Part 20: You're Strong

Last Chapter:
 
 
 
"Lucy, är du okej ?" Jag väcktes ur mina tankar av att Justin placerade sin hand på min axel och såg oroligt på mig. Jag hade inte märkt att jag hade suttit och tittat vettskrämt mot dörren.

"Ehm, vänta" Sa jag och gick mot dörren. Jag öppnade den på glänt och stack ut mitt huvud för att höra vem Pappa pratade med. Till min förvåning stod Luca och Antonio med dörrarna på glänt och tittade ut precis som jag.

"Vad är det som händer ?" Viskade jag till Antonio som såg oroligt mot trappan.

"Jag vet inte" Viskade han tillbaka. Det gick någon minut och ingenting hördes föutom två lågmälda röster från nedervåningen när plötsligt en allt för bekant röst fyllde hela huset.

"Lucy ! Packa din väska och ta din lata rumpa ner här, du ska med Mamma till Texas !"

 

( Orkade inte leta efter bilder.. Förlåt :/ )

 

Jag stängde dörren direkt och satte mig på sängen framför Justin.

"Vad är det som händer ?" Sa Justin förvirrat och såg oförstende på mig.

"Min Mamma är här och hon vill ta med mig till Texas !" Sa jag tyst och frustrerat. Jag suckade tungt och satte händerna för ansiktet. Jag ville bara gråta. Varför var hon tvungen att komma hit ? De på rehaben sa att vi hade tills lördag på oss med att komma med ett svar, så vad gjorde min mamma som egentligen skulle vara inne på rehab i Texas just nu i vårt hus i Stratford ?! Hur hade hon ens hittat oss ? Jag hörde steg i trappan och hur mammas röst blev allt tydligare.

"Åh nej, hon kommer upp !" Viskade jag panikslaget och ställde mig upp. Jag gick av och an i rummet, hyperventilerade och svor på italienska, jag var påväg att få en panikattck...

"Okej, okej lugna ner dig Lucy !" Sa Justin och ställde sig framför mig. Han tog tag i mina händer och såg mig djupt min i ögonen.

"Lugna dig..." Mumlade han medans hans blick borrade sig djupare in i mina ögon. Jag nickade och sedan la jag min panna mot Justin's bröstkorg. Om jag inte hade varit panikslagen och vettskrämd hade jag aldrig gjort så. Han la sina armar om mig och tryckte sig närmare mig. I vanliga fall vad jag känt mig extremt obekväm men just nu ville jag bara ha någon att gråta mot.

"Jag vill inte hem till Texas" Viskade jag mot Justin's bröstkorg och kände att den första tåren rann ner längs min kind. Helvete.  Jag ville inte visa mig svag inför Justin. Och jag ville speciellt inte att han skulle tro att jag nästan bröt ihop varje gång något blev jobbigt.

"Jag är säker på att det kommer bli okej" Mumlade han mot mitt hår. Jag ville tro på det själv, det ville jag men jag var inte så säker på att det var sant. Plötsligt hördes hårda bankningar mot min dörr och en massa svordomar från Mamma.

"Lucy, kom ut din skitunge ! Du ska med mig till Texas, nu !" Skrek hon och fortsatte banka på dörren. Jag hörde hur hon skrek åt Luca och Antonio att dom skulle släppa henne så jag antog att dom försökte få bort henne från dörren. Jag lyfte på mitt huvud och såg på Justin som såg ner på mig med oroliga ögon. Jag tog mig ur hans grepp om mig och tog några steg närmare dörren. Jag var tvungen att hantera sakerna med Mamma någon gång. Jag gick mot dörren och precis när jag skulle trycka ner handtaget så öppnades dörren och Pappa kom in.

"Hey" Sa han och stängde dörren snabbt efter sig. Han lutade sig mot dörren så att ingen skulle kunna komma in.

"Vad ska vi göra ?!" Sa jag och insåg hur desperat jag lät. Pappa suckade och skakade på huvudet.

"Jag vet inte" Sa han och såg ut att tänka. "Vi får ringa antingen polisen eller rehaben" Fortsatte han sedan. Jag suckade och satte händerna för ansiktet.

"Gumman, allt kommer att bli bra !" Sa Pappa och gick fram till mig för att ge mig en kram. Han omfamnade mig och strök mig på ryggen. Plötsligt slogs dörren upp och Mamma kom in. Antonio och Luca haltade in efter Mamma. Man kunde se att dom hade kämpat med att få bort Mamma från dörren.

"Du !" Sa hon och pekade på mig. När jag såg hennes blick ryggade jag genast tillbaka. Det var den galna blicken hon alltid hade när hon var riktigt full och allt började spåra ur då det bara var jag och Mamma.

"Packa din väska och följ med mig ner" Sa hon sammanbitet och bestämt. I någon sekund var jag faktiskt påväg att göra som hon sa men sedan påminndes jag om att det var inte Mamma som bestämde över mig längre, det var Pappa. Och jag fick ju såklar också bestämma om jag ville följa med mamma eller inte.

"Nej" Sa jag och skakade på huvudet. Det var första gången någonsin jag sa emot Mamma. Mamma såg först förvånad ut men sedan ändrades hennes ansikte till ursinningt.

"Är det såhär du vill ha det, huh ?" Sa hon och tog sakta steg närmare mig. Jag gick in i Pappas famn som en rädd liten flicka som behövde skydd.

"Du har alltid varit en besvikelse. Vi hade inte ens planerat att ha dig. Jag vill inte ha dig !" Skrek hon mot mig och gjorde arga gester med händerna. Hon stirrade på mig med sina galna blick och den där obehagliga känslan fyllde mig igen, fast nu var den 1000 gånger värre.

 

 

"Och det var ditt fel att Rosa förvann" Mumlade hon. Det kändes som ett knivhugg. Jag hade försökt intala mig själv att det inte var mitt fel i 7 år och jag hade nästan börjat tro det. Men nu när Mamma stod någon meter framför mig och sa det kunde jag inget annat än tro henne.

"Nej.. det var det inte" Viskade jag och kände hur tårar sakta började strömma ner längs mina kinder.

"Jo, det var det. Och jag ville ha kvar Rosa, jag ville ha kvar henne i mitt liv. Men pågrund av dig har jag inte det längre" Sa hon och man kunde se att hon flinade lite. Alla stod helt tysta. Justin hade inte rört sig ur fläcken och Antonio och Luca stod bakom Mamma med sorgsna ögon riktade mot mig.

"Det hade varit mycket bättre om du försvann istället för Rosa" Sa Mamma plötsligt och då kände jag hur mitt hjärt sprack totalt.

"Och du ska kalla dig själv min Mamma ! Du vet jag stannade faktiskt hos dig för att jag brydde mig om dig ! Jag stannade även om du slog mig gul och blå varje natt, jag stannade för att jag älskade dig ! Jag älskade dig.. Men nu hatar jag dig" Skrek jag medans tårarna strömmade ner för mina kinder. Antonio's, Luca's och Pappa's ögon hade gått från medlidande till nästan ursinniga när jag sa att Mamma hade slått mig, för det visste dom ju ingenting om.

 

 

"Det menar du inte" Viskade Mamma. Det lät mer som att hon pratade med sig själv än med mig.

"Jo, det gör jag" Mumlade jag och sprang sedan ut ur mitt rum. Jag hörde hur Pappa, mina bröder och Justin började ropa efter mig men jag ignorerade bara dom och fortsatte springa ner för trappan. När jag var nere på nedervåningen sprang jag till ytterdörren och sedan ut. Jag struntade i skorna och jackan, vilket jag inte skulle gjort eftersom att det hade börjat regna. Regnet öste ner men jag fortsatte bara springa. Jag grät fortfarande men pågrund av regnet kunde man inte se det.  Jag visste inte vart jag sprang och när jag tittade upp såg jag att jag var påväg mot stranden.

Plötsligt kände jag någon ta tag i min arm och jag skrek till och vände mig om. Där stod Justin. Det droppade vatten från hans lugg och hans kläder hade klibbat sig fast vid hans kropp.

"Justin, snälla lämna mig bara ifred nu" Sa jag, tog mig ur hans grepp om min arm och vände mig om för att springa där ifrån, men Justin stoppade mig igen. Han drog in mig i hans famn och kramade mig hårt.

"Släpp mig Justin !" Skrek jag och försökte ta mig låss, men han tryckte mig bara ännu närmare honom och tillslut gav jag upp.

"Jag tänker inte släppa dig" Sa han och jag började bara gråta ännu mer.

"Jag är så svag och patetisk" Mumlade jag för mig själv. Justins händer lämnade min rygg och placerade dom på mina kinder istället. Han såg ner på mig och våra ansikten var bara några centimeter ifrån varanda.

"Nej, du är en av dom starkaste personerna jag någonsin träffat"

__________________________________________________________________________________________

Asså förlåt för att det blev så mycket prat... :/ och förlåt för att det blev så dålig.. Part 21 ska bli bättre !

 

KOMMENTERA FÖR MERA ! :)


Postat av: aida

meer!

2012-08-08 @ 10:46:31
Postat av: Alexandra

Jag tycker kapitlet blev bra :) MERA! :D

2012-08-08 @ 13:27:42
Postat av: Emelie

Jätte bra! <3

2012-08-09 @ 02:48:58
URL: http://bieberrstorys.blogg.se
Postat av: mimmi

jag gillar mycket prat! meeer!

2012-08-09 @ 23:47:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback