"Justin, snälla lämna mig bara ifred nu" Sa jag, tog mig ur hans grepp om min arm och vände mig om för att springa där ifrån, men Justin stoppade mig igen. Han drog in mig i hans famn och kramade mig hårt.

"Släpp mig Justin !" Skrek jag och försökte ta mig låss, men han tryckte mig bara ännu närmare honom och tillslut gav jag upp.

"Jag tänker inte släppa dig" Sa han och jag började bara gråta ännu mer.

"Jag är så svag och patetisk" Mumlade jag för mig själv. Justins händer lämnade min rygg och placerade dom på mina kinder istället. Han såg ner på mig och våra ansikten var bara några centimeter ifrån varanda.

"Nej, du är en av dom starkaste personerna jag någonsin träffat"

(Bilder kommer senare...)

 

 

Justin's Perspektiv:

 

 

Jag stod vid buss stationen och väntade på att Ryan, Chaz och resten av deras klass skulle komma. Jag var inte ensam vid stationen. Några föräldrar stod också där. Lucy skulle egentligen följa med men gjorde inte det pågrund av det som hände med hennes Mamma här om kvällen. Jag visste fortfarande inte vad som hade hänt den kvällen, allting hade gått så snabbt. Jag och Lucy hade inte pratat om det sedan dess och jag tror att det var så hon ville ha det också. Ljudet av en bil som kom mot mitt håll hördes och jag kollade åt vänster. En gul, ful, typisk skolbuss syntes svagt ungefär 100 meter bort. Den bussen kände jag mycket väl igen. Bara någon minut senare stannade den några meter ifrån mig och ett pysande ljud hördes när dörrarna öppnades och ungdomar ivrigt hoppade ut ur bussen. Några stirrade konstigt på mig när dom gick förbi mig men jag brydde mig inte så mycket, jag var van. När bussen nästan var tom kom - äntligen - Ryan och Chaz ut. Chaz började direkt klaga om sin nacke och Ryan såg ut att leta efter mig. När han äntligen såg mig tog han tag i Chaz arm och drog Chaz efter sig mot mig.

"Hey" Sa Ryan och vi gjorde våran handshake. Jag hälsade på Chaz och gjorde handshaken med honom också och sedan gick vi alla tre till min bil som stod på parkeringen vid busstationen. Ryan och Chaz började pladdra på om hur tråkig klassresan hade varit och alla pranks de hade gjort på de i klassen.

"Vad har du gjort då ?" Frågade Chaz mig ointresserat. Han satt i baksätet och lutade sig mot Ryan's säte och petade Ryan på huvudet så att hans händer fäktades runt överallt för att få Chaz att sluta. Jupp, det var mina bästa vänner.

"Jag har varit med Lucy" Sa jag nonchalant och ryckte på axlarna. Plöstligt stannade båda två upp i det dom gjorde och deras nyfiknade blickar uppmärksamades mot mig.

"Vem sa du ?" Sa Ryan och jag kunde inte låta bli att flina.

"Jag har varit med Lucy" Upprepade jag och stirrade på vägen framför mig. Jag såg i ögonvrån att Ryan och Chaz gav varandra en konstig blick.

"Vad gjorde ni då ?" Frågade Chaz mig nyfiket.

"Först, försökte jag lära henne att åka skateboard och det gick inte speciellt bra" Sa jag och flinade "Det slutade med att hon trillade och hamnade ovan på mig" Fortsatte jag och drog ut på de sista orden. De såg på mig precis som att de inte trodde mig men jag ignorerade dom.

"Efter det spöade hon mig totalt i fotboll och sedan åkte vi hem till henne och åt.. ravioli.. tror jag" Jag var fortfarande inte säker på vad det vi åt hette. Ryan och Chaz flinade mot mig och sedan började Ryan prata om hur Lucy hade träffat sin bror Antonio rakt i hvudet på 30 meters avstånd. Jag berättade sedan för Chaz att det var jag och Lucy som hade busringt honom och då slog han till mig på armen. Jag berättade aldrig om det som hände med Lucy's Mamma, jag tror att hon ville prata själv med Ryan och Chaz om det.

 

 

Lucy's Perspektiv:

 

 

Det var den 7 de Juni så jag satt i Antonio's rum och såg på honom medans han packade sin svarta väska. Antonio, Luca och Pappa skulle ut på sin årliga kamping. De ville inte ha med mig för att de ansåg att denna kampingen var deras grabb-tid. När vi bodde i Texas brukade jag, Mamma och min Mormor - min Morfar brukade också följa med när vi bodde i Texas - åka till min kusin som bodde i New Mexico några timmar från Mormor och Morfars gård. Jag och min kusin - David - var som fast limmade när vi var små. Så fort någon av oss skulle åka hem igen började vi gråta och vi slängde oss i varandras armar så våra föräldrar fick bokstavligen slita oss låss från varandra ! När Mamma började dricka och Pappa, Antonio och Luca flyttade till Statford sågs vi knappt och tillslut tappade vi kontakten helt, lika så med min Mormor och Morfar.

"Jag saknar dom" Sa jag rakt ut. Antonio stannade upp i sitt packande och såg oförstående på mig.

"David, Mormor, Morfar, Carlos och Sara" Räknade jag upp till Antonio. Carlos och Sara var David's föräldrar och de hade alltid varit som mina låtsas föräldrar. Jag började snurra på Antonio's skrivbords stol som jag satt på och såg på honom medans han gick mot mig. Han satte sig på huk och såg på mig med hans mörkbruna ögon. Fan, han skulle säga något om Mamma..

"Du skulle sagt att Mamma hade.." Han avslutade aldrig meningen och såg ner i golvet. Bara några sekunder senare såg han upp på mig igen med blanka ögon.

"Du vet att jag inte vill att något ska hända dig, och om någon någonsin skadar dig igen ska jag spö.."

"Okej, jag fattar.." Viskade jag och torkade snabbt bort en tår som rann längs min kind. Jag älskade mina bröder. Dom kunde vara jobbiga ibland och ibland skulle jag bara vela slå ihjäl dom men sanningen var att hur mycket vi än bråkade och hur mycket vi än sa att vi inte älskade varandra så visste vi att det var en totalt fet lögn ! Plötsligt, utan att jag ens själv visste det, slängde jag mina armar runt Antonio's hals och kramade han hårt. Hans starka armar slingrades runt mig och jag började gråta.

"Jag älskar dig" Viskade jag i hans öra.

"Jag älskar dig också" Viskade han tillbaka. Vi fortsatte att kramas tills Antonio var tvungen att börja packa igen och då gick jag direkt in till Luca's rum.

"Luca ?" Sa jag och knackade på den öppna dörren. Han stod vid sin säng och tryckte ner saker i en stor ryggsäck. När jag gick in i rummet tittade han upp och när han såg mig ändrades hans ansikte från normalt till oroligt. Först förstod jag inte varför men sedan kom jag på att det fortfarande rann tårar längs mina kinder. Jag gick mot honom och slängde mig sedan runt hans hals, precis som jag hade gjort på Antonio fast medvetet denna gången. Han verkade chockad först men kramade mig sedan tillbaka.

"Vad har hänt ?" Sa han och lät nästan rädd.

"Ett av Antonio's djupa tal" Sa jag och fnissade. Luca började skratta och sedan var jag tvungen att lämna mina bröder ensamma så de kunde packa. Jag gick in till mitt rum och kastade mig på den mjuka sängen. Jag tog upp min laptop och började kolla igenom alla mina bilder. Jag behövde verkligen rensa bland mina bilder, jag hade bilder från när jag var nyfödd som Mamma och Pappa hade lagt över till min laptop. Min bild fastnade på en bild som togs på min femte födelsedag. Mamma och Pappa hade fixat ett överasknings kalas på ängen bredvid Mormor och Morfars gård och av någon anledning hade David på sig en mössa i Juli. Iallafall, jag blev sur för att jag inte fick prova hans mössa men när han tog fram min present - Som var en röd ros som han hade plockat själv - blev jag glad igen och gick för att visa alla som var på kalaset rosen jag hade fått av David. Jag log av minnet och fortsatte bläddra igenom bilder på mig och David. Han var som min tredje bror och jag saknar honom verkligen. Och så saknade jag verkligen Mormor och Morfar också.. Jag behövde verkligen åka tillbaka till Texas. Fast jag visste inte om Mamma hade åkt tillbaka till Texas, faktiskt så visste jag inte var hon var. Efter att jag och Justin hade gått till stranden efter att jag hade slutat gråta hade Pappa sagt att hon hade gått ut genom dörren och sedan försvann hon.

"Lucy !" Det var Pappa som ropade på mig. De skulle antagligen åka nu. Jag hoppade ur sängen och sprang sedan ner för den gammla trappan. När det bara var tre trappsteg kvar av trappan, tog jag tag i spjällen som var vid trappan och hoppade ner, något jag alltid gjorde. Jag sprang förbi vardagsrummet och sedan ut i hallen där mina bröder och Pappa stod. Alla tre hade på sig likadana svarta mjukisbyxor, likadana gråa långtröjer och stora svarat ryggsäckar på ryggarna.

"Aw, ni matchar !" Sa jag och skrattade åt killer-blickarna Luca och Antonio gav min Pappa som bara log fånigt mot dom. 

"Ja, då åker vi då" Sa Pappa tillslut efter en stunds tystnad och gick sedan fram för att krama mig, hårt. Pappa lyfte upp mig några centimeter från marken så att vi skulle vara i jämnhöjd, som han alltid gjorde. Jag kände hur tårarna nästan trängde fram igen men jag lyckades stoppa dom. Pappa lyfte sedan ner mig och jag kramade Luca och Antonio.

"Är du säker på att du klarar dig själv ?" Sa Pappa oroligt. Jag suckade och nickade.

"Ja, Papà... Du har redan pratat med Mario som ska titta till mig två gånger om dagen, Diana och Bruce skulle ringa mig på morgonen och titta till mig varje gång de går ut med Sammy, Alice ska ringa mig misnt en gång om dagen och Ryan och Chaz ska sova här iallafall två nätter, jag klarar mig verkligen själv !" Sa jag och Pappa log stolt mot mig. Han öppnade sedan dörren så att Antonio och Luca kunde börja packa in sakerna. Pappa vände sig sedan mot mig och gav mig en puss på hjässan.

"Ciao, il mio bambino Lucia" Sa Pappa och jag suckade irriterat.

"Papà, jag är inget barn längre" Sa jag irriterat. Pappa nickade mot mig och gick sedan ut genom dörren. Jag följde efter Pappa och ställde mig i dörrkarmen för att se när dom körde ut från uppfarten och sedan bort från Stratford.

 

-

 

Jag stod i köket och stekte köttfärs medans jag väntade på Ryan. Chaz föräldrar ville att han skulle vara hemma eftersom att han hade avrit borta i några dagar nu. Men Ryan skulle komma ! Och han tog med sig Justin så jag gick göra dubbelt så mycket köttfärs och grönsaker. Köttfärsen stod och fräste i kastrullen och jag skulle precis hälla i kryddorna när det ringde på dörren, jag kollade på klockan som hängde ovanför köksöppningen. Den visade 6.12 och dom skulle inte komma förens kl 7. Jag satte locket på kastrullen och gick till hallen. Jag tände lampan i hallen eftersom att jag var mörkrädd och öppnade sedan dörren. Så fort jag såg vem som stod bakom dörren satte jag händerna för ansiktet och tårar började rinna längs mina kinder. Var detta en dröm eller ?

 

_______________________________________________________________________________________

 

Min bror fixade datan och nu är jag tydligen skyldig honom en massa tjänster -.- Iallafall, vem är det ? ;o

KOMMENTERA FÖR MERA ! :)