Part 10: Your mom want's to talk to u

Last Chapter:
Plötsligt vände hon huvudet mot mig men vände snabbt igen och såg generat ner i marken. Jag började le åt den röda nyansen som blossade upp på hennes kinder.
"Förlåt om jag gör dig obekväm men.."
"Nej det är okej, jag är ändå så van vid att ha killar som stirrar på mig" Avbröt hon mig och jag kunde höra att hon bara skojade.
"Det skulle inte förvåna mig"
 
Förlåt, hittade inga bra bilder :/
 
Lucy's Perspektiv:
 
Justin's ord chockade mig lite. Jag kände hur rodnaden färgade min kinder röda, igen. Jag satte händerna över ansiktet och begravde mitt huvud i dom. Justin hade fått mig att rodna två gånger på mindre än fem minuter. Jag hörde hur Justin skrattade bredvid mig och tog bort mina händer från mitt ansikte.
"Förlåt, jag menade inte så" Skrattade han och släppte mina händer. Jag skrattade lite, drog upp knäna mot mig och la armarna om dom.
Det blev tyst igen. Justin satt bredvid mig med rak långa ben liggandes i sanden och blickade ut mot havet.
 
"Berätta om dig själv" Sa Justin efter ett tag. Han hade vänt sin blick mot mig och såg nu på mig med kisande ögon.
"Ehum.. Det finns inte mycket att berätta" Sa jag osäkert. Jag gillade inte att prata med någon om mig själv. Men när jag väl gjorde det ute lämnade jag vissa saker.
"Du behöver inte berätta så mycket" Sa Justin och log. Hans leende var speciellt på något sätt, jag vet inte på vilket sätt men det bara var det.
"Okej, eh jag heter Lucia Marìa Alessandra Isabella Elena Sofia Rossi, jag är 17" Började jag och tänkte sedan efter. Vad kunde jag mer berätta ?
"Jag jobbar på min Papà's resturang. Min papà är italiensk, jag har två bröder Antonio och Luca, jag är väldigt kräsen och jag är egentligen från Texas" rabblade jag upp så snabbt att jag knappt visste vad jag själv sa.
"Tyckte väl att jag hörde en sydstads dialekt i bland" Sa Justin och såg lite fundersam ut. Jag skrattade och hoppades att han inte skulle börja fråga om min mamma, jag pratade helst inte om henne.
"Okej, din tur" Sa jag snabbt för att han inte skulle få för sig att fråga om min mamma. Han nickade kort och såg inte ut att börja fråga om jag hade en mamma eller något.
"Jag heter Justin Drew Bieber, och jag är också 17. Jag har två halv syskon, Jazmyn och Jaxon. Mina föräldrar är skilda och jag kommer, ja härifrån" Sa han och skrattade lite åt det han sa på slutet. Jag nickade och såg sedan att Ryan och Chaz var på väg upp till stranden.
"Vi sticker nu, det börjar bli kallt" Sa Chaz och jag kunde se svagt hur han huttrade till. Jag och Justin nickade samtidigt och vi började packa ihop alla saker vi hade haft med oss.
När allt var ihop packat gick vi till Ryans bil och sedan körde han hem mig.
 
"Vi ses imorgon i skolan" Sa Chaz till mig innan jag gick ut ur bilen. Jag hade fått sitta i bak sätet med Justin och det hade varit pinsam tystnade hela vägen hem till mig mellan oss, vi båda hade bara suttit och stirrat ut genom bilrutan medans Stratford flög förbi oss. Det var i sånna tillfällen jag hatade att jag var så blyg, det var alltid den andra personen som fick börja konversationen. Ryan och Chaz, som satt i framsätena, hade babblat på om någon hockeymatch. Det fövånade mig lite att Justin inte hade hängt med i konversationen för enligt Ryan och Chaz älskade han hockey. Men jag kände ju inte honom så jag kunde ju inte direkt säga något.
"Ja, det gör vi" Sa jag och öppnade bild dörren. Jag hängde min väska över axeln och stängde bildörren försiktigt, jag hatade det höga ljudet det blev när man smällde igen dörren.
Jag var precis vid ytterdörren till min familjs hus när jag hörde någon ropa mitt namn bakom mig. Jag vände mig om och såg att killarna inte hade kört än och att Chaz, som satt på passagerar* platsen, hade rullat ner rutan.
"Vad ?" Ropade jag till honom och drog min tunna kofta tätare om mig när en kall vind blåste mot mig.
"Har du lämnat in lappen till skolresan ?" Sa Chaz och kisade mot mig eftersom att det började bli mörkt.
"Fan" Mumlade jag och kollade ner i marken. Den hade jag inte lämnat in, och den skulle vara in lämnad senast i fredags. Vilket betydde att jag inte fick följa med.
Skolresan var något vi alltid hade veckan innan vi slutade för sommarlov.
Jag höjde mitt huvud och skakade det mot Chaz.
"Va ?! Men vad ska du göra i tre dagar då ?" Sa han besviket och jag hörde hur Ryan suckade. Jag ryckte på axlarna, vinkade mot dom och öppnade sedan dörren för att komma in i varmen.
 
"Jag är hemma !" Skrek jag så att alla skulle höra och slängde av mig mina flip flops. Jag väntade på att jag skulle få något svar, vilket jag alltid fick, men jag hörde inget. Konstigt, alla var ju hemma. Jag gick mot köket och ju närmare jag kom hörde jag pappa prata lågt med någon i telefon. Han lät arg. Av någon anledning fick jag en dålig känsla i magen. Jag gick in i köket och där stod som jag sagt pappa och pratade lågmält med någon i telefon. Jag kunde se att han var arg. Hans mörka ögonbryn var djup rynkade och han pratade mörkt och snabbt, det gjorde han alltid när han var arg.
"Vad är det papà ?" Viskade jag försiktigt och hans blick vändes hastigt mot mig, han hade tydligen inte sett mig komma in. Han flyttade hemtelefonen från sitt vänstra öra och han gick mot mig.
"Din mamma vill prata med dig" Sa han surt och la hemtelefonen i min hand. Motvilligt flyttade jag telefonen till mitt öra och så fort jag hörde mammas ljusa, raspiga stämma for en rysning igenom mig.
______________________________________________________________________________
Asså förlåt, förlåt, förlåt för mina as dåliga, korta kapitel ! Men jag har bokstavligen noll insperation just nu.. Men nu fick jag in lite drama ;p och Justin ska komma in mer, lovar !
 
Kommentera :)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback