon klappade på platsen bredvid henne i den fyrsitsiga, mörbruna soffa och jag satte mig där.
"Ja, det har jag alltid" sa jag och lutade mig bak i den mjuka soffan. Min morfar började skratta lite och reste sig från förtöljden mittemot som han hade suttit i och satte sig bredvid mig i soffan.
"Åh, jag kommer ihåg alla upptåg ni pojkar hade för er när ni var små" skrattade morfar och jag log lite åt en massa minnen av saker jag och mina vänner hade gjort.
"Är du hungrig gubben ?" sa mormor plötsligt och sänkte volymen på tvn, det visades någon dokumentär om tonåringar tror jag.
"Nej, jag har redan ätit" sa jag och slängde upp mina fötter på träbordet som var framför soffan. Mormor kollade strängt på mig och jag tog genast ner dom igen.
"Vart åt ni ?" Sa mormor, hon var väldigt noga med vad jag åt.
"På den "nya" resturangen Francescos, tror jag den heter" Ett litet leende spred sig plötsligt på mormors läppar.
"Åh, ägarn är så trevlig där !" Sa hon förtjust och slog ihop med händerna.
"Och hans dotter är väldigt rar också" sa hon, fortfarande förtjust.
"Rar, men blyg" tillad morfar. Jag nickade bara och ställde mig sedan upp.
"Okej, men jag går upp till mitt rum, godnatt" sa jag och gäspade lite. Klockan var inte mycket men jag var ändå jätte trött.
"Godnatt" sa de samtidigt och jag gav båda vars en kram innan jag gick med hasande steg upp till mitt rum.
När jag kom in i mitt rum klädde jag av mig, släckte lampan och kröp ner i den lilla sängen.
Jag berättade aldrig för mormor och morfar att jag hade träffat Lucy för att då hade de bara frågat ut mig och det orkade jag inte med just nu.
Lucy kanske var blyg men jag kunde inte bara släppa tanken om att hon inte gillade mig. Ryan och Chaz sa att vi skulle vara perfekta för varandra, men jag var inte så säker.
______________________________________________________________________________
______________________________________________________________________________
Kort, jag vet, förlåt ! Men nu fick ni ett kapitel med bara Justin's perspektiv ! :)
Kommentera :)
Part 11... ?
Part 11 kommer antingen imorron eller på Lördag...
Jag är inte säker på att jag hinner imorron eftersom att det är midsommar men annars kommer de på Lördag :)
Jag är inte säker på att jag hinner imorron eftersom att det är midsommar men annars kommer de på Lördag :)
Part 10: Your mom want's to talk to u
Last Chapter:
Plötsligt vände hon huvudet mot mig men vände snabbt igen och såg generat ner i marken. Jag började le åt den röda nyansen som blossade upp på hennes kinder.
"Förlåt om jag gör dig obekväm men.."
"Nej det är okej, jag är ändå så van vid att ha killar som stirrar på mig" Avbröt hon mig och jag kunde höra att hon bara skojade.
"Det skulle inte förvåna mig"
"Förlåt om jag gör dig obekväm men.."
"Nej det är okej, jag är ändå så van vid att ha killar som stirrar på mig" Avbröt hon mig och jag kunde höra att hon bara skojade.
"Det skulle inte förvåna mig"
Förlåt, hittade inga bra bilder :/
Lucy's Perspektiv:
Justin's ord chockade mig lite. Jag kände hur rodnaden färgade min kinder röda, igen. Jag satte händerna över ansiktet och begravde mitt huvud i dom. Justin hade fått mig att rodna två gånger på mindre än fem minuter. Jag hörde hur Justin skrattade bredvid mig och tog bort mina händer från mitt ansikte.
"Förlåt, jag menade inte så" Skrattade han och släppte mina händer. Jag skrattade lite, drog upp knäna mot mig och la armarna om dom.
Det blev tyst igen. Justin satt bredvid mig med rak långa ben liggandes i sanden och blickade ut mot havet.
"Berätta om dig själv" Sa Justin efter ett tag. Han hade vänt sin blick mot mig och såg nu på mig med kisande ögon.
"Ehum.. Det finns inte mycket att berätta" Sa jag osäkert. Jag gillade inte att prata med någon om mig själv. Men när jag väl gjorde det ute lämnade jag vissa saker.
"Du behöver inte berätta så mycket" Sa Justin och log. Hans leende var speciellt på något sätt, jag vet inte på vilket sätt men det bara var det.
"Okej, eh jag heter Lucia Marìa Alessandra Isabella Elena Sofia Rossi, jag är 17" Började jag och tänkte sedan efter. Vad kunde jag mer berätta ?
"Jag jobbar på min Papà's resturang. Min papà är italiensk, jag har två bröder Antonio och Luca, jag är väldigt kräsen och jag är egentligen från Texas" rabblade jag upp så snabbt att jag knappt visste vad jag själv sa.
"Tyckte väl att jag hörde en sydstads dialekt i bland" Sa Justin och såg lite fundersam ut. Jag skrattade och hoppades att han inte skulle börja fråga om min mamma, jag pratade helst inte om henne.
"Okej, din tur" Sa jag snabbt för att han inte skulle få för sig att fråga om min mamma. Han nickade kort och såg inte ut att börja fråga om jag hade en mamma eller något.
"Jag heter Justin Drew Bieber, och jag är också 17. Jag har två halv syskon, Jazmyn och Jaxon. Mina föräldrar är skilda och jag kommer, ja härifrån" Sa han och skrattade lite åt det han sa på slutet. Jag nickade och såg sedan att Ryan och Chaz var på väg upp till stranden.
"Vi sticker nu, det börjar bli kallt" Sa Chaz och jag kunde se svagt hur han huttrade till. Jag och Justin nickade samtidigt och vi började packa ihop alla saker vi hade haft med oss.
När allt var ihop packat gick vi till Ryans bil och sedan körde han hem mig.
"Vi ses imorgon i skolan" Sa Chaz till mig innan jag gick ut ur bilen. Jag hade fått sitta i bak sätet med Justin och det hade varit pinsam tystnade hela vägen hem till mig mellan oss, vi båda hade bara suttit och stirrat ut genom bilrutan medans Stratford flög förbi oss. Det var i sånna tillfällen jag hatade att jag var så blyg, det var alltid den andra personen som fick börja konversationen. Ryan och Chaz, som satt i framsätena, hade babblat på om någon hockeymatch. Det fövånade mig lite att Justin inte hade hängt med i konversationen för enligt Ryan och Chaz älskade han hockey. Men jag kände ju inte honom så jag kunde ju inte direkt säga något.
"Ja, det gör vi" Sa jag och öppnade bild dörren. Jag hängde min väska över axeln och stängde bildörren försiktigt, jag hatade det höga ljudet det blev när man smällde igen dörren.
Jag var precis vid ytterdörren till min familjs hus när jag hörde någon ropa mitt namn bakom mig. Jag vände mig om och såg att killarna inte hade kört än och att Chaz, som satt på passagerar* platsen, hade rullat ner rutan.
"Vad ?" Ropade jag till honom och drog min tunna kofta tätare om mig när en kall vind blåste mot mig.
"Har du lämnat in lappen till skolresan ?" Sa Chaz och kisade mot mig eftersom att det började bli mörkt.
"Fan" Mumlade jag och kollade ner i marken. Den hade jag inte lämnat in, och den skulle vara in lämnad senast i fredags. Vilket betydde att jag inte fick följa med.
Skolresan var något vi alltid hade veckan innan vi slutade för sommarlov.
Jag höjde mitt huvud och skakade det mot Chaz.
"Va ?! Men vad ska du göra i tre dagar då ?" Sa han besviket och jag hörde hur Ryan suckade. Jag ryckte på axlarna, vinkade mot dom och öppnade sedan dörren för att komma in i varmen.
"Jag är hemma !" Skrek jag så att alla skulle höra och slängde av mig mina flip flops. Jag väntade på att jag skulle få något svar, vilket jag alltid fick, men jag hörde inget. Konstigt, alla var ju hemma. Jag gick mot köket och ju närmare jag kom hörde jag pappa prata lågt med någon i telefon. Han lät arg. Av någon anledning fick jag en dålig känsla i magen. Jag gick in i köket och där stod som jag sagt pappa och pratade lågmält med någon i telefon. Jag kunde se att han var arg. Hans mörka ögonbryn var djup rynkade och han pratade mörkt och snabbt, det gjorde han alltid när han var arg.
"Vad är det papà ?" Viskade jag försiktigt och hans blick vändes hastigt mot mig, han hade tydligen inte sett mig komma in. Han flyttade hemtelefonen från sitt vänstra öra och han gick mot mig.
"Din mamma vill prata med dig" Sa han surt och la hemtelefonen i min hand. Motvilligt flyttade jag telefonen till mitt öra och så fort jag hörde mammas ljusa, raspiga stämma for en rysning igenom mig.
______________________________________________________________________________
Asså förlåt, förlåt, förlåt för mina as dåliga, korta kapitel ! Men jag har bokstavligen noll insperation just nu.. Men nu fick jag in lite drama ;p och Justin ska komma in mer, lovar !
Kommentera :)
Kanke Part 10 imorron..
Jag ska vara i väg nästan hela dagen imorron så jag vet inte om jag kan skriva Part 10 imorron, men jag ska försöka :)
Part 9: I don't want to
Last Chapter:
"Men jag måste jobba, jag kan inte bara lämna pappa" Suckade jag och allt hopp som hade funnits i deras ögon försvann. De blev alltid så varje gång de försökte övertala mig till att bada för att de visste hur mycket jag hatar att bada.
"Men ring Luca då, du ska med !" Sa Ryan bestämt och Chaz nickade instämande. Justin såg bara konstigt på dom.
"Visst" Suckade jag och tog upp min telefon.
- Ignorera människorna runt "Lucy" och Luca ser äldre ur egentligen.
Jag ringde till Luca och han kom efter några minuter, vi bodde inte så långt ifrån resturangen. Jag hade gett mitt förkläde till Luca och sedan hade han ställt sig i kassan.
"Så är vi redo att gå då ?" Frågade Chaz oss när jag var färdig med allt.
"Ja, jag ska bara gå och säga till papà att jag går" Sa jag började gå in i köket.
"Vad är "Papà" ?" Hörde jag Justin fråga Ryan och Chaz när jag var på väg in i köket.
"Det är pappa på italienska, duh !" Sa Chaz överlägset och jag kunde inte låta bli att le. Chaz kunde alltid få en att skratta, även om han inte ansträngde sig.
"Papà, jag sticker nu" Sa jag till honom när jag kom in i köket. Han tog ett steg tillbaka från sin "jobbarbänk" och såg på mig med den typiska "Pappa-blicken".
"Vart ?" Frågade han kort och såg misstänksamt på mig, som han alltid gjorde när killar var inblandade.
"Till stranden, hej då !" Sa jag och gjorde en ansats att gå men som alltid var han tvungen att veta varje detalj.
"Nu ? Med vilka ?" Han pratade långsamt och hans bruna ögon hade smalnat en aning. Jag gick tillbaka in i köket med en osäker blick, han skulle aldrig låta mig gå.
"Chaz, Ryan och.. Justin" Sa jag osäkert. Justins namn mumlade jag bara, men jag visste att han hörde.
" Justin ? Vilken Justin ?" Sa pappa förvirrat. Jag kollade på klockan som hängde i köket och himlade med ögonen, att han alltid skulle ta så lång tid på sig.
"Bieber, men Papà jag måste verkligen gå nu ! Jag kommer inte hem sent, jag lovar" Sa jag och gick sedan snabbt fram för att ge honom en puss på kinden. När jag var på väg ut kunde jag höra honom muttra något ohörbart och när jag kom ut ur köket såg jag killarna stå vid dörren och Luca stå och flörta med någon tjej i kassan, detta måste jag bara förstöra.
"Luca seriöst !" Sa jag högt och slog till honom i bakhuvudet.
"Linda ringer hela tiden till mig, hon undrar varför du inte svarar ! Det är ju er två månaders dag ! Så svara din idiot !" Sa jag och gick sedan därifrån med ett flin på läpparna. Jag behövde inte se hans reaktion, jag visste redan hur den skulle se ut. Killarna flinade mot mig och sedan körde de hem mig för att hämta badkläder.
--
"Nej, jag vill inte" Sa jag och gick längre bort från vågorna som sköljde upp mot stranden.
"Kom igen ! Vattnet kommer inte döda dig !" Ropade Ryan till mig. Killarna hade redan gått ut i vattnet och försökte nu övertala mig att gå i vattnet.
"Jag vill inte" Sa jag och gick upp till stranden igen för att sätta mig på min handuk som låg utlagd på den mjuka sanden.Jag tog på mig ett par gråa shorts och killarna såg besviket på mig men började sedan leka runt i vattnet igen. Det var inte så mycket folk på stranden, vilket var skönt, och mycket lättare för Justin eftersom annars hade han nog haft en del fans kommit och bett om en autograf. Men jag kunde ju förstå varför det inte var så mycket folk, klockan var ju sju på kvällen.
Jag stirrade ut på havet, solen hade bröjat gå ner bakom horisonten och himlen hade började få en svag nyans av orange och rosa. Horisonten hade alltid fascinerat mig på något sätt... det var så vackert. Jag tog en näve sand och lät de små, små sand kornen rinna genom mina fingrar, om och om igen.
Jag hade hållt på med sanden ett tag och hade nog fortsatt om jag inte hade känt kalla vatten droppar rinna ner längs min vänstra arm. Jag kollade upp och såg Justin stå där med ett mjukt leende.
"Hej" Sa han och torkade sitt hår lite med en blå, vit randlig handuk.
"Hej" Sa jag osäkert tillbaka.
"Kan jag sätta mig ner ?" Frågade Justin och nickade mot handuken som jag satt på. Jag svarade inte utan nickade bara. Det blev helt tyst och jag började känna hur ångesten kom krypandes. Jag fick alltid ångest när det blev pinsamt tystnad.
Justin's Perspektiv:
Efter att jag hade satt mig blev det tyst, jag visste inte vad jag skulle säga. Hon bara satt på handuken bredvid mig och såg ner i sanden. Några hår rester som inte hade kommit med när hon hade satt upp håret innan blåste i hennes ansikte. Hon var väldigt vacker. Jag gillade inte riktigt att hon hade solglasögon, hon hade så fina ögon. Den svart och vita bikinin hon hade på sig satt perfekt på hennes smala kropp. Hon var väldigt smal men hade ändå lite kurvor. Plötsligt vände hon huvudet mot mig men vände snabbt igen och såg generat ner i marken. Jag började le åt den röda nyansen som blossade upp på hennes kinder.
"Förlåt om jag gör dig obekväm men.."
"Nej det är okej, jag är ändå så van vid att ha killar som stirrar på mig" Avbröt hon mig och jag kunde höra att hon bara skojade.
"Det skulle inte förvåna mig"
__________________________________________________________________
Hadde lite dåligt samvete för att ni hade fått vänta så länge så jag skrev Part 9 :) Och än en gång, uppdateringen ska bli bättre !
Kommentera :)
Part 8: Go to the beach ?
Last Chapter:
"Okej, vad hände innan ?" Sa Ryan till mig när Lucy hade gått in i köket. I mitt huvud kom bilder av henne upp. Hennes ängla-lika ansikte, hennes vackra ögon, hennes gulliga leende. Utan att jag själv var medveten om det formades ett leende på mina läppar.
"Jag vet inte" Svarade jag kort och försökte få bort mitt fåniga leende.
Lucy's Perspektiv:
"Vad hände där ute ?" Frågade pappa mig när jag gick förbi honom i köket.
"Jag råkade bara välta ett glas" Sa jag och log försiktigt. Pappa nickade bara åt mig så jag gick och hämtade papper och sedan ut till kassan igen. Chaz, Ryan och Justin stod och pratade om något som jag inte hörde. Jag böjde mig ner och la de största glasskärvorna i min hand och försökte torka upp det mesta av colan. När jag var färdig med allt kollade jag på klockan, 18.07 visade min mobil. Jag ställde mig upp på samma ställe som jag hade stått på innan vid kassan och såg ur ögonvrån att någon ställde sig lite längre bort vid kassan för att beställa. Jag tog mitt lilla block och en penna ur en burk som vi hade vid kassan och gick bort till kunden.
"Hej, vad skulle du vilja beställa ?" Frågade jag utan att kolla upp. När jag kollade upp såg jag att det var den killen som hade stirrat på mig i kafetrian för några dagar sedan. Han såg på mig med havsblåa ögon och ett litet leende.
"En kebab pizza, tack" Sa han och la fram några sedlar på kassa bänken, sedan gick han iväg mot ett bord där några andra från basketlaget satt. Jag såg ner på pengarna han lagt på bänken och upptäckte en vit lapp underst. Jag lämnade beställningnen till pappa, tog sedan upp lappen och pengarna till kassan. Pengarna la jag ner i kassan och sedan läste jag diskret på lappen, jag vill inte direkt att någon annan skulle se.
"Skulle du vilja ses någon gång ? Ring mig ;) // Nate"
Och hans mobilnummer var skrivet i en prydig handstil på den lilla lappen.
Jag såg storögt på lappen. Var detta något skämt ? Det kunde inte vara möjligt att han gillade mig !
Jag såg mot hans bord. Han satt och skrattade med hans vänner och en av dom rufsade till hans blonda, bakot-slickade hår. Visst, han var söt men inte alls min typ.. eller jag visste faktiskt inte ens om jag hade någon typ.
"Vad är det här ?" Hörde jag Chaz säga som plötsligt stod framför mig och hade tagit lappen ifrån mig.
"Nej Chaz sluta !" Sa jag och försökte ta tillbaka lappen men han gick bara bort från mig. Hoppades verkligen inte att Nate såg det.
"Vad står det ?" Sa Ryan och ställde sig bredvid Chaz, det gjorde Justin också.
"Uh, men ser man på" Sa Ryan och alla tre började flina, jag vet faktiskt inte varför Justin gjorde det.. han kände ju mig inte ens.
"Så du är inte så ful som du säger" Sa Chaz plötsligt och ställde sig vid kassa-bänken igen.
"Va ?" sa jag, Justin och Ryan oförstående och såg på Chaz.
"Nej, strunta i det" Sa Chaz och såg sig omkring i resturangen.
"Du kanske vill ha nummret Chaz, du tyckte ju han var söt" Sa jag spydigt och han vände sg hastigt mot mig.
"Oh, Burn !" Sa Ryan högt och gav mig en high five.
"Lägg av" mumlade Chaz och jag kunde höra ett gulligt skratt nästan bredvid och märkte att Justin stod och skrattade. Automatiskt började jag le lite.
"Men ska du med till stranden ?" Frågade Chaz mig som om inget hade hänt.
"Nu ?" Sa jag med ett höjt ögonbryn och kollade på klockan igen, 18.19.
"Kvällsdopp" Sa Ryan med ett litet flin.
Jag gillade inte att bada, jag gillade inte att visa upp min kropp. Jag tyckte att jag var för smal, jag såg ut som ett freak.
"Kom igen ! Var inte så tråkig !" Bad Chaz och såg på mig med "Puppy eyes". Jag hade lärt mig hur man undvek den blicken och blängde bara på honom.
"Det kan bli kul" Sa Justin plötsligt med ett snällt leende. Jag såg på honom i några sekunder och sedan på Chaz och Ryan som såg förväntansfullt på mig.
"Men jag måste jobba, jag kan inte bara lämna pappa" Suckade jag och allt hopp som hade funnits i deras ögon försvann. De blev alltid så varje gång de försökte övertala mig till att bada för att de visste hur mycket jag hatar att bada.
"Men ring Luca då, du ska med !" Sa Ryan bestämt och Chaz nickade instämande. Justin såg bara konstigt på dom.
"Visst" Suckade jag och tog upp min telefon.
__________________________________________________________________________
Okej, jag tror att detta måste vara det dåligaste och tråkgaste kaptitlet jag har skrivit ! Och förlåt, uppdateringen ska bli bättre !
Btw, anledningen till att kapitlet inte kom upp igår var för att jag råkade spara det som utkast ist för att publicera det, har fortfarande lite problem med det nya blogg.se ;p
Senare...
Förlåt för att jag inte skrev i Lördags men jag hade fullt upp hela dagen ;p men jag ska typ träna snart så det blir senaare i kväll :)
Imorron..
Imorron ska jag försöka skriva Part 8, men jag ska va iväg oxå, vet inte hur länge men ska försöka skriva på kvällen ;p
Part 7: What happend ?
Last Chapter:
Han stod bara där med händerna i sina svarta jeans fickor och såg ner i marken. När han kollade upp såg jag rakt in i hans vackra, hasselnöts bruna ögon och ett litet leende steg på hans perfekta läppar.
"Hej" sa han och gick närmare kassan.
"Jag är Justin.. Justin Bieber"
Han räckte fram sin hand mot mig för att hälsa och jag stirrade in i hans vackra ögon. Det gick några sekunder och när jag insåg vad jag gjorde så jag skakade på huvudet diskret en gång och fäste sedan min blick vid hans hand.
"Ehm.. Jag är Lucy Rossi" Sa jag med en italiensk brytning när jag sa "Rossi" - något jag alltid hade gjort - och tog sedan hans hand och skakade den försiktigt. Justin nickade kort men släppte inte min hand, på något sätt fick det mig att le. Han hade fortfarande det lilla leendet på läpparna och jag var som hypnotiserad av honom på något sätt och plötsligt hörde jag hur någon harklade sig bredvid mig. Jag ryckte till och vände blicken mot Chaz som stod bredvid mig lutad mot kassan med ett brett flin på läpparna.
"Ni vet väl att vi är kvar ?" Sa Ryan retsamt med ett lika stort flin som Chaz. Jag släppte snabbt Justin's hand och såg generat ner i marken, och då såg jag också det krossade glaset som låg på marken. Jag suckade och började gå in till köket.
"Jag ska bara gå och hämta papper som jag kan torka upp colan med" Sa jag och gick sedan in i köket.
Justin's Perspektiv:
Jag gick ut ur Ryans bil och såg att vi hade stannat framför en liten resturang. Det hängde en stor skylt med stora svarta bokstäver ovanför de vita dubbeldörrarna, Francescos stod det på den. Ryan öppnade dörrarna och sedan gick vi in. Resturangen var ganska stor för att vara liten. Det var svarta runda bord utspridda i hela resturangen och fyra svarta stolar stod runt varje bord. Väggarna var vita och till vänster om mig var väggen utbyggd och det var som ett litet rum utan dörr eller något, och det fanns ett par få bord där inne.
Ca 5 meter framför mig var kassan och bakom den stod nog den vackraste flickan jag någonsin sett. Hon stod med sin armbåge lutad mot kassan och såg ner på något som låg på bordet medans hon tuggade på en penna. Hon hade mörkbrunt, långt lockigt hår och en ängels ansikte. Jag såg inte riktigt vilken ögonfärg hon hade men härifrån såg det ut som bruna. Hon hade på sig en lila tröja med något djur på under ett förkläde. Hon tog plötsligt ut pennan ut munnen och började sedan röra om i något glas som stod bredvid henne. Jag märkte att jag hade stannat en meter ifrån kassan och bara stirrat på henne. Chaz och Tyan stod bredvid henne på andra sidan kassan och om jag kände dom rätt skulle dom skrämma henne eftersom att hon inte verkat märka dom.
"Lucy" Sa dom samtidigt och hon ryckte till så häftigt att hennes glas for ner i marken på andra sidan kassan. Jag tittade ner i golvet och suckade.. det är tyspiskt Chaz och Ryan. Jag satte händerna i fickorna och fortsatte kolla ner i marken.
"Seriöst ! Det är andra glaset ni har gjort såhä.." hon avslutade aldrig meningen och jag kollade upp för att se om det hade hänt något. När jag kollade upp möttes jag av två, vackra mörk bruna ögon. Jag kunde inte tolka känslan i hennes ögon men jag började automatiskt le. Hon såg nästan lite förvånade ut, eller överraskad.
"Hej" Sa jag med det lilla leendet som hade formats på mina läppar och började gå mot henne, och såg fortfarande in i hennes ögon.
"Jag är Justin.. Justin Bieber" Sa jag och räckte fram handen. Hon såg på mig i några sekunder och tog sedan min hand och skakade den.
"Ehm.. Jag är Lucy Rossi" Sa hon och jag hörde något spår av italiensk brytning. Jag nickade bara men släppte inte hennes hand.. Jag ville inte på något sätt. Vi fortsatte att se varande in i ögonen och jag såg hur ett gulligt leende spred sig på hennes läppar. Jag hörde hur Chaz harklade sig och jag vände hastigt blicken mot honom. Både han och Ryan hade ett brett flin på deras läppar.
"Ni vet väl att vi är kvar ?" Frågade Ryan oss retsamt men frågan var mest riktad mot Lucy. Hon släppte snabbt min hand och jag lät den falla ner vid min sida. Jag såg hur hennes kinder fick en röd ton och hon kollade snabbt ner i marken.
"Jag ska bara gå och hämta papper som jag kan torka upp colan med" Suckade hon och gick sedan snabbt in genom en vit dörr som var på vänster sida bakom kassan.
"Okej, vad hände innan ?" Sa Ryan till mig när Lucy hade gått in i köket. I mitt huvud kom bilder av henne upp. Hennes ängla-lika ansikte, hennes vackra ögon, hennes gulliga leende. Utan att jag själv var medveten om det formades ett leende på mina läppar.
"Jag vet inte" Svarade jag kort och försökte få bort mitt fåniga leende.
____________________________________________________________________________________________________
Kort.. jag vet.. Men jag visste inte direkt vad jag skulle skriva ;p Kommentera :)
Han stod bara där med händerna i sina svarta jeans fickor och såg ner i marken. När han kollade upp såg jag rakt in i hans vackra, hasselnöts bruna ögon och ett litet leende steg på hans perfekta läppar.
"Hej" sa han och gick närmare kassan.
"Jag är Justin.. Justin Bieber"
Han räckte fram sin hand mot mig för att hälsa och jag stirrade in i hans vackra ögon. Det gick några sekunder och när jag insåg vad jag gjorde så jag skakade på huvudet diskret en gång och fäste sedan min blick vid hans hand.
"Ehm.. Jag är Lucy Rossi" Sa jag med en italiensk brytning när jag sa "Rossi" - något jag alltid hade gjort - och tog sedan hans hand och skakade den försiktigt. Justin nickade kort men släppte inte min hand, på något sätt fick det mig att le. Han hade fortfarande det lilla leendet på läpparna och jag var som hypnotiserad av honom på något sätt och plötsligt hörde jag hur någon harklade sig bredvid mig. Jag ryckte till och vände blicken mot Chaz som stod bredvid mig lutad mot kassan med ett brett flin på läpparna.
"Ni vet väl att vi är kvar ?" Sa Ryan retsamt med ett lika stort flin som Chaz. Jag släppte snabbt Justin's hand och såg generat ner i marken, och då såg jag också det krossade glaset som låg på marken. Jag suckade och började gå in till köket.
"Jag ska bara gå och hämta papper som jag kan torka upp colan med" Sa jag och gick sedan in i köket.
Justin's Perspektiv:
Jag gick ut ur Ryans bil och såg att vi hade stannat framför en liten resturang. Det hängde en stor skylt med stora svarta bokstäver ovanför de vita dubbeldörrarna, Francescos stod det på den. Ryan öppnade dörrarna och sedan gick vi in. Resturangen var ganska stor för att vara liten. Det var svarta runda bord utspridda i hela resturangen och fyra svarta stolar stod runt varje bord. Väggarna var vita och till vänster om mig var väggen utbyggd och det var som ett litet rum utan dörr eller något, och det fanns ett par få bord där inne.
Ca 5 meter framför mig var kassan och bakom den stod nog den vackraste flickan jag någonsin sett. Hon stod med sin armbåge lutad mot kassan och såg ner på något som låg på bordet medans hon tuggade på en penna. Hon hade mörkbrunt, långt lockigt hår och en ängels ansikte. Jag såg inte riktigt vilken ögonfärg hon hade men härifrån såg det ut som bruna. Hon hade på sig en lila tröja med något djur på under ett förkläde. Hon tog plötsligt ut pennan ut munnen och började sedan röra om i något glas som stod bredvid henne. Jag märkte att jag hade stannat en meter ifrån kassan och bara stirrat på henne. Chaz och Tyan stod bredvid henne på andra sidan kassan och om jag kände dom rätt skulle dom skrämma henne eftersom att hon inte verkat märka dom.
"Lucy" Sa dom samtidigt och hon ryckte till så häftigt att hennes glas for ner i marken på andra sidan kassan. Jag tittade ner i golvet och suckade.. det är tyspiskt Chaz och Ryan. Jag satte händerna i fickorna och fortsatte kolla ner i marken.
"Seriöst ! Det är andra glaset ni har gjort såhä.." hon avslutade aldrig meningen och jag kollade upp för att se om det hade hänt något. När jag kollade upp möttes jag av två, vackra mörk bruna ögon. Jag kunde inte tolka känslan i hennes ögon men jag började automatiskt le. Hon såg nästan lite förvånade ut, eller överraskad.
"Hej" Sa jag med det lilla leendet som hade formats på mina läppar och började gå mot henne, och såg fortfarande in i hennes ögon.
"Jag är Justin.. Justin Bieber" Sa jag och räckte fram handen. Hon såg på mig i några sekunder och tog sedan min hand och skakade den.
"Ehm.. Jag är Lucy Rossi" Sa hon och jag hörde något spår av italiensk brytning. Jag nickade bara men släppte inte hennes hand.. Jag ville inte på något sätt. Vi fortsatte att se varande in i ögonen och jag såg hur ett gulligt leende spred sig på hennes läppar. Jag hörde hur Chaz harklade sig och jag vände hastigt blicken mot honom. Både han och Ryan hade ett brett flin på deras läppar.
"Ni vet väl att vi är kvar ?" Frågade Ryan oss retsamt men frågan var mest riktad mot Lucy. Hon släppte snabbt min hand och jag lät den falla ner vid min sida. Jag såg hur hennes kinder fick en röd ton och hon kollade snabbt ner i marken.
"Jag ska bara gå och hämta papper som jag kan torka upp colan med" Suckade hon och gick sedan snabbt in genom en vit dörr som var på vänster sida bakom kassan.
"Okej, vad hände innan ?" Sa Ryan till mig när Lucy hade gått in i köket. I mitt huvud kom bilder av henne upp. Hennes ängla-lika ansikte, hennes vackra ögon, hennes gulliga leende. Utan att jag själv var medveten om det formades ett leende på mina läppar.
"Jag vet inte" Svarade jag kort och försökte få bort mitt fåniga leende.
____________________________________________________________________________________________________
Kort.. jag vet.. Men jag visste inte direkt vad jag skulle skriva ;p Kommentera :)
Part 7 ikväll..
Rubriken säger allt.. Ska försöka skriva Part 7 ikväll :)
Part 6: Hi, I'm Justin
Last Chapter:
- Jag drömde om Rosa igen, sa jag tyst och svalde. Jag såg hur Antonio ställde sig upp, gick runt min säng och kröp upp brevid mig på min högra sida - eftersom att Luca satt på min vänstra sida.
- Det är okej, sa han och lutade sitt huvud mot mitt.
- Det var mitt fel, sa jag och jag kände hur en tår föll ner för min kind.
- Nej det var det inte, sa Luca mjukt men ändå bestämt. Jag nickade men hans ord övertygade mig inte. Det var mitt fel.
Lördag kväll, Justin's Perspektiv:
"Mina damer och herrar vi förbereder oss för landning så jag ber er att sätta på er sät-bältena"
Hörde jag piloten säga i högtalaren. Jag satte mig ordentligt på min plats och knäppte sät-bältet.
"Mamma, snälla kan du säga vart vi ska ?" Jag hade tjatat på Mamma och alla andra i mitt Crew på att dom skulle säga vart vi skulle, men dom ville inte säga något. Mamma kollade upp på mig och skakade bara på huvudet med ett hemlighetsfullt leende och kollade sedan ner i sin tidning igen. Jag gav ifrån mig en irriterad suck och kollade ut genom fönstert. Man såg inte så mycket eftersom att det var kväll. Jag kände hur flygplanet började började landa och nyfikheten växte inom mig.
Jag var den första som kom ut ur planet och jag kände direkt igen flygplatsen. Här hade jag varit så många gånger och det började genast komma tillbaka en massa minnen.
En klapp på min axel väckte mig ur mina tankar. Jag kollade upp och såg Scooter stå bredvid mig med handen på min axel och flina.
"Tack så mycket Scooter" Sa jag och vi gjorde en sådan "kill-kram".
"Ingen orsak grabben, du har jobbat hårt. Du förtjänar en paus" Jag nickade och gick sedan in till flygplatsen för att hämta min väska.
På flygplatsen sa jag "hej då" till mitt Crew eftersom att dom skulle flyga hem till sig och sedan hoppade jag och Mamma in i en Taxi.
"Mamma, kan jag sticka till Chaz direkt ?" Sa jag och hon såg på mig med en sträng blick.
" Klockan är sju, Justin"
"Ja, men det är lördag, han är vaken ! Jag kan ju hälsa på Mormor och Morfar först och sedan sticka till Chaz ? Snälla" bad jag med mina "puppy-eyes", det brukade funka. Mamma tittade bort och nickade sedan.
"Visst, men du får inte stanna länge. Jag vill att du vilar nu när du har en lång paus !" Sa hon och den stränga tonen hade kommit tillbaka. Jag nickade med ett glatt leende på mina läppar och kollade sedan ut genom fönstret och såg Stratford flyga förbi.
När jag hade sagt Hej till Mormor och Morfar tog jag min Range Rover - som jag hade låtit stå här - och körde till Chaz. Jag hade inte ringt eller något för att jag ville att det skulle bli en överraskning. Och om jag inte hade fel så skulle också Ryan vara där. När jag parkerade på deras uppfart - Chaz föräldrar brukade jobba sent - stängde jag dörren tyst och gick snabbt upp till hans ytterdörr och knackade.
När Chaz öppnade dörren började jag le direkt. Jag hade saknat alla här så mycket. Chaz fattade först inte att det var jag och såg förvånat på mig.
"Vad gör du här ?" Sa han förvånat och kramade mig sedan.
"Scooter fixade så att jag fick en paus lite tidigare" Sa jag när vi hade avslutat kramen och gick sedan in. Jag fortsatte prata med Chaz medans jag stängde dörren och sedan såg jag att Ryan kom från vardagsrummet.
"Justin ?! Vad gör du här, bro ?" Sa han och kramade mig sedan. Jag berättade samma sak som för Chaz och seda gick vi in i vardagsrummet för att prata om hur saker har varit när jag varit borta.
"Du, imorgon måste du följa med till Francesco's !" Sa Ryan och såg uppspelt ut.
"Vad är det ?" Sa jag frågandes och höjde ena ögonbrynet. Har aldrig hört det.
"Just det... Det är en ny, eller den har bara funnits i tre år, resturang här i Stratford" Sa Ryan och ryckte lite på axlarna. Jag har tydligen missat mycket..
"Och den bästa ! Och den tjejen vi pratade om jobbar där !" Sa Chaz och log. Ryan slog till Chaz och såg på honom med en arg blick.
"Du skulle ju inte säga det !" Väste Ryan till Chaz. Chaz såg på Ryan med en oskyldig blick och mumlade "Förlåt". Jag började skratta åt hur dom såg ut, jag har verkligen saknat dom.
Söndag förmiddag, Lucy's Perspektiv:
Jag sprang fram och tillbaka i resturangen för att ta beställningar och ge mat till gästerna. Det var ovanligt mycket folk idag.
"Alice, kan du ta bord 4 ? Jag måste prata med pappa" Sa jag till Alice som stod i kassan och knappade in något på den.
"Klart jag kan" Sa hon och log ett vänligt leende. Alice, Ryan och Chaz var mina enda vänner i Stratford. Alice hade jag lärt känna genom resturangen, hon jobba också här och var lika gammal som jag. Vi gick också i samma skola men inte i samma klass. Pappa tyckte det skulle vara en bra ide att anställa någon i min ålder så att jag skulle få kompisar, men jag gillade Allice.
Fast hon såg lite... annorlunda ut. Hon hade alltid på sig kostiga klänningar eller kjolar (hon vill bli designer) som gör att hon sticker ut.. väldigt mycket. Hon hade rött/orange hår och var alltid på bra humör.
Jag log tillbaka och gick sedan till Pappa i köket.
"Papà, är pizzan färdig ?" Sa jag så vänligt jag kunde och log snällt. Pappa såg misstänksamt på mig.
"Vad vill du nu ha ?" Frågade han och alla andra som jobbade i köket började skratta. Jag hatade att pappa kände mig så bra, jag gjorde alltid så när jag ville ha något.. utan att ens tänka på det.
"Jag behöver pengar så att jag kan köpa något att ha till skolavslutningen.. och skoldansen" sa jag och himlade med ögonen. Pappa bara log mot mig och pussade mig på pannan.
"Så klart, gumman" Sa han och började sedan knåda pizza degen igen.
"Jag går hem nu, Lucy" Hörde jag Alice säga bakom mig när hon kom ut från köket.
"Ja, hej då" Ropade jag efter henne när hon var på väg ut ur resturangen. Hon vinkade lite åt min innan hon öppnade dörren och gick ut. klockan var 16.34 och jag stog vid kassan och ritade på en servett. Jag hade börjat rita på "The Cookie Monster" från mupparna men hade sedan försjunkit mig själv i mina tankar och märkte nu att jag bet på min penna. Jag hade ett glas med cola framför mig - som jag hade tänkt dricka men jag orkade inte - och tog sedan ut pennan ur min mun och började röra om i Colan. Jag kladdade med allt. Jag märkte inte att någon hade ställt sig bredvid mig på andra sidan kassan och när jag hörde två bekanta röster säga mitt namn ryckte jag till och min cola trillade ner på golvet. Jag kollade ner på det krossade glaset och sedan upp på Chaz och Ryan som hade sagt mitt namn.
"Seriöst ! Det är andra glaset ni har gjort såhä.." Mina ord tystade när min blick drogs mot en kille som stod någon meter bakom Chaz och Ryan. Han stod bara där med händerna i sina svarta jeans fickor och såg ner i marken. När han kollade upp såg jag rakt in i hans vackra, hasselnöts bruna ögon och ett litet leende steg på hans perfekta läppar.
"Hej" sa han och gick närmare kassan.
"Jag är Justin.. Justin Bieber"
_____________________________________________________________________________________________________
Dom har äntligen träffats ! eller ja, inte direkt träffats men ni förstår väl vad jag menar ;p
Förlåt för den dåliga uppdateringe.. igen :/ ska försöka bli bättre..
- Jag drömde om Rosa igen, sa jag tyst och svalde. Jag såg hur Antonio ställde sig upp, gick runt min säng och kröp upp brevid mig på min högra sida - eftersom att Luca satt på min vänstra sida.
- Det är okej, sa han och lutade sitt huvud mot mitt.
- Det var mitt fel, sa jag och jag kände hur en tår föll ner för min kind.
- Nej det var det inte, sa Luca mjukt men ändå bestämt. Jag nickade men hans ord övertygade mig inte. Det var mitt fel.
Lördag kväll, Justin's Perspektiv:
"Mina damer och herrar vi förbereder oss för landning så jag ber er att sätta på er sät-bältena"
Hörde jag piloten säga i högtalaren. Jag satte mig ordentligt på min plats och knäppte sät-bältet.
"Mamma, snälla kan du säga vart vi ska ?" Jag hade tjatat på Mamma och alla andra i mitt Crew på att dom skulle säga vart vi skulle, men dom ville inte säga något. Mamma kollade upp på mig och skakade bara på huvudet med ett hemlighetsfullt leende och kollade sedan ner i sin tidning igen. Jag gav ifrån mig en irriterad suck och kollade ut genom fönstert. Man såg inte så mycket eftersom att det var kväll. Jag kände hur flygplanet började började landa och nyfikheten växte inom mig.
Jag var den första som kom ut ur planet och jag kände direkt igen flygplatsen. Här hade jag varit så många gånger och det började genast komma tillbaka en massa minnen.
En klapp på min axel väckte mig ur mina tankar. Jag kollade upp och såg Scooter stå bredvid mig med handen på min axel och flina.
"Tack så mycket Scooter" Sa jag och vi gjorde en sådan "kill-kram".
"Ingen orsak grabben, du har jobbat hårt. Du förtjänar en paus" Jag nickade och gick sedan in till flygplatsen för att hämta min väska.
På flygplatsen sa jag "hej då" till mitt Crew eftersom att dom skulle flyga hem till sig och sedan hoppade jag och Mamma in i en Taxi.
"Mamma, kan jag sticka till Chaz direkt ?" Sa jag och hon såg på mig med en sträng blick.
" Klockan är sju, Justin"
"Ja, men det är lördag, han är vaken ! Jag kan ju hälsa på Mormor och Morfar först och sedan sticka till Chaz ? Snälla" bad jag med mina "puppy-eyes", det brukade funka. Mamma tittade bort och nickade sedan.
"Visst, men du får inte stanna länge. Jag vill att du vilar nu när du har en lång paus !" Sa hon och den stränga tonen hade kommit tillbaka. Jag nickade med ett glatt leende på mina läppar och kollade sedan ut genom fönstret och såg Stratford flyga förbi.
När jag hade sagt Hej till Mormor och Morfar tog jag min Range Rover - som jag hade låtit stå här - och körde till Chaz. Jag hade inte ringt eller något för att jag ville att det skulle bli en överraskning. Och om jag inte hade fel så skulle också Ryan vara där. När jag parkerade på deras uppfart - Chaz föräldrar brukade jobba sent - stängde jag dörren tyst och gick snabbt upp till hans ytterdörr och knackade.
När Chaz öppnade dörren började jag le direkt. Jag hade saknat alla här så mycket. Chaz fattade först inte att det var jag och såg förvånat på mig.
"Vad gör du här ?" Sa han förvånat och kramade mig sedan.
"Scooter fixade så att jag fick en paus lite tidigare" Sa jag när vi hade avslutat kramen och gick sedan in. Jag fortsatte prata med Chaz medans jag stängde dörren och sedan såg jag att Ryan kom från vardagsrummet.
"Justin ?! Vad gör du här, bro ?" Sa han och kramade mig sedan. Jag berättade samma sak som för Chaz och seda gick vi in i vardagsrummet för att prata om hur saker har varit när jag varit borta.
"Du, imorgon måste du följa med till Francesco's !" Sa Ryan och såg uppspelt ut.
"Vad är det ?" Sa jag frågandes och höjde ena ögonbrynet. Har aldrig hört det.
"Just det... Det är en ny, eller den har bara funnits i tre år, resturang här i Stratford" Sa Ryan och ryckte lite på axlarna. Jag har tydligen missat mycket..
"Och den bästa ! Och den tjejen vi pratade om jobbar där !" Sa Chaz och log. Ryan slog till Chaz och såg på honom med en arg blick.
"Du skulle ju inte säga det !" Väste Ryan till Chaz. Chaz såg på Ryan med en oskyldig blick och mumlade "Förlåt". Jag började skratta åt hur dom såg ut, jag har verkligen saknat dom.
Söndag förmiddag, Lucy's Perspektiv:
Jag sprang fram och tillbaka i resturangen för att ta beställningar och ge mat till gästerna. Det var ovanligt mycket folk idag.
"Alice, kan du ta bord 4 ? Jag måste prata med pappa" Sa jag till Alice som stod i kassan och knappade in något på den.
"Klart jag kan" Sa hon och log ett vänligt leende. Alice, Ryan och Chaz var mina enda vänner i Stratford. Alice hade jag lärt känna genom resturangen, hon jobba också här och var lika gammal som jag. Vi gick också i samma skola men inte i samma klass. Pappa tyckte det skulle vara en bra ide att anställa någon i min ålder så att jag skulle få kompisar, men jag gillade Allice.
Fast hon såg lite... annorlunda ut. Hon hade alltid på sig kostiga klänningar eller kjolar (hon vill bli designer) som gör att hon sticker ut.. väldigt mycket. Hon hade rött/orange hår och var alltid på bra humör.
Jag log tillbaka och gick sedan till Pappa i köket.
"Papà, är pizzan färdig ?" Sa jag så vänligt jag kunde och log snällt. Pappa såg misstänksamt på mig.
"Vad vill du nu ha ?" Frågade han och alla andra som jobbade i köket började skratta. Jag hatade att pappa kände mig så bra, jag gjorde alltid så när jag ville ha något.. utan att ens tänka på det.
"Jag behöver pengar så att jag kan köpa något att ha till skolavslutningen.. och skoldansen" sa jag och himlade med ögonen. Pappa bara log mot mig och pussade mig på pannan.
"Så klart, gumman" Sa han och började sedan knåda pizza degen igen.
"Jag går hem nu, Lucy" Hörde jag Alice säga bakom mig när hon kom ut från köket.
"Ja, hej då" Ropade jag efter henne när hon var på väg ut ur resturangen. Hon vinkade lite åt min innan hon öppnade dörren och gick ut. klockan var 16.34 och jag stog vid kassan och ritade på en servett. Jag hade börjat rita på "The Cookie Monster" från mupparna men hade sedan försjunkit mig själv i mina tankar och märkte nu att jag bet på min penna. Jag hade ett glas med cola framför mig - som jag hade tänkt dricka men jag orkade inte - och tog sedan ut pennan ur min mun och började röra om i Colan. Jag kladdade med allt. Jag märkte inte att någon hade ställt sig bredvid mig på andra sidan kassan och när jag hörde två bekanta röster säga mitt namn ryckte jag till och min cola trillade ner på golvet. Jag kollade ner på det krossade glaset och sedan upp på Chaz och Ryan som hade sagt mitt namn.
"Seriöst ! Det är andra glaset ni har gjort såhä.." Mina ord tystade när min blick drogs mot en kille som stod någon meter bakom Chaz och Ryan. Han stod bara där med händerna i sina svarta jeans fickor och såg ner i marken. När han kollade upp såg jag rakt in i hans vackra, hasselnöts bruna ögon och ett litet leende steg på hans perfekta läppar.
"Hej" sa han och gick närmare kassan.
"Jag är Justin.. Justin Bieber"
_____________________________________________________________________________________________________
Dom har äntligen träffats ! eller ja, inte direkt träffats men ni förstår väl vad jag menar ;p
Förlåt för den dåliga uppdateringe.. igen :/ ska försöka bli bättre..
bilder ?
Ska jag börja ha bilder till varje kapitel ? Har inte haft det innan för att det verkar så "jobbigt att hitta bild ;p men ska jag ha det ?
Bdb / Day views
Har precis skaffat day views, eller bdb som det hette innan ;p så om ni har det följ mig, eller vad man nu säger :s - http://dayviews.com/shortstorysbyme/
Part 5: Nightmare
Last Chapter:
- Mm, mamma och pappa kommer inte hem förens vid eftermiddag i morgon ändå så, sa Ryan sedan och ställde sig upp. Ryan gick och hämtade täcke till mig eftersom att det redan låg kuddar i soffan och sedan gick båda upp till Ryans rum. Jag väntade med att klä av mig allt annat än min tröja och underkläder tills jag var säker på att det var uppe på Ryans rum och sedan skickade jag ett sms till pappa om att jag stannade hos Ryan. Han kommer döda mig imorgon.
--
- Jag vill ha en glass, sa Rose och såg med stora ögon bort mot glass-stället som fanns i gallerian.
- Du har redan fått en glass, det räcker nu, sa jag irriterat och himlade med ögonen. Rose såg besviket upp på med med sina stora, bruna ögon. Jag hatade när hon gjorde så, det gjorde så att man fick skuldkänslor.
- Nej du ! Kolla inte på mig sådär, det funkar inte denna gången ! Sa jag bestämt och hon gav mig en sur blick. Jag tog hennes hand och gick ut ur gallerian.
- Helvete, mumlade jag tyst när jag märkte att min väska inte hängde på min axel. Rose såg på mig med en "Vad-sa-du ?" blick, som hon alltid gjorde när jag svor.
- Kom, jag glömde min väska i provhytten, sa jag, suckade och tog Roses hand.
Hon följde efter in till Carlings utan att säga ett ord. När vi var utanför Carlings så släppte Rose min hand och jag vände mig om.
- Kommer du ? Frågade jag henne som om hon var dum. Hon blickade osäkert in mot affären och skakade sedan på huvudet.
- Nej, den affären är läskig, sa hon och såg ut som en sådan oskyldig liten flicka som man skulle kunna göra allt för.
- Rosa, min lilla lilla Rosa.. Du är sju år, jag trodde du hade kommit över den "läskiga" affären nu, sa jag försiktigt och böjde mig ner så att jag och Rosa var i jämnhöjd. Det var ganska töntigt att vara rädd för en affär men hon var bara sju så jag spelade med.
- Jag stannar här ute, sa hon bestämt. Och när min lillasyster hade bestämt sig för något, gick det inte att ändra.
- Visst, men gå ingenstans ! Sa jag lika bestämt som hon och gick motvilligt in i affären.
- Okej Rosa, nu måste vi gå annars kommer vi föresent till middagen, sa jag utan att kolla upp och när jag inte fick något svar kollade jag upp och såg inte Rosa någonstans.
- Rosa ? Sa jag och kollade mig omkring. Det var inte så mycket människor i gallerian för att den skulle stänga om en halvtimme.
- Rosa ?! Ropade jag men såg henne ingenstans. Jag gick med snabba steg ut till parkeringen och såg mig konstant över axeln för att se om jag såg henne.
- Rosa, om du leker kurragömma så är det dags att komma fram nu ! Ropade jag på vägen ut till parkeringen och människorna i gallerian såg på mig med konstiga blickar. När jag kom ut på parkeringen såg jag ut över havet av bilar. Men jag hittade inte henne. Jag gick till en säkerhetsvakt som fanns i gallerian och berättade vad som hade hänt och vi började leta igenom hela gallerian. Men vi hittade inte henne, någonstans. Hon var borta.
Jag satte mig spikrakt upp och ett högt skrik for ut ur min min. Jag andades häftigt och jag såg mig om i rummet. Det var bara en mardröm. Bara en mardröm. Jag hörde snabba steg i trappan och sedan såg jag Chaz och Ryan komma ner springandes med uppspärrade ögon.
- Vad hände ? Sa Ryan stressigt och han höll i ett baseboll-trä. Han såg så rolig ut och man kunde se att båda två var nyvakna.
- Inget, bara en mardröm, sa jag och skrattade lite åt hur dom såg ut. Chaz - som hade kollat åt höger och vänster innan för att se så att det inte var någon i rummet - såg nu på med med en "Seriöst ?" blick.
- Så jag sprang upp, Han kollade på klockan som var fäst vid hans handled.
- Klockan sex på morgonen bara för att se hur det var med dig och så var det bra en mardröm ? Sa han och såg irriterat på mig. Ibland förstod jag inte vart Chaz ville komma när han pratade så jag nickade bara sakta.
- Ugh, jag går och lägger mig igen, sa han och vände sig om för att gå tillbaka upp i trappan. Ryan följde honom med blicken och han hade sänkt sitt baseboll-trä. Utan att jag var beredd på det själv började jag fnittra lite. Han såg så rolig ut. Han hade på sig en grå t-shirt och ett par vita kalsonger med hjärtan på. Chaz hade sett nästan likadant ut fat han hade haft hel vita kalsonger och en mörkblå t-shirt.
- Vad är det ? Sa han lite oförstående.
- Hjärt-kalsonger ? Sa jag och skrattade lite. Han kollade ner på sina underkläder och jag kunde se hur hans kinder fick en röd ton.
- Vaddå ? Om det faktiskt var något som hade hänt dig hade du viljat att jag skulle klä på mig innan jag kom ner eller ? Sa han med ett överlägset flin och gick sedan tillbaka upp och jag somnade om.
Justins Perspektiv:
- Justin hjärtat, du måste vakna nu, hörde jag en välbekant röst viska i mitt öra och jag ryckte till. Jag såg mig omkring i planet som vi var i men ljuset var förstarkt så jag gnuggade mig i ögonen och vände sedan huvudet mot mamma som satt bredvid mig.
- Vad är klockan ? Frågade jag henne och hörde hur svag min röst lät så jag harklade mig lite. Mamma kollade på klockan och jag såg ur ögonvrån hur Scooter - som satt några rader framför mig - signalera till mig att jag skulle gå till honom.
- 17.08, sa mamma och jag reste mig från sätet.
- Okej, men jag går till Scooter, sa jag och jag kunde se hur hon nickade när jag gick förbi henne. Jag gick med trötta steg genom flygplanet och jag kunde känna hur nyfikna blickar brände i ryggen på mig.
- Sovit gott ? Frågade Scooter mig med ett retsamt leende när jag ställde mig framför honom och Kenny - som han satt bredvid - och jag nickade bara med ett litet flin på läpparna.
- Jo, jag har lite nyheter. Du har jobbat hårt de senaste månaderna och förtjänar en paus, sa han och ett finurligt leende spred sig över hans läppar. Jag kände hur nyfiken kröp fram men försökte dölja det.
- Så jag lyckades avboka alla de oviktiga, tråkiga möten du hade varit tvungen att gå på om jag inte hade räddat dig, sa han och hade fortfarande det finurliga leendet på läpparna. Nyfiken steg innom mig och jag märkte hur jag hade börjat gunga lite fram och tillbaka med fötterna.
- Och din två månaders paus börjar nu, sa han och ett glädje rus for igenom mig. Jag fick världens största leende på läpparna och jag böjde mig ner för att krama Scooter hårt.
- Tack man, sa jag och jag hörde hur han skrattade i mitt öra.
- Varsågod grabben, sa han och då kom jag på en sak.
- Men då är vi inte på väg till Tyskland ? Sa jag med höjda ögonbryn när jag hade släppt Scooter.
- Nej, sa han och flinade mot mig.
- Men vart är vi på väg då ? Frågade jag och kliade mig undrande lite i nacken.
- Det får du veta snart.
Lucys Perspektiv:
När jag kom hem hade pappa blivit ganska arg på mig. Han gillade inte att jag sov över hos killar. Men han hade lugnat ner sig senare. Resten av dagen hade jag inte gjort något, och klockan var 17.47. Jag hade bara legat i min säng och kollat på tv hela dagen. Jag kände mig så lat.
Mitt i min favorit film, A Walk To Remeber, hörde jag hur någon knackade försiktigt på dörren.
- Kom in, sa jag och pausade filmen. Antonio och Luca kom in genom dörren med oroliga blickar och satte sig i min säng. Luca satte sig bredvid mig uppe vid mina kuddar och Antonio satte sig nere vid mina fötter.
- Okej syrran, vad är det ? Sa Luca och la armen om mig. Det är nästan läskigt hur bra mina bröder känner mig. De har bara varit hemma i en timme och de vet redan att jag inte mår så bra. Jag kände hur Antonio la sin hand på mitt smalben och ströck den tröstande upp och ner.
- Du vet att du kan berätta allting för oss, sa han mjukt och såg oroligt på mig.
- Jag drömde om Rosa igen, sa jag tyst och svalde. Jag såg hur Antonio ställde sig upp, gick runt min säng och kröp upp brevid mig på min högra sida - eftersom att Luca satt på min vänstra sida.
- Det är okej, sa han och lutade sitt huvud mot mitt.
- Det var mitt fel, sa jag och jag kände hur en tår föll ner för min kind.
- Nej det var det inte, sa Luca mjukt men ändå bestämt. Jag nickade men hans ord övertygade mig inte. Det var mitt fel.
_________________________________________________________________________________________
Förlåt för den dåliga uppdateringen ! Men Part 5 blev iaf ganska lång :)
Kommentera :)
- Mm, mamma och pappa kommer inte hem förens vid eftermiddag i morgon ändå så, sa Ryan sedan och ställde sig upp. Ryan gick och hämtade täcke till mig eftersom att det redan låg kuddar i soffan och sedan gick båda upp till Ryans rum. Jag väntade med att klä av mig allt annat än min tröja och underkläder tills jag var säker på att det var uppe på Ryans rum och sedan skickade jag ett sms till pappa om att jag stannade hos Ryan. Han kommer döda mig imorgon.
--
- Jag vill ha en glass, sa Rose och såg med stora ögon bort mot glass-stället som fanns i gallerian.
- Du har redan fått en glass, det räcker nu, sa jag irriterat och himlade med ögonen. Rose såg besviket upp på med med sina stora, bruna ögon. Jag hatade när hon gjorde så, det gjorde så att man fick skuldkänslor.
- Nej du ! Kolla inte på mig sådär, det funkar inte denna gången ! Sa jag bestämt och hon gav mig en sur blick. Jag tog hennes hand och gick ut ur gallerian.
- Helvete, mumlade jag tyst när jag märkte att min väska inte hängde på min axel. Rose såg på mig med en "Vad-sa-du ?" blick, som hon alltid gjorde när jag svor.
- Kom, jag glömde min väska i provhytten, sa jag, suckade och tog Roses hand.
Hon följde efter in till Carlings utan att säga ett ord. När vi var utanför Carlings så släppte Rose min hand och jag vände mig om.
- Kommer du ? Frågade jag henne som om hon var dum. Hon blickade osäkert in mot affären och skakade sedan på huvudet.
- Nej, den affären är läskig, sa hon och såg ut som en sådan oskyldig liten flicka som man skulle kunna göra allt för.
- Rosa, min lilla lilla Rosa.. Du är sju år, jag trodde du hade kommit över den "läskiga" affären nu, sa jag försiktigt och böjde mig ner så att jag och Rosa var i jämnhöjd. Det var ganska töntigt att vara rädd för en affär men hon var bara sju så jag spelade med.
- Jag stannar här ute, sa hon bestämt. Och när min lillasyster hade bestämt sig för något, gick det inte att ändra.
- Visst, men gå ingenstans ! Sa jag lika bestämt som hon och gick motvilligt in i affären.
- Okej Rosa, nu måste vi gå annars kommer vi föresent till middagen, sa jag utan att kolla upp och när jag inte fick något svar kollade jag upp och såg inte Rosa någonstans.
- Rosa ? Sa jag och kollade mig omkring. Det var inte så mycket människor i gallerian för att den skulle stänga om en halvtimme.
- Rosa ?! Ropade jag men såg henne ingenstans. Jag gick med snabba steg ut till parkeringen och såg mig konstant över axeln för att se om jag såg henne.
- Rosa, om du leker kurragömma så är det dags att komma fram nu ! Ropade jag på vägen ut till parkeringen och människorna i gallerian såg på mig med konstiga blickar. När jag kom ut på parkeringen såg jag ut över havet av bilar. Men jag hittade inte henne. Jag gick till en säkerhetsvakt som fanns i gallerian och berättade vad som hade hänt och vi började leta igenom hela gallerian. Men vi hittade inte henne, någonstans. Hon var borta.
Jag satte mig spikrakt upp och ett högt skrik for ut ur min min. Jag andades häftigt och jag såg mig om i rummet. Det var bara en mardröm. Bara en mardröm. Jag hörde snabba steg i trappan och sedan såg jag Chaz och Ryan komma ner springandes med uppspärrade ögon.
- Vad hände ? Sa Ryan stressigt och han höll i ett baseboll-trä. Han såg så rolig ut och man kunde se att båda två var nyvakna.
- Inget, bara en mardröm, sa jag och skrattade lite åt hur dom såg ut. Chaz - som hade kollat åt höger och vänster innan för att se så att det inte var någon i rummet - såg nu på med med en "Seriöst ?" blick.
- Så jag sprang upp, Han kollade på klockan som var fäst vid hans handled.
- Klockan sex på morgonen bara för att se hur det var med dig och så var det bra en mardröm ? Sa han och såg irriterat på mig. Ibland förstod jag inte vart Chaz ville komma när han pratade så jag nickade bara sakta.
- Ugh, jag går och lägger mig igen, sa han och vände sig om för att gå tillbaka upp i trappan. Ryan följde honom med blicken och han hade sänkt sitt baseboll-trä. Utan att jag var beredd på det själv började jag fnittra lite. Han såg så rolig ut. Han hade på sig en grå t-shirt och ett par vita kalsonger med hjärtan på. Chaz hade sett nästan likadant ut fat han hade haft hel vita kalsonger och en mörkblå t-shirt.
- Vad är det ? Sa han lite oförstående.
- Hjärt-kalsonger ? Sa jag och skrattade lite. Han kollade ner på sina underkläder och jag kunde se hur hans kinder fick en röd ton.
- Vaddå ? Om det faktiskt var något som hade hänt dig hade du viljat att jag skulle klä på mig innan jag kom ner eller ? Sa han med ett överlägset flin och gick sedan tillbaka upp och jag somnade om.
Justins Perspektiv:
- Justin hjärtat, du måste vakna nu, hörde jag en välbekant röst viska i mitt öra och jag ryckte till. Jag såg mig omkring i planet som vi var i men ljuset var förstarkt så jag gnuggade mig i ögonen och vände sedan huvudet mot mamma som satt bredvid mig.
- Vad är klockan ? Frågade jag henne och hörde hur svag min röst lät så jag harklade mig lite. Mamma kollade på klockan och jag såg ur ögonvrån hur Scooter - som satt några rader framför mig - signalera till mig att jag skulle gå till honom.
- 17.08, sa mamma och jag reste mig från sätet.
- Okej, men jag går till Scooter, sa jag och jag kunde se hur hon nickade när jag gick förbi henne. Jag gick med trötta steg genom flygplanet och jag kunde känna hur nyfikna blickar brände i ryggen på mig.
- Sovit gott ? Frågade Scooter mig med ett retsamt leende när jag ställde mig framför honom och Kenny - som han satt bredvid - och jag nickade bara med ett litet flin på läpparna.
- Jo, jag har lite nyheter. Du har jobbat hårt de senaste månaderna och förtjänar en paus, sa han och ett finurligt leende spred sig över hans läppar. Jag kände hur nyfiken kröp fram men försökte dölja det.
- Så jag lyckades avboka alla de oviktiga, tråkiga möten du hade varit tvungen att gå på om jag inte hade räddat dig, sa han och hade fortfarande det finurliga leendet på läpparna. Nyfiken steg innom mig och jag märkte hur jag hade börjat gunga lite fram och tillbaka med fötterna.
- Och din två månaders paus börjar nu, sa han och ett glädje rus for igenom mig. Jag fick världens största leende på läpparna och jag böjde mig ner för att krama Scooter hårt.
- Tack man, sa jag och jag hörde hur han skrattade i mitt öra.
- Varsågod grabben, sa han och då kom jag på en sak.
- Men då är vi inte på väg till Tyskland ? Sa jag med höjda ögonbryn när jag hade släppt Scooter.
- Nej, sa han och flinade mot mig.
- Men vart är vi på väg då ? Frågade jag och kliade mig undrande lite i nacken.
- Det får du veta snart.
Lucys Perspektiv:
När jag kom hem hade pappa blivit ganska arg på mig. Han gillade inte att jag sov över hos killar. Men han hade lugnat ner sig senare. Resten av dagen hade jag inte gjort något, och klockan var 17.47. Jag hade bara legat i min säng och kollat på tv hela dagen. Jag kände mig så lat.
Mitt i min favorit film, A Walk To Remeber, hörde jag hur någon knackade försiktigt på dörren.
- Kom in, sa jag och pausade filmen. Antonio och Luca kom in genom dörren med oroliga blickar och satte sig i min säng. Luca satte sig bredvid mig uppe vid mina kuddar och Antonio satte sig nere vid mina fötter.
- Okej syrran, vad är det ? Sa Luca och la armen om mig. Det är nästan läskigt hur bra mina bröder känner mig. De har bara varit hemma i en timme och de vet redan att jag inte mår så bra. Jag kände hur Antonio la sin hand på mitt smalben och ströck den tröstande upp och ner.
- Du vet att du kan berätta allting för oss, sa han mjukt och såg oroligt på mig.
- Jag drömde om Rosa igen, sa jag tyst och svalde. Jag såg hur Antonio ställde sig upp, gick runt min säng och kröp upp brevid mig på min högra sida - eftersom att Luca satt på min vänstra sida.
- Det är okej, sa han och lutade sitt huvud mot mitt.
- Det var mitt fel, sa jag och jag kände hur en tår föll ner för min kind.
- Nej det var det inte, sa Luca mjukt men ändå bestämt. Jag nickade men hans ord övertygade mig inte. Det var mitt fel.
_________________________________________________________________________________________
Förlåt för den dåliga uppdateringen ! Men Part 5 blev iaf ganska lång :)
Kommentera :)
Förlåt, Förlåt, Förlåt !
Förlåt för att uppdateringen har varit så dålig ! Men jag har så mycket att göra... Men ska försöka skriva ett imorgon eller på söndag, hoppas ni inte hatar mig för mycket ;p
Part 4: Movie Night
Last chapter:
- Hej ! Skrek jag ifrån hallen.
- Ehm, hej ! Skrek Ryan och Chaz samtidigt och jag kunde höra en liten gnutta panik i deras röster.
- Ehh, Justin vi måste gå.. hejdå, sa Ryan lite tystare.
- Ja, hejdå, vi saknar dig bro, sa Chaz, lika tyst som Ryan, och jag kunde höra ett svagt hejdå från Justin och sedan hur laptopen smälldes igen.
--
Jag hade börjat ta av mig min skinnjacka och mina converse när Ryan och Chaz kom springandes ut ur köket till hallen.
- Hej, sa jag och försökte trassla ut skosnörena från mina skor.
- Hej, sa båda två samtidigt.
- Vem pratade ni med ? Sa jag och krånglade till mina skosnören med vilje. Jag vet inte verför men jag ville bara inte se på dom just nu.
- Det var bara Justin, sa Ryan enkelt och jag såg i ögonvrån hur han ryckte lite på axlarna.
- Okej, men vad var det stora problemet då ? Frågade jag dom samtidigt som jag reste mig upp, jag hade äntligen trasslat ut skosnörena.
- Ja.. Om det, sa Chaz långsamt. Jag pressade ihop läpparna så att jag såg ut som en mupp - inte på riktigt då men ja - och la huvudet på sned. Istället för att säga "Vad har ni nu gjort" brukade jag göra så istället.
- Vi hade tråkigt så vi tänkte att vi kunde bjuda över dig och kolla på någon film, sa Ryan och satte armarna i kors över bröstet.
- Men vi vet att din pappa inte gillar när du är ensam med oss så vi sa bara att vi hade ett stort problem som en ursäkt för att komma hit, sa Chaz och log som om han precis hade sagt något smart.
- Aw ! Vad söta ni är ! Sa jag med ett fånigt leende på mina läppar. Ett stort leende spred sig på Ryan och Chaz läppar och dom ryckte lite på axlarna.
- Ja, vi hör det ganska ofta, sa Chaz. Jag och Ryan började skratta sedan gick vi alla tre in i Ryans vardagsrum för att välja en film.
- Asså jag tänker inte se en skräckfilm ! Sa jag irriterat när både Chaz och Ryan hade försökt övertala mig i nästan fem minuter att vi skulle se en skräckfilm. De visste att jag hatade skräckfilmer.
- Skräckfilmer ser man bara på dejter för att ha en anledning till att krypa upp i någons knä eller något så om ni så gärna vill se en skräckfilm, skaffa flickvänner ! Sa jag högt och båda två såg besviket på mig. Jag hatade när dom gjorde så.. då fick jag alltid skuldkänslor.
- Men vilken film ska vi se då ? Frågade Chaz och började rota bland Ryans filmer igen.
- Jag vill se en komedi, sa jag och då suckade Ryan och Chaz.
- Vi ser alltid komedier ! Suckade Ryan och Chaz nickade instämmande*.
- Action då ? Åh, vi kan se Transformers ! Sa jag ivrigt och började rota igenom filmerna som låg utspridda över golvet.
- Gillar du Transformers ? Sa Ryan nedlåtande med betoning på "du".
- Jag har växt upp med två bröder, vad tror du ? Svarade jag utan att titta upp och fortsatte att leta efter filmerna, jag visste att Ryan hade dom. Jag såg i ögonvrån hur Ryan ryckte lite på axlarna och såg på Chaz.
- Är det okej med dig ? Frågade han Chaz och jag såg hur han nickade och sedan hjälpte dom mig med att hitta filmerna.
- Asså Megan Fox är så sjuk snygg, sa Chaz högt mitt i filmen.
- Ja, det är sjukt att det finns en människa som är så het, sa Ryan och jag såg konstigt på dom. Jag har aldrig fattat varför killar är så besatta av Megan Fox ! Jag säger ju inte att hon är ful men jag förstår ändå inte.
- Om det är någon som är het är det ju Shia Labeouf ! Sa jag och vände blicken mot tven igen. Jag såg i ögonvrån hur Ryan och Chaz vände sina huvuden mot mig med lite förvånade blickar men kollade sedan på filmen igen.
02.30 visade klockan på min mobil.
- Jag är skit trött, sa jag och gäspade stort, sedan började också Ryan och Chaz gäspa.
- Varför tvingade du oss att se på alla tre transformers ? Frågade Chaz mig som hade sträckt ut sig i ena delen av soffan och hade puttat ner Ryan på golvet, men Ryan satte sig i en förtölj i stället.
- Jag tvingade inte er till något, ni gjorde det frivilligt, sa jag sömnigt och jag kände hur sömnen började ta över mig. Jag la mitt huvud på kuddarna som låg i soffan men fick Chaz's fötter i mitt ansikte så jag puttade lite på dom och han drog upp fötterna.
- Vill du sova här i natt då ? Frågade Ryan mig med ett litet leende och jag log sömningt tillbaka.
- Jag vill, men pappa kommer bli tokig om jag inte kommer hem, sa jag och gjorde en ansats att resa mig men jag hade inga krafter i kroppen.
- Tror du jag tänker låta dig gå hem själv halv tre på natten ? Skulle inte tro det, du stannar här ! Sa Chaz - som jag trodde hade somnat eftersom att han hade blundat innan - bestämt.
- Ja, jag och Chaz kan ta soffan så kan du ta min säng, sa Ryan och gungade lite fram och tillbaka i förtöljen.
- Aw, ni är så gulliga ! Sa jag och log ett fånigt leende mot dom.
- Men jag trivs bäst på soffan, sa jag och de nickade.
- Mm, mamma och pappa kommer inte hem förens vid eftermiddag i morgon ändå så, sa Ryan sedan och ställde sig upp. Ryan gick och hämtade täcke till mig eftersom att det redan låg kuddar i soffan och sedan gick båda upp till Ryans rum. Jag väntade med att klä av mig allt annat än min tröja och underkläder tills jag var säker på att det var uppe på Ryans rum och sedan skickade jag ett sms till pappa om att jag stannade hos Ryan. Han kommer döda mig imorgon.
___________________________________________________________________________________________
Förlåt för det as tråkiga kapitlet men jag visste inte riktigt vad jag skulle skriva. Och förlåt för min dåliga uppdatering men jag har gjort läxor -.- ni vet allt som måste göras innan sommarlovet..
Kommentera :)
- Hej ! Skrek jag ifrån hallen.
- Ehm, hej ! Skrek Ryan och Chaz samtidigt och jag kunde höra en liten gnutta panik i deras röster.
- Ehh, Justin vi måste gå.. hejdå, sa Ryan lite tystare.
- Ja, hejdå, vi saknar dig bro, sa Chaz, lika tyst som Ryan, och jag kunde höra ett svagt hejdå från Justin och sedan hur laptopen smälldes igen.
--
Jag hade börjat ta av mig min skinnjacka och mina converse när Ryan och Chaz kom springandes ut ur köket till hallen.
- Hej, sa jag och försökte trassla ut skosnörena från mina skor.
- Hej, sa båda två samtidigt.
- Vem pratade ni med ? Sa jag och krånglade till mina skosnören med vilje. Jag vet inte verför men jag ville bara inte se på dom just nu.
- Det var bara Justin, sa Ryan enkelt och jag såg i ögonvrån hur han ryckte lite på axlarna.
- Okej, men vad var det stora problemet då ? Frågade jag dom samtidigt som jag reste mig upp, jag hade äntligen trasslat ut skosnörena.
- Ja.. Om det, sa Chaz långsamt. Jag pressade ihop läpparna så att jag såg ut som en mupp - inte på riktigt då men ja - och la huvudet på sned. Istället för att säga "Vad har ni nu gjort" brukade jag göra så istället.
- Vi hade tråkigt så vi tänkte att vi kunde bjuda över dig och kolla på någon film, sa Ryan och satte armarna i kors över bröstet.
- Men vi vet att din pappa inte gillar när du är ensam med oss så vi sa bara att vi hade ett stort problem som en ursäkt för att komma hit, sa Chaz och log som om han precis hade sagt något smart.
- Aw ! Vad söta ni är ! Sa jag med ett fånigt leende på mina läppar. Ett stort leende spred sig på Ryan och Chaz läppar och dom ryckte lite på axlarna.
- Ja, vi hör det ganska ofta, sa Chaz. Jag och Ryan började skratta sedan gick vi alla tre in i Ryans vardagsrum för att välja en film.
- Asså jag tänker inte se en skräckfilm ! Sa jag irriterat när både Chaz och Ryan hade försökt övertala mig i nästan fem minuter att vi skulle se en skräckfilm. De visste att jag hatade skräckfilmer.
- Skräckfilmer ser man bara på dejter för att ha en anledning till att krypa upp i någons knä eller något så om ni så gärna vill se en skräckfilm, skaffa flickvänner ! Sa jag högt och båda två såg besviket på mig. Jag hatade när dom gjorde så.. då fick jag alltid skuldkänslor.
- Men vilken film ska vi se då ? Frågade Chaz och började rota bland Ryans filmer igen.
- Jag vill se en komedi, sa jag och då suckade Ryan och Chaz.
- Vi ser alltid komedier ! Suckade Ryan och Chaz nickade instämmande*.
- Action då ? Åh, vi kan se Transformers ! Sa jag ivrigt och började rota igenom filmerna som låg utspridda över golvet.
- Gillar du Transformers ? Sa Ryan nedlåtande med betoning på "du".
- Jag har växt upp med två bröder, vad tror du ? Svarade jag utan att titta upp och fortsatte att leta efter filmerna, jag visste att Ryan hade dom. Jag såg i ögonvrån hur Ryan ryckte lite på axlarna och såg på Chaz.
- Är det okej med dig ? Frågade han Chaz och jag såg hur han nickade och sedan hjälpte dom mig med att hitta filmerna.
- Asså Megan Fox är så sjuk snygg, sa Chaz högt mitt i filmen.
- Ja, det är sjukt att det finns en människa som är så het, sa Ryan och jag såg konstigt på dom. Jag har aldrig fattat varför killar är så besatta av Megan Fox ! Jag säger ju inte att hon är ful men jag förstår ändå inte.
- Om det är någon som är het är det ju Shia Labeouf ! Sa jag och vände blicken mot tven igen. Jag såg i ögonvrån hur Ryan och Chaz vände sina huvuden mot mig med lite förvånade blickar men kollade sedan på filmen igen.
02.30 visade klockan på min mobil.
- Jag är skit trött, sa jag och gäspade stort, sedan började också Ryan och Chaz gäspa.
- Varför tvingade du oss att se på alla tre transformers ? Frågade Chaz mig som hade sträckt ut sig i ena delen av soffan och hade puttat ner Ryan på golvet, men Ryan satte sig i en förtölj i stället.
- Jag tvingade inte er till något, ni gjorde det frivilligt, sa jag sömnigt och jag kände hur sömnen började ta över mig. Jag la mitt huvud på kuddarna som låg i soffan men fick Chaz's fötter i mitt ansikte så jag puttade lite på dom och han drog upp fötterna.
- Vill du sova här i natt då ? Frågade Ryan mig med ett litet leende och jag log sömningt tillbaka.
- Jag vill, men pappa kommer bli tokig om jag inte kommer hem, sa jag och gjorde en ansats att resa mig men jag hade inga krafter i kroppen.
- Tror du jag tänker låta dig gå hem själv halv tre på natten ? Skulle inte tro det, du stannar här ! Sa Chaz - som jag trodde hade somnat eftersom att han hade blundat innan - bestämt.
- Ja, jag och Chaz kan ta soffan så kan du ta min säng, sa Ryan och gungade lite fram och tillbaka i förtöljen.
- Aw, ni är så gulliga ! Sa jag och log ett fånigt leende mot dom.
- Men jag trivs bäst på soffan, sa jag och de nickade.
- Mm, mamma och pappa kommer inte hem förens vid eftermiddag i morgon ändå så, sa Ryan sedan och ställde sig upp. Ryan gick och hämtade täcke till mig eftersom att det redan låg kuddar i soffan och sedan gick båda upp till Ryans rum. Jag väntade med att klä av mig allt annat än min tröja och underkläder tills jag var säker på att det var uppe på Ryans rum och sedan skickade jag ett sms till pappa om att jag stannade hos Ryan. Han kommer döda mig imorgon.
___________________________________________________________________________________________
Förlåt för det as tråkiga kapitlet men jag visste inte riktigt vad jag skulle skriva. Och förlåt för min dåliga uppdatering men jag har gjort läxor -.- ni vet allt som måste göras innan sommarlovet..
Kommentera :)
Part 3: The unknown voice
Last Chapter:
Jag gick in på facebook och direkt kom Ryan upp på chatten.
"Varför svarar du inte i din mobil ?" Skrev han. Jag tog upp min mobil ur min byxficka och såg att jag hade 6 missade samtal. 3 från Ryan och 3 från Chaz.
"Heh, har inte hört min mobil ;p" Skrev jag tillbaka.
"Ring mig, jag och Chaz har ett stort problem :s"
--
"Vad för problem ? ;o" Skrev jag oroligt tillbaka och min blick var fastklistrad vid dataskärmen.
"Kom bara till mig, det är viktigt" Det hade tagit ett tag innan han svarade. Jag skrev bara "okej" tillbaka och började gå med snabba steg ut ur mitt rum, jag brydde mig inte ens om att stänga ner facebook eller datan. När jag var påväg ner för trappan såg jag att Luca var påväg upp.
Perfekt, nu kommer han fråga ut mig !
Jag började småspringa ner för trappan, vad som helst för att undvika att bli utfrågad... men såklart funkade inte det.
- Hey, vart ska du ? Frågade Luca när vi hade lyckats mötas i trappan och stod bredvid varandra.
- Ut, sa jag undvikande och skulle precis fortsätta ner när han tog tag i min högra arm. Luca och Antonio har alltid varit så beskyddande över mig.
- Ut var ? Sa han med ett knappt synbart flin på läpparna. Jag tog mig ur hans grepp om min arm och började gå sakta ner för trappan.
- Till Ryan, sa jag och Luca följde mig med blicken när jag tog de sista stegen ner för trappan. Luca sa inget mer utan fortsatte bara upp för trappan och gick sedan in till sitt rum som var mittemot mitt.
Jag gick ut till hallen och tog bara ett par av mina converse - jag hade minst fem par - eftersom att jag inte brydde mig vilken färg det var på dom just nu.
- Papà ! Jag sticker till Ryan ! Skrek jag till pappa och hoppades att han skulle höra eftesom att han satt i vardagsrummet med Antonio.
- Såhär sent ? Hörde jag honom skrika tillbaka medans jag kämpade med att knyta mina skor.
- Klockan är bara 8 papà, och dessutom är det fredag ! Skrek jag - inte lika högt eftersom att jag visste att han hörde mig - och tog på min min svarta skinnjacka när jag äntligen hade lyckats knyta mina skor.
- Lucia, jag gillar inte att du är så mycket med dom pojk..
- Papà, vi är bara vänner ! Du behöver inte oroa dig, avbröt jag honom surt och öppnade dörren försiktigt.
- Hm.. jaja, ha så kul, muttrade han högt. Han brukade alltid bli lite sur när jag avbröt honom, och han gillade verkligen inte att jag var så mycket med Ryan och Chaz. Han trodde alltid att jag var mer än vänner med någon av dom och det gillade han inte. Och han var alltid så sträng när det kom till killar och dejting, men ändå så gillade han Ryan och Chaz.. bara inte när jag var hemma hos dom eller ensam med dom.
Jag öppnade dörren helt och kände att den sköna, ljumna sommar luften som hade varit tidigare idag nu hade blivit kyligare och jag huttrade till lite. Den kalla vinden blåste mot min bara ben och jag började gå snabbare, tur att det inte var så långt till Ryan. Efter ungefär två minuter kunde jag se hur fönsterna lös i det välbekanta huset. Mina fotsteg blev snabbare och jag gick uppför Ryans uppfart. Det stod inga bilar parkerade på uppfarten så jag misstänkte att det bara var Ryan och Chaz hemma. Jag fortsatte upp till Ryans hus och öppnade dörren utan att knacka eller plinga på och skulle precis skika ett "Hej" när jag hörde två välbekanta röster från Ryans kök prata med någon.
Justin's Perspektiv:
Jag hade precis slutat en av mina konserter här i Milano, Italien och satt nu i min säng, på min Tour buss och pratade med Ryan och Chaz över skype.
- Hur går det med din Tour då ? Sa Ryan. Ryan och Chaz stod i Ryans kök, jag kände igen taperna.
- Det går bra, lite jobbigt ibland kanske men det flyter på, sa jag och log lite. Båda två bara nickade lite kort och sedan fick Chaz ett litet flin på läpparna.
- Hur går det med tjejerna då ? Sa Chaz och hans flin blev bredare. Ryan gav ifrån sig ett litet skratt och såg sedan på Chaz med en blick som jag inte kunde tyda, men Chaz började bara flina mer. Jag började skratta och tänkte ut mitt svar, jag hade ju inte något pågång med en tjej.
- Jag har inget pågång med någon just nu, svarade jag enkelt och ryckte på axlarna lite.
- Inte något med Jessica Jarell då ? Sa Ryan och skrattade lite. Jessica Jarell var med på min tour och sjöng "Overboard" med mig. Egentligen skulle det vara Jasmine Villegas men hon hade andra saker pågång.
- Haha, nej, sa jag och kliade mig lite i nacken.
- Vad bra, för att vi har kanske någon åt dig ! Du har varit ensam alldeles för länge Justin, detta är för ditt eget bästa, sa Chaz som brukade bli lite dramatisk ibland. Jag höjde ett av mina ögonbryn och såg frågandes på honom.
- Vad menar du med "Vi kanske har någon åt dig" ? Sa jag, även om jag visste vad han menade men det lät så konstigt.
- Jo, det är en tjej i vår skola. Brunt hår, bruna ögon, väldigt vacker, har nästan allt du söker hos en flickvän, sa Chaz med en sådan teatrisk röst. Jag skrattade lite åt honom men blev sedan allvarlig.
- Bara för att hon har nästan allt som jag söker hos en flickvän betyder inte det att jag kommer gilla henne, sa jag och Chaz såg ner i bordet som Ryans laptop stod på.
- Nej, det har du rätt i. Men du måste träffa henne ! Vi, om någon, borde veta vilken typ av flickvän du söker, sa Ryan och såg på mig "genom" webbacameran med ett litet överlägset flin.
- Ja, instämde Chaz och lyfte sitt huvud igen.
- Och ett litet sammanträffande, hennes pappa är från Italien. Hon pratar flytande italienska och både hennes pappa och hon gör as grym pizza ! Sa Chaz med betoning på "as grym". Ryan nickade instämande och jag log lite för mig själv.
- Ni och er pizza, sa jag. Men jag borde egentligen inte säga något, jag älskar också pizza !
- Det säger hon också ! Sa Ryan och Chaz nickade.
- Vad heter hon då ? Sa jag och blev genast nyfiken.
- Intresserad, huh ? Sa Chaz, höjde ena ögonbryet och flinade.
Lucy's Perspektiv:
Jag hade först stått kvar i hallen men jag blir så lätt nyfiken så jag gick bort till väggen precis bredvid köket och lutade mig mot väggen. Jag hörde hur de pratade med någon - vars röst jag nte kände igen - på Skype tror jag och inte förens de började prata om någon Tour förstod jag att det var Justin de pratade med. De fortsatte prata Justin och de började prata om hur "perfekt" jag skulle vara för honom.
- Vad heter hon då ? Hörde jag Justin säga.
- Intesserad, huh ? Sa Chaz. Jag ville komma fram ur mitt gömställe men jag ville endå höra vad dom sa om mig.
- Lucy Rossi. Eller hon kallas Lucy, hon heter egentligen Lucia, sa Chaz.
- Och hon har typ jätte många mellannamn ! Fortsatte Chaz och jag skrattde tyst för mig själv, så många mellannamn hade jag inte.
- Det är faktiskt inte så många, de är bara fem, sa Ryan och jag hörde Justin skratta, det var ett gulligt skratt.
- Bara fem ? Hörde jag Justin säga med betoning på "bara".
- Brukar ni prata med henne ? Sa Justin och jag kunde höra på hans röst att han var nyfiken.
- Jo asså.. Hon är typ vår.. bästavän kan man säga.. heh, sa Chaz långsamt och försiktigt.
- Men vi har ju såklart inte glömt bort dig, det skulle vi aldrig göra ! Tillad Ryan snabbt.
- Nej, aldrig ! Instämde Chaz. Jag såg på klockan som hände i Ryans hall och såg att dom hade pratat i tio minuter, om det var något viktigt jag kom hit för kanske det skulle vara hög tid att "visa" mig nu. Men jag kunde ju inte bara komma fram bakifrån väggen och sedan in i köket, då är det ju uppenbart att jag har lyssnat. Jag stod kvar i någon minut och föröskte komma på vad jag skulle göra och sedan gick jag bort mot hallen igen, öppnade ytterdörren och smällde igen den.
- Hej ! Skrek jag ifrån hallen.
- Ehm, hej ! Skrek Ryan och Chaz samtidigt och jag kunde höra en liten gnutta panik i deras röster.
- Ehh, Justin vi måste gå.. hejdå, sa Ryan lite tystare.
- Ja, hejdå, vi saknar dig bro, sa Chaz, lika tyst som Ryan, och jag kunde höra ett svagt hejdå från Justin och sedan hur laptopen smälldes igen.
___________________________________________________________________________________________
Tredje kapitlet ! Det kanske kommer ett lite kortare kapitel ikväll, det är inte säkert men kanske :)
Kommentera.. :)
Jag gick in på facebook och direkt kom Ryan upp på chatten.
"Varför svarar du inte i din mobil ?" Skrev han. Jag tog upp min mobil ur min byxficka och såg att jag hade 6 missade samtal. 3 från Ryan och 3 från Chaz.
"Heh, har inte hört min mobil ;p" Skrev jag tillbaka.
"Ring mig, jag och Chaz har ett stort problem :s"
--
"Vad för problem ? ;o" Skrev jag oroligt tillbaka och min blick var fastklistrad vid dataskärmen.
"Kom bara till mig, det är viktigt" Det hade tagit ett tag innan han svarade. Jag skrev bara "okej" tillbaka och började gå med snabba steg ut ur mitt rum, jag brydde mig inte ens om att stänga ner facebook eller datan. När jag var påväg ner för trappan såg jag att Luca var påväg upp.
Perfekt, nu kommer han fråga ut mig !
Jag började småspringa ner för trappan, vad som helst för att undvika att bli utfrågad... men såklart funkade inte det.
- Hey, vart ska du ? Frågade Luca när vi hade lyckats mötas i trappan och stod bredvid varandra.
- Ut, sa jag undvikande och skulle precis fortsätta ner när han tog tag i min högra arm. Luca och Antonio har alltid varit så beskyddande över mig.
- Ut var ? Sa han med ett knappt synbart flin på läpparna. Jag tog mig ur hans grepp om min arm och började gå sakta ner för trappan.
- Till Ryan, sa jag och Luca följde mig med blicken när jag tog de sista stegen ner för trappan. Luca sa inget mer utan fortsatte bara upp för trappan och gick sedan in till sitt rum som var mittemot mitt.
Jag gick ut till hallen och tog bara ett par av mina converse - jag hade minst fem par - eftersom att jag inte brydde mig vilken färg det var på dom just nu.
- Papà ! Jag sticker till Ryan ! Skrek jag till pappa och hoppades att han skulle höra eftesom att han satt i vardagsrummet med Antonio.
- Såhär sent ? Hörde jag honom skrika tillbaka medans jag kämpade med att knyta mina skor.
- Klockan är bara 8 papà, och dessutom är det fredag ! Skrek jag - inte lika högt eftersom att jag visste att han hörde mig - och tog på min min svarta skinnjacka när jag äntligen hade lyckats knyta mina skor.
- Lucia, jag gillar inte att du är så mycket med dom pojk..
- Papà, vi är bara vänner ! Du behöver inte oroa dig, avbröt jag honom surt och öppnade dörren försiktigt.
- Hm.. jaja, ha så kul, muttrade han högt. Han brukade alltid bli lite sur när jag avbröt honom, och han gillade verkligen inte att jag var så mycket med Ryan och Chaz. Han trodde alltid att jag var mer än vänner med någon av dom och det gillade han inte. Och han var alltid så sträng när det kom till killar och dejting, men ändå så gillade han Ryan och Chaz.. bara inte när jag var hemma hos dom eller ensam med dom.
Jag öppnade dörren helt och kände att den sköna, ljumna sommar luften som hade varit tidigare idag nu hade blivit kyligare och jag huttrade till lite. Den kalla vinden blåste mot min bara ben och jag började gå snabbare, tur att det inte var så långt till Ryan. Efter ungefär två minuter kunde jag se hur fönsterna lös i det välbekanta huset. Mina fotsteg blev snabbare och jag gick uppför Ryans uppfart. Det stod inga bilar parkerade på uppfarten så jag misstänkte att det bara var Ryan och Chaz hemma. Jag fortsatte upp till Ryans hus och öppnade dörren utan att knacka eller plinga på och skulle precis skika ett "Hej" när jag hörde två välbekanta röster från Ryans kök prata med någon.
Justin's Perspektiv:
Jag hade precis slutat en av mina konserter här i Milano, Italien och satt nu i min säng, på min Tour buss och pratade med Ryan och Chaz över skype.
- Hur går det med din Tour då ? Sa Ryan. Ryan och Chaz stod i Ryans kök, jag kände igen taperna.
- Det går bra, lite jobbigt ibland kanske men det flyter på, sa jag och log lite. Båda två bara nickade lite kort och sedan fick Chaz ett litet flin på läpparna.
- Hur går det med tjejerna då ? Sa Chaz och hans flin blev bredare. Ryan gav ifrån sig ett litet skratt och såg sedan på Chaz med en blick som jag inte kunde tyda, men Chaz började bara flina mer. Jag började skratta och tänkte ut mitt svar, jag hade ju inte något pågång med en tjej.
- Jag har inget pågång med någon just nu, svarade jag enkelt och ryckte på axlarna lite.
- Inte något med Jessica Jarell då ? Sa Ryan och skrattade lite. Jessica Jarell var med på min tour och sjöng "Overboard" med mig. Egentligen skulle det vara Jasmine Villegas men hon hade andra saker pågång.
- Haha, nej, sa jag och kliade mig lite i nacken.
- Vad bra, för att vi har kanske någon åt dig ! Du har varit ensam alldeles för länge Justin, detta är för ditt eget bästa, sa Chaz som brukade bli lite dramatisk ibland. Jag höjde ett av mina ögonbryn och såg frågandes på honom.
- Vad menar du med "Vi kanske har någon åt dig" ? Sa jag, även om jag visste vad han menade men det lät så konstigt.
- Jo, det är en tjej i vår skola. Brunt hår, bruna ögon, väldigt vacker, har nästan allt du söker hos en flickvän, sa Chaz med en sådan teatrisk röst. Jag skrattade lite åt honom men blev sedan allvarlig.
- Bara för att hon har nästan allt som jag söker hos en flickvän betyder inte det att jag kommer gilla henne, sa jag och Chaz såg ner i bordet som Ryans laptop stod på.
- Nej, det har du rätt i. Men du måste träffa henne ! Vi, om någon, borde veta vilken typ av flickvän du söker, sa Ryan och såg på mig "genom" webbacameran med ett litet överlägset flin.
- Ja, instämde Chaz och lyfte sitt huvud igen.
- Och ett litet sammanträffande, hennes pappa är från Italien. Hon pratar flytande italienska och både hennes pappa och hon gör as grym pizza ! Sa Chaz med betoning på "as grym". Ryan nickade instämande och jag log lite för mig själv.
- Ni och er pizza, sa jag. Men jag borde egentligen inte säga något, jag älskar också pizza !
- Det säger hon också ! Sa Ryan och Chaz nickade.
- Vad heter hon då ? Sa jag och blev genast nyfiken.
- Intresserad, huh ? Sa Chaz, höjde ena ögonbryet och flinade.
Lucy's Perspektiv:
Jag hade först stått kvar i hallen men jag blir så lätt nyfiken så jag gick bort till väggen precis bredvid köket och lutade mig mot väggen. Jag hörde hur de pratade med någon - vars röst jag nte kände igen - på Skype tror jag och inte förens de började prata om någon Tour förstod jag att det var Justin de pratade med. De fortsatte prata Justin och de började prata om hur "perfekt" jag skulle vara för honom.
- Vad heter hon då ? Hörde jag Justin säga.
- Intesserad, huh ? Sa Chaz. Jag ville komma fram ur mitt gömställe men jag ville endå höra vad dom sa om mig.
- Lucy Rossi. Eller hon kallas Lucy, hon heter egentligen Lucia, sa Chaz.
- Och hon har typ jätte många mellannamn ! Fortsatte Chaz och jag skrattde tyst för mig själv, så många mellannamn hade jag inte.
- Det är faktiskt inte så många, de är bara fem, sa Ryan och jag hörde Justin skratta, det var ett gulligt skratt.
- Bara fem ? Hörde jag Justin säga med betoning på "bara".
- Brukar ni prata med henne ? Sa Justin och jag kunde höra på hans röst att han var nyfiken.
- Jo asså.. Hon är typ vår.. bästavän kan man säga.. heh, sa Chaz långsamt och försiktigt.
- Men vi har ju såklart inte glömt bort dig, det skulle vi aldrig göra ! Tillad Ryan snabbt.
- Nej, aldrig ! Instämde Chaz. Jag såg på klockan som hände i Ryans hall och såg att dom hade pratat i tio minuter, om det var något viktigt jag kom hit för kanske det skulle vara hög tid att "visa" mig nu. Men jag kunde ju inte bara komma fram bakifrån väggen och sedan in i köket, då är det ju uppenbart att jag har lyssnat. Jag stod kvar i någon minut och föröskte komma på vad jag skulle göra och sedan gick jag bort mot hallen igen, öppnade ytterdörren och smällde igen den.
- Hej ! Skrek jag ifrån hallen.
- Ehm, hej ! Skrek Ryan och Chaz samtidigt och jag kunde höra en liten gnutta panik i deras röster.
- Ehh, Justin vi måste gå.. hejdå, sa Ryan lite tystare.
- Ja, hejdå, vi saknar dig bro, sa Chaz, lika tyst som Ryan, och jag kunde höra ett svagt hejdå från Justin och sedan hur laptopen smälldes igen.
___________________________________________________________________________________________
Tredje kapitlet ! Det kanske kommer ett lite kortare kapitel ikväll, det är inte säkert men kanske :)
Kommentera.. :)
