Part 12: Nate...

Last Chapter:
 
Jag berättade aldrig för mormor och morfar att jag hade träffat Lucy för att då hade de bara frågat ut mig och det orkade jag inte med just nu.
Lucy kanske var blyg men jag kunde inte bara släppa tanken om att hon inte gillade mig. Ryan och Chaz sa att vi skulle vara perfekta för varandra, men jag var inte så säker.
 
 
Lucys's Perspektiv:
 
Alla pratade i mun på varandra. Antonio och Luca satt och skrek åt varandra medans Pappa försökta lugna ner dom. Själv satt jag i vår trätrappa som var precis in till vardagsrummet och såg på när dom bråkade.
"Hon har inte rätt att göra det !" Skrek Luca åt Antonio. Det såg ut som att Luca hade kunnat kasta bort bordet som var det som stoppade mina bröder från att kasta sig på varandra - och pappas händes som trycktes mot deras bröst för att stoppa dom. Mina bröder hade alltid haft lite aggressions problem, det hade dom fått från mamma.
"Sluta nu !" Skrek pappa och mina bröder slutade genast. Pappa började prata mer lågmält med Luca och Antonio så att jag inte kunde höra. Mina bröder nickade åt det pappa sagt och sedan började pappa gå ut från vardagsrummet men stannade när han gick förbi trappa, gick sedan upp till det trappsteget jag satt på och satte sig bredvid mig.
"Vad gör du uppe gumman ?" Sa han bekymrat och la sin ena arm om mig. "Klockan är 12 på natten, du har skola i morgon"
"Det har dom med" Sa jag och nickade mot Antonio och Luca som stod och mumlade surt åt varandra. Pappa skrattade lite och nickade sedan.
"Och det är inte så lätt att sova när dom två bråkar" fortsatte jag.
"Nej, det har du rätt i" Sa pappa och suckade.
"Jag får nog börja skicka dom till psykologen igen" Skämtade han och jag började skratta.
"Men gå nu och lägg dig. Jag måste försöka få de där två i sängen" Sa pappa och reste sig.
"Vi får reda ut detta i morgon" Han böjde sig ner och gav mig en snabb puss på hjässan.
"Buonanotte" Sa pappa - det betydde godnatt på italienska - och gick med trötta steg ner för trappan.
"Buonanotte" Sa jag tillbaks och gick upp för trappan, in till mitt rum och somnade sedan.
 
"Varför är du så trött ?" Sa Chaz till mig när jag gäspade för säkert tionde gången på fem minuter.
"Lucas och Antonios bråk höll mig uppe sent i natt" Sa jag och gäspade igen.
"Vilket bråk ?" Även om jag stirrade ner i min Franska bok kunde jag känna hur Chaz blev uppmärksam.
"Bara ett bråk, jag vet inte ens själv vad det var om" Sa jag nonchalant*. Lögn. Jag visste mycket väl vad det var om men jag ville inte berätta det för någon än, inte förens jag och min familj hade rett ut det.
Jag hörde hur Chaz suckade. Han förväntade sig väl att jag skulle i vart enda liten detalj hur dom hade brottat ner varandra - vilket dom brukade göra när dom bråkade - och hur jag eller pappa var tvugna att stoppa dom. Chaz älskade att höra historier om Lucas och Antonios bråk.
"Vad ska du göra när du kommer hem då ?"
Jag smällde i hop min franska bok och la den sedan i mitt knä.
"Familjemöte" sa jag och suckade. Jag ställde mig upp, tog av mig min svarta skinnjacka och la den på bänken jag och Chaz satt på.
"Du då ?" Sa jag och tog fram en toffs från mina mörkblåa jeans shorts och satte sedan upp mitt hår i en slarvig sned hästsvans.
"Jag och Ryan ska vara med Justin" Sa han och jag nickade bara. Ingen sa något mer på ett tag innan Chaz bröt tystnaden.
"Så.. På tal om Justin. Du har väl inget emot honom ?" Sa han och lät lite nervös. Jag rynkade pannan och skakade sakta på huvudet.
"Nej.. Varför skulle jag det ?" Sa jag oförstående.
"Asså, Justin gick liksom intrycket av att..." Han lät lite nervös och såg sig hela tiden omkring på skolparkeringen.
"Nämen där är ju Ryan ! Måste dra !" Sa han högt, tog sina grejer och sprang sedan bort mot Ryan som kom ut från skolbyggnaden efter en halvimmes kvarsittning för att han hade skämtat med någon lärare. Ryan vinkade mot mig och sedan hoppade han och Chaz in i hans bil.
Jag däremot satt ensam på en bänk utanför skolan och väntade på att Antonio skulle hämta mig. Eftersom att vi inte gick på samma skola så slutade han lite senare än jag.
Jag ställde mig upp och såg mot den stora parkeringen efter Antonio. Automatiskt började jag bita på mina naglar - en vana jag måste sluta med - och så putstade jag mina Ray Ban solglasögon med min gråa tröja. Efter ett tag orkade jag inte stå upp och satte mig ner på samma bänk som var precis utanför skoldörrarna under taket.
Plötsligt kände jag två kalla händer placerade på min axlar och jag hoppade till. Jag hörde ett klingande skratt bakom mig och jag vände mig hastigt om.
Där stod Nate - han som hade skickat lappen till mig - och skrattade.
"Hej, varför sitter du här alldeles ensam ?" Sa han och drog ner sina svarta solglasögon så att man precis kunde se hans blå, gröna ögon. Han satte sig bredvid mig på bänken och ställde sin gråa axelväska på marken.
"Chaz var tvungen att sticka och jag väntar på min bror som ska köra mig hem" Sa jag och suckade lite.
"Åh... Men jag kan köra dig" Sa han och log. Han hade tagit av sig sina solglasögon helt nu och hade satt dom i hans svarta t-shirt.
Jag kände hur en klump i halsen bildades. Jag hade aldrig varit bra på att prata med killar. Jag hade faktiskt blivit lite förvånad hur lätt den första meningen kom ut.
"Nej, asså.. det är okej. Jag är säker på att Antonio k-kommer ...snart" Stammade jag nervöst fram och han kollade konstigt på mig.
"Är du okej ?" Sa han och placerade sin hand på min arm. Av ren rekfleks flyttade jag mig bakåt, vilket jag inte skulle gjort.
Jag hade suttit precis ute på änden av bänken och bara för att jag flyttade bakåt trillade jag ner från bänken.
Min rygg slog emot asfalten men mina ben låg fortfarande kvar uppe på bänken.
"Hur gick det ?" Hörde jag Nate säga och efter någon sekund satt han på huk bredvid mig. Jag kollade upp på honom och man kunde tydligt se att han försökte hålla sig för skratt.
"Det gick bra, jag mår fint" Sa jag och tog ner min ben från bänken. Nate tog tag i min hand och hjälpe mig upp.
"Säkert att det gick bra ?" Sa han och jag vet inte om jag inbillade mig eller vad jag gjorde men han lät orolig.
"Ja, helt säker" Sa jag och log tacksamt. Jag borstade av mina kläder och ryckte sedan till av att någon tutade bredvid mig och såg att Antonio hade kommit.
"Ehm, tack för att du hjälpte mig. Jag är ganska klumpig" Sa jag och ett pinsamt skratt for ur mig.
"Ingen orsak" Sa han och log stort mot mig. Jag log tillbaka och gick sedan mot Antonio.
"Jag är ganska klumpig" Upprepade jag tyst för mig själv och slog mig för pannan. Jag ryckte upp dörren till passagerar* sidan och satte mig i bilen.
"Säg inget" Sa jag direkt till Antonio när jag kom in i bilen. Han nickade kort, puttade upp sina solglasögon och försökte dölja sitt flin, något han inte lyckades bra med.
________________________________________________________________________________-
 
Min uppdatering suger, jag vet ! Ganska kort / mellanlångt kapitel men jag lovar att ni kommer få ett LÅNGT kapitel snart !
 
Kommentera :)

Postat av: Emelie

As bra! <3
Mer :D <3

2012-07-03 @ 22:42:17
URL: http://bieberrstorys.blogg.se
Postat av: Emelie

As bra! <3
Mer :D

2012-07-03 @ 22:42:49
URL: http://bieberrstorys.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback