Part 22: What's going on ?!

Last Chapter:
 
 
Jag stod i köket och stekte köttfärs medans jag väntade på Ryan. Chaz föräldrar ville att han skulle vara hemma eftersom att han hade avrit borta i några dagar nu. Men Ryan skulle komma ! Och han tog med sig Justin så jag gick göra dubbelt så mycket köttfärs och grönsaker. Köttfärsen stod och fräste i kastrullen och jag skulle precis hälla i kryddorna när det ringde på dörren, jag kollade på klockan som hängde ovanför köksöppningen. Den visade 6.12 och dom skulle inte komma förens kl 7. Jag satte locket på kastrullen och gick till hallen. Jag tände lampan i hallen eftersom att jag var mörkrädd och öppnade sedan dörren. Så fort jag såg vem som stod bakom dörren satte jag händerna för ansiktet och tårar började rinna längs mina kinder. Var detta en dröm eller ?
 
-
 
 
Killen som jag inte hade sett på nästan fyra år stod nu framför mig. Han var sig inte alls lik, han hade förändrats jätte mycket. Hans hår stod inte ut i taggar längre, hans taniga lilla kropp hade blivit vältränad och han såg nästan biffig ut, hans ljusa röst som jag brukade reta honom för när vi var mindre var mörk och ja, manlig. Men även om han hade ändrats så mycket hade han fortfarande sitt pojkaktiga leende kvar och sina snälla, bruna ögon. Det var David.
David, som stod framför mig och log sitt leende mot mig.
"Saknat mig ?" Sa han och ryckte på axlarna. En tår rann längs min kind. Ja, jag hade saknat honom. Jag nickade åt honom och tog sedan några steg för att ge honom en kram. Han drog in mig i hans famn som jag inte hade varit i på längde men ändå kändes det som att vi sågs igår.
"Vad gör du här ?" Sa jag när vi hade slutat kramas. Vi stod fortfarande kvar i dörr öppningen. Han hade på sig en svart skinn jacka, en vit t-shirt och ett par mörkblåa jeans.
"Antonio ringde igår och frågade om jag ville komma medans dom var ute på sin årliga kamping och eftersom att jag inte har sett min favorit kusin på nästan fyra år så kunde jag inte säga nej" Sa han och log sitt charmiga leende.
 
 
 
Vilken tjej som helst hade kunnat falla för honom. Jag nickade och berättade sedan att jag hade kompisar som skulle komma snart, han nickade bara och gick sedan till sin bil som stod parkerad på uppfarten. Jag skulle precis gå tillbaka till köket för att kolla till min tacos men när han öppnade bagage luckan hörde jag ett välbekant skäll och gick till hallen igen. En ljusbrun, tjock hund kom in springandes och hoppade på mig. Den började slicka mig i ansiktet och slutade inte förens David hade tagit bort honom.
"Tog du med Mason ?!" Skrek jag lyckligt och kramade om hunden. Mason var David's hund. Och min favorit hund.
Jag hörde hur David skrattade bakom Mason och sedan började David ta av sig sina ytterkläder.
"Jag visste att du skulle bli glad av att se honom" Sa han och hängde upp sin jacka och tog sedan av sig sina skor.
"Jag är ju inte bara glad av att se han" Sa jag och puttade till David på axeln. David hade ställt sina två resväskor i hallen och följade sedan efter mig till köket.
"Åh, du gör tacos !" Sa David förtjust och satte sig vid vårat matbord. Jag nickade och gick sedan till kylskåpet för att plocka fram lite mer köttfärs.
"Du ska också äta, va ?" Sa jag och höll upp köttfärsen som en fråga på om jag skulle slänga i mer eller inte. Han nickade mot mig och jag slängde i köttfärsen.
 
 
-
 
 
"Och kommer du ihåg när vi fick Luca att äta den där masken ?" Skrattade David. Jag började också skratta och fick en illamående känsla på samma gång.
 
