Part 14: Time for revenge

Last Chapter:
 
"Du, jag är ledsen för det om din mamma och för att jag har varit så kylig mot dig i kväll" sa jag för att bryta tystnaden. Hon hade innan kollat ner i sina händer men såg nu upp på mig med tårar i hennes vackra ögon.
"Ehm, det är okej" sa hon snabbt och såg ner på sina händer igen.
"Säkert ?" Sa jag och ställde mig upp. Jag gick fram till henne och satte mig framför henne.
"Ja, helt säker" Sa hon utan att kolla upp.
"Vad sägs som att vi börjar om ?" Sa jag och log. Hon såg upp på mig igen och nickade. Jag sträckte fram min hand mot henne och hon tog tag i den.
"Jag heter Justin" Sa jag och skakade våra händer.
"Jag heter Lucy" Sa hon och log.
 
 
 
"Så, vad ska du göra medans Chaz och Ryan är på den där klassresan ?" Frågade jag Lucy när jag följde henne hem. Det hade blivit mörkt och det hade börjat blåsa kallt.
"Jag vet inte. Jag har inte pratat med läraren som håller i det heller" Sa hon och suckade. Sedan blev det tyst. Det blev alltid så tyst mellan oss.
"Vi två kanske kanske kan umgås" Sa jag försiktigt. Hon vände huvudet mot mig, och om jag inte såg fel så kunde man se panik i hennes ögon. Jag ville inte vara för.. på. Jag visste att hon hade det svårt med främlingar så jag ville inte pressa henne.
"Jag menar eftersom att Ryan och Chaz är mina bästavänner och dina också, så vi kanske kan..."
"Jag fattar" Avbröt hon mig och skrattade. Hennes skratt var så gulligt.
"Varför skrattar du ?" Sa jag och hon skakade bara på huvudet.
"Nej, inget" Sa hon och slutade skratta. Vi fortsatte gå ett litet tag och sedan kunde jag se mormor och morfars hus.
"Jag bor här" Sa jag och stannade några meter från huset.
"Okej, jag bor vid nästa kvarter" Hon hade stannat bredvid mig och såg sig omkring.
"Så, jag kanske ska gå hem nu" Sa hon och började gå baklänges. Hon vinkade mot mig, vände sig om och gick.
 
Lucy's Perspektiv:
 
När jag stängde ytterdörren bakom mig med en smäll kom Pappa genast utspringandes i hallen.
"Vart har du varit ?" Sa han snabbt. Jag tog av mig min jacka och hängde den på krokarna som vi hade på vår högra vägg i hallen.
"Jag var hos Chaz, det sa jag ju" Jag gick förbi pappa och sprang upp för trappan till mitt rum.
När jag hade stängt dörren och var säker på att ingen kunde höra, började jag gråta.
Alla tårar som jag inte kunde låta rinna innan när jag var med Chaz, Ryan och Justin, strömmade ner längs mina kinder. Alla känslor som jag hade stängt inom mig i alla dessa år, kom ut. Jag var arg, ledsen, besviken, sur, alla känslor man kunde tänka sig men framför allt var jag förstörd. Jag hade aldrig berättat för någon mer än Chaz, Ryan - och Justin, om han lyssnade - om det som min mamma gjorde mot mig. Inte ens Pappa, Luca eller Antonio.
-
Jag vaknade nästa morgon i sängen med kläderna jag hade haft på mig igår. Min hals värkte och var torr. Jag tog upp min mobil som hade hamnat på golvet av någon anledning. Klockan var 05.46, skolan började om tre timmar och en kvart.
Jag klev upp från sängen och fram till speglen. När jag såg mig själv i spegel blev jag nästan rädd.
Mitt hår såg boksavligen ut som ett fågelbo, mina ögon var fortfarande rödgråtna från i går och jag hade mascara precis under ögonen.
Jag orkade inte gå och lägga mig igen så jag torkade bort sminket under ögonen och gick ner för att fixa frukost till hela familjen, något jag bara gjorde när jag kände mig lite nere.
Jag gjorde pannkakor, gräddade våfflor, stekte bacon och ägg - vi brukade inte äta så här mycket mat men eftersom att jag inte hade något att göra så fick det bli så. Jag dukade upp allt på bordet och dukade fram tallrikar och sådant. Ca 10 minuter senare kom Pappa in i köket.
"God morgon gumman, vad det luktar gott !" Sa pappa när han kom in i köket. Han hade på sig sina typiska mörkblå pyjamas byxor med vita ränder och en vit t-shirt. Han satte sig på sin vanliga plats vid matbordet - längst ut till vänster på hägra sidan - och la genast upp en massa saker på sin tallrik.
"God morgon" Sa jag tillbaka.
"Vad gör du uppe så tidigt ?" Sa Pappa med munnen full av mat. Mina bröder var precis som min Pappa, åt som grisar - förutom vid speciella middagar -, dömde aldrig någon de inte kände, gjorde vad som helst för att imponera på tjejer - fast pappa gjorde inte det lägre - och alla tre älskade att spela Need For Speed.
"Föresten, eftersom att du är uppe så tidigt skulle du ha lust att väcka dina bröder ?" Jag kunde se att Pappa flinade mot mig när jag precis hade satt mig på stolen framför honom för att äta.
"Hur elak får jag vara ?" Sa jag och lutade mig fram på bordet - så som dom alltid gjorde i filmer - och flinade för mig själv.
"Hur elak du vill" Sa han och tryckte in ett ägg i munnen. Jag nickade snabbt, reste mig från stolen och sprang till trappan.
Dags för hämnd...
_____________________________________________________________________________
Kort kapitel men jag har haft ganska mycket att göra, och vi har sommarlov !
 
Kommentera :)

Postat av: Emelie

Jätte bra! <3

2012-07-07 @ 17:07:42
URL: http://bieberrstorys.blogg.se
Postat av: Emelie

Sjukt bra! <3

2012-07-07 @ 18:07:28
URL: http://bieberrstorys.blogg.se
Postat av: Alexandra

Började läsa denna novellen idag och den är skit bra! :D MERA!

2012-07-11 @ 00:32:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback