Part 40: Texas.
LAST CHAPTER:
"Imorse fick jag ett sms av Lucy som sa att vi skulle komma hem till henne och då berättade hon att hon gillar dig, mer än en vän." Sa Chaz flinandes.
"Och att när hon sprang iväg så var hon extremt förvirrad, hon ville kyssa dig men ändå inte, och hon ville aldrig såra dig" Fortsatte Ryan men han var seriösare än Chaz.
Så hon gillade mig faktiskt... som mer än en vän ? Jag kunde inte hindra leendet som drog i mina mungipor. Snabbt tittade jag ner i marken och försökte få bort leendet. Även om hon gillade mig var jag faktiskt lite sur på henne. Jag kunde inte förlåta henne än.
"Dude, vi kan se att du fortfarande är ledsen så packa dina värskor så drar vi någonstans" Sa Ryan och la sin arm om mina axlar.
"Vart ska vi ?" frågade jag förvirrat.
"Det får du se" Skrattade Chaz med ett hemlighetsfullt leende på läpparna.
Fascinerat tittade jag på molnen som vi flög i. Härifrån såg de ut som ett vitt, fluffigt täcke, men från marken såg de bara ut som vita, fluffiga fläckar.
"Vad tänker du på ?" Frågade Luca mig och drog ut en hörlur ur mitt öra. Jag blev lite skrämd av hans blick, den var så oskyldig. Han visste något som han inte skulle veta, det skrämde mig. Han hade alltid en sådan blick då.
"Inget speciellt" Mumlade jag och vände huvudet mot fönstret igen. Jag hörde Luca dra ett djupt andetag och sedan lutade han sig mot mig. Jag suckade inombords, denna konversationen var inte över.
"Så du tänker inte på... Justin ?" Viskade han. Man kunde höra den roade tonen i hans röst, han tyckte detta var roligt. Jag vände huvudet mot honom med panikslagna ögon.
"Vad pratar du om ?" Väste jag lågt och tittade bort mot Antonio som satt bredvid Luca. Antonio snarkade lågt med hög musik i öronen.
"Kom igen, bara för att dörren är låst betyder inte det att man inte kan höra, syrran" Han flinade mot mig på ett sådant sätt som jag hatade.
"Så, du gillar Justin" Frågade han mig tyst när hans flin var borta.
"Ja" Muttrade jag och undevek att titta på Luca. Han skulle alltid lägga sig i allt.
"Tror du att din plan kommer funka ?"
"Jag hoppas att den gör det" Mumlade jag och fortsatte sedan att titta ut på molnen.
-
Jag tryckte på mitten knappen på min iPhone och såg 05.23 PM lysa upp på skärmen. Morfars gamla blåa Pick-Up hade stått på flygplatsen så att vi själva kunde ta oss till Mormor och Morfars gård som låg mitt ute i ingenstans. Antonio satt bakom ratten och trummade på den i takt med den svaga, klassiska musiken som hördes från den dåliga radion.
Det enda man såg framför oss var vägen och sedan ökenmark. Kul.
Det enda man såg framför oss var vägen och sedan ökenmark. Kul.
"Är vi inte framme snart ?" Gnällde jag och slog till Antonio's arm.
"Hey, jag kör !" Väste han och blängde på mig. Surt drog jag upp benen på sätet och tryckte dom mot magen.
"Vi har faktiskt kört i 45 minuter nu, vi borde vara framme Ant" Sa Luca och ställde sig upp i baksätet för att slå till Antonio på huvudet.
Ant var något Luca brukade kalla Antonio eftersom att han blev så irriterad.
Antonio började skrika irriterat åt Luca som bara fortsatte att reta honom.
Det var roligt i någon minut sedan insåg jag att snart skulle vi säkert köra av vägen så jag var tvungen att stoppa det.
"Sluta !" Röt jag och puttade tillbaka Luca ner i baksätet eftersom att han fortfarande stod upp.
Båda två vände surt blickarna mot vägen och höll sedan tyst.
När min uppmärksamhet vändes tillbaka mot vägen såg jag de bekanta vita husen som tillhörde min Mormor och Morfar.
En svart skylt som det stod "Baker's Farm" hängde vid den höga grinden till gården, blev allt synligare och det tog inte långtid innan jag kunde se att Mormor och stod och vinkade bakom grinden medans Morfar kämpade för att öppna den.
Jag vinkade ivrigt mot Mormor när vi passerade henne med bilen för att parkera den.
"Okej, ta nu ut era väskor ur bagaget innan ni hälsar annars kommer bara Morfar att ta det" Sa Antonio strängt innan han stängde av motorn. Morfar tog sig alltid an allt det tunga jobbet trots att han visste att han hade en dålig rygg.
Jag nickade mot Antonio och slängde sedan upp dörren för att gå ut. Solen som fortfarande sken trots att klockan nästan var 6, bländade mina ögon och jag drog på mig mina solglasögon direkt.
Snabbt gick jag bak mot bagagde luckan och drog ut min samt Antonio's väska så att inte morfar skulle ta den sen.
"Mina kära barnbarn, jag hade kunnat ta ut bagaget ju !" Skrockade Morfar och gick fram till oss med öppen famn.
"Tänk på din rygg morfar" Sa jag och Luca i kör och kastade oss sedan på Morfar. Vi såg knappt våra mor- eller farföräldrar eftersom att de bodde båda i olika länder. Vi bodde i Canada, Mormor och Morfar i USA, Texas och Farmor och Farfar i Rom, Italien. Vi bodde alla på olika håll.
Efter att vi alla hade haft ett låångt kramkalas gick vi in och åt, sedan gick vi ut till "ladan" där våra rum låg.
Nu ska jag bara förklara lite, det var en lada men den var ombyggd så de var nästan som ett hus. Det fanns rum, toalett och till och med ett litet kök där.
-
Irriterat satt jag och pillade i min frukost. Mormor hade glömt att stänga in den där jäkla tuppen så den hade hållt mig vaken sedan kl 7 i morse.
"Åh, gumman förlåt för att jag glömde ta in tuppen" Sa Mormor för femtioelfte gången denna morgonen och såg skamset på mig.
"Det är lugnt, Mormor" Mumlade jag och tryckte sedan in en bacon bit i munnen.
"Så, när skulle Ryan, Chaz och den där hemliga gästen komma då ?" Frågade Mormor ivrigt och såg på mig nästan hoppfullt. Mormor älskade Ryan och Chaz.
"De är så rara dom där pojkarna" Hade hon sagt första gången hon kom till Canada. Hon hoppade alltid på att jag skulle säga att jag var tillsammans med en av dom.
"Jag vet inte, de skulle ta flyget som gick klockan 6 i morse" Sa jag och tittade på min iPhone som visade att klockan var 10.36 AM. Antonio och Morfar hade kört mot flygplatsen för en halvtimme sedan så de skulle nog vara tillbaka här om en timme, beroende på när deras plan landade.
"Men vem är den där hemliga gästen då ?" Mormor var inte direkt diskret med sin nyfikenhet.
Plötsligt blev jag helt ställd. Vad skulle jag säga nu då ? "Åh, jo det är bara Justin Bieber, du vet tonårsidolen. Inget särskilt" - Jo visst att hon skulle tro det.
"Tro det eller ej mormor men din lilla flicka har gått och blivit kär" Utbrast Luca som kom från ingenstans och la sina händer på mina axlar. Jag vände mig häftigt om spände blicken i honom. Han flinade mot mig och satte sig sedan ner på stolen bredvid mig.
"Jag är inte kär det är bara... öh.." Jag avbröt mig själv eftersom att jag visste att jag inte skulle komma någonstans med detta.
"Jag går ut och matar hästarna" Muttrade jag tillslut och gick med tunga steg genom huset och seda ut till baksidan.
Ja, Mormor och Morfar hade hästar som gick fritt på baksidan. Varför visste jag inte.
Jag satte mig på det höga gräset nere vid det lilla vatten hålet som de också hade i sin trädgård. Jag tittade bort mot den vita hästen som jag kallade Tinky-Winky - eftersom att jag var besatt av Teletubbies tills jag var nio.
Egentligen hette den Snow White. Mamma hade döpt den till det.
Nyfiket och förvirrat satt jag på en bänk i en flyplats i Texas någonstans. Jag visste bara att det var lite utanför Austin, Texas. Vad gjorde jag i Texas förresten ?!
"Killar, kan ni snälla inte bara berätta varför vi är här ?!" Bad jag gnälligt och otåligt. Jag hade suttit på en bänk i snart tjugo minuter utan att ens veta varför !
"Skulle du inte ringa din mamma och Scooter efter att du hade landat ?" Frågade Chaz och ignorerade min fråga totalt. Irriterat drog jag upp min telefon och letade upp mamma i kontakt listan. Jag tvekade på om jag skulle trycka på "Ring" eller inte. Mamma hade blivit ganska arg på mig när jag hade betett mig som jag gjorde. Jag hade praktiskt taget bara packat min väska och gått ut genom dörren efter att Ryan och Chaz hade sagt att vi skulle åka någonstans. Jag behövde åka bort från allt som hände just nu.
Jag la ner telefonen i fickan igen och bestämde mig för att ringa henne sen. Scooter fick också vänta.
"Justin, vår skjuss är här" Sa Chaz och drog mig upp från bänken. Skjuss ? Var det det vi hade väntat på ?
Jag följde efter Ryan och Chaz ut ur flygplatsen och mot en svart, skinande Pick-Up. En gammal man klev ut ur förar sätet och kramade om Ryan och Chaz.
"Du måste vara den hemliga gästen då" Skrattade mannen och gav mig en kram. Osäkert kramade jag om honom också.
"Nämen vänta, du är ju Justin Bieber !" Skrockade den gamle mannen och ruskade om mig.
"Dig har jag hört talas om, mina små barnbarn pratar om dig hela tiden !" Sa han och pekade på mig. Herregud, vad var det för fel på denna gamlingen ?
"Ta det lugnt morfar, du skrämmer killen !" Skrattade en välbekant röst. Antonio, Lucy's bror, uppenbarade sig på andra sidan av bilen och gav mig ett osäkert leende. Han märket nog hur förvirrad jag var.
"Du, jag har ingen aning om vad Lucy har i kikarn och jag har ingen aning om vad som har hänt" Började Antonio och skulle nog fortsätta men avstod nog när han såg att jag blängde mot Ryan och Chaz som log osäkert mot mig.
Var Lucy också här ?
________________________________________________________________________________________
Awkward...? Vad tror ni kommer hända nu ?
KOMMENTERA FÖR MERA !
Postat av: Emelie
Jätte bra! <3
Snälla mer snart! :)
Postat av: Alexandra
Jätte bra kapitel :D MERA!
Postat av: malin :-D
MERA NU!!!!
Trackback
