"Jag har alltid varit på besatt av tanken att ha ett perfekt förhållande, precis som i sagor, och att ha den där perfekta kyssen. Som att kyssas i regnet eller att killen kysser henne bara för att få henne att hålla tyst"
"Jag hade nästan planer på det när du inte ville sluta tjata om hur ledsen du var innan" Skrattade Justin plötsligt. Jag tittade förvånat på honom. En behaglig känsla spred sig i min kropp och jag fick hålla tillbaka leendet.
"Varför gjorde du inte det då ?" Frågade jag efter en stunds tystnad. Jag visste redan svaret på den frågan, men jag frågade ändå.
"Vi skulle vara vänner, eller hur ?" Justin såg bestämt men samtidigt frågandes på mig. Jag nickade och la mig sedan ner i den andra sängen medans jag lyssnade på ljudet från stormen.
- Förlåt för att jag inte hade några bilder denna gången heller ;/
Ett högt skrik for ur min mun när en till blix slog ner alldeles ovanför källaren som jag befann mig i. Jag kände hur rädslan och panik började krypa inom mig.
"Herregud hjälp mig" Mumlade jag skräckslaget och tittade på Justin som sov fridfullt på sängen. Hur kunde han sova under detta ?! Jag kröp upp i sängens hörna och satte mig sedan i fosterställning. Några tårar rann ner för mina kinder när åskan hördes ännu en gång. Det fanns nog inget jag var rädd för mer än åskväder och mörker, och jag fick stå ut med båda just nu eftersom den lilla lampan som hängde i taket funkade inte pågrud av stormen. Men man kunde fortfarande se lite i mörkret.
Jag stelnade till när jag kände hur madrassen sjönk ner i sängen men pustade ut när jag kunde urskilja Justin's perfekta ansikte i mörkret.
"Justin ?"
Jag visste redan att det var han men jag ville höra något annat än åskvädret.
"Ja, mår du bra ?"
Jag försökte få fram något mer än mina snyftningar men det lät bara helt obegripligt. Jag kände Justin's händer läggas mjukt mot mina kinder och hur hans blick letade efter min i mörkret.
"Du är isklall" Mumlade han och satte sig lite närmare mig. För en sekund stannade allt bara upp, ingen rädsla alls, bara tanken av att Justin var så nära mig.
Min hud kanske var iskall, men inombords var jag helt pirrig och varm. Men när Justin's närhet lämnade mig försvann allt det igen.
"Vart ska du ?" Frågade jag stressat. Jag gillade att ha honom här, allt kändes så mycket bättre.
"Jag ska leta efter en ficklampa och ett täcke till dig"
Även om han inte såg mig så nickade jag som svar. Vi skulle nog tänkt på att leta upp allt vi behövde innan.
Jag hörde hur Justin gick in i något och sedan låga svordomar. En nervöst, lågt skratt lämnade min mun.
Mina händer trevade längs en av de många hyllorna efter en ficklampa. Det verkade som om jag hittade allt annat än en ficklampa.
"Behöver du någon hjälp ?"
Lucy's osäkra och rädda röst fick mig att vända mig om. Jag kunde urskilja hur hon satt och skakade i hörnet av sängen.
"Nej" Jag fortsatte att leta på nästa hylla och då hittade jag något som kändes precis som en ficklampa. Jag tog ner den från hyllan och letade sedan efter knappen.
En orange, gul stråle lyste upp rummet. Jag viskade ett lågt "Yes" för mig själv och lyste sedan med ficklampan på de andra hyllorna efter två täcken.
-
"Här"
Jag la ett tjockt täcke och en annan ficklampa på Lucy's säng. Lucy log tacksamt mot mig och torkade sedan bort tårarna som rann längs hennes kinder.
"Vad ska du sova med ?" Frågade hon osäkert när hon fick syn på den tunna lilla filten som hängde över min axel. Jag pekade på filten och gick sedan till "min" säng. Lucy tände sin ficklampa och lyste på mig.
"Justin, du kommer frysa ihjäl"
"Jag klarar mig" Protesterade jag och la mig ned på sängen med den tunna filten över mig. Den täcke knappt halva min kropp. Lucy suckade och skakade sedan på huvudet.
Hon tog tag i det ihop vikta täcket och ställde sig sedan upp. Jag tittade frågandes på henne när hon la ut sitt täcke över mig och la sig sedan på andra sidan sängen så vi låg skafföttes.
"Lucy, vad gör du ?" Frågade jag irriterat men kunde inte låta bli att le endå. Tur att hon hade stängt av sin ficklampa.
"Som jag sa, du kommer frysa ihjäl" Mumlade hon. Man hörde högt och tydligt hur hon hackade tänder och jag kände hennes kalla bara ben mot mina, även om jag hade jeans.
Det skulle gå fortare att få upp värmen om vi delade kroppsvärme - tänkte jag, men skakade sedan bort ideen.
Varje cell i min kropp sa åt mig att inte lägga mig hos henne, men mitt hjärta sa något helt annat.
Tveksamt och försiktigt drog jag bort täcket och filten från min överkropp och kröp försiktigt bort mot en halvsovandes Lucy. Jag la mig i det lilla utrymmet mellan henne och väggen, la min vänstra arm om henne och tryckte henne tätt intill mig. Hon drog efter andan verkade genast vaken.
"Justin vad gör du nu ?"
"Jag är kanadensare, jag är van vid kyla. Du däremot, din halv italienare, du hade frysit ihjäl om inte jag hade kommit till undsättning "
Jag hörde hur hon suckade och la sig sedan tillrätta på madrassen. Ett flin formades på mina läppar.
"Du gillar det, det kan du inte förneka"
Hon skrattade tyst och la sin arm ovanpå min. Mitt flin byttes ut mot ett fånigt leende. Jag la mitt huvud mellan hennes axel och nacke och kände den fräscha lukten från hennes hår.
En härlig känsla spreds inom mig av tanken på att ha henne så nära mig, det var rent ut sagt underbart. Jag försökte en sista gång sudda bort det fåniga leendet på mina läppar och sedan drog jag henne - om möjligt - ännu närmare mig.
Beslutet om att vi bara skulle vara vänner ett tag var nog det dummaste beslutet jag någonsin gjort.
_________________________________________________________________________________________
Okej, detta blev också ganska tråkigt och konstigt, förlåt för det >.<
Och bara så att ni vet, dom kommer bli ihop vääääldigt snart ^^
KOMMENTERA FÖR MERA ! :)
