Part 16: I don't like her

 Last Chapter:
 
Det såg ut som om att hon verkligen ville att bollen skulle träffa mig. När hon sparkade bollen mot mål - vilket tydligen var jag - hörde man hur ett smällande ljud uppstod och inte långt efter borrade den sig hårt in i min mage. Jag började vacka bakåt och tillslut kunde jag inte hålla balansen längre så jag trillade ner i nätet och fick stål stången - som gjorde att fotbollsmålet stod upp - i ryggen. Jag hade kvar bollen mot magen och allt jag såg var grönt nät och blå himmel. Jag hörde hur människor började samlas runt mig några bekanta ansikten skymde min sikt öger himlen. Deras läppar rörde sig men jag hörde inget. Tillslut började allt bli suddigt och jag kunde inte hålla mina ögon öppna, och så blev allt svart.
 
 
 
"Lucy" viskade en välbekant röst. När jag öppnade ögonen var en suddig Justin det första jag såg, vad gjorde han här ? Jag vände huvudet till höger och såg att Chaz och Ryan satt och såg ner på mig.
"Vad hände ?" Sa jag och hörde att min röst skar sig. Jag försökte sätta mig upp men en smärta som uppstod i magen stoppde mig.
"Syster sa att du ligga ner i några minuter efter att du vaknat" Sa Ryan, tog tag i mina axlar och puttade mig försiktigt ner igen. Syster Linda's - som alla kallade henne - rum såg ut som vanligt. Vitt, rektangulärt rum med ett bord längs den högra kortsidan, vita skåp ovanför, en data vid den högra långsidan och en stol. Sedan sängen som jag låg på var placerad på den vänstra kortsidan och sedan fanns det en dörr på den vänstra kortsidan. Ett tråkigt rum helt enkelt.
"Du fick en boll rakt i magen av Lily. Och sedan svimmade du" Sa Chaz och log prövande mot mig. Jag log ett plågat leende tillbaka och sedan suckade jag högt.
"Kan en boll och en riktigt bra fot verkligen göra så mycket skada ?" Sa jag och alla började plötsligt skratta. Jag blängde surt på dom men dom brydde sig inte.
"Lily går ju runt i klacka skor hela dagarna så det är väl inte så konstigt ?" Skrattade Ryan och inte ens jag kunde låta bli att skratta åt det, med det gjorde ont i magen så det blev mer som ett ynkligt kvid. Tillslut hade de lyckats sluta skratta och då hörde jag någon harkla sig borta vid dörren som var någon meter bakom Justin.
I dörr öppningen stod Lily och tuggade ljudligt på ett tuggummi med sina äckligt glansiga läppar.
Hennes klackar hördes ljudligt när hon gick in i rummet med svassande rumpa. Hon stannade precis framför sängen jag låg på, tog ut tuggummit och gjorde ett misslyckat försök med att kasta det i papperskorgen. Hon andades in djupt och sa sedan det jag aldrig trodde hon skulle säga till någon.
"Förlåt" Sa hon snabbt och himlade med ögonen. Jag kollade på Chaz och Ryan som bara ryckte förvånat på axlarna. Ni kanske inte förstår men detta var typ som ett mirakel. Lily sa aldrig förlåt till någon !
"Vad sa du ?" Sa jag och låtsades att jag inte förstod första gången, bara för att reta henne.
"Jag sa förlåt för att jag råkade skjuta bollen så hårt !" Sa hon irriterat.
"Visst, råkade" Mumlade jag och Justin började skratta. Hon himlade åter igen med ögonen och sedan drogs hennes blick mot Justin och då såg det ut som att hennes ögon skulle poppa ut.
"O-M-G ! Du är Justin Bieber !" Skrek hon och började hoppa. Otroligt att hon kunde hoppa och fortfarande hålla balansen på hennes höga klacka skor. Justin såg först förvånat på henne och backade undan i stolen han satt i men sedan skrattade han bara gulligt och log.
"Ja, det är jag" Skrattade han och ställde sig upp. Lily slängde sig på honom och frågade om en autograf.
"Hejdå Justin, Chase, Bryan och... Lucy" Sa hon och var påväg mot dörren.
"Jag heter egentligen inte Bryan" Ropade Ryan snabbt efter henne.
"Asså jag... Strunta i det" Suckade hon irriterat, himlade med ögonen och gick, äntligen.
 
"Vi måste hem och packa nu" Sa Chaz och man kunde höra någon ledsen ton i hans röst.
"Vi ses ju på lördag" Sa jag och försökte sätta mig upp. Det högg till i magen och jag gav i från mig ett ynkligt kvid.
"Är du okej ?" Sa Justin som stod bredvid mig, lite för nära kanske. Jag kände hans varma andetag träffa min kind och jag drog mig automatiskt lite ifrån honom. Jag nickade istället för att svara och satte ner mina fötter på marken. När jag försökte ställa mig upp vek min mage sig av smärta och det gjortde för ont för att räta upp mig igen.
"Kan du gå ?" Sa Ryan oroligt som hade ställt sig bredvid mig.
"Jag vet inte" Sa jag snabbt. Det var nästan overkligt att en boll och en väldigt stark fot kunde göra såhär mycket skada.
 
Justin's Perspektiv:
 
"Kan du gå ?" Ryan gick snabbt fram till Lucy som vek sig direkt när hon hade ställt sig upp.
"Jag vet inte" Sa hon snabbt och tog sedan några steg framåt. Hon såg ut som ett troll när hon gick med böjd rygg, det såg väldigt kul ut.
"Du kan inte gå så" Sa jag och kunde inte låta bli att skratta lite.
"Hur ska jag annars gå ?" Väste hon och blängde på mig. Utan att svara la jag min högra arm runt hennes midja, vänstra armen under hennes knä-vek och lyfte upp henne i min famn.
"Justin, du behöver inte" Sa hon och lät vättskrämd. Jag svarade inte och gick ut i den folk tomma korridoren med Ryan och Chaz efter mig.
 
 -
 
När jag stängde av motorn utanför Lucys hus, hjälpte jag henne ut och bar henne till ytterdörren.
"Är det säkert att du är okej ?" Sa jag till henne. Jag hade bara känt Lucy i några dagar men det kändes som att jag hade känt henne längre än så. Hon nickade säkert och jag släppte taget om hennes ben så att hon kunde ställa sig upp. Hon böjde sig fortfarande lite och vinglade till. När hon plötsligt vinglade till mer och hennes hand tog ett stadigt tag om min högra axel, flyttade mina händer sig automatiskt mot hennes midja för att hålla upp henne.
"Du vet det jag sa om att träffas nu när Ryan och Chaz är borta ?" Frågade jag henne tyst. Våra ansikten var bara några decimeter ifrån varandra så jag visste att hon hörde mig.
"Ja" Sa hon och tittade upp på mig med ett frågande uttryck. När hennes mörk bruna ögon mötte mina kändes det som en svag stöt for igenom min kropp. Jag kan inte vara kär ? Inte redan... Jag gillade henne, som en vän. Det visste jag, men jag kunde inte vara kär.
"Jo, ehm" Plötsligt blev jag nervös. Varför ?!
"Skulle du vilja träffas ? Bara för att lära känna varandra bättre i med att vi har typ samma bästavänner" Jag bara babblade på. Jag visste knappt själv vad jag sa.
"Ska jag vara ärlig, trodde jag att du skojade när du sa det" Sa hon och log lite.
"Nej, jag vill umgås med dig" Sa jag och log tillbaka. En svag röd ton blossade upp på hennes kinder och hon tittade snabbt ner i marken igen.
"Du rodnar" Sa jag och skrattade lite. Hon skakade och satte en hand för ansiktet.
"Det är okej. Det är bara gulligt" Hon tittade snabbt upp och en litet leende fanns på hennes läppar.
"Jag måste nog gå in nu" Sa hon snabbt, öppnade ytterdörren och försvann sedan in. Jag gick ner mot min bil och hoppade sedan in i förarsätet.
 
"Okej, vad är det mellan dig och Lucy ? För någon dag sedan gillade du henne knappt alls och nu står du nästan och kysser henne utanför hennes hus !" Var det första Ryan sa till min när jag kom in i bilen. Jag hade helt glömt bort att dom fortfarande var kvar.
"Lägg av" Sa jag bara och startade motorn.
"Du gillar henne" Sa Chaz som satt bredvid mig i passagerar sätet och flinade.
"Nej, det gör jag inte" Sa jag och gasade.
________________________________________________________________________________
 
Förlåt för att jag inte la upp kapitlet igår.. Men min insperation är bokstavligen på noll just nu :/
 
Kommentera för mer :)

Postat av: Emelie

Jätte bra! <3

2012-07-20 @ 02:36:50
URL: http://bieberrstorys.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback