Jag tog på mig min nya vita scarfs, som antagligen inte ens släppts i affärerna än, slängde den om halsen och tog på mig min svarta kappa. Pappa brukade fixa så jag fick en del saker lite tidigare än när dom egentligen börjat säljas. Såklart uppskattar jag det men jag har alltid sagt till honom att jag kunnat vänta. Jag gick igenom den mörka korridoren till hallen för att hämta min väska och ta på mig mina svarta stövlar och slänga på en vit stickad mössa på huvudet för att gå till skolan. Jag öppnade dörren försiktigt och kände genast den kalla luften blåsa i mitt mörkbruna lockiga hår. Jag gick med stora steg ner för den snötäckta stentrappan, påväg till Chloes hus, där vi brukade mötas. Det landade en snöflinga på min näsa och den smälte snabbt igen. Jag gick på den snötäckta trottoaren påväg till Chloes hus och började tänka på Adrian. Hur kunde det vara så svårt att berätta för en kille att man gillade honom ? Det hade aldrig varit så svårt för mig innan ! Plötsligt drunknade jag i tankarna och tappade all kontroll.

- Cait… Caitlin ! Hallå, lyssnar du på mig ? Jag vaknade ur mina tankar och såg att Chloe stod med en latte i handen och skrek på mig.
- Ja, ehh… Förlåt ! Jag tog emot latten som Chloe räckte fram till mig och tog en stor, varmande klunk.

- Vad tänkte du på ? Frågade Chloe, ivrig av att få veta. 

- Ehm, inget speciellt, Svarade jag ganska snabbt. Chloe ställde sig framför mig och kastade sitt raka mörkblonda hår bak på axeln, det var inte det svaret hon var ute efter.
- Hmm, det tror jag inte på. Kom igen ! Jag är ju din bästa vän ! Vi berättar allt för varandra, nästan skrek Chloe och slängde sin armar i en uppgiven gest. Bästa vän ? När vi var i Paris och en mycket känd designer sa att jag hade fel mönster på min kjol så kallade hon mig för ”otrendig bitch” på franska ! Men när det verkligen gällde visste jag att jag kunde lita på henne. Chloe stirrade på mig med sina blåa ögon och väntade på ett svar.  

- Det är bara en kille, sa jag och kände hur ett leende smög sig fram på läpparna. Chloe hoppade av iver och började ställa en massa frågor.

- Det är Chad, eller hur ? Säg inte att du är kär i min storebror ! Nej, vänta, det är Josh ! Jag visste det ! sa Chloe och log för sig själv som om hon just kommit på något jätte bra. Vi började gå igen, genom en park som jag, min mamma och min lillebror brukade gå och mata ankorna genom den parken när jag var liten, men nu var det mest jag och Liam som gick dit.

-         Nej, det är ingen av dom. Jag vet inte ens vad han heter, sa jag. Jag gillade inte att ljuga, även om många tror att jag säkert njuter av att hitta på en massa äckliga lögner om en massa människor som jag knappt känner, men det gör jag inte.

-         Men då får vi ta reda på det! Hur ser han ut? Han bor väl här uppe? Frågor bara strömmade ut ur Chloes mun men en fråga hade fastnat på min hjärna. ”Han bor väl här uppe?” nej, det gjorde han inte. Här uppe eller som andra brukar säga, rikemans villorna. Enligt en del andra personer som bor i tex Brooklyn eller andra delar av New York anser att det är bara en massa ytliga, rika människor som bor i rikemans villorna. Jag kan hålla med om rika, det var ganska dyrt att bo här, men alla var ju inte ytliga eller dom flesta var faktiskt. Det gillade jag inte med detta kvarteret, väldigt många var ganska ytliga men min familj var ganska… normal. Men jag brydde mig inte om var han bodde, men mina vänner gjorde tydligen det. 

-         Chloe, sluta fråga en massa, sa jag och kände hur det hade börjat bli halt på marken.

Förlåt, men jag är ju bara nyfiken, sa Chloe och lät plötsligt sur. Vad har jag nu gjort? Jag himlade lite diskret med ögonen och öppnade locket till latte, jag hade ungefär halva kvar. Chloe kunde bli sur för ingenting, och det gjorde mig väldigt irriterad. Jag såg skolans långa jobbiga trappor som var väldigt hala och började gå  med Chloe vid min sida. Det var ganska mycket folk som kom vid denna tiden och jag skulle precis öppna min mun för att börja diskutera med Chloe om vi inte kunde börja gå lite tidigare till skolan när jag halkade och spillde ut min latte över någon. Jag ställde mig snabbt upp för att be om ursäkt till den personen som fått min latte över sig och såg in i den personens ögon som jag verkligen inte ville se nu, Adrians.

Första kapitlet.. säg vad ni tycker :) har redan börjat på Part 2. Om någon undra så har jag fått lite inspiration från Gossip Girl, älskar den serien.