Part 18: Skateboarding

Last Chapter:
 
"Ja... Det är jag" Plötsligt vände han sitt huvud mot mig. Han såg ut som ett frågetecken. Jag ryckte på axlarna och låtsades sedan vara upptagen med kassan. Jag fick plötslig en orolig känsla i magen. Vem visste att Luca måste vara min bror ? Dom fortsatte prata lite och sedan började Luca skriva ner saker i blocket.
"Er mat kommer om ca en kvart" Han log mot dom och gick sedan med snabba steg mot mig genom resturangen.
"Varför har du aldrig berättat att du känner Justin Bieber ?!"
 
Vill bara säga det, att Lucy och Justin - och andra människor så klart- har inte alltid samma kläder och hår osv som på bilden/gifsen... Ville bara säga det för att det är mer hur dom gör och ser ut ;p

"Du frågade aldrig" Sa jag nonchalant och ryckte på axlarna. Luca satte armarna i kors över bröstet och suckade.

"Och... Det angår faktiskt inte dig" Väste jag åt honom innan jag gick in i köket för att hämta en pizza som var färdig. Jag hörde honom grymta något oförstårnde och flinade för mig själv. Min familj behövde faktiskt inte alltid lägga sig i vem jag brukade umgås med !

Justin's Perspektiv:

Jag såg ner på den tomma talriken framför mig. Jag förstod varför Ryan och Chaz allid ville äta pizzan här. Den var underbar ! Jag kände hur en sådan känsla man fick när man var riktigt mätt bubbla i min mage. Jag brukade i vanliga fall inte äta mig så mätt att jag nästan mådde illa, men jag kunde inte sluta äta denna pizzan. Den var för god.

"Justin.. Hur kommer det sig att du känner den där Lucy ?" Sa Mamma plötsligt. Hon hade inte sagt mycket under hela middagen.

"Hon är en nära vän till Ryan och Chaz" Sa jag och klappade mig lite på magen. Jag skulle vara tvungen att träna efter den pizzan för att behålla mina abs. Mamma nickade och fokuserade sedan på sin mobil.

Vi satt kvar en stund till bara för att "lugna magen" som Morfar uttryckte det, men sedan reste han sig upp och tyckte att vi skulle gå.

"Jag måste bara prata med Lucy snabbt" Sa jag snabbt till Morfar och jag skulle precis gå bort mot kassan när Morfar stoppade mig igen.

"Om du ändå ska till kassan kan du väl betala också ?" Han räckte fram sitt kreditkort mot mig men jag tog inte emot det.

"Nej, jag kan betala an.."

"Justin, du gör redan så mycket för oss och alla andra så låt mig betala denna gången" Avbröt han mig bestämt men log sedan. Utan att protestera tog jag emot det och gick mot kassan. Lucy hade försvunnit in i köket som var "gömd" bakom en vägg, bakom kassan. Det fanns en liten klocka som man brukade se på hotel som man kunde plinga på. Den var silver färgad och ett ringande ljud uppstod när jag tryckte på den.

"Jag kommer snart"  Hörde jag en välbekant röst ropa inne ifrån köket. Det var Lucys. Jag nickade för mig själv, även fast jag visste att hon inte såg mig.

"Non posso parlare in questo momento papà, abbiamo clienti !" Hörde jag henne säga högre nu, och det lät nästan lite konstigt när hon pratade på italienska. Inte långt efter kom hon ut och ställde sig framför kassa.

"Hej" Sa jag när hon kom ut. Hon tittade upp från kassa maskinen och kisade med ögonen som om hon försökte se mig bättre.

"Åh, Hej Justin" Sa hon och log. Jag la fram Morfars kreditkort på bänken, hon tog upp det och drog det sedan längs kassans långsida.

"Så jag undrade vad du hör imorgon" Sa jag och såg på henne. Hon såg upp på mig från kassan och skulle precis börja prata när hennes blick drogs mot dörren som plingade till.

"Ehm, vänta lite" Sa hon till mig, fortfarande med blicken fokuserad mot dörren. Jag vände mig om och då såg jag att en svart hårig kille med solglasögon kom in och var på väg mot kassan.

"Vad gör du här ?" Sa Lucy till honom. Hon lät irriterad och orolig på samma gång. Killen gick bakom kassa bänken och ställde sig bakom Lucy.

"Jag ville bara tacka dig för att du hjälpte mig så mycket innan" Sa den svart håriga killen, la sina händer på Lucys midja och pussade henne på kinden. Av någon anledning kände jag ett sting av avensjuka. Vad var det med mig egentligen ?!

"Jag gav dig en ispåse" Sa hon och såg upp på honom. Killen var lite mer än två huvuden längre än Lucy.

"Jag behöver hjälp med min Collage ansökan, okej ?" Mumlade han till henne och började sedan gå mot köket.

"Visst" Skrattade hon och hennes blick drogs sedan mot mig.

"Förlåt för det där" Hon såg upp på mig med två oskyldiga ögon och gav mig kreditkortet igen. Hennes ögon såg ut som en hundvalps. Jag hade aldrig kunnat säga "Nej" till henne om hon gjorde så.

"Det är okej" Jag tog emot kortet och stoppade det i min hoodie ficka.

"Ehm, jag fick förresten ledigt de dagarna som resten av klassen ska vara på klassresa så jag ska antagligen sova" Sa hon och flinade lite.

"Eller så kan du åka skateboard med mig ?" Sa jag och hoppades att hon skulle svara ja. Men sådan tur hade jag inte.

"Nej, jag kan inte åka skateboard" Svarade hon direkt och skakade på huvudet.

"Jag kan lära dig ?" Man såg att hon tvekade. Hon ville säga nej men ändå inte.

"Visst" Suckade hon och jag började le för mig själv.

Lucy's Perspektiv:

"Nej Justin, jag kan inte !" Sa jag högt så fort jag kände hur skateboarden började röra sig. Jag gick ner från skateboarden och ställde mig någon meter ifrån den. Han började bara skratta och gick för att ta upp den.

"Vad är det som är så farligt egentligen ?" Han skrattade fortfarande och gick emot mig.

"Åh, jag vet inte... Jag får typ panik varje gång jag känner att den börjar röra på sig" Suckade jag irriterat och satte frustrerat armarna i kors över bröstet.

"Vi kan väl prova igen, men jag kan hjälpa dig denna gången" Sa han och log på ett sätt han bara kunde. Jag hade inte sett honom le så många gånger men på någon sätt var det just hans leende.

"Okej" Mumlade jag och gick mot skateboarden som Justin släppte ner. Jag ställde mig på den och vinglade till lite. Justin tog tag i min hand och jag kände hans andra hand placeras runt min midja.

"Putta fart med din vänsta fot" Sa han och jag gjorde som han sa. Skateboarde började rulla och för en sekund trodde jag faktiskt att jag skulle klara en meter, men tydligen inte. Jag råkade köra på en stor sten och jag började vackla till så mycket så jag förlorade min balans totalt och trillade åt Justins håll. Av ren reflex slingrade sig min fria hand sig runt Justins nacke och råkade dra ner Justin i fallet. Jag hörde hur Justin gav igrån sig ett "Ugh" när hans rygg träffade den hårda asfalten. Jag hamnade ovan på Justin med mitt huvud på hans bröstkorg. Jag hade kunnat somna på hans bröstkorg. Den var så... Bekväm. Men vad tänker jag ?! Mitt huvud for genast upp och jag möttes av Justins hasselnöt's bruna ögon.

"Hallå där" Sa han och flinade mot mig. Jag reste mig genast upp och gjorde en grimas när min arm skrapades mot marken eftersom att den hade varit fast under Justins nacke. Jag studerade armen och såg att den hade blivit lite röd efter slaget mot marken. Just nu önskade jag att jag hade valt en långtröja i morse istället för den blå t-shirten jag tog.

"Gick det bra ?" Sa Justin och kom närmare. Han tog försiktigt tag i min arm och började blåsa försiktigt.

"Jag är inget barn" Skrattade jag och han log bara mot mig.

"Förresten, vem var den där killen som kom in på resturangen innan ?" Sa Justin försiktigt och stoppade ner händerna i sina svarta jeans fickor.

"Åh, ehm det var bara min älsta bror Antonio" Sa jag och förde min hand upp och ner med lätta rörelser över min arm. Han nickade bara och började sedan se sig omkring. Det fanns inte mycket att titta på egentligen. Vi stod på en väg som gick helt rakt tills det kom en höger kurva cirka 100 meter bort, det fanns bara gröna träd längs vägens sidor och ungefär 50 meter bort låg ett ödelagt, grått hus. Och sedan kom jag på en sak.

"Var är alla papparazzis* ?" Sa jag så snällt man kunde. Jag ville inte förolämpa honom på något sätt genom att tyda att han inte var tillräckligt känd eller att jag bara var med honom pågrund av alla papparazzis.

"Jag vet faktiskt inte. Dom brukar låta mig va när jag är här i Stratford" Sa han och stirrade ut mot vägen.

"Kan vi inte göra något jag är bra på nu ?" Sa jag och suckade. Jag hade blivit trött på att åka Skateboard.

"Som vad ?" Hans blick var nu på mig och den såg fundersam ut.

"Det får du se" Sa jag och flinade.
___________________________________________________________________________________

Det skulle egentligen komma imorron men när jag såg hur många unika besökare jag hade haft, var jag bara tvungen at skriva om Part 18 !

Hope you like it !

KOMMENTERA FÖR MERA ! :)

 

Postat av: Emilia

Jätte bra :D meeeer :D

2012-07-29 @ 11:19:06
Postat av: Emelie

Jätte bra! <3

2012-07-29 @ 13:13:04
URL: http://bieberrstorys.blogg.se
Postat av: Alexandra

Super bra! :D MERA!

2012-08-04 @ 17:50:35
Postat av: Ida

hejsan, jag är din designer och undrar om du är sugen på en ny design? jag är verkligen mycket bättre nu än vad jag var innan. Ta en titt i min portfolio innan du bestämmer dig! :)
Ha det bra!

2012-08-07 @ 00:41:03
URL: http://justindbstoriees.blogg.se/portfolio

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback