Efter det jag sagt sa vi inget på ett tag, sen började vi med frågorna igen. Han frågade mig en massa konstiga saker som "om du fick välja mellan att ha fjädrar eller fläckar på kroppen, vad skulle du valt". Han verkade så myckte mer avslappnad och inte alls lika blyg och tillbakadragen som jag hade sett honom va i skolan. Han var mycket roligare nu... Vi fortsatte med frågorna och jag försökte ställa lika konstiga frågor som honom, men han kom alltid med något konstigare.

- Okej, sista frågan, sa jag och försökte tänka ut något konstigt. Adrian kollade på mig med ett litet leende på läpparna och väntade på att jag skulle säga nått.
- Vad skulle du gjort om... började jag men avbröts av att en boll kom flygandes mot oss och träffade Adrian i huvudet. Han föll bakåt och la sig på den smala läktaren. Han tittade sen upp och la sin hand på huvuvdet där bollen hade träffat honom och mig en sur blick.
- Det var inte kul, sa han till mig som hade suttit och skrattat hela tiden. Han blängde på mig men sprack sen upp i ett leende och började skratta själv.
- Jo, det var visst det kul, sa jag mellan mina skratt attacker och försökte att andas. Efter ett tag hade vi båda slutat skratta och då märkte jag att det var bara vi och Andrew kvar.
- Är träningen slut ? Frågade jag, tog min väska och gick upp till Andrew. Han vände sig om för han hade stått med ryggen emot mig och lagt bollar i en typ nät påse..
- Ja, dom gick precis för att duscha och byta om, sa han och slängde påsen över axeln och kollade sen på mig igen.
- Du brukar inte ha såhär kul på träningarna Caitlin, du borde följa med din bror på hans träning oftare Adrian, sa han och vände blicken mot Adrian. Adrian sa inget utan skrattade bara lite lågt och Andrew gick för att lägga in bollarna i ett skåp.

- Ja, jag måste gå ut och starta bilen.. Annars är den ganska kall, sa jag och tog på mig min svarta kappa.
- Okej, ja jag måste ändå vänta på min bror, Adrian och började gå mot omklädnings rummen. Jag vinkade lite och gick sen mot det motsatta hållet till ytterdörren. Det finns en ytterdörr som går till omklädingsrummen också men jag ville inte gå igenom killarnas och tjejernas var låst. När jag kom ut träffades jag av den kalla vinterkvälls kylan. Jag huttrade till och gick med snabba steg mot min bil och klumpig som jag är ska jag såklart halka. Helvete om någon såg det.. Jag reste mig snabbt och gick lite lugnare till bilen denna gången och startade motorn så att det skulle bli varmt. Några minuter senare kom Liam och resten av laget ut och sprang till deras föräldrar, som hade kommit nästan precis efter jag trillat, och några andra stod i en liten grupp för att dom väntade på att sina föräldrar. Liam hoppade in i bilen och vi körde hem.

När jag körde upp på uppfarten så stod inte någon av våra föräldrars bil där. Dom lovade att dom skulle komma hem ikväll för att äta middag, men jag antar att det blev ändrat. Jag kollade på Liam som såg väldigt besviken ut. Sedan han var liten har han fått leva med att dom alltid sviker honom. Dom är så mycket på jobbet att dom aldrig har tid för oss, jag tror inte ens att dom vet något om Liam. Mamma hade varit ledig i några år när hon fick mig för att nästan precis efter hon fått mig så hade mamma fått bröstcancer men hon var stark, så hon lever fortfarande. Så Mamma är jätte rädd att jag ska få det. Jag tittade fortfarande på Liam och skulle precis säga något tröstande när han kastade upp bildörren, smällde igen den hårt och sprang in i vårt stora, lyxiga vita hus. Jag suckade och stängde av bilen och gick sen bak till bagaget för att ta hans tränings väska.

När jag kom in i huset så rös jag varmen. Jag ställde ner hans väska, hängde upp min och min kappa och var påväg in till köket när jag hörde hur Liam pratade med någon på telefon så jag stannade bakom väggen och lyssnade.
- Men ni lovade ju att komma, hörde jag Liam snyfta tyst. Jag hörde inte vem han pratade med men det var ju antagligen mamma eller pappa.
- Men ni jobbar ju alltid ! Ni har aldrig tid för mig och Caitlin ! Nu hade Liam höjt rösten och jag kunde höra en röst i telefonen sen hörde jag hur Liam la på och drämde telefonen i köksbänken. Han sprang förbi mig där jag stod och tjuvlyssnade, och upp till sitt rum. Jag hörde hur hans dörr smälldes igen och jag lutade mig mot väggen och släppte ut en tung suck och bestämde mig sen för att gå upp till honom. Han hade alltid varit väldigt känslig och enligt mina föräldrar var jag den ända som kunde prata med honom, men egentligen skämdes dom bara för mycket för att prata med honom själva.
Jag knackade lite försiktigt och jag kunde höra låga snyftningar.
- Kom in, sa han lite lågt och jag öppnade dörren. Han satt i sin säng med ryggen lutad mot hans blåa vägg och kramade om en groda som han alltid hade kramat om när han var ledsen. Hans rum var ganska litet jämfört med mitt och överallt på golvet låg det låtsas svärd och andra leksaker. Jag gick fram till hon och kröp upp i hans säng. Jag lyfte upp honom i mitt knä och kramade om honom.

Fjärde kapitlet.. det blev inte så mycket Adrian i detta kapitlet men det blir det i nästa :)