Part 58: I don't like him.

Last Chapter:
 
Jag var inte sur på honom och kanske jag överreagerade just nu men jag ville verkligen veta vem den där Jess är och jag hatade att han log när han läste meddelandet.
Efter ett tag hörde fortfarande hur Justin skrev på sin telefon och jag kände att sömnen började ta över. Plötsligt kände jag Justins arm om min midja som drog mig närmare honom. Hans andetag träffade min nacke och jag hörde honom säga något.
"Du är faktiskt den vackraste tjejen jag någonsin sett"
Med de orden som snurrade runt i mitt huvud så somnade jag med ett leende på läpparna.
 
.
 
Kl nio på morgonen så fick höga skratt mig att öppna ögonen sakta. Hotellrummets vänstra vägg var det första jag såg. Jag sträckte på mig och blev lite förvånad när jag inte såg att Justin låg bredvid mig. Jag hörde samma höga skratt inne ifrån hotellrummets "vardagsrum". Jag kunde lätt höra Justin, Ryan och Chaz's skratt men sedan fanns det två till som jag aldrig hade hört förut. Ett tjej skratt och sedan ett skratt som tillhörde en till kille. Jag hade ingen lust att ta reda på vilka de var så jag gick tyst in i badrummet med min väska och gjorde mig redo för dagen.
 
När jag kom ut så hade jag tagit på mig mina turkosa jeans shorts och min vita långarmad, gått på toa och släppt ner mitt hår som låg i svaga vågor över mina axlar. Jag orkade inte sminka mig.
Jag tog upp min telefon från nattduksbordet och såg att jag hade ett missat samtal från Antonio, min pappa och en massa sms från Hayley. Eftersom att jag inte hade pratat med min pappa på ett tag och inte hade någon lust att prata med varken Antonio eller Hayley just nu så letade jag upp pappas nummer i kontaktlistan och ringde honom sedan. Bara efter tre signaler så svarade han.
"Lucy gumman! Äntligen" Utbrast han glatt så fort han hade svarat. Ett flin spred sig på mina läppar.
"Hej papà" Sa jag så lågt jag kunde för att de andra inte skulle höra.
"Hur är det i Texas?"
"Bra. Mormor gör sin fantastiska mat, som vanligt och morfar över anstränger sin rygg, som vanligt"
Pappa skrattade. Jag log för mig själv och satte mig ner på golvet med sängen som ryggstöd.
"Om morfar inte slutar upp med att över anstränga sin rygg så kommer vi snart få köra in med honom till sjukhuset, igen" Suckade pappa och jag nickade även om han inte kunde se det.
"Förresten Lucia, ehm dina bröder berättade någon intressant igår" Sa pappa plötsligt och jag stelnade till. Hade dom berättat om Justin? Jag skrattade nervöst och harklade mig.
"Vad för något?"
"De berättade att du hade följt med Justin Bieber till Dallas. Något du vill berätta för mig?"
Jag hade inget annat val än att berätta, jag kunde inte ljuga för pappa, inte ens över telefon. Men precis när jag öppnade munnen för att säga något såg jag att dörren till rummet öppnade sig och Justin uppenbarade sig.
"Öhm, Papà jag kan inte riktigt prata nu men jag ringer dig ikväll" Sa jag snabbt och log mot Justin.
"Oh okej, hej då gumman. Jag älskar dig"
"Hejdå Papà, älskar dig med" Rabblade jag upp innan jag avslutade samtalet och såg upp mot Justin som hade ställt sig framför mig nu.
"För det första, god morgon. För det andra, varför har du inte sagt att du var vaken och för det tredje" Justin såg ner på mig med höjda ögonbryn "Varför sitter du på golvet?"
Det sista han sa fick mig att skratta och jag ställde mig upp.
"God morgon, jag ville inte störa och jag ville väl sitta på golvet" Svarade jag enkelt och ryckte på axlarna. Justin nickade innan ett flin spred sig över hans läppar.
"Okej, men nu finns det några jag vill att du ska träffa" Han tog tag i min handled och drog med mig ut ur rummet. Ute i det så kallade "vardagsrummet" stod Ryan och Chaz och pratade med två personer som jag inte alls kände igen. En av dom, en tjej, hade mörkbrunt axellångt hår som låg i lockar, hennes hy var ljusbrun, hennes ansikte var hårt sminkat med svarta skuggor på ögonlocken och ett djärvt hallon-röda läppstift som matchade hatten hon hade på huvudet i samma färg. Hennes kläder var däremot enklare, en svart t-shirt med ett par mörka jeans parade med ett par hel svarta kilklackar. Killen hade kort mörkbrunt, nästan svart, hår med lite lugg som hängde framför pannan, hans gröna ögon kunde man se på långt håll och hans ansikte såg ganska moget ut, men ändå på något sätt så såg han ut som en tonåring. Hans kläder var också ganska enkla, en vit V-ringad t-shirt och ett par svarta jeans med ett par svarta converse. Bara av att titta på honom så kunde jag redan avgöra att jag inte gillade honom. Jag visste inte hur men jag gillade honom redan inte.
När det fick syn på mig och Justin så avslutade de konversationen med Ryan och Chaz och såg på mig med nyfikna blickar.
"Jessica och Matt, detta är min flickvän Lucy" Sa Justin när vi stod framför dom i mitten av rummet. Om jag inte hörde fel så trodde jag att jag hörde stolthet i hans röst. 
Man kunde genast se att det nyfikna leendet som tjejen, Jessica, hade haft försvann och nu såg hon på mig med mörka ögon. Jag antog att det var "Jess". Killens, Matt's, blick kunde jag inte direkt tyda, men jag gillade inte hans blick. Det var något intensivt med den, fast inte på ett bra sätt.
Jag reste handen i en vinkning och log svagt mot dom.
"Hej"
Jag kände Justins arm om min midja och sedan började han peka mot sina två vänner.
"Och Lucy, detta är mina vänner Jessica och Matt" Sa han medans han pekade ut var och en av dom. Jessica vinkade snabbt och Matt gav mig en nickning. Jag kunde verkligen känna den pinsamma stämningen i luften.
"Okej, repetionen börjar om tjugo minuter så vi kanske ska gå?" Frågade Justin och såg på oss andra. Jag rynkade först oförstående på pannan men sedan så kom jag på att Justin hade en konsert idag. Jag suckade inombords. Jag visste inte varför men jag orkade inte gå på repetionen, jag var tvungen att ringa mina bröder, min pappa, mina morföräldrar och sedan måste jag prata med Hayley med.
"Ehm, Justin, är det okej om jag stannar här?" Frågade jag försiktigt och det glada leendet som Justin precis haft tynade sakta bort och han såg på mig med höjda ögonbryn.
"Varför?"
"För att jag måste ringa typ alla i min familj eftersom att jag är här och jag är ganska trött så jag känner för att stanna kvar här"
Justin nickade och log men jag kunde ändå se besvikelsen i hans ögon.
"Men jag kommer ju såklart på konserten ikväll" Sa jag uppmuntrande.
"Okej, Matt ska också stanna kvar så ni kan ju lära känna varandra"
Jag ångrade genast att jag hade sagt att jag skulle stanna på hotellet. Min blick gled sakta mot Matt som stod i mitten av rummet några meter ifrån mig och log mot mig. Jag gav honom ett falsk leende tillbaka.
 
.
 
Efter att jag hade ljugit för pappa och sagt att jag och Justin bara var vänner (jag ville berätta att jag och Justin var ihop öga mot öga), lugnat ner mina överbeskyddande bröder och fått dom att lova att inte berätta något för pappa, ljugit igen och sagt till mormor att jag inte sov tillsammans med Justin och äntligen berättat för Hayley att jag och Justin var ihop, så visade klockan fyra på eftermiddagen. Tiden hade gått väldigt snabbt eftersom att jag bara hade pratat i telefon hela dagen (jag pratade med Hayley i över fyra timmar). Nu hade jag ingenting att göra och min mage kurrade. Men jag ville inte gå ut till vardagsrummet för att beställa någon mat eftersom att Matt satt där ute och tittade på tv, eller det trodde jag att han gjorde i alla fall. Det var inte bara för att jag var en blyg person som jag inte ville gå ut dit, utan också eftersom att jag fick en dålig känsla i magen när jag såg Matt. Han verkade så... sliskig.
Precis som om att han hade kunnat höra mina tankar så öppnade dörren till Justins hotellrum plötsligt och ingen mindre än Matt ställde sig i dörröppningen.
"Hej, är du hungrig?" Frågade han med ett leende. Jag såg uttryckslöst på honom innan jag nickade.
"Bra, för att jag beställde lite mat. Kom" Han nickade ut mot vardagsrummet innan han vände sig om. Motvilligt reste jag mig upp från sängen och gick sakta efter honom. Jag följde bara med eftersom att jag var hungrig.
Ute i vardagsrummet stod det en stor mat vagn i silver med några stycken hamburgare på en stor, vit tallrik och bredvid den tallriken stod det en massa flaskor. Jag kunde inte riktigt se från avståndet jag stod på men jag tror att alla flaskor var någon form av alkohol.
"Är det där alkohol?" Frågade jag och såg menande på flaskorna. Matt höjde först oförstående på ögonbrynen innan han skrattade och höll upp ett litet glas med något som såg ut som äppeljuice, men jag tvivlade starkt på att det var det.
"Yup"
"Hur kan du få tag på alkohol om du bara är sexton?" Jag såg misstänksamt på honom.
Han höjde ett ögonbryn innan han pekade med ett varnande finger på mig "Sjutton" Rättade han mig innan han drog upp ett vitt kort ur sin jeans ficka. "Falsk legitimation. Enligt detta är jag 22"
En våg av obehag sköjde över mig.
"Varför behöver du så mycket alkohol?"
"Det är lördag! Då ska man ha kul" Utbrast han som om det var den mest självklara saken i världen. Vi två såg verkligen saker olika. Matt såg ner på sitt glas innan han räckte fram det mot mig.
"Vill du ha?"
Jag rynkade på näsan pågrund av den starka lukten av alkohol som fyllde mina näsborrar då både Matt och hans glas kom närmare mig. Tveklöst skakade jag på huvudet "Nej tack"
Han ryckte på axlarna och flinade mot mig "Din förlust". Jag suckade tyst för mig själv innan jag tog en av hamburgarna och satte mig ner i soffan. Jag om jag inte gillade honom innan så var det inget jämfört med vad jag kände just nu. Jag gillade inte att han beställde så mycket alkohol, eller att han hade falsk legitimation.
Men jag kanske bara missförstod honom? Som de säger, döm aldrig en bok efter dess omslag.
"Så, hur känner du Justin?" Frågade jag för att få igång en konversation. Matt hade också tagit en hamburgare och han tog en tugga av den medans han höll i glaset fullt med alkhol som om det var hans livskraft eller något.
"Vi gick på samma skola. Jag växte också upp i Stratford förstår du" Matt satte sig ner i soffan bredvid mig och han gick in på hur bra kompisar han och Justin var som små. Då och då gick han och hämtade mer dricka, till slut satt han framför mig med en hel flaska i handen istället och pratade högt. Det var väldigt tydligt att han var berusad. Jag kände mig väldigt obekväm och jag vred mig nervöst i soffan. Man visste aldrig vad berusade människor kunde hitta på. Medans Matt pratade på om någon gång som han och Justin hade fått kvarsittning pågrund av något som jag inte lyssnade på, så försökte jag i bakhuvudet komma på en usäkt för att gå tillbaka in till sovrummet. Eftersom att jag inte lyssnade så skrattade jag till lite då och då när Matt också gjorde det, men att lyssna hade sina nackdelar.
"Jaså, det gillar du, huh?" Frågade han plötsligt med ett äckligt flin på läpparna medans han placerade sin hand högt upp på mitt lår. Han hade tydligen gått in på hur det var första gången han låg med någon, och tydligen så var det detaljerat.
Jag flämtade till av hans fräcka berörning och slog genast bort hans hand innan jag ställde mig upp så fort som möjligt.
"Vad fan gör du?" Väste jag och backade ifrån honom. Matt skrattade bara och ställde sig upp på ostadiga ben och vinglade sin väg mot mig. Jag backa för varje steg han tog mot mig och till slut kände jag min rygg stöta emot väggen. Detta var så typiskt.
"Kom igen, vi ska bara ha lite kul!" Sluddrade han och ställde sig så nära mig att jag kunde känna värmen från hans kropp.
"Nej, jag vill inte ha kul!" Protesterade jag nästan panikslaget och tryckte mig upp emot väggen så mycket som det bara gick. Bara jag kom bort ifrån Matt.
Han flinade lite mot mig innan han ställde ner flaskan med alkohol på golvet och sedan ställde han sig med en hand om varje sida av mitt huvud. Hans kropp lutade sig mot min och hans ansikte var bara några centimeter ifrån varandras. Mitt hjärta slog bokstavligen i hundranittio just nu och paniken steg. Jag visste att det var något dåligt med denna killen.
"Då ska jag lära dig att ha kul" Mumlade han innan jag kände hans läppar hårt pressade mot mina. Det enda jag kände var smaken, och lukten, av alkohol och jag visste att om jag inte kom här ifrån snart så skulle jag kräkas.
Överraskad över kyssen som jag var så försökte jag ändå kontrollera vad som hände. Jag la mina händer på hans bröst och kruffade honom hårt. Hans kropp som var så hårt pressad mot min innan lämnade mig nu och han vinglade bakåt. Snabbt började jag springa ifrån honom men jag hann knappt två meter innan jag kände hans händer ta tag i min arm med ett järngrepp och han drog mig tillbaka. Det panikslagna skriket som var påväg ur min mun fastade i halsen och jag kände hur min rygg slog emot Matts kropp.
"Var inte så tråkig" Muttrade han och jag kände hans andedräkt mot min hals. 
 
              
 
Av ren reflex så drog jag mig ur hans grepp och försökte springa ifrån honom igen men ännu en gång så tog han tag i min arm och drog tillbaka mig. Det var inte förens nu som jag kände att varma tårar strömmade längs mina kinder. Vad skulle han göra med mig?!
Jag stod nu framför en onykter Matt, andlös och skräckslagen. Vad skulle hända med mig? Vad skulle han göra?
Han flinade mot mig innan han la en arm om min midja som drog mig närmare honom och kysste mig igen.
Hopplöst försökte jag ta mig loss. Han var helt enkelt för stark. 
Jag kände hans händer treva ner längs min rygg och sedan att de stannade vid min rumpa, och de stannade där. Nu var det inte bara paniken som växte, utan också ilskan. Jag slog honom hårt på bröstet och försökte ta mig loss men han drog mig bara närmare honom ju mer jag försökte. Det var hopplöst.
Plötsligt kände jag hans händer, kläma åt min rumpa och det fick mig att flämta. Den chansen tog han till att stoppa tungan ner i halsen på mig. Jag trodde allvarligt att jag skulle kräkas snart. Han äcklade mig till max.
Jag kände mina fötter lämna marken och då förstod jag att Matt hade lyft upp mig. Innan jag visste ordet av det så träffade min rygg den mjuka soffan med ett hårt slag och Matt var ovanpå mig. Jag vred och vände mig under honom men ingenting gjorde någon skillnad.
Hans händer gick upp för mina lår, sedan stannade de vid mina höfter och då hände något som stelna till totalt.
Hans händer vid mina höfter tryckte mig närmare hans kropp och plötsligt kände jag hans skrev mot mitt kön. Och det enda som var i mellan var de tunna tygen från mina shorts och hans jeans. Okej, om jag trodde att jag var äcklad innan så var det inget jämfört med nu.
Jag kände hur han gned sig mot mig och jag hörde hela tiden hans stön flåsa i mitt öra.
Tårarna strömmade oavbrutet ner för mina kinder nu och jag bad honom gång på gång att sluta, men såklart så lyssnade han inte.
En av hans händer lämnade min höft och istället gled den under min tröja medans han började kyssa mig ner mot bröstkorgen. Nej, herregud vad gjorde han?!
Hans hand som var under min tröja lekte med banden på min bh och han drog i urringen på min tröja så att han kunde komma åt mina bröst. Han placerade små blöta kyssar mellan mina bröst medans jag kände att hans andra hand hade börjat pilla med knapparna på mina shorts. Det var så jag verkligen hade fått nog, jag klarade verkligen inte av mer.
"Nej, sluta. Jag vill inte. Gör inte såhär, jag ber dig, sluta!" Kved jag ynkligt medans jag försökte ta mig loss.
"Ta det bara lugnt, allt kommer bli bra" Sluddrade han och satte sig samtidigt upp för att knappa upp mina shorts. Det ofokuserade ögonblicket som han hade tog jag till min fördel. Utan att tänka så knäade jag honom i skrevet och puttade honom ifrån mig. Matt föll bak i soffan medans han kved av smärta.
Jag däremot föll ner på golvet men jag tog mig snabbt upp på alla fyra och började krypa bort ifrån soffan. När jag hörde två fötter ställa sig på marken så kastade jag en hastig blick bakåt innan jag panikslaget ställde mig upp för att Matt var på fötter igen.
Jag sprang så snabbt jag kunde mot dörren som ledde till korridoren och skulle precis dra ner handtaget när jag kände samma järngrepp om min arm som alla andra gånger innan.
Jag vändes av Matt och nu stod jag öga mot öga med honom igen. Han såg inte glad ut och absolut inte nykter.
Men besluten som jag var om att komma ut härifrån, lyfte jag handen och slog honom hårt över kinden så att han tappade greppet om min arm och vinglade tillbaka.
 
              
 
Då tog jag min chans och sprang ut så fort jag kunde. Jag visste att jag inte kunde stanna kvar inne på hotellet så jag sprang ner för alla fyra trappor och sedan ut genom lobbyns ingång.
Utan att tänka så svängde jag höger så fort jag kom ut. Det var vägen till parken som Justin skulle spela i och den låg bara fem minuter härifrån.
Jag fortsatte att springa, jag brydde mig inte om hur anfådd jag var eller vilka konstiga blickar jag fick av människorna jag passerade. Jag ville bara till Justin. Han fick mig att känna mig trygg.
___________________________________________________________________________________________
Långt kapitel! Vad tror ni kommer hända? Kommer hon berätta för Justin eller någon annan? Berätta vad ni tror, ge mig till och med ideer!
 
KOMMENTERA FÖR MERA!
 

Postat av: Emelie

Omg jätte bra ! :)

2013-06-25 @ 13:54:00
Postat av: Anonym

Åå grymt bra

2013-06-26 @ 10:01:40
Postat av: ida

ÅÅÅÅH behöver mer nuuu :DD:D:D:DD:

2013-06-26 @ 17:25:05
Postat av: Emma

Jätte bra mera!!!

2013-06-26 @ 17:46:40
Postat av: malin :-D

HON MÅSTE BERÄTTA FÖR JUSTIN !!! SLUTA INTE DÄR !!! JAG VILL HA MEEEEEEEER NUUUUUU !!! <33333

2013-06-26 @ 21:36:49
Postat av: Jenna

Mera. Nu. Jag behöver det nya kapitlet nu!

2013-06-26 @ 21:45:04
Postat av: Hanna

Snälla mer!

2013-06-30 @ 22:57:18
Postat av: Anna.

Jätte bra! Jag vill ha mer!

2013-06-30 @ 23:40:53
Postat av: Annika

Snäällaaa lägg ut vill ha meeer!!! Du är så bra! Älskan din novell ❤

2013-07-02 @ 18:40:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback