Hela publiken vevade med sina armar i luften i takt till min arm. Jag stod på kanten av scenen och jag började den andra versen av One Less Lonely Girl, då självaste OLLG skulle komma in. Jag såg att publikens blickar drogs bort från mig och längre bak på scenen. Skriken blev också högre och då visste jag att OLLG hade kommit in. Jag vände mig om och såg två av mina dansare komma in med OLLG, och när jag såg vem det var blev jag stum. Jag stelnade till, men kom på mig själv snabbt och fortsatte som om inget hänt.

Lucy gick mellan två av mina dansare med ett nervös leende och blicken ut mot publiken. Och även om jag stod långt ifrån så kunde jag se hur mycket hennes händer skakade. Dansarna släppte henne och visa henne vägen mot stolen. Men så nervös som stackars Lucy var visste hon knappt vart hon skulle ta vägen. Hon behövde hjälp. Jag halvt dansade fram mot henne och jag hörde hur skriken blev högre. Lucy's ögon var uppstärrade som golfbollar och blicken fäst mot publiken. Jag tror hon led av scenskräck.

Jag la försiktigt mitt pekfinger på hennes käkben och vände hennes ansikte mot mitt. När hennes skräckslagna blick mötte min kunde jag se hur hennes spända ansikte mjuknade och att ett lugn spreds i hennes ögon. Jag log medans jag tog tag i hennes hand och ledde henne mot stolen som dansarna hade placerat på scenen.

Hon satte sig ner och jag började dansa runt henne och jag sjöng till henne. 

Nästan i slutet av låten kom en av dansarna ut med en stor bukett rosor och gav den till mig. Jag gick sakta mot Lucy med buketten i mina armar och jag kunde höra skriken bli högre igen. En av dansarna satte en krans av blommor på hennes huvud och jag gav henne försiktigt buketten och ett leende innan jag sprang tillbaka ut till kanten av scenen och började veva med min arm i luften igen och sjöng slutet av låten.

"Tack så mycket för att ni alla kom ut här ikväll, det har varit jättekul och jag älskar er alla. Hej då" Sa jag och vände mig om för att gå backstage. Dansarna och Lucy var fortfarande kvar på scen och var också påväg backstage. Diskret la jag armen om Lucy's midja och ledde henne med mig.

När vi äntligen var bakom scenen och ingen av publiken kunde se oss, la jag mina armar om Lucy och kramade om henne hårt.

"Vad gör du här?" Viskade jag i hennes öra.

"Jag, Ryan, Chaz, David, Bonnie och Hayley bestämde oss för att överraska dig när halva min släkt satt fulla i ett party tält och drog ur dåliga skämt" Skrattade hon och drog sig undan från vår kram så vi bara stod med armarna om varandra.

"Jaha, men jag är glad att du är här" Jag la min hand om Lucy's nacke och var påväg att kyssa henne men blev avbruten av att någon harklade. Både jag och Lucy vände våra ansikten och insåg att hela mitt crew stod och iaktog oss. Lucy vände generat bort sitt huvud och begravde det mellan min hals och min axel. Själv stod jag bara och flinade. La min arm och Lucy's midja igen och ledde henne nerför trappan med mig. Vi stod framför mitt nyfikna crew och hon såg nervöst upp på mig.

"Damer och herrar, detta är Lucy, min..." Jag var inte säker på om jag skulle fortsätta meningen. Vi hade ju inte direkt "pratat" om något "Flickvän" Sa jag tillslut och hoppades verkligen att jag inte hade gjort bort mig nu. Jag sneglade på Lucy som såg på mig med ett leende.

"Är jag?" Frågade hon mig tyst.

"Jag vet inte, vill du vara det?"

"Ja"

Ett obeskrivligt stort leende spred sig på mina läppar och den där pirrande känslan var tillbaka. Vartenda muskel i min kropp var beredd på att kyssa Lucy men sedan kom jag på att vi fortfarande stod framför mitt crew. Nervöst velade jag med blicken mellan dom i mitt crew och hoppades på att någon skulle göra något istället för att förlänga den pinsamma tystnaden som lade sig över oss.

Min mamma var den första att stega fram till mig och Lucy. Min namma hade knappt träffat Lucy, hon hade bara hört mig, Ryan och Chaz prata om henne. Sedan hade mormor och morfar nämt några saker med.

Utifrån hennes seriösa, stränga blick skulle detta nog inte bli en rolig konversation. Men istället för att kyligt skaka Lucy's hand och presentera sig så sprack mamma upp i ett stort leende och slängde sina armar om Lucy.

"Åh, jag är så glad att Justin äntligen har hittat någon!" Tjöt hon överlyckligt. Lucy som inte alls var beredd såg väldigt förvirrad ut och kramade försiktigt tillbaka min mamma.

"Justin har berättat så mycket om dig och vi två har mycket att prata om" Hon drog med sig Lucy till omklädningsrummen medans hon pladdrade på. Precis efter att dom hade försvunnit så kom Chaz, Ryan, Hayley, David och någon blond tjej som jag antog var Bonnie.

"Hey, var är Lucy?" Chaz såg sig förvirrat omkring backstage.

"Pattie har henne" Svarade Scooter.

"Varför?" Frågade Hayley medans hon såg sig fascinerat omkring. Jag svarade inte utan tittade generat ner i marken för att av någon anledning rodnade jag. Jag är inte den killen som brukar rodna.

"Aha!" Sa Både Ryan och Chaz i kör medans Hayley, David och den där blonda bara såg oförstående på oss.

"Jag går och hämtar Lucy" Mumlade jag och gick med snabba steg mot korridorerna för att hitta mitt omklädningsrum.

 

När jag äntligen hittade det tittade jag igenom dörren som stod på glänt och jag kunde höra en ivrig konversation pågå mellan Lucy och min mamma, eller rättare sagt, min mamma hade en ivirg konversation med Lucy som satt snällt och lyssnade. 

Min mamma granskade nyfiket Lucy från topp till tå innan hon innan hon mjukt la Lucy's hand i sin på ett sånt där uppmuntrande sätt som föräldrar alltid gör. 

"Som jag sa innan så har Justin berättat så mycket om dig" Konstaterade hon entusiastisk. En svag röd nyans färgade Lucy's kinder.

Hon la huvudet på sned "Verkligen?" Frågade hon nyfiket och fnissade lite. Min mamma skrattade och nickade.

"Ja, han kan verkligen inte hålla tyst om dig. En gång så pratade han i nästan fem minuter bara om-" Mer hann min mamma inte säga innan jag klev in i rummet och deras blickar föll förvånat på mig.

"Pratar ni om mig?"

Jag klev flinandes bort mot dom och la mitt huvud lite på sned. Lucy bet sig nervöst i läppen och vände bort sin blick från mig. Mitt flin blev ännu större och jag vände mig uppmärksamhet mot mamma.

"Mamma, Scooter ville prata med dig"

Jag nickade mot dörren bakom mig som ett tecken på att hon skulle gå. Hon nickade förstående, klappade Lucy på axlen och mumlade något ohörbart till henne innan hon reste sig, gav mig ett leende och en klapp på min kind. Jag hörde dörren bakom mig knarra till och sedan "click" ljudet som betydde att dörren var stäng.

 

Lucy tittade upp på mig med ett svagt leende på hennes perfekta läppar och automatiskt kände jag hur det ryckte till i mina mungipor.

"Saknat mig?"

"Jag såg dig för typ fem minuter sedan" Skrattade hon och drog sin hand genom hennes mörkbruna, fylliga hår.  Jag slickade mig och läpparna och satte mig bredvid henne på den svarta tvåmannars soffan som stod i omklädningsrummet.

"Du kan ändå ha saknat mig" Svarade jag lite överlägset och ryckte på axlarna.

 

 

Lucy rullade skämtsamt med ögonen och suckade men sprack sedan upp i ett sött skratt och flyttade sig närmare mig "Jag har saknat dig väldigt mycket". Hennes armar slingrade sig runt min nacke och jag la mina armare om hennes höfter, pressade henne närmare mig så nu satt hon praktiskt taget i mitt knä.

"Verkligen?" Mumlade jag, några centimeter ifrån hennes ansikte. Hon nickade medans hennes läppar snuddade vid mina. Jag log svagt för mig själv och precis när hon skulle placera en kyss på mina läppar så lyfte jag upp huvudet så att den hamnade på mitt käkben istället.

"Meh!" Muttrade hon med rynkade ögonbryn "Vad var det där för?" Jag skrattade åt hur sur hon såg ut.

"Inget. Kände bara för att retas lite.. babe." Sa jag med betoning på babe. Lucy's ögonbryn rynkades yttligare men hennes läppar drog ändå upp i ett frågande leende.

"Babe?" Frågade hon "Är jag din babe?"

Jag nickade glatt och bet mig sedan i läppen.

"Yup, men du är inte bara min babe"

Lucy la sitt huvud på sned och såg frågandes på mig. Jag pressade henne, om möjligt, ännu närmare mig och la min hand på hennes kind, noga med att hon såg på mig.

"Du är officiellt min. Bara min."