Caitlins Perspektiv:

Jag älskade ljudet av sand som knastrade under mina skor. Jag har ingen aning varför, jag bara gjorde det. Jag älskade också lukten av garage, jag hade kunnat stå i ett garage i timmar och bara luktat. Jag gick genom parken, som vanligt, och lyssnade på ljudet av sand som knastrade under mina skor med huvudet nere i marken, jag hade knappt tittat upp en enda gång tills jag hörde två välbekanta röster. Jag kände igen rösterna mycket väl och var nästan rädd för att titta upp, rädd för vad jag skulle se. Jag hade aldrig hört rösterna tilsammans och när jag kollade upp ville jag inte tro det. Där stod dom, båda två, några meter ifrån mig och pratade. Dom hade inte sett mig än och det stod ett träd precis in till mig, så jag sprang bak det och gömde mig, vad skulle jag annars göra ? Jag är inte den typen som tjuvlyssnar men just nu kändes det som om jag var tvungen. Jag lutade mitt huvud lite från trädet så jag skulle kunna se något. Jag hörde inte vad dom sa men jag skymtade lite av dom. Chloe stod och slängde med sitt hår och log ett stort leende och Adrian hade ett svagt snedt leende på läpparna och stod med händerna i fickorna. Dom pratade fortfarande och jag kunde se hur mycket Chole ansträngde sig för att ha det stora leendet på läpparna. Det gick någon minut till och sen så gick dom, sida vid sida ut ur parken. Jag stod kvar bakom trädet en liten stund och såg hur Liam kom gåendes. Han sa inget utan kollade på mig ovh jag gick till honom med snabba steg sen gick vi under tystnad hem.

När vi kom hem stod, till vår förvåning, våra föräldrars bilar på den steninga uppfarten till vårt hus. Liam sprack upp i ett leende, gav ifrån sig ett glädje skutt och sprang in i huset. Jag fortsatte gå med lugna steg upp till huset och skrattade för mig själv. När jag kom in tog jag av mina ytterkläder och mina skor och gick sen in i köket där Mamma, Pappa och Liam stod och kramades, det var inte ofta man fick se det... Mamma hade inte sina jobbkläder på sig utan hade bytt till en svart, inte allt för tight klänning med ett band runt hennes smala midja och pappa hade ingen kostym på mig utan en instoppad turkos skjorta och ett par svarta byxor. Mitt och Liams mellanmål stod redan fram dukat på vårt matbord och jag satte mig ner för att äta likadan måltid som jag fått till frukost.

- Hej gumman ! Sa Pappa när han fick syn på mig och gick fram för att ge mig en puss på kinden och mamma gjorde likadant.
- Caitlin, jag skulle vilja prata med dig, sa mamma och flätade ihop sina fingrar och la dom på bordet när hon hade satt sig på stolen mitt emot min vid matbordet. Jag bara nickade och hörde hur Liam och Pappa gick in i vardags rummet medans jag proppade i mig mitt mellanmål.
- Jo, innan i dag på jobbet hade Clarisse fått ett samtal från Chole, sa Mamma och såg på mig med en genomträngande allvarlig blick. Vad hade hon nu sagt ? Jag bara nickade långsamt och jag visste att detta inte skulle bli kul att förklarar för att Chole kunde få vad som helst att låta övertygande om hon bara ville.
- Chole hade sagt att du hade skadat och kallat henne fula ord när hon hade försökt hjläpa dig med en kille, sa Mamma och hade fortfarande den där genomträngande blicken. Jag hade tappat min sked i skålen och satt nu med vid öppen mun och det droppade youghurt ner längs min haka. Det var INTE så det gick till !

Förlåt för att det inte blev så långt men jag ska försöka skriva längre imorron.. Kommentera :)