Part 5: Nightmare

Last Chapter:


- Mm, mamma och pappa kommer inte hem förens vid eftermiddag i morgon ändå så, sa Ryan sedan och ställde sig upp. Ryan gick och hämtade täcke till mig eftersom att det redan låg kuddar i soffan och sedan gick båda upp till Ryans rum. Jag väntade med att klä av mig allt annat än min tröja och underkläder tills jag var säker på att det var uppe på Ryans rum och sedan skickade jag ett sms till pappa om att jag stannade hos Ryan. Han kommer döda mig imorgon.

--

- Jag vill ha en glass, sa Rose och såg med stora ögon bort mot glass-stället som fanns i gallerian.
- Du har redan fått en glass, det räcker nu, sa jag irriterat och himlade med ögonen. Rose såg besviket upp på med med sina stora, bruna ögon. Jag hatade när hon gjorde så, det gjorde så att man fick skuldkänslor.
- Nej du ! Kolla inte på mig sådär, det funkar inte denna gången ! Sa jag bestämt och hon gav mig en sur blick. Jag tog hennes hand och gick ut ur gallerian.
- Helvete, mumlade jag tyst när jag märkte att min väska inte hängde på min axel. Rose såg på mig med en "Vad-sa-du ?" blick, som hon alltid gjorde när jag svor.
- Kom, jag glömde min väska i provhytten, sa jag, suckade och tog Roses hand.

Hon följde efter in till Carlings utan att säga ett ord. När vi var utanför Carlings så släppte Rose min hand och jag vände mig om.
- Kommer du ? Frågade jag henne som om hon var dum. Hon blickade osäkert in mot affären och skakade sedan på huvudet.
- Nej, den affären är läskig, sa hon och såg ut som en sådan oskyldig liten flicka som man skulle kunna göra allt för.
- Rosa, min lilla lilla Rosa.. Du är sju år, jag trodde du hade kommit över den "läskiga" affären nu, sa jag försiktigt och böjde mig ner så att jag och Rosa var i jämnhöjd. Det var ganska töntigt att vara rädd för en affär men hon var bara sju så jag spelade med.
- Jag stannar här ute, sa hon bestämt. Och när min lillasyster hade bestämt sig för något, gick det inte att ändra.
- Visst, men gå ingenstans ! Sa jag lika bestämt som hon och gick motvilligt in i affären.

- Okej Rosa, nu måste vi gå annars kommer vi föresent till middagen, sa jag utan att kolla upp och när jag inte fick något svar kollade jag upp och såg inte Rosa någonstans.
- Rosa ? Sa jag och kollade mig omkring. Det var inte så mycket människor i gallerian för att den skulle stänga om en halvtimme.
- Rosa ?! Ropade jag men såg henne ingenstans. Jag gick med snabba steg ut till parkeringen och såg mig konstant över axeln för att se om jag såg henne.
- Rosa, om du leker kurragömma så är det dags att komma fram nu ! Ropade jag på vägen ut till parkeringen och människorna i gallerian såg på mig med konstiga blickar. När jag kom ut på parkeringen såg jag ut över havet av bilar. Men jag hittade inte henne. Jag gick till en säkerhetsvakt som fanns i gallerian och berättade vad som hade hänt och vi började leta igenom hela gallerian. Men vi hittade inte henne, någonstans. Hon var borta.

Jag satte mig spikrakt upp och ett högt skrik for ut ur min min. Jag andades häftigt och jag såg mig om i rummet. Det var bara en mardröm. Bara en mardröm. Jag hörde snabba steg i trappan och sedan såg jag Chaz och Ryan komma ner springandes med uppspärrade ögon.
- Vad hände ? Sa Ryan stressigt och han höll i ett baseboll-trä. Han såg så rolig ut och man kunde se att båda två var nyvakna.
- Inget, bara en mardröm, sa jag och skrattade lite åt hur dom såg ut. Chaz - som hade kollat åt höger och vänster innan för att se så att det inte var någon i rummet - såg nu på med med en "Seriöst ?" blick.
- Så jag sprang upp, Han kollade på klockan som var fäst vid hans handled.
- Klockan sex på morgonen bara för att se hur det var med dig och så var det bra en mardröm ? Sa han och såg irriterat på mig. Ibland förstod jag inte vart Chaz ville komma när han pratade så jag nickade bara sakta.
- Ugh, jag går och lägger mig igen, sa han och vände sig om för att gå tillbaka upp i trappan. Ryan följde honom med blicken och han hade sänkt sitt baseboll-trä. Utan att jag var beredd på det själv började jag fnittra lite. Han såg så rolig ut. Han hade på sig en grå t-shirt och ett par vita kalsonger med hjärtan på. Chaz hade sett nästan likadant ut fat han hade haft hel vita kalsonger och en mörkblå t-shirt.
- Vad är det ? Sa han lite oförstående.
- Hjärt-kalsonger ? Sa jag och skrattade lite. Han kollade ner på sina underkläder och jag kunde se hur hans kinder fick en röd ton.
- Vaddå ? Om det faktiskt var något som hade hänt dig hade du viljat att jag skulle klä på mig innan jag kom ner eller ? Sa han med ett överlägset flin och gick sedan tillbaka upp och jag somnade om.

Justins Perspektiv:

- Justin hjärtat, du måste vakna nu, hörde jag en välbekant röst viska i mitt öra och jag ryckte till. Jag såg mig omkring i planet som vi var i men ljuset var förstarkt så jag gnuggade mig i ögonen och vände sedan huvudet mot mamma som satt bredvid mig.
- Vad är klockan ? Frågade jag henne och hörde hur svag min röst lät så jag harklade mig lite. Mamma kollade på klockan och jag såg ur ögonvrån hur Scooter - som satt några rader framför mig - signalera till mig att jag skulle gå till honom.
- 17.08, sa mamma och jag reste mig från sätet.
- Okej, men jag går till Scooter, sa jag och jag kunde se hur hon nickade när jag gick förbi henne. Jag gick med trötta steg genom flygplanet och jag kunde känna hur nyfikna blickar brände i ryggen på mig.
- Sovit gott ? Frågade Scooter mig med ett retsamt leende när jag ställde mig framför honom och Kenny - som han satt bredvid - och jag nickade bara med ett litet flin på läpparna.
- Jo, jag har lite nyheter. Du har jobbat hårt de senaste månaderna och förtjänar en paus, sa han och ett finurligt leende spred sig över hans läppar. Jag kände hur nyfiken kröp fram men försökte dölja det.
- Så jag lyckades avboka alla de oviktiga, tråkiga möten du hade varit tvungen att gå på om jag inte hade räddat dig, sa han och hade fortfarande det finurliga leendet på läpparna. Nyfiken steg innom mig och jag märkte hur jag hade börjat gunga lite fram och tillbaka med fötterna.
- Och din två månaders paus börjar nu, sa han och ett glädje rus for igenom mig. Jag fick världens största leende på läpparna och jag böjde mig ner för att krama Scooter hårt.
- Tack man, sa jag och jag hörde hur han skrattade i mitt öra.
- Varsågod grabben, sa han och då kom jag på en sak.
- Men då är vi inte på väg till Tyskland ? Sa jag med höjda ögonbryn när jag hade släppt Scooter.
- Nej, sa han och flinade mot mig.
- Men vart är vi på väg då ? Frågade jag och kliade mig undrande lite i nacken.
- Det får du veta snart.

Lucys Perspektiv:

När jag kom hem hade pappa blivit ganska arg på mig. Han gillade inte att jag sov över hos killar. Men han hade lugnat ner sig senare. Resten av dagen hade jag inte gjort något, och klockan var 17.47. Jag hade bara legat i min säng och kollat på tv hela dagen. Jag kände mig så lat.

Mitt i min favorit film, A Walk To Remeber, hörde jag hur någon knackade försiktigt på dörren.
- Kom in, sa jag och pausade filmen. Antonio och Luca kom in genom dörren med oroliga blickar och satte sig i min säng. Luca satte sig bredvid mig uppe vid mina kuddar och Antonio satte sig nere vid mina fötter.
- Okej syrran, vad är det ? Sa Luca och la armen om mig. Det är nästan läskigt hur bra mina bröder känner mig. De har bara varit hemma i en timme och de vet redan att jag inte mår så bra. Jag kände hur Antonio la sin hand på mitt smalben och ströck den tröstande upp och ner.
- Du vet att du kan berätta allting för oss, sa han mjukt och såg oroligt på mig.
- Jag drömde om Rosa igen, sa jag tyst och svalde. Jag såg hur Antonio ställde sig upp, gick runt min säng och kröp upp brevid mig på min högra sida - eftersom att Luca satt på min vänstra sida.
- Det är okej, sa han och lutade sitt huvud mot mitt.
- Det var mitt fel, sa jag och jag kände hur en tår föll ner för min kind.
- Nej det var det inte, sa Luca mjukt men ändå bestämt. Jag nickade men hans ord övertygade mig inte. Det var mitt fel.
_________________________________________________________________________________________

Förlåt för den dåliga uppdateringen ! Men Part 5 blev iaf ganska lång :)

Kommentera :)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback