"Vart ska vi nu ?" Skrattade jag medans jag följde efter Justin intill en skog som inte låg långt ifrån standen.

"Är det nu som jag upptäcker att du inte är "the good guy" och tar mig till skogen för att döda mig eller ?" 

Justin vände sig om mot mig och gav mig ett lurigt leende.

"Vem vet" Sa han och fortsatte sedan att gå längre in i skogen. 

 

Efter att vi gått i nästan tio minuter stannade Justin framför ett tjockt, högt träd.

"Vad gör vi här ?" Frågade jag utan att bry mig om omgivningen.

När Justin inte svarade tittade jag upp från marken och såg Justin vid det stora trädet. Nedför sidan på trädet hängde en lång repstege som fortsattre upp mot en gammal, söndring träkoja som satt upp i trädet.

"Kommer du ?" Ropade Justin som plötsligt var halv vägs uppför stegen. Jag suckade för mig själv och försökte hålla balansen medans jag vinglade bort mot trädet i Caitlin's klackaskor.

Movilligt tog jag av mig skorna och stod med nakna fötter på den löviga marken och kastade upp skorna så försiktigt jag kunde upp mot träkojan.

 

När jag var på tredje steget kände jag hur min rädsla för höjder tog över. Justin's lilla bungy jump äventyr hade nog inte gjort någon skillnad. Men jag tvingade mig själv att fortsätta, jag ville inte verka ynklig eller svag inför Justin.

När jag var högst upp gjorde jag misstaget att titta ner. Jag var säkert tre meter ovanför marken - det lät säkert inte så mycket men det var extremt läskigt för mig. Paniken spreds i min kropp och trevade med händerna på träkojans "golv" för att få ett grepp så jag kunde ta mig upp.

Plötsligt kände jag någon - Justin måste det ju varit - ta min hand och hjälpte mig upp på fötter.

"Förlåt, jag hade totalt glömt bort din höjdrädsla" Sa Justin skamset och bet sig i läppen. Herregud, sluta - tänkte jag. När han bet sig i läppen så där och när man såg hans hasselnötsbruna ögon, poppade en massa ord upp i mitt huvud som jag inte ens skulle nämna.

"Det är okej" Svarade jag kort - fortfarande lite "hypnotiserad" av honom - och log svagt.

Justin släppte min hand och ställde sig i mitten av den lilla, risiga träkojan.

"Detta var min, Ryan's och Chaz's - mest min - träkoja när vi var små. Morfar hade byggt den åt mig så jag brukade ta med mig Ryan och Chaz hit" Började han berätta och satte sig sedan ner på en av de små stolarna runt ett litet bord som fanns här.

"Vi lekte alltid här när vi var små men sedan glömde vi bort detta stället efter att Chaz trillat ner härifrån, så vi gick aldrig hit här igen" Fortsatte han sedan och tittade på väggen som var framför honom medans han pratade. Det var mer som om att han berättade detta för sig själv än mig.

"Kanske därför Chaz är som han är nu ?" Sa jag skämtsamt för att lätta upp den plötsligt spända stämningen.

Justin skrattade lätt och det verkade som om han var "tillbaka".

"Jo, kanske det" Skrattade han och ställde sig upp igen.

Justin begravde händerna i sina jeansfickor och tittade på mig. Det såg ut som om att han tänkte, och det gjorde mig inte obekväm när han tittade på mig sådär. Ibland önskar jag att jag var tankeläsare, allt skulle vara så mycket enklare då.

Efter att bara ha tittat på mig i nästan en minut utan att säga något, slicka han sig om läpparna och öppnade munnen.

           

 

"Du vet väl att vi har känt varandra i nästan två veckor ?" Sa han och rörde inte en min, utan stod bara som han gjort innan.

"Aha ! så nu är det då jag upptäcker att du ska döda mig ?!" Flämtade jag dramatiskt och spärrade upp ögonen.

Justin märkte att jag skojade så brast ut i skratt.

"Nej, jag kommer inte att döda dig" Sa han och flinade. 

 

Mitt skratt avbröts av att jag huttrade pågrund av en kall vind som blåste förbi. Jag hade inte insett hur kallt det hade blivit. Typsikt mig som hade glömt jackan i Justin's bil. 

Justin märkte det så han drog av sig sin svara jacka - så han hade bara en T-shirt på sig - och la den om mina axlar, trots mina protester om att jag klarade mig - även om jag frös tårna av mig.

"Tack" Sa jag och log svagt. Justin stod bara några decimeter ifrån mig och hans varma andetag träffade mig i ansiktet.

"Du är den första tjejen jag har tagit upp här" Sa Justin lågt efter en stund och tittade intensivt in i mina ögon.

"Vilken ära då" Skrattade jag lätt och blev tagen av hur Justin tittade på mig. Jag hade en känsla av att något skulle hända. Både något bra och dåligt.

Jag tittade tillbaka upp på Justin och jag kände ett pirr inom mig som kändes bra, men ockå dåligt.

Jag var helt omedveten om vad som var påväg att hända förens Justin's ansikte närmade sig mitt och hans ögon slöts.

En känsla av längtan och oro uppkom i min mage och jag stod som förlamad när Justin's ansikte bara kom närmre och närmre. En del av mig ville kyssa honom, men en annan del inte. Det kändes rätt men ändå så fel.

 

"Öh, ehm förlåt Justin, men eh... Jag kan inte" Mumlade jag och backade ett steg bort från Justin och tittade generat och skamset ner i golvet. Jag ville inte se hans ansiktsuttryck när han märkte att jag hade dragit mig undan.

"Nej, uhm, det är mitt fel. Jag skulle aldrig pressa dig att göra något du inte vill" Sa han och lågt och väldigt osäkert.

Jag sneglade mot honom och såg när han drog handen genom sitt och tittade generat ner i marken.

 

 

"Det är inte ditt fel, det är bara det att jag vill att min första kyss ska bli med någon speciell och någon jag gill-" Jag avbröt mig själv när jag insåg vad jag det var jag sa och när jag såg det förkrossade ansiktsuttrycket på Justin's ansikte som han försökte dölja.

"Speciell, någon du gillar, huh ?" Muttrade han lågt och tittade ner i marken. Den där panikslagna känslan som jag alltid fick när jag började babbla fyllde min kropp och jag visste inte vad jag skulle göra.

"Justin, asså jag menade inte så, ehm jag menade.. uhm.." Ännu en gång av bröt jag mig själv för att jag visste inte vad jag skulle säga. Jag visste fortfarande inte hur jag kände för Justin och just nu var jag väldigt förvirrad.

Jag klarade inte av att vara här mer, så mycket visste jag i alla fall.

"Förlåt Justin men jag klarar bara inte av det här" Sa jag panikslaget, drog av mig Justin's jacka och slängde den mot honom för att sedan ta skorna och klättra ner för stegen.

 

Innan jag sprang ut ur den mörka skogen ensam, vände jag mig snabbt om och såg Justin så framför steg. Han såg förkrossad ut. Vad hade jag gjort ?

Trots skuldkänslorna sprang jag ut ur skogen och jag var på gränsen till att börja gråta.

Nej, vad hade jag gjort ?! Hur kunde jag säga så till Justin ?

Såklart jag gillade honom ! Jag var kanske till och med kär i honom.

Men nu hade jag sumpat det... Han skulle aldrig förlåta mig för att jag nästan rent ut sagt sa att han inte betydde något för mig, vilket han gjorde.

__________________________________________________________________________________________

 

Wow... Det där förväntade ni inte er, va ? Men i alla fall, jag vill gärna veta vad ni tycker och om ni har ideer, skriv en kommentar så får jag veta :)

 

Btw, nästa kapitel kommer inte förens söndag eller måndag :/