"Kom, vi gömmer oss här" Viskade jag skrattandes till Jessica som sprang efter mig. Hon nickade och följde efter mig när jag vände runt en av korridorshörnen och tryckte in mig bakom ett par stora containers. När vi båda hade satt oss på huk och sett till att Ryan och Chaz inte var efter oss så brast vi ut i andlösa skratt.

Innan så bestämmde jag och Jessica för att busa lite med Ryan och Chaz. Vi tog dom till den inhägnade bilparkeringen där tourné bussarna stod och sprutade ner dom med vatten, vilket resulterade till att de började jag oss genom hela arenan. Därför satt vi och gömde oss bakom ett par containers nu.

"Herrgud, Chaz's min var as grym! Jag hade gjort vad som helst för ett kort med hans min!" Skrattade Jessica. Jag nickade instämmande. Den var as grym. Hans haka var bokstavligen nere i golvet pågrund av förvåning och sedan så hade han blängt på oss så surt att jag inte kunde låta bli att skratta.

Den var helt enkelt obetalbar.

 

"Jag har verkligen saknat dig Justin" Sa Jessica plötsligt efter att vi hade slutat skratta och vi båda hade tystnat. Jag kände mig genast obekväm. Innan jag fick min paus från tournén så hade vi haft en liten... "flört" kan man säga. Men då hade jag ju faktiskt flörtat med allt och all så det var inget speciellt om man säger så.

"Jag har saknat dig också"

Hennes leende blev bredare och en svag röd nyans blossade upp på hennes kinder. Jag vred obekvämt på mig och lutade mig till vänster så att jag var synbar för alla som gick förbi. Jag skulle kolla så att inte Ryan och Chaz var efter oss men blev förvånad när jag såg en irriterad Scooter vara påväg hit.

"Justin!" Väste han. Fan. En irriterad Scooter var inget kul att ha och göra med. Jag suckade innan jag ställde mig upp, redo för en utskällning.

"Var fan har vi varit?! Du ska vara på scen om tjugo minuter!"

"Förlåt, jag och Jessica var tvugna att gömma oss för Ryan och Chaz" Muttrade jag och försökte att inte flina över återblickarna från när vi dränkte Ryan och Chaz med vatten.

"Jag bryr mig inte om det, du måste upp på scen nu!" Snäste han innan han tog tag i min arm och började dra mig efter honom genom de långa korridorerna. Jag fick hålla mig väldigt mycket för att inte brista ut i skratt igen pågrund av Scooters fladdrande näsborrar. De blev alltid så när han var arg, därför var det väldigt svårt att hålla masken när han fick utbrott. Han drog med mig till mitt omklädningsrum och jag började genast byta om. Ville inte bli sen till konserten.

 

"Förresten" Började Scooter medans han stängde dörren till rummet. Han hade lugnat ner sig mycket nu men jag blev ändå lite nervös av hans dämpade röst och seriösa blick.

"Innan så hittade jag Lucy ute på ängen och.." han pausade och rynkade ögonbrynen, försökte hitta rätt ord.

Jag kände en våg av oro svepa över mig "Vad? Har något hänt henne, har n-"

"Jag vet inte, men hon verkade upprörd. Man kunde tydligt se att hon hade gråtit och om jag inte såg fel så såg hon nästan rädd ut"

Jag stirrade tomt på Scooter i några sekunder innan jag gjorde en ansats mot dörren.

"Var är hon nu?" Frågade jag tonlöst.

Jag hann inte långt innan Scooter tog tag i min arm och ställde sig framför mig.

"Justin, jag vet att du bryr dig om henne och jag vill inte verka som en bitch nu men du har en konsert. Dessutom så är det nog bäst om du ger henne lite tid att tänka på vad som än har hänt"

"Scooter, hon är min flickvän. Jag kan inte bara ign-"

"Du kan prata med henne efter konserten. Du har tio minuter på dig att bli färdig" Med de orden sagda så vände sig Scooter om och gick ut.

Motvilligt stod jag kvar och tittade på dörren. Om jag gick ut härifrån skulle Scooter flippa och om jag inte letade upp Lucy skulle jag behöva oroa mig under konserten. Vad jag än gjorde så kom något dåligt med det. 

Jag drog frustrerat en hand genom mitt hår och tog på mig den svarta jackan som jag skulle ha till det första uppträdandet.

 

 

Under konserten glömde jag bort de flesta av mina bekymmer, men inte alla. Oron över Lucy och att jag inte visste varför hon var upprörd fanns kvar i bakhuvudet. Jag försökte upp muntra mig själv med att det kanske inte var något? Scooter hade kanske sett fel? Inte för att jag faktiskt tror det men man vet aldrig.

Alla de positiva tankarna jag hade haft var som bort blåsta när jag såg Lucy i publiken. Hon stod några meter ifrån resten av mitt crew och tittade uttryckslöst ner i marken, henne mun var som ett sträck och hennes chokladbruna ögon speglade inte någon känsla alls. Runt om hennes ögon fanns det en svag röd nyans som antydde på att hon faktiskt hade gråtit och jag kunde se att mitt crew som stod nedanför scenen sneglade oroligt på henne då och då.

En våg av oro svepte över mig igen men jag fortsatte att uppträda som vanligt. Det var inte förens jag såg något konstigt hända mellan Lucy och Matt som jag faktiskt kom av mig lite och missade några dansteg.

Matt, som hade stått tillsammans med resten av mitt crew, gick bort mot Lucy. Till min förvåning så tittade Lucy skräckslaget upp på honom och gick genast därifrån, och det var då jag märkte Matts röda vänstra kind. Det såg ut som om att någon hade slagit honom. Mitt crew som hade sett allt gav mig frågande blickar men jag kunde ju inte direkt göra något eftersom att jag var uppe på scen.

 

Efter att jag hade avslutat konserten så gick jag direkt backstage för att leta upp Lucy. Bilderna av hur hon hade betett sig under konserten och hur hon hade reagerat när Matt skulle prata med henne var som fastklistrade i mitt huvud och jag ville bara hitta henne och ta reda på vad som var fel. De var ju väldigt tydligt nu att något pågick.

Medans jag gick i de långa korridorerna för att hitta Lucy så var det en massa männsikor som berömde mig för en bra show osv på vägen. När jag hade letat efter Lucy nästan överallt backstage så hittade jag Ryan och Chaz vid utgångnen som stod och pratade med Matt.

"Guys, har ni sett Lucy?" Frågade jag när jag kom fram till dom. Ryan och Chaz gav mig konstiga blickar pågrund av hur desperat jag lät.

"Hon gick till bussen" Svarade Ryan med rynkad panna och såg frågandes på mig. Jag gav honom bara en blick som sa "förklarar senare" innan jag vände mig mot Matt.

"Vad har hänt med din kind?" Jag nickade skeptiskt mot det svagt röda märket på hans kind. Matt såg tomt på mig och öppnade osäkert munnen men inget annat än "öh, ehm" kom ut. Jag höjde på ögonbrynen över hans plötsliga osäkerhet.

"Jag råkade slå i en skåpsdörr" Sa han efter ett tag och skrattade. Jag, Ryan och Chaz instämde med fejkade skratt. Jag hade känt Matt i ett tag nu och om det var något han var dålig på så var det att ljuga.

"Jaja, men nu måste jag hitta Lucy. Ses senare" Jag gjorde en handshake med alla tre innan jag öppnade dörren som ledde ut till den inhägnade parkeringsplatsen där tournébussarna stod. Jag letade efter min buss och till min lättnad så var det tända lampor inne i bussen, vilket betydde att någon var därinne. Eftersom att hela mitt crew var backstage och stressade med att packa ihop allt osv så kunde det bara vara en person därinne, och just den personen var Lucy. Om inte någon galen belieber hade lyckats ta sig in på parkeringen och sedan gått in i min buss.

Jag öppnade buss dörren och gick försiktigt upp för de tre trappstegen.

"Lucy? Är du här inne?" Ropade jag ut i bussen.

"Ja" Hörde jag Lucy säga. Bara av att höra hennes röst kunde jag höra att något var fel. Jag fortsatte in i bussen och såg Lucy sitta i soffan med armarna runt sina ben som var tryckta mot hennes kropp. Hon vilade sin haka mot sina knä och hon stirrade in i en vägg med tomma ögon. Man kunde inte se en endaste känsla i hennes ansikte. Oron svepte över mig igen. Den där "glimten i ögat" som hon alltid hade fanns inte där. Det var som att någon hade mattat ner hennes ögon, i vanliga fall så lös de alltid av glädje, även när hon inte var så glad så fanns alltid glädjen där. Det var bara sån hon var, men nu fanns det inget spår av det.

"Babe, hur är det?" Frågade jag försiktigt och satte mig bredvid henne i soffan. Jag la min hand försiktigt på hennes vänstra arm och till min förvåning så ryckte hon till och såg panikslaget på mig. Jag drog genast bort min hand och såg oroligt på henne.

"Lucy, vad är det som har hänt?"

Hon suckade och ställde sig upp "Jag mår bra" Sa hon istället för att svara på frågan jag nyss ställt. Hon drog in ett djupt andetag och satte armarna i kors över bröstet.

"Du var jätte bra uppe på scenen innan" Hon pressade fram ett svagt leende men jag visste att det var fejk, det kunde man se på långa vägar.

"Tack" Sa jag tonlöst och såg på henne med bedjande ögon. Hon visste att jag visste att det var något fel men hon försökte undvika det. Jag fortsatte att titta på henne i tystnad och började obekvämt titta sig omkring.

"Justin, jag mår bra. Allt är bra" Muttrade hon. Jag skakade på huvudet innan jag reste mig från soffan och ställde mig framför Lucy.

"Nej" Mumlade jag lågt och såg djupt in i Lucys ögon "Babe, jag ser att något är fel".

Lucys ansiktsuttryck ändrades från känslolöst till något som jag inte riktigt kunde tyda. Det såg ut som en "mix" av ängslig, oroad och nervös.

 

 

"Du kan berätta allt för mig, det vet du" Försäkrade jag henne. Hon drog in ett djupt andetag igen.

"Justin, jag sa ju att allt var bra så kan du inte bara sluta?!" Snäste hon innan hon gjorde en ansats att gå förbi mig. Jag blev lite förvånad över hur hon pratade med mig, hon hade aldrig betett sig såhär mot mig innan. Även om hon uppenbarligen inte ville prata om det så tänkte jag inte ge upp, jag visste att det var något fel och jag tänkte ta reda på vad.

"Lucy, snälla prata med mig" Jag tog ett mjukt tag om hennes högra arm för att stoppa henne från att gå iväg men då drog hon flämtandes bort sin arm från mig. Hon kved av smärta och gned försiktigt sin vänstra hand om sin högra arm. Jag såg oförstående på henne innan jag gick fram mot henne och utan att tänka så drog jag upp hennes tröjarm. Jag flämtade till av förvåning och oro när jag såg ett stort blåmärke runt Lucys handled. Man kunde tydligt se att hon hade fått det efter att någon hade haft ett hårt grepp om hennes handled eftersom att man kunde se konturerna från fingrarna och handen runt om handleden.

"Vem har gjort så mot dig?" Frågade jag andlöst och stirrade som hypnotiserat på hennes handled. Lucy öppnade munnen för att säga något men inget kom ut. Jag kunde se ur ögonvrån hur hennes ögon blev blanka.

Jag mådde nästan illa. Vilken sorts sjuk person hade gjort detta mot Lucy, min Lucy? Jag granska henne oroligt medans jag försökte finna orden till att fråga henne vem det var som hade gjort så mot henne igen men orden fastnade när jag såg hennes hals. Halsen skymdes ganska mycket av hennes hår men jag kunde ändå se några få röda märken på hennes hals. Det såg ut som... sugmärken? Nej, det kunde det inte vara, eller?

Det var inte förens då min hjärna började koppla ihop saker. Lucy och Matt var ensamma hela för och eftermiddagen i hotellrummet. Scooter sa att han hittade Lucy på ängen, upprörd och rädd. På konserten när Matt försökte prata med Lucy men hon tittade på honom skräckslaget och gick iväg. Matts röda kind. Både Matts och Lucys konstiga beteende. Lucys blåmärke och sugmärken. Vad fan var hänt?!

__________________________________________________________________________________________

Förlåt för att det kom så sent, jag skulle lagt upp det tidigare men min data gick inte att sätta på -.- men iaf det är uppe nu så om ni vill ha nästa kapitel kommentera maaaaassor!