 
 
 
Det var vidrigt att se när Luca åt den masken men det var ändå jättekul. Eller, för oss var det det men inte för Luca som sprang till en brunn som fanns i närheten och spydde i den. Tårar rann längs mina kinder så mycket jag hade skratta och magen gjorde ont. Det var alltid lika kul att prata med David, jag hade verkligen saknat honom. Plötsligt ringde det på dörren och jag slutade skratta. Jag hade helt glömt bort att Ryan och Justin skulle komma. David såg inte så förvånd ut i med att han visste att några av mina kompisar skulle komma, han försökte mest få sig själv att sluta skratta. Jag reste mig från stolen bredvid David som jag satt på och gick mot dörren. Jag öppnade dörren och förväntade mig själv att se Justin och Ryan men dom stod inte där. Det var två poliser.
 
 
 
Justin's Perspektiv:
 
 
 
Jag steg ut ur duschen och virade en handuk runt mina höfter. Ryan var redan påväg för att hämta mig och sedasn skulle vi åka till Lucy för att äta. Jag tog ut min hårfön ur en låda i badrummet och fönade sedan mitt hår så som jag brukade när jag hade hairflip, fast jag hade nästan hairflip nu bara kortare. När håret var var klart gick jag in till mitt rum och klädde på mig. Jag hörde Ryan på nedervåningen och sprang sedan ner för trappan och mötte honom i hallen. Jag tog på mig mina skor och sedan gick vi ut till Ryan's bil. Jag hoppade in i passagerar sätet och sedan var vi påväg mot Lucy.
"Du, jag måste fråga dig en sak" Sa Ryan efter någon minuts tystnad. Jag nickade som en gest att han skulle fortsätta. "Okej, var ärlig mot mig nu" Fortsatte han och jag suckade irriterat.
"Ja" Mumlade jag och ville att han skulle fortsätta.
"Gillar du Lucy ? Typ gillar, gillar ?" Sa han med en nervös blick som vandrade mellan mig och vägen framför oss. Jag såg på han med en oförstående blick. Varför frågade han mig det ? Visst, jag gillar Lucy, men inte gill, gilla.. Tror jag.
"Jag gillar henne som en vän" Sa jag med betoning på vän. "Varför undrade du ?" Fortsatte jag frågandes.
"Jo, för att hon verkar gill, gilla dig" Sa han och flinade mot mig. Jag blängde mot honom och han började skratta. Plötsligt dog hans skratt ut. Hans fokus var inte längre på vägen utan han tittade ut genom bilrutan som var på hans sida.
"Vad är det som händer ?" Sa jag nyfiket och försökte se vad som hände. Vi var utanför Lucy's hus och jag försökte se vad som hände.
"Är det där en polisbil ?" Sa Ryan och pekade mot en blå och vit bil som stod utanför Lucy's hus.
"Ja, det är det" Mumlade jag. Två poliser stod vid Lucy's ytterdsörr och de såg ut att prata med Lucy.
"Vad är det som händer egentligen ?" Mumlade Ryan åt mig och jag skakade på huvudet.
"Jag har ingen aning.." Viskade jag och hoppade sedan ut ur bilen.
 
 
_____________________________________________________________________________________
 
 
Kort, jag vet men jag har så sjukt ont i huvdet och orkar helt enkelt inte skriva mer... Iallafall, vill bara säga att denna novellen utspelar sig på 2011...
 
KOMMENTERA FÖR MERA ! SKRIVER INTE NÄSTA KAPITEL FÖRENS JAG HAR FÅTT IALLAFALL 5 KOMMENTARER FRÅN OLIKA PERSONER !
 
 
 

Postat av: Aida

meer!

2012-08-21 @ 23:29:27
Postat av: Janet Belieber

Mer mer mer mer mer mer mer mer mer mer :D <3<3<3<3

2012-08-21 @ 23:32:34
Postat av: Sara

Sååååå braaaaa!!!! Meeer!!!!! :)

2012-08-22 @ 15:05:15
Postat av: Emelie

Jätte bra! <3

2012-08-22 @ 16:48:12
URL: http://bieberrstorys.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback