- Lucia ! Skrek min pappa med italiensk brytning nerifrån köket. Min pappa och mina bröder var de ända som kallade mig Lucia, inte Lucy. Jag tryckte kudden över mitt ansikte för att stänga ute min pappas tjat men jag kunde fortfarande höra det.
- Lucia Alessandra Isabella Elena Sofia Rossi, gå upp nu ! Skrek han igen och jag tryckte kudden hårdare mot ansiktet. Jag hörde svagt hur pappa pratade med någon nere i köket och sedan hörde jag snabba steg i trappan. Det var säkert bara Luca eller Antonio som glömt något. Jag tog bort kudden från mitt ansikte och la den under mitt huvud igen. Jag skulle precis somna om när jag hörde hur dörren rycktes upp och en flinandes Antonio utan tröja kom in. Han ryckte bort mitt täcke, drog upp mig ur sängen, kastade mig över hans axel och sprang ner med mig för trappan. Jag bankade på hans bara rygg och skrek åt honom att 
släppa mig men han brydde sig inte. När vi var nere i köket satte han mig på en stol runt matbordet och satte sig mitt emot mig. Runt matbordet satt pappa - som läste tidningen - och två irriterande, flinades bröder. Framför mig stod en tallrik med rostat bröd med skinka på och ett glas äppel juice.
- God morgon, sa pappa och tittade upp från sin tidning. Han tog sin kaffe kopp och började smutta lite på det ryckande kaffet.
- Varför måste du göra så varje morgon ? Sa jag och blängde åt Antonio som satt och tryckte in en macka med ost i munnen.
- För att du går aldrig upp gumman, sa pappa och jag kunde se ett litet flin på hans läppar när han ställde tillbaka kaffe koppen på bordet. Jag suckade bara och började äta på min roste macka.

- Antonio, ta på dig en tröja ! Sa jag och kollade med en menande blick på hans bara överkropp när han ställde sin disk på diskbänken. Han såg först förvånat på mig men sen spred sig ett brett flin över hans läppar.
- Vaddå ? Distraherar det dig ? Sa han och började posa lite. Jag gav honom en äcklad min och jag hörde hur Luca började skratta högt. Jag slog till Luca lite på armen och han slutade skratta.
- Du är min bror ! Det är bara äckligt ! Sa jag och tog min disk till diskbänken, efter det sprang jag upp till mitt rum och försökte komma på vad jag skulle ha på mig. Jag var för trött för att bry mig så jag slängde på mig ett part slitna ljusblås shorts - eftersom att det nästan var sommar - och en sweatshirt med USA's flagga på. Jag borstade igenom mitt mörkbruna, långa, lockiga hår och sminkade mig lite lätt framför spegeln som jag hade på mitt rum. Det två - nog de ända - sakerna jag gillade med mig själv var att jag inte behövde lägga ner så långtid på mig själv. Mitt hår var inte överdrivet lockigt utan mer som stora vågor och jag behövde inte alls mycket smink för att jag hade redan så mörka ögonfransar. Jag tog tag i min skolväska som alltid hängde på min dörr, slängde den över axeln och gick ner till hallen för att vänta på Antonio och Luca. De tog alltid så långtid på sig på morgonen, även mer än jag. Jag kollade på klockan som stod i hallen, 8.38, och jag kände en liten våg av panik skölja över mig. Jag hatade att komma försent, jag måste alltid vara lite tidig. Jag ropade på Luca och Antonio medans jag gick in till vardagsrummet för att hämta min iPhone som jag glömt. Båda två kom ner springandes för trappan och Luca tog tag i min arm och drog med mig ut. Jag satte mig i baksätet på Antonio's bil och sedan körde vi mot skolan.

Luca satte på radion och jag hörde refrängen på Justin Biebers låt "Baby". Jag visste att Justin var Ryan och Chaz bästa vän - vilket jag också var - men jag hade aldrig träffat honom. Båda två hade berättat så mycket om honom och jag visste hur mycket de saknade han. Jag hörde hur båda mina bröder satt och sjöng med till låten och jag log för mig själv. Det jag gillar med mina bröder är att dom aldrig dömmer någon. Jag tycker det är bra att dom inte kommer med någon dålig ursäkt till varför dom inte gillar någon. Vi körde mot Ryans hus - där han och Chaz brukade vänta - och jag kunde snart se båda två stå vid Ryans postlåda och skratta åt något. När det såg Antonios bil sprang dom mot dörren som var på andra sidan om mig och hoppade in. De gjorde ett konstigt,
typiskt kill-handslag -som jag aldrig har förstått - med mina bröder och såg sen på mig.
- Hej, är du trött eller ? Sa Chaz - som satt i mitten - och jag hörde hur Ryan skrattade bakom honom. Jag blängde på honom och han flyttade sig dramatiskt närmare mot Ryan.
- Hon ville inte gå upp idag heller så jag var tvungen att ta i med hård hanskarna, sa Antonio och alla började skratta förutom jag. Jag lutade mitt huvud mot bilrutan och kände vibreringarna som uppstod medans vi körde. Antonio släppte av mig, Chaz och Ryan vid vår skola - eftersom både Antonio och Luca var äldre än mig så gick vi inte i samma skola - och precis då hörde vi skolklockan ringa och vi fick springa in. 

--

Jag hatar skolans mat.. Alla andra verkar gilla den men jag är nog bara för kräsen. Dagen hade gått snabbt och nu satt vi i cafeterian och åt, eller alla andra åt, jag satt och petade i min mat och hörde jag hur Chaz sa mitt namn.

- Hallå, Lucy ! Sa Chaz - nästan skrek faktiskt och viftade med sina händer framför mitt ansikte. Jag kollade upp och nickade istället för att svara.
- Ska du ha din mat eller ? Sa han och pekade ner på min lasange som låg på tallriken framför mig. Jag skakade på huvudet och gjorde en äcklad min när jag såg hur Chaz tog min tallrik och skyfflade över min lasange till hans tallrik.
- Vaddå ? Om inte du ska ha den kan lika bra jag ta den, det är ju inte lönt att slänga den ! Sa han och började äta. Jag såg på Ryan och vi båda började skratta åt Chaz som åt för fullt.
- Vad har vi sen ? Frågade Ryan mig när vi slutat skratta.
- Historia, vi har prov, sa jag och tittade på mina nerbitna naglar. Jag måste verkligen sluta bita på naglarna, dom såg hemska ut !
- Va ?! Skrek Ryan och borden som var närmast våra såg på oss med frågande blickar. Jag såg upp från mina naglar och på Ryan.
- Vaddå, har du inte tränat ? Sa jag med retsam röst och ett flin på läpparna.
- Har du ? Frågade han mig och ignorerade min fråga.
- Det är klart hon har ! Det gör hon alltid, sa Chaz och himlade med ögon med munnen full av mat och jag skrattade lite igen.
- Ja, hon måste ju alltid få MVG, sa Ryan och gav mig en irriterad blick. Jag skrattade igen såg ner på mina naglar i någon sekund igen och när jag tittade upp såg jag rakt in i en kille från basketlagets ögon som satt några bord ifrån oss och stirrade på mig. Jag kollade snabbt bort, såg ner i bordet och kände hur rodnaden började stiga. Chaz stannade upp i sitt ätande och han o Ryan kollade bak och såg killen fortfarande stirra på mig.
- Uuuhh, sa dom i kör och jag började rodna ännu mer.
- Sluta ! Väste jag och begravde mitt huvud i bordet.
- Du borde gå fram och prata med honom, han var söt... tror jag, sa Chaz och jag kollade upp och såg på honom med uppspärrade ögon, precis som Ryan.
- Asså Chaz, det hade varit normalt om en tjejkompis hade sagt det men att du säger det, skrämmer mig lite, sa jag och Ryan bröt ut i ett högt skratta och Chaz såg bara surt på mig men jag flinade bara mot honom.

--

Hela vägen påväg till min pappas pizzaria så hade Chaz och Ryan pratat om hur dåligt det hade gått på provet men jag hade inte direkt lyssnat. När vi kom in i pizzarian satte Chaz och Ryan sig vid deras vanliga bord - dom brukade äta här efter skolan och min pappa var så snäll så han bjöd - och jag gick in till köket där pappa stod och gjorde pizza.
- Hej papà, sa jag och gick fram för att krama honom.
- Hej gumman, sa pappa med italiensk brytning, kramade mig och pussade mig på pannan. Han gick fram till stenugnen vi hade och tog ut en stor hawaii pizza.
- Till Ryan och Chaz, sa han och räckte fram den till mig med den stora pizza spaden.
- Jag ska bara ta på mig förklädet, sa jag och gick till skafferi dörren där förkläderna hängde. Jag tog mitt vanliga och satte upp mitt hår. Pappa hade lagt upp pizzan och delat den på en stor tallrik så jag tog den och gick ut till bordet där Ryan och Chaz satt och gav den till dom. Ryan och Chaz såg ivrigt på den och började genast äta.
- Din pappas pizzor är så goda ! Sa Chaz och åt som jag vet inte vad. Ryan nickade instämande och plötsligt började hans mobil ringa. Han la motvilligt ner sin pizza bit på tallriken och tog upp sin mobil. När han kollade på vem det var som ringde sprack han upp i ett leende och såg på Chaz som bara såg frågandes på honom. Ryan reste sig upp och gick bort mot toaletterna och jag kunde höra hur han sa "Hej" till vem det nu var som ringde.
Jag såg frågandes på Chaz och han ryckte bara på axlarna.
- Du, vet du vad jag har tänkt på ? Sa Chaz, fortfarande med mat i munnen. Jag såg äcklat på honom och satte mig där Ryan hade suttit.
- Chaz, sluta prata med munnen och nej, jag vet inte vad du har tänkt på, sa jag och han stängde genast munnen.
- Du och Justin skulle verkligen passa jättebra tillsammans, du är precis som han vill att en tjej ska vara ! Sa Chaz när han hade svalt sin mat. Jag kollade på honom med en irriterad blick och han började flina. Han skulle precis säga något när Ryan kom springandes tillbaka från toaletterna.
- Chaz, gissa vem som ringde, sa Ryan och såg jätte ivrig ut.
- Ehm.. din mamma ? Sa Chaz och verkade inte fatta något. Ett ohindrat skratt slank ur min mun.
- Tror du att han hade varit så här ivrig om hans mamma hade ringt, sa jag och tänkte inte på vad jag sa. Chaz och Ryan gav mig konstiga blickar.
- Asså jag menade inte så... sa jag och blev genast nervös.
- Jag gillar din mamma, jag har inget emot henne... Mer hann jag inte innan både Chaz och Ryan började as garva.
- Jag fattar vad du menar, men det är bara så kul att se dig i sånna här situationer, sa Ryan och skrattade fortfarande och jag såg generat ner i bordet.
- Men vem ringde ? Sa Chaz till Ryan och han såg genast ivrig ut igen.
- Det var Justin...

Första delen på andra novellen ;p ! Kommentera :)