Part 3: The unknown voice

Last Chapter:

Jag gick in på facebook och direkt kom Ryan upp på chatten.

"Varför svarar du inte i din mobil ?" Skrev han. Jag tog upp min mobil ur min byxficka och såg att jag hade 6 missade samtal. 3 från Ryan och 3 från Chaz.
"Heh, har inte hört min mobil ;p" Skrev jag tillbaka.
"Ring mig, jag och Chaz har ett stort problem :s"

--

"Vad för problem ? ;o"
Skrev jag oroligt tillbaka och min blick var fastklistrad vid dataskärmen.
"Kom bara till mig, det är viktigt" Det hade tagit ett tag innan han svarade. Jag skrev bara "okej" tillbaka och började gå med snabba steg ut ur mitt rum, jag brydde mig inte ens om att stänga ner facebook eller datan. När jag var påväg ner för trappan såg jag att Luca var påväg upp.

Perfekt, nu kommer han fråga ut mig !

Jag började småspringa ner för trappan, vad som helst för att undvika att bli utfrågad... men såklart funkade inte det.

- Hey, vart ska du ? Frågade Luca när vi hade lyckats mötas i trappan och stod bredvid varandra.
- Ut, sa jag undvikande och skulle precis fortsätta ner när han tog tag i min högra arm. Luca och Antonio har alltid varit så beskyddande över mig.
- Ut var ? Sa han med ett knappt synbart flin på läpparna. Jag tog mig ur hans grepp om min arm och började gå sakta ner för trappan.
- Till Ryan, sa jag och Luca följde mig med blicken när jag tog de sista stegen ner för trappan. Luca sa inget mer utan fortsatte bara upp för trappan och gick sedan in till sitt rum som var mittemot mitt.
Jag gick ut till hallen och tog bara ett par av mina converse - jag hade minst fem par - eftersom att jag inte brydde mig vilken färg det var på dom just nu.
- Papà ! Jag sticker till Ryan ! Skrek jag till pappa och hoppades att han skulle höra eftesom att han satt i vardagsrummet med Antonio.
- Såhär sent ? Hörde jag honom skrika tillbaka medans jag kämpade med att knyta mina skor.
- Klockan är bara 8 papà, och dessutom är det fredag ! Skrek jag - inte lika högt eftersom att jag visste att han hörde mig - och tog på min min svarta skinnjacka när jag äntligen hade lyckats knyta mina skor.
- Lucia, jag gillar inte att du är så mycket med dom pojk.. 
- Papà, vi är bara vänner ! Du behöver inte oroa dig, avbröt jag honom surt och öppnade dörren försiktigt.
- Hm.. jaja, ha så kul, muttrade han högt. Han brukade alltid bli lite sur när jag avbröt honom, och han gillade verkligen inte att jag var så mycket med Ryan och Chaz. Han trodde alltid att jag var mer än vänner med någon av dom och det gillade han inte. Och han var alltid så sträng när det kom till killar och dejting, men ändå så gillade han Ryan och Chaz.. bara inte när jag var hemma hos dom eller ensam med dom.

Jag öppnade dörren helt och kände att den sköna, ljumna sommar luften som hade varit tidigare idag nu hade blivit kyligare och jag huttrade till lite. Den kalla vinden blåste mot min bara ben och jag började gå snabbare, tur att det inte var så långt till Ryan. Efter ungefär två minuter kunde jag se hur fönsterna lös i det välbekanta huset. Mina fotsteg blev snabbare och jag gick uppför Ryans uppfart. Det stod inga bilar parkerade på uppfarten så jag misstänkte att det bara var Ryan och Chaz hemma. Jag fortsatte upp till Ryans hus och öppnade dörren utan att knacka eller plinga på och skulle precis skika ett "Hej" när jag hörde två välbekanta röster från Ryans kök prata med någon.

Justin's Perspektiv:

Jag hade precis slutat en av mina konserter här i Milano, Italien och satt nu i min säng, på min Tour buss och pratade med Ryan och Chaz över skype.

