Part 60: Shut up.

Last Chapter:
 
Halsen skymdes ganska mycket av hennes hår men jag kunde ändå se några få röda märken på hennes hals. Det såg ut som... sugmärken? Nej, det kunde det inte vara, eller?
Det var inte förens då min hjärna började koppla ihop saker. Lucy och Matt var ensamma hela för och eftermiddagen i hotellrummet. Scooter sa att han hittade Lucy på ängen, upprörd och rädd. På konserten när Matt försökte prata med Lucy men hon tittade på honom skräckslaget och gick iväg. Matts röda kind. Både Matts och Lucys konstiga beteende. Lucys blåmärke och sugmärken. Vad fan har hänt?!
 
 
              
"Justin, jag sa ju att allt var bra så kan du inte bara sluta?!" Snäste jag och försökte gå förbi Justin. Jag vet att jag inte skulle vara så taskig och snäsa åt honom men jag ville verkligen inte prata om vad som hade hänt med Matt. Jag kände mig äcklig och jag skämdes. Det var föromjukande.
"Lucy, snälla prata med mig" Bad Justin när jag var påväg förbi honom. Jag ignorerade bara honom och fortsatte att gå. Jag ville ut härifrån, jag ville vara ifred. Jag ville glömma allt som hänt men jag kunde inte.
Det kändes som att luften blev tjockar och varmare, jag fick en såndär känsla där man kände att man inte stod ut. Som om att sekunder var minuter, allt och alla var så irriterande och man stod bara inte ut. Vart enda liten sak gjorde en galen.
Jag skrek frustrerat inombords och fortsatte att marschera min väg mot dörren. Jag hörde Justin sucka bakom mig och plötsligt så kände jag ett löst grepp om min arm som drog min tillbaka lite. En stöt av smärta ilade genom min arm och jag kved till. Greppet var inte alls hårt och i vanliga fall så hade jag knappt känt det men tydligen så hade Matts järngrepp lämnat spår efter sig.
Jag drog till mig min arm och gned försiktigt den med min fria hand. I ögonvrån kunde jag se Justin som såg oförstående på mig. Oro speglades i hans ögon mednas han gick mot mig. Han drog ner min tröjarm så att blåmärket som Matt gett min blottades och jag hörde att Justin flämtade. Jag bet mig hårt i läppen och svor för mig själv. Jag ville inte att Justin skulle veta om detta, och jag kunde inte ljuga för honom heller.
"Vem har gjort så mot dig?"
 
Tårarna började plötsligt bränna bakom mina ögonlock när jag hörde hans andlösa ton och såg hur förskräckt han såg ut. Det fick mig att inse något, Justin ville mig bara väl. Jag hade ju alltid vetat det men det var nu det verkligen gick upp för mig. Han skulle aldrig göra mig illa, inte som Matt precis hade gjort.
Medans Justin granskade mig oroligt så kände jag hur tårarna sakta kröp fram. 
Håll tillbaka tårana Lucy, gråt inte. Du har varit med om värre saker.
"Vad är detta?!" Frågade han plötsligt. Hans röst var stel och låg men samtidigt skarp, hans käke var sammanbiten och läpparna var ett enda sträck. Jag rynkade oförstående på ögonbrynen, varför ändades hans humör så plötsligt? Hans ögon såg nästan svarta ut och hans blick var fastklistrad vid min hals. Det var då det gick upp för mig. Återblickar från när Matt låg ovanpå mig och hans hårda tag om min kropp som tvingade ner mig i soffan medans han kysste mig på halsen fick mig att blunda hårt för att få bort bilderna i mitt huvud. Det hade lämnat sugmärken, det var vad Justin såg.
Jag blev stum. Jag öppnade munnen för att säga något som "det är inte som du tror" eller något liknande men jag kunde inte säga något. Jag var helt stum.
Det blev helt tyst mellan oss. En massa saker som jag borde säga snurrade runt i mitt huvud medans Justin stirrade tomt på min hals, och det var då jag kände hur luften blev tjockare igen. Jag stod inte ut, så istället för att hålla tårarna inne så lät jag dom rinna ner längs mina kinder. Jag snyftade lågt medans tår efter tår kom rinnandes. Justin tittade på mig för första gången på evigheter. Tomheten i hans ögon byttes ut mot oro och plötsligt så kände jag hans armar om mig. Jag la mitt huvud mot hans bröst och snyftade ljudligt.
"Det är okej babe, jag är här" Mumlade han mot mitt huvud medans han lugnande strök mitt hår.
 
Medans tystnaden lade sig över oss igen så stod vi bara stilla, jag snyftande i Justins famn medans han strök mitt hår. Det kanske inte verkade som mycket men det lugnade faktiskt. 
Efter något som kändes som en evighet så kände jag hur Justin drog sig ifrån mig. För en sekund så kändes det som om vi var i en film, vi stod och höll om varandra för att han skulle åka bort, och när hans armar inte var lindade runt min kropp längre så var han borta.. för evigt.
Jag blinkade bort ett par tårar som hade fastnat i mina nedre ögonfransar och försökte desperat trycka mig tillbaka till Justin men han lade sina händer på mina axlar och tog ett steg ifrån mig. Min blick var fäst vid golvet och mitt huvud hängde ner. Jag ville bara tillbaka till hans famn, allt var så mycket bättre då.
"Lucy" Viskade Justin hest. "Titta på mig"
Jag skakade på huvudet när jag kände klumpen av gråt i halsen igen.
"Babe, snälla" Bad han och lade ett finger under min haka för att lyfta upp mitt huvud. Utan att protestera så lyfte jag på huvudet och möttes av Justins genomträngande blick som borrade sig djupt in i mina ögon. Jag svalde hårt pågrund av intensiteten i hans blick, det var som om att han kunde se rakt igenom mig, som om alla minnen jag hade och varenda känsla jag någonsin känt var blottad. Även om jag försökte så kunde jag inte vika undan från hans blick, jag var som fast.
Justin slickade sig om läpparna "Vad har hänt?"
 
Mitt huvud velade fram och tillbaka om jag skulle berätta. Det var fel att ljuga för honom, och jag tror inte att jag hade kunnat ända, men å andra sidan så var det ju faktiskt mitt beslut om jag ville berätta det för någon över huvudtaget. Dessutom så kände jag mig faktiskt lite taskig över att bara peka ut Matt sådär, även om det han gjorde var så sjukt fel som fel kan bli. Men jag visste ju att jag kunde berätta allt för Justin.
Jag suckade djupt "Ehm... Jo, det hände en sak på hotellet" Längre en så kom jag inte innan jag kände ett sting tårar igen och den illamående känslan jag fick av återblickarna.
Justin nickade uppmuntrande som en gest att jag skulle fortsätta.
Jag svalde hårt innan jag fortsatte "Jag och Matt var ju ensama på hotellet, jag hade bara suttit i sovrummet hela tiden eftersom att jag fick en dålig känsla av honom men i alla fall så runt fyra tiden så kom han in i sovrummet och frågade om jag var hungrig eftersom att han hade beställt mat. Jag följde med honom ut i vardagsrummet och där stod en vagn med hamburgare och... alkohol" Justin rynkade frågandes på ögonbrynen och öppnade munnen för att säga något men jag ignorerade honom och fortsatte att prata "Jag frågade honom hur han hade kunnat få tag på alkohol och då visade han mig sin falska legitimation. Jag tyckte inte om faktumet att han hade beställt alkohol men jag stannade kvar i vardagsrummet ändå eftersom att han är ju en av dina vänner så jag bestämde mig för att försöka lära känna honom ändå, i alla fall så började han dricka mer och mer och tillslut kunde man säga att han var full. Jag började tycka att det var obehagligt och försökte komma på en ursäkt till att gå men då så.. ehm.." Jag ville inte säga mer. Det kändes konstigt och föromjukande att prata om det.
Justin såg oroligt men samtidigt nyfiket på mig "Lucy du måste berätta vad som har hänt"
Jag tog ett djupt andetag innan jag såg upp på Justin med tårar i ögonen "Matt kysste mig"
 
        
 
Allt hon berättade gjorde mig så förvirrad. Det lät inte alls som Matt, men jag visste ju att Lucy inte skulle ljuga.
"Lucy du måste berätta för mig vad som har hänt"
Jag var orolig för henne, hon varken såg eller lät okej. När jag hörde att hon tog ett djupt, skakigt andetag och seda såg upp på mig med blanka ögon kändes det som om att mitt hjärta sjönk. Det låter töntigt, jag vet men jag klarade inte av att se henne gråta.
"Matt kysste mig" Sa Lucy plötsligt och hela jag stelnade till. Sa hon precis vad jag trodde att hon sa?
"Och jag puttade bort honom direkt och försökte ta mig därifrån men han drog bara tillbaka mig och fortsatte, jag kunde inte ta mig därifrån..." De sista orden dränktes av hennes snyftande och blev nästan ohörbara.
"Sedan så fortsatte han, han puttade ner mig i soffan och höll fast mig medans han fortsatte att kyssa mig och seda så började han typ... gnida sig mot mig, men jag puttade bort honom och sprang därifrån men han tog tag i mig igen och då slog jag till honom så att han släppte mig och då sprang jag hit" Grät Lucy. Pågrund av hennes snyftande och faktumet att hon pratade väldigt snabbt så var det svårt att höra vad hon sa, men det gick... och jag visste faktiskt inte hur jag skulle reagera. Allt i mitt huvud stod still, hela jag var stel som en pinne.
Matt hade kysst min Lucy, han hade skadat henne, han hade gjort saker med henne mot hennes vilja.
Jag såg ner på Lucy som stod framför mig gråtandes. Det var Matts fel att hon grät. Om inte han hade varit en sån helvetes idiot så hade kanske inte Lucy gråtit just nu, hon hade kanske stått framför mig med ett stort leende? Hennes underbara leende, det fanns inte på hennes läppar. Att se Lucy gråta var rent ut sagt tortyr.
Bilder av vad Matt kunde gjort mot henne snurrade runt i mitt huvud och jag kände ilskan växa. Detta skulle han inte komma undan med, ingen skadar min flickvän och kommer undan med det.
 
               
 
 
Jag spände mina käkar så att inte en rad svordomar for ur min mun och såg på Lucy "Stanna här" Mumlade jag lågt till henne innan jag marscherade min väg till dörren.
"Vart ska du?" Ropade hon efter mig men jag ignorerade henne och fortsatte att gå med bestämda steg över parkeringen.
Jag öppnade backstage dörren med en hårt knuff så att den slog ljudligt i väggen. Några få personer som var i korridoren vände sig om med höjda ögonbryn men gick genast tillbaka till vad de gjorde när de såg vilket humör jag var på. När jag såg Alfredo komma gåendes i slutet av korriodren gick jag direkt fram till honom.
"Har du sett Matt?" Alfredo såg konstigt på mig, han var inte van vid mitt humör.
"Dude, vad har hänt med dig?" Frågade han med en glimt av oro som speglades i hans ögon.
Jag knöt mina knytnävar och spände mina käkar, jag hade inte tid med detta.
"Det ska du ta och skita i, säg bara vart han är" Morrade jag. Alfredo höjde förvånat på ögonbrynen innan han osäkert pekade till vänster i slutet av korridoren där den delade sig.
"I ditt omklädningsrum med Ryan och Chaz"
Jag nickade innan jag mumlade ett "Tack", fortsatte ner den korta biten av korridoren och svängde till vänster.
Dörren till mitt omklädningsrum stod på glänt och jag kunde höra låga skratt. Hur kunde den där jävlen sitta och låtsas som om att inget hänt?
Jag tvekade inte med att slänga upp dörren så att Ryan och Chaz's blickar vändes mot mig. De båda satt i soffan medans Matt satt på en soffpall med ryggen emot mig.
Ryan och Chaz rynkade sina ögonbryn och såg lika förvånat på mig som Alfredo. Matt å andra sidan vände sig om och höjde sina ögonbryn vid synen av mig.
"Ey Bieber, hur är det med dig?" Frågade han och ställde sig upp.
Jag tog bestämda steg mot honom "Håll käften din jävel" Spottade jag fram innan jag tog ett tag om hans vita t-shirt och placerade ett hårt slag med knytnäven över hans kind.
___________________________________________________________________________________________
Whaaaaat? Badass Justin?! 
 
Vill bara be om ursäkt för att jag har sagt att Part 60 ska läggas upp i typ tre dagar nu men aldrig kommit. Men nu har ni det!
 
Iaf, snälla berätta vad ni tycker för att jag vill verkligen veta.
 
KOMMENTERA MASSOR! ANNARS TAR DET ETT TAG TILLS NÄSTA KAPITEL ;)
 

Postat av: Emelie

Jätte bra! :)

2013-07-17 @ 10:34:02
Postat av: malin :-D

O M G !!! GUD SÅ BRAAAA! JAG MÅSTE HA MER NU!!!

2013-07-19 @ 00:22:10
Postat av: jasmina

ohh shit så bra meeeeeeeeeeeeeeeeer!!!!

2013-07-25 @ 00:13:48
URL: http://justinnovell.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback