Part 39: A Month Later - Part 2.
LAST CHAPTER:
"Jo, ehm... Jag typ.." Stammandes försökte jag få fram något men det kom aldrig fram. Varför skulle detta vara så svårt ?!
"Lucy, kan du inte bara komma till saken ?!" Utbrast Ryan så snällt han kunde men man märkte att han blev lite irriterad. Ryan och Chaz stod med armarna i kors framför mig och gav mig otåliga blickar. Okej, jag var tvungen att säga det nu. Hur svårt kunde det vara egentligen ? Jag drog in ett djup andetag och spelade upp orden jag skulle säga i huvudet.
"Okej, jag gillar Justin mer än en vän. Jag gillar honom väldigt, väldigt mycket" Jag andades ut och väntade på Ryan's och Chaz reaktioner.
Det kändes skönt att äntligen ha sagt det högt. För att jag gillade verkligen Justin, jag hade aldrig känt så för någon i hela mitt liv innan.
Jag suckade irriterat och stängde ute Usher's och Scooter's röster. Utmattat la jag mitt huvud på armstödet till soffan och började tänka på den person jag inte hade kunnat få ut ur mitt huvud på nästan en månad. Lucy.
Jag kunde fortfarande höra mitt Crews röster diskutera om något, men jag hade bara Lucy på hvuvdet.
I en hel månade hade Ryan och Chaz försökt få mig på bättre humör men det hade inte gått så bra. Alla saker vi gjorde hade slutat med att jag irriterat gav upp och gick ensam ner mot stranden. Trots att de hade hänt så många gånger, försökte de alltid igen. Man kunde alltid lita på dom.
Jag morrade ett "Låt mig vara" när Scooter ruskade till mig och sa åt mig att vakna. Jag ville inte vakna. Jag ville inte ens vara här och diskutera fortsättningen på min Tour, inte just ni i alla fall. Just nu ville jag bara gå upp på mitt rum och ligga där helt ensam, och bara glömma allt som hade med Lucy att göra.
"Justin, allvarligt nu, sätt dig upp och delta i diskussionen !" Väste Scooter irriterat. Motvilligt satte jag mig upp och tittade sammanbitet ner i marken. Jag kände hur alla blickar var på mig, därför ville jag inte titta upp.
"Vad är det med dig idag Justin ?" Frågade Usher mjukt men man kunde höra en underton av irritation.
"Inget, bara en dålig dag" Svarade jag med blicken fortfarande nere i golvet.
I ögonvrån kunde jag se min mammas oroliga blick bränna på mig, hon visste att det inte bara var en dålig dag. Jag hade inte berättat någonting om det som hände med Lucy men hon hade säkert sina misstankar.
"Okej, då fortsätter vi då" Muttrade Scooter och gav mig en blick som jag inte kunde tyda.
Plötslig flög ytterdörren upp och Ryan och Chaz kom inspringande in till vardagsrummet.
"Justin, Lucy gillar dig me-" Chaz avbröt sig själv när han såg att det inte bara var jag som var här. De hade nog trott det eftersom att allas bilar förutom min var "gömda", och morfars var på lagning.
Ryan slog till Chaz lite lätt på armen och gav honom en "Seriöst ?!" - blick.
Genernat fortsatte jag titta ner i golvet och att spela ignornant. Varför Chaz, varför var du tvungen att storma in och skrika ut orden direkt ?!
"Vad är det som händer här nu ?" Scooters röst var inte irriterad längre, den var nyfiken - på ett strängt vis.
"Inget" mumlade jag och höjde på huvudet för att ge Chaz och Ryan en menade blick.
"Nej du, inget kan det inte vara. Berätta nu" Sa Scooter strängt men samtidigt nyfiket.
Jag suckade högt för mig själv eftersom att jag visste att jag inte hade något val nu. De skulle aldrig sluta tjata om det.
INNAN RYAN OCH CHAZ KOM INSTORMANDES HOS JUSTIN:
"Men om du gillar Justin, varför sprang du då iväg när han.. jo du vet" Frågade Ryan, fortfarande med armarna i kors och en otålig blick. Ännu en gång blev jag stum och tittade ner i golvet. Hur skulle jag nu förklara detta då ? Jag visste knappt själv varför jag sprang iväg.
"Um.. Jag vet inte ! En del av mig ville kyssa honom medans en annan inte ville och jag blev bara så förvirrad för att jag visste inte om jag gillade honom eller inte. Och nu... jag bara... Nej, herregud vad har jag gjort ?!" Utbrast jag förvirrat och gled ner längs min dörr tills jag satt på golvet och höll mina händer på huvudet medans jag försökte att andas. Jag var så förvirrad, allt jag ville var bara att bli sams med Justin. Jag ville att han skulle vara här, han gjorde allt så mycket bättre.
"Ta det lugnt Lucy, andas" Sa Chaz lugnande och satte sig på huk framför mig. Ryan satte sig bredvid mig mot dörren och la en hand på min axel.
"Är han arg på mig ?" Frågade jag efter en stunds tystnad. Jag hade lugnat ner mig och kunde äntligen andas normalt. Min blick var fäst på golvet, jag vågade inte titta upp. Jag ville inte möta deras blickar.
"Nej, han är nog mest sårad, men man kan ju inte direkt säga att han mår bra" Mumlade Ryan.
Sårad ? Jag hade hellre velat att han skulle vara arg på mig än sårad. Jag hade sårat hon, det var mitt fel att han mådde dåligt. Andnöden och huvudvärken kom tillbaka igen.
"Lucy, Lucy, Lucy ta det lugnt !" Sa Ryan och tog tag i mina händer som jag placerat på huvudet. Han tvingade mig att titta på honom och sa sedan med lugn röst.
"Du kan ju prata med honom, berätta det du har sagt till oss ?" Det lät som en bra ide men jag varken vågade eller kunde.
"Jag kan inte" Mumlade jag och min blick föll ner mot golvet igen.
"Kom igen, det är väl inte så svårt ? Vi kan vara med dig så-"
"Nej, jag hinner inte" Avbröt jag Chaz och ställde mig frustrerat upp. Plötslig kändes det som att jag var instäng och som att jag inte kunde andas.
"Vadå "hinner inte", huh ?" Frågade Ryan och ställde sig framför mig med armarna i kors. Jag hade satt mig på sängen och drog mitt täcke om mig.
"För att jag åker till Texas ikväll" Svarade jag lågt och fortsatte att stirra ner i marken.
"Och jag stannar där i två veckor" Fortsatte jag sedan. Jag hade tänkt berätta det för någon vecka sedan men jag hade knappt vågat ta kontakt med någon va dom.
"Varför har du inte sagt något innan ?" Utbrast Ryan och slog ut med armarna.
"Ja och skulle inte vi få följa med ?!" Sa Chaz förtvivlat. Både jag och Ryan gav Chaz en konstig blick och då fick jag en brilliant ide. Exalterat stutsade jag upp från sängen och började babbla på min ide.
Efter att jag hade berättat allt det som hade hänt inför mitt Crew hade jag snabbt som vinden dragit med mig Chaz och Ryan upp till mitt rum.
"Vad var det där Chaz ?" Röt jag så fort jag hade stängt dörren. Oskyldigt tittade Chaz på mig och höll händerna över huvudet som de alltid gjorde när en polis sa "upp med händerna".
"Jag hade faktiskt ingen aning om att hela ditt crew var här !" Utbrast han. Han hade faktiskt rätt, han kunde ju inte veta det.
"Okej, okej. Men vad var det ni skulle säga nu då ?" Jag försökte låta oberörd men jag tror att Ryan och Chaz kunde se på mig att jag var nyfiken.
"Imorse fick jag ett sms av Lucy som sa att vi skulle komma hem till henne och då berättade hon att hon gillar dig, mer än en vän." Sa Chaz flinandes.
"Och att när hon sprang iväg så var hon extremt förvirrad, hon ville kyssa dig men ändå inte, och hon ville aldrig såra dig" Fortsatte Ryan men han var seriösare än Chaz.
Så hon gillade mig faktiskt... som mer än en vän ? Jag kunde inte hindra leendet som drog i mina mungipor. Snabbt tittade jag ner i marken och försökte få bort leendet. Även om hon gillade mig var jag faktiskt lite sur på henne. Jag kunde inte förlåta henne än.
"Dude, vi kan se att du fortfarande är ledsen så packa dina värskor så drar vi någonstans" Sa Ryan och la sin arm om mina axlar.
"Vart ska vi ?" frågade jag förvirrat.
"Det får du se" Skrattade Chaz med ett hemlighetsfullt leende på läpparna.
__________________________________________________________________________________________
Vad är det som händer nu...? Iaf, jag ska början på Part 40 direkt, så slipper ni vänta ^^
KOMMENTERA FÖR MERA !
Postat av: Alexandra
Jätte bra Kapitel!! MERA! :D
Postat av: Linn
Fett bra!!!
Postat av: malin :-D
SÅ SJUKKKKT BRA!!! MEEEERRRAAA!!!!;-D
Trackback