- Hur går det med din Tour då ? Sa Ryan. Ryan och Chaz stod i Ryans kök, jag kände igen taperna.
- Det går bra, lite jobbigt ibland kanske men det flyter på, sa jag och log lite. Båda två bara nickade lite kort och sedan fick Chaz ett litet flin på läpparna.
- Hur går det med tjejerna då ? Sa Chaz och hans flin blev bredare. Ryan gav ifrån sig ett litet skratt och såg sedan på Chaz med en blick som jag inte kunde tyda, men Chaz började bara flina mer. Jag började skratta och tänkte ut mitt svar, jag hade ju inte något pågång med en tjej.
- Jag har inget pågång med någon just nu, svarade jag enkelt och ryckte på axlarna lite.
- Inte något med Jessica Jarell då ? Sa Ryan och skrattade lite. Jessica Jarell var med på min tour och sjöng "Overboard" med mig. Egentligen skulle det vara Jasmine Villegas men hon hade andra saker pågång.
- Haha, nej, sa jag och kliade mig lite i nacken.
- Vad bra, för att vi har kanske någon åt dig ! Du har varit ensam alldeles för länge Justin, detta är för ditt eget bästa, sa Chaz som brukade bli lite dramatisk ibland. Jag höjde ett av mina ögonbryn och såg frågandes på honom.
- Vad menar du med "Vi kanske har någon åt dig" ? Sa jag, även om jag visste vad han menade men det lät så konstigt.
- Jo, det är en tjej i vår skola. Brunt hår, bruna ögon, väldigt vacker, har nästan allt du söker hos en flickvän, sa Chaz med en sådan teatrisk röst. Jag skrattade lite åt honom men blev sedan allvarlig.
- Bara för att hon har nästan allt som jag söker hos en flickvän betyder inte det att jag kommer gilla henne, sa jag och Chaz såg ner i bordet som Ryans laptop stod på.
- Nej, det har du rätt i. Men du måste träffa henne !  Vi, om någon, borde veta vilken typ av flickvän du söker, sa Ryan och såg på mig "genom" webbacameran med ett litet överlägset flin.
- Ja, instämde Chaz och lyfte sitt huvud igen.
- Och ett litet sammanträffande, hennes pappa är från Italien. Hon pratar flytande italienska och både hennes pappa och hon gör as grym pizza ! Sa Chaz med betoning på "as grym". Ryan nickade instämande och jag log lite för mig själv.
- Ni och er pizza, sa jag. Men jag borde egentligen inte säga något, jag älskar också pizza !
- Det säger hon också ! Sa Ryan och Chaz nickade.
- Vad heter hon då ? Sa jag och blev genast nyfiken.
- Intresserad, huh ? Sa Chaz, höjde ena ögonbryet och flinade.

Lucy's Perspektiv:

Jag hade först stått kvar i hallen men jag blir så lätt nyfiken så jag gick bort till väggen precis bredvid köket och lutade mig mot väggen. Jag hörde hur de pratade med någon - vars röst jag nte kände igen - på Skype tror jag och inte förens de började prata om någon Tour förstod jag att det var Justin de pratade med. De fortsatte prata Justin och de började prata om hur "perfekt" jag skulle vara för honom.
- Vad heter hon då ? Hörde jag Justin säga.
- Intesserad, huh ? Sa Chaz. Jag ville komma fram ur mitt gömställe men jag ville endå höra vad dom sa om mig.
- Lucy Rossi. Eller hon kallas Lucy, hon heter egentligen Lucia, sa Chaz.
- Och hon har typ jätte många mellannamn ! Fortsatte Chaz och jag skrattde tyst för mig själv, så många mellannamn hade jag inte.
- Det är faktiskt inte så många, de är bara fem, sa Ryan och jag hörde Justin skratta, det var ett gulligt skratt.
- Bara fem ? Hörde jag Justin säga med betoning på "bara".
- Brukar ni prata med henne ? Sa Justin och jag kunde höra på hans röst att han var nyfiken.
- Jo asså.. Hon är typ vår.. bästavän kan man säga.. heh, sa Chaz långsamt och försiktigt.
- Men vi har ju såklart inte glömt bort dig, det skulle vi aldrig göra ! Tillad Ryan snabbt.
- Nej, aldrig ! Instämde Chaz. Jag såg på klockan som hände i Ryans hall och såg att dom hade pratat i tio minuter, om det var något viktigt jag kom hit för kanske det skulle vara hög tid att "visa" mig nu. Men jag kunde ju inte bara komma fram bakifrån väggen och sedan in i köket, då är det ju uppenbart att jag har lyssnat. Jag stod kvar i någon minut och föröskte komma på vad jag skulle göra och sedan gick jag bort mot hallen igen, öppnade ytterdörren och smällde igen den.
- Hej ! Skrek jag ifrån hallen.
- Ehm, hej ! Skrek Ryan och Chaz samtidigt och jag kunde höra en liten gnutta panik i deras röster.
- Ehh, Justin vi måste gå.. hejdå, sa Ryan lite tystare.
- Ja, hejdå, vi saknar dig bro, sa Chaz, lika tyst som Ryan, och jag kunde höra ett svagt hejdå från Justin och sedan hur laptopen smälldes igen.
___________________________________________________________________________________________

Tredje kapitlet ! Det kanske kommer ett lite kortare kapitel ikväll, det är inte säkert men kanske :)

Kommentera.. :)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback