Part 41: Prove It.

LAST CHAPTER:
 
"Nämen vänta, du är ju Justin Bieber !" Skrockade den gamle mannen och ruskade om mig.
"Dig har jag hört talas om, mina små barnbarn pratar om dig hela tiden !" Sa han och pekade på mig. Herregud, vad var det för fel på denna gamlingen ?
"Ta det lugnt morfar, du skrämmer killen !" Skrattade en välbekant röst. Antonio, Lucy's bror, uppenbarade sig på andra sidan av bilen och gav mig ett osäkert leende. Han märket nog hur förvirrad jag var.
"Du, jag har ingen aning om vad Lucy har i kikarn och jag har ingen aning om vad som har hänt" Började Antonio och skulle nog fortsätta men avstod nog när han såg att jag blängde mot Ryan och Chaz som log osäkert mot mig. Var Lucy också här ? 
 
-

Hur kunde jag vara så osmart och inte fatta att Lucy också var här. Hon kom ju från Texas ! Jag suckade för mig själv och fortsatte att lyssna på Antonio.
"Så, som jag har fattat det så gillade du Lucy, gick på dansen med henne sedan försökte du kyssa henne och då sa hon att hon inte gillar dig, sprang iväg, ni inte pratade inte med varandra på en månad och sedan sa hon att hon gillar dig till Ryan och Chaz ?" Sa Antonio och jag suckade. Det kändes som att jag hade hört samma förklaring minst hundra gånger innan.
Jag nickade som svar till Antonio och lutade huvudet sedan mot sätet.
"Kvinnor är svåra pojkar, bäst att ni vänjer er" Sa den gamle mannen som tydligen var Lucy's Morfar. Jag nickade för mig själv och tittade sedan på Ryan och Chaz som försökte hålla sig för att skratta. Jag fick också hålla inne mitt skratt. 
 
-
 
När jag äntligen hade vant mig vid den tråkiga öken, såg jag plötsligt två, stora vita hus med en stor gård typ hundra meter ifrån. Jag var så sjukt trött på att bara se öken och att höra Lucy's morfar sjunga med till gamla klassiker i en förfärligt rostig stämma, men jag ville endå inte träffa Lucy. Tanken av att jag var tvungen att träffa henne igen gjorde mig nästan panikslagen. Jag var inte säker på att jag skulle orkade med hennes ursäkter.
 
Jag hörde den typiska Pick-Up tutan från morfars bil och ställde mig upp. Dom var här. 
Jag sprang över gräset, in genom huset och ut till baksidan av ladan. Jag kunde inta ta framsidan för att då skulle Justin se mig. Han var säkert skit sur på mig. Och jag klarade inte av tanken att han var det.
Snabbt sprang jag uppför trappan var på ladans baksida och ledde upp till "övervåningen". Jag fumlade med låset till grinden som gick till balkongen och sprang sedan in i ladan. 
"Lucy ?!" Hörde jag Antonio ropa från nedervåningen. Flåsandes gick jag mot trappan som ledde ner men stannade högst uppe på trappan när jag såg Justin, jag hade ju inte sett honom på nästan en månad. I någon sekund mötte jag hans blick men tittade sedan ner i golvet. Jag harklade mig och rättade till mitt linne som satt helt galet efter att jag hade sprungit.
"Lucy, visa dom vart de ska sova" Sa Antonio och gick sedan ut ur ladan. Jag nickade för mig själv och gick ner för trappan. Klumpig som jag var snubblade jag ner för de sista trappstegen och hamnade rumpan på golvet. Jäkla nervositet. Man kunde se att Ryan och Chaz höll sig för skratt men Justin rörde inte en min.
"Okej, ehm ni ska sova i detta rummet" Sa jag och pekade på ett rum i slutet av ladan på vänster sida.
"Det finns bara två sängar men Chaz, du får sova på golvet eftersom att du älskade den madrassen" 
Chaz ögon blev stora som bollar och han började hoppa upp och ner som en kanin. 
"Det är en madrass Chaz" Konstaterade Ryan och kollade konstigt på Chaz. Jag skrattade lite för mig själv och öppnade sedan dörren för dom.
"Jag kommer tillbaka snart med täcke och kudde" Sa jag och gick ut ur ladan.
 
-
 
Jag stod i Mormor och Morfars sovrum och försökte samla mig medans jag drog ut tre täcken och kuddar. Justin var sur. Han hatade mig säkert. Slarvigt vek jag ihop täckena och slängde dom sedan på golvet. Vad hade jag gjort, varför tog jag hit Justin. Ville jag att han skulle lida mer än han redan gjort eller ?
Efter att jag hade stått och stirrat in i en väg i kanske fem minuter, plockade jag upp sängkläderna och gruggade mig i ögonen.
Med raska steg gick jag in i ladan och öppnade dörren till Ryan, Chaz och Justin's rum. 
När jag gick in såg jag Justin stå vid en av sängarna, utan tröja och rotade bland kläder i hans resväska.
 
 
Ett ynkligt "Oh" slapp ur mig och jag gömde mig bakom högen med sängkläder jag balanserade på.
"Det är lugnt nu" Hörde jag Justin muttra lågt. Jag sänkte mina armar och gick mot Ryan's säng. Jag satte ner sängkäderna på sängen och vände mig sedan mot Justin. Han hade en vit t-shirt, blåa shorts på sig nu och stod med ryggen mot mig.
"Justin ?" Sa jag osäkert och bet mig i läppen. Han vände sig mot mig och såg irriterat på mig. Det märktes att han inte vill prata med mig.
"Jo, ehm jag ska laga mat idag så jag undrar om... du hade lust att hjälpa mig ?" Frågade jag och gav honom ett prövande leende. Var det det bästa jag kunde komma på ? Att han skulle hjälpa mig med maten ?!
Justin satte sig på sängkanten och knöt ihop sina händer.
"Jag har ingen lust, men visst" Mumlade han och stirrade intensivt på mig. Inte ett sådant där gulligt "flörtigt" intensivt utan mer som ett läskigt "Stick härifrån" intensivt.
Jag nickade mot honom och sa att han skulle möta mig i köket kl halv 6, sedan gick jag mot mormor och morfars hur för att ta en dusch eftersom att jag bara luktade häst.
 
 
Det som hade hänt mellan mig och Justin hade nu börjat spekulera till mormor som genast blev orolig över mig. Men som tur var hade jag fått stopp på konversationen innan Mormor blev alltför seriöst.
Jag sprejade pafym på mina handleder och halsen, sedan drog jag borsten genom mitt ny fönade hår.
Jag visste inte varför jag fixade till mig så mycket, jag skulle bara laga middag med Justin. Justin som hatade mig just nu. Suckandes fluffade jag upp mitt livlösa hår och öppnade sedan toalett dörren där jag möttes av Chaz. En pust av min pafym fick Chaz att reagera.
"Du lukar gott" Sa han och kom sniffandes närmare.
"Jag luktar alltid såhär" Konsaterade jag och puttade bort Chaz från mig. Jag gick längs den långa korridoren där dörrarna till Morfars arbetsrum, toaletten och mormors och morfars sovrum låg. Efter det svängde jag in mot köket och blev nästan förvånad över att se Justin där. Jag såg i ögonvrån att Ryan och Luca tittade på mig med nyfikna blickar från vardagsrummet som låg precis intill köket. Jag gick mot spisen och började ge Justin instruktioner.
 
Efter att vi inte hade sagt något på nästan tio minuter kände jag att jag var tvungen att säga något.

"Jag är verkligen ledsen för allt det jag sa den kvällen på dansen, och jag ville aldrig såra dig" Sa jag lågt till Justin så att de andra inte skulle höra. Jag försökte hela tiden få Justin's uppmärksamhet och hoppades att han skulle förlåta mig trots min usla ursäkt. Justin ryckte bara på axlarna och återgick till att röra om i köttfärsen.            

"Justin, jag menade inget av det jag sa, jag var så sjukt förvirrad just då ! Jag menar, en del av mig ville kyssa dig men en annan inte och sedan blev allt bara så.. konstigt" Sa jag med lite högre röst nu.                        

"Jag förväntar mig inte att du ska förlåta mig direkt och det behöver du inte, men Justin jag gillar dig jätte, jätte mycket. Jag har aldrig i hela mitt liv känt såhär för någon innan !" Jag märkte inte att jag hade stannat upp i det jag gjorde och tittade på Justin.                                                                                                                      

Justin vände sig mot mig, helt uttryckslös och öppnade munnen.                                                                

"Det är problemet. Jag gillar inte dig Lucy, jag är kär i dig" Utbrast Justin tillräckligt högt för att de andra skulle höra.                                                                                                                                                          

"V-Va ?" Stammade jag och stirrade förvånat på Justin. Orden som han just hade sagt spelade upp om igen i mitt huvud och ett pirr fyllde min kropp från topp till tå.                                                                                                              

Justin tittade ner i golvet och han satte händerna i sina fickorna.                                                              

"Men, du känner väl inte likadant ?" Frågade han mig tyst.                                                                      

Ställd som jag var kunde jag inte svara eller röra mig när Justin stormade ut ur huset. När jag blev medveten av vad som hände kastade jag en snabb blick mot vardagsrummet där alla satt med nyfikna och förvånade blickar. Fan, dom hade hört allt. Jag drog in ett djup andetag innan jag sprang ut ur huset och följde sedan efter Justin som precis gått in i ladan.

 
"Justin ?!" Ropade jag när jag var inne i ladan och lutade mig mot väggen. När jag inte fick något svar från Justin gick jag med bestämda steg in mot hans sovrum och fann honom där, packandes.
"Vad gör du ?" Frågade jag oförstående med rynkade ögonbryn.
"Jag åker hem" Muttrade han och drog igen dragkedjan på hans resväska. 
Jag skulle precis fråga varför men det var ju ganska uppenbart.
"Nej, Justin snälla" Bad jag istället och suckade. Han ignorerade mig totalt och gick förbi mig vid dörröppning och fortsatte sedan mot ladans ytterdörr.
"Justin gå inte !" Ropade jag och gick efter honom. Han lyssnade fortfarande inte på mig, jag var tvungen att säga det jag försökt dölja.
"Jag är kär i dig också !" Sa jag högt och stannade nästan en meter ifrån honom. Justin stannade och vände sig sakta om mot mig.
"Jag har bara inte insett det förens nu" Mumlade jag och tittade ner i marken igen. Ur ögonvrån kunde jag se hur Justin kom närmare mig och tillslut stod han bara några centimeter ifrån mig.
"Bevisa det" Viskade han. Jag tittade upp och såg rakt in i hans ögon, men jag hade ingen aning om hur skulle bevisa det. Justin fnös och mumlade något jag inte hörde, sedan vände han sig om för att gå igen men av ren refleks tog jag tag i hans arm och vände han mot mig igen.
"Kyss mig" Sa jag bestämt och såg rakt in i hans ögon igen. Man kunde se att han blev förvånad över det jag sa.
"Va ?" Frågade han förvirrat och tvekade.
"Du vet vad jag sa" Mumlade jag och la mina armar om hans nacke.
"Kommer du låta mig kyssa dig denna gången ?" Frågade han mig retsamt och för första gången på jätte länge kunde jag se ett svagt leende på hans läppar.
"Ja" Svarade jag medans jag närmade mig Justin's ansike och slöt mina ögon. Bara några sekunder senare kände jag hans läppar tryckta mot mina, hans ena hand på min kind och hans andra på min midja som drog mig närmare honom.
 
 
_________________________________________________________________________________________
 
Förlåt om det blev lite drygt men jag skrev det ganska snabbt. Iaf, vad tyckte ni ?! Vill verkligen veta !
 
KOMMENTERA FÖR MERA ! :)
 

Postat av: Alexandra

GUUD vad bra ! :D MERRAA!

2013-01-21 @ 15:19:07
Postat av: Emelie

Jätte bra! <3

2013-01-21 @ 16:03:53
URL: http://bieberrstorys.blogg.se
Postat av: malin :-D

MERA NU !!!

2013-01-21 @ 17:54:36
Postat av: Jossi

Det var jätte bra. Men du kan ju inte bara sluta sådära. Jag vill veta mer nu ! :)

2013-01-21 @ 18:35:05
URL: http://johossi.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback