Part 5: Nightmare
- Mm, mamma och pappa kommer inte hem förens vid eftermiddag i morgon ändå så, sa Ryan sedan och ställde sig upp. Ryan gick och hämtade täcke till mig eftersom att det redan låg kuddar i soffan och sedan gick båda upp till Ryans rum. Jag väntade med att klä av mig allt annat än min tröja och underkläder tills jag var säker på att det var uppe på Ryans rum och sedan skickade jag ett sms till pappa om att jag stannade hos Ryan. Han kommer döda mig imorgon.
--
- Jag vill ha en glass, sa Rose och såg med stora ögon bort mot glass-stället som fanns i gallerian.
- Du har redan fått en glass, det räcker nu, sa jag irriterat och himlade med ögonen. Rose såg besviket upp på med med sina stora, bruna ögon. Jag hatade när hon gjorde så, det gjorde så att man fick skuldkänslor.
- Nej du ! Kolla inte på mig sådär, det funkar inte denna gången ! Sa jag bestämt och hon gav mig en sur blick. Jag tog hennes hand och gick ut ur gallerian.
- Helvete, mumlade jag tyst när jag märkte att min väska inte hängde på min axel. Rose såg på mig med en "Vad-sa-du ?" blick, som hon alltid gjorde när jag svor.
- Kom, jag glömde min väska i provhytten, sa jag, suckade och tog Roses hand.
Hon följde efter in till Carlings utan att säga ett ord. När vi var utanför Carlings så släppte Rose min hand och jag vände mig om.
- Kommer du ? Frågade jag henne som om hon var dum. Hon blickade osäkert in mot affären och skakade sedan på huvudet.
- Nej, den affären är läskig, sa hon och såg ut som en sådan oskyldig liten flicka som man skulle kunna göra allt för.
- Rosa, min lilla lilla Rosa.. Du är sju år, jag trodde du hade kommit över den "läskiga" affären nu, sa jag försiktigt och böjde mig ner så att jag och Rosa var i jämnhöjd. Det var ganska töntigt att vara rädd för en affär men hon var bara sju så jag spelade med.
- Jag stannar här ute, sa hon bestämt. Och när min lillasyster hade bestämt sig för något, gick det inte att ändra.
- Visst, men gå ingenstans ! Sa jag lika bestämt som hon och gick motvilligt in i affären.
- Okej Rosa, nu måste vi gå annars kommer vi föresent till middagen, sa jag utan att kolla upp och när jag inte fick något svar kollade jag upp och såg inte Rosa någonstans.
- Rosa ? Sa jag och kollade mig omkring. Det var inte så mycket människor i gallerian för att den skulle stänga om en halvtimme.
- Rosa ?! Ropade jag men såg henne ingenstans. Jag gick med snabba steg ut till parkeringen och såg mig konstant över axeln för att se om jag såg henne.
- Rosa, om du leker kurragömma så är det dags att komma fram nu ! Ropade jag på vägen ut till parkeringen och människorna i gallerian såg på mig med konstiga blickar. När jag kom ut på parkeringen såg jag ut över havet av bilar. Men jag hittade inte henne. Jag gick till en säkerhetsvakt som fanns i gallerian och berättade vad som hade hänt och vi började leta igenom hela gallerian. Men vi hittade inte henne, någonstans. Hon var borta.
Jag satte mig spikrakt upp och ett högt skrik for ut ur min min. Jag andades häftigt och jag såg mig om i rummet. Det var bara en mardröm. Bara en mardröm. Jag hörde snabba steg i trappan och sedan såg jag Chaz och Ryan komma ner springandes med uppspärrade ögon.
- Vad hände ? Sa Ryan stressigt och han höll i ett baseboll-trä. Han såg så rolig ut och man kunde se att båda två var nyvakna.
- Inget, bara en mardröm, sa jag och skrattade lite åt hur dom såg ut. Chaz - som hade kollat åt höger och vänster innan för att se så att det inte var någon i rummet - såg nu på med med en "Seriöst ?" blick.
- Så jag sprang upp, Han kollade på klockan som var fäst vid hans handled.
- Klockan sex på morgonen bara för att se hur det var med dig och så var det bra en mardröm ? Sa han och såg irriterat på mig. Ibland förstod jag inte vart Chaz ville komma när han pratade så jag nickade bara sakta.
- Ugh, jag går och lägger mig igen, sa han och vände sig om för att gå tillbaka upp i trappan. Ryan följde honom med blicken och han hade sänkt sitt baseboll-trä. Utan att jag var beredd på det själv började jag fnittra lite. Han såg så rolig ut. Han hade på sig en grå t-shirt och ett par vita kalsonger med hjärtan på. Chaz hade sett nästan likadant ut fat han hade haft hel vita kalsonger och en mörkblå t-shirt.
- Vad är det ? Sa han lite oförstående.
- Hjärt-kalsonger ? Sa jag och skrattade lite. Han kollade ner på sina underkläder och jag kunde se hur hans kinder fick en röd ton.
- Vaddå ? Om det faktiskt var något som hade hänt dig hade du viljat att jag skulle klä på mig innan jag kom ner eller ? Sa han med ett överlägset flin och gick sedan tillbaka upp och jag somnade om.
Justins Perspektiv:
- Justin hjärtat, du måste vakna nu, hörde jag en välbekant röst viska i mitt öra och jag ryckte till. Jag såg mig omkring i planet som vi var i men ljuset var förstarkt så jag gnuggade mig i ögonen och vände sedan huvudet mot mamma som satt bredvid mig.
- Vad är klockan ? Frågade jag henne och hörde hur svag min röst lät så jag harklade mig lite. Mamma kollade på klockan och jag såg ur ögonvrån hur Scooter - som satt några rader framför mig - signalera till mig att jag skulle gå till honom.
- 17.08, sa mamma och jag reste mig från sätet.
- Okej, men jag går till Scooter, sa jag och jag kunde se hur hon nickade när jag gick förbi henne. Jag gick med trötta steg genom flygplanet och jag kunde känna hur nyfikna blickar brände i ryggen på mig.
- Sovit gott ? Frågade Scooter mig med ett retsamt leende när jag ställde mig framför honom och Kenny - som han satt bredvid - och jag nickade bara med ett litet flin på läpparna.
- Jo, jag har lite nyheter. Du har jobbat hårt de senaste månaderna och förtjänar en paus, sa han och ett finurligt leende spred sig över hans läppar. Jag kände hur nyfiken kröp fram men försökte dölja det.
- Så jag lyckades avboka alla de oviktiga, tråkiga möten du hade varit tvungen att gå på om jag inte hade räddat dig, sa han och hade fortfarande det finurliga leendet på läpparna. Nyfiken steg innom mig och jag märkte hur jag hade börjat gunga lite fram och tillbaka med fötterna.
- Och din två månaders paus börjar nu, sa han och ett glädje rus for igenom mig. Jag fick världens största leende på läpparna och jag böjde mig ner för att krama Scooter hårt.
- Tack man, sa jag och jag hörde hur han skrattade i mitt öra.
- Varsågod grabben, sa han och då kom jag på en sak.
- Men då är vi inte på väg till Tyskland ? Sa jag med höjda ögonbryn när jag hade släppt Scooter.
- Nej, sa han och flinade mot mig.
- Men vart är vi på väg då ? Frågade jag och kliade mig undrande lite i nacken.
- Det får du veta snart.
Lucys Perspektiv:
När jag kom hem hade pappa blivit ganska arg på mig. Han gillade inte att jag sov över hos killar. Men han hade lugnat ner sig senare. Resten av dagen hade jag inte gjort något, och klockan var 17.47. Jag hade bara legat i min säng och kollat på tv hela dagen. Jag kände mig så lat.
Mitt i min favorit film, A Walk To Remeber, hörde jag hur någon knackade försiktigt på dörren.
- Kom in, sa jag och pausade filmen. Antonio och Luca kom in genom dörren med oroliga blickar och satte sig i min säng. Luca satte sig bredvid mig uppe vid mina kuddar och Antonio satte sig nere vid mina fötter.
- Okej syrran, vad är det ? Sa Luca och la armen om mig. Det är nästan läskigt hur bra mina bröder känner mig. De har bara varit hemma i en timme och de vet redan att jag inte mår så bra. Jag kände hur Antonio la sin hand på mitt smalben och ströck den tröstande upp och ner.
- Du vet att du kan berätta allting för oss, sa han mjukt och såg oroligt på mig.
- Jag drömde om Rosa igen, sa jag tyst och svalde. Jag såg hur Antonio ställde sig upp, gick runt min säng och kröp upp brevid mig på min högra sida - eftersom att Luca satt på min vänstra sida.
- Det är okej, sa han och lutade sitt huvud mot mitt.
- Det var mitt fel, sa jag och jag kände hur en tår föll ner för min kind.
- Nej det var det inte, sa Luca mjukt men ändå bestämt. Jag nickade men hans ord övertygade mig inte. Det var mitt fel.
_________________________________________________________________________________________
Förlåt för den dåliga uppdateringen ! Men Part 5 blev iaf ganska lång :)
Kommentera :)
Part 4: Movie Night
- Hej ! Skrek jag ifrån hallen.
- Ehm, hej ! Skrek Ryan och Chaz samtidigt och jag kunde höra en liten gnutta panik i deras röster.
- Ehh, Justin vi måste gå.. hejdå, sa Ryan lite tystare.
- Ja, hejdå, vi saknar dig bro, sa Chaz, lika tyst som Ryan, och jag kunde höra ett svagt hejdå från Justin och sedan hur laptopen smälldes igen.
--
Jag hade börjat ta av mig min skinnjacka och mina converse när Ryan och Chaz kom springandes ut ur köket till hallen.
- Hej, sa jag och försökte trassla ut skosnörena från mina skor.
- Hej, sa båda två samtidigt.
- Vem pratade ni med ? Sa jag och krånglade till mina skosnören med vilje. Jag vet inte verför men jag ville bara inte se på dom just nu.
- Det var bara Justin, sa Ryan enkelt och jag såg i ögonvrån hur han ryckte lite på axlarna.
- Okej, men vad var det stora problemet då ? Frågade jag dom samtidigt som jag reste mig upp, jag hade äntligen trasslat ut skosnörena.
- Ja.. Om det, sa Chaz långsamt. Jag pressade ihop läpparna så att jag såg ut som en mupp - inte på riktigt då men ja - och la huvudet på sned. Istället för att säga "Vad har ni nu gjort" brukade jag göra så istället.
- Vi hade tråkigt så vi tänkte att vi kunde bjuda över dig och kolla på någon film, sa Ryan och satte armarna i kors över bröstet.
- Men vi vet att din pappa inte gillar när du är ensam med oss så vi sa bara att vi hade ett stort problem som en ursäkt för att komma hit, sa Chaz och log som om han precis hade sagt något smart.
- Aw ! Vad söta ni är ! Sa jag med ett fånigt leende på mina läppar. Ett stort leende spred sig på Ryan och Chaz läppar och dom ryckte lite på axlarna.
- Ja, vi hör det ganska ofta, sa Chaz. Jag och Ryan började skratta sedan gick vi alla tre in i Ryans vardagsrum för att välja en film.
- Asså jag tänker inte se en skräckfilm ! Sa jag irriterat när både Chaz och Ryan hade försökt övertala mig i nästan fem minuter att vi skulle se en skräckfilm. De visste att jag hatade skräckfilmer.
- Skräckfilmer ser man bara på dejter för att ha en anledning till att krypa upp i någons knä eller något så om ni så gärna vill se en skräckfilm, skaffa flickvänner ! Sa jag högt och båda två såg besviket på mig. Jag hatade när dom gjorde så.. då fick jag alltid skuldkänslor.
- Men vilken film ska vi se då ? Frågade Chaz och började rota bland Ryans filmer igen.
- Jag vill se en komedi, sa jag och då suckade Ryan och Chaz.
- Vi ser alltid komedier ! Suckade Ryan och Chaz nickade instämmande*.
- Action då ? Åh, vi kan se Transformers ! Sa jag ivrigt och började rota igenom filmerna som låg utspridda över golvet.
- Gillar du Transformers ? Sa Ryan nedlåtande med betoning på "du".
- Jag har växt upp med två bröder, vad tror du ? Svarade jag utan att titta upp och fortsatte att leta efter filmerna, jag visste att Ryan hade dom. Jag såg i ögonvrån hur Ryan ryckte lite på axlarna och såg på Chaz.
- Är det okej med dig ? Frågade han Chaz och jag såg hur han nickade och sedan hjälpte dom mig med att hitta filmerna.
- Asså Megan Fox är så sjuk snygg, sa Chaz högt mitt i filmen.
- Ja, det är sjukt att det finns en människa som är så het, sa Ryan och jag såg konstigt på dom. Jag har aldrig fattat varför killar är så besatta av Megan Fox ! Jag säger ju inte att hon är ful men jag förstår ändå inte.
- Om det är någon som är het är det ju Shia Labeouf ! Sa jag och vände blicken mot tven igen. Jag såg i ögonvrån hur Ryan och Chaz vände sina huvuden mot mig med lite förvånade blickar men kollade sedan på filmen igen.
02.30 visade klockan på min mobil.
- Jag är skit trött, sa jag och gäspade stort, sedan började också Ryan och Chaz gäspa.
- Varför tvingade du oss att se på alla tre transformers ? Frågade Chaz mig som hade sträckt ut sig i ena delen av soffan och hade puttat ner Ryan på golvet, men Ryan satte sig i en förtölj i stället.
- Jag tvingade inte er till något, ni gjorde det frivilligt, sa jag sömnigt och jag kände hur sömnen började ta över mig. Jag la mitt huvud på kuddarna som låg i soffan men fick Chaz's fötter i mitt ansikte så jag puttade lite på dom och han drog upp fötterna.
- Vill du sova här i natt då ? Frågade Ryan mig med ett litet leende och jag log sömningt tillbaka.
- Jag vill, men pappa kommer bli tokig om jag inte kommer hem, sa jag och gjorde en ansats att resa mig men jag hade inga krafter i kroppen.
- Tror du jag tänker låta dig gå hem själv halv tre på natten ? Skulle inte tro det, du stannar här ! Sa Chaz - som jag trodde hade somnat eftersom att han hade blundat innan - bestämt.
- Ja, jag och Chaz kan ta soffan så kan du ta min säng, sa Ryan och gungade lite fram och tillbaka i förtöljen.
- Aw, ni är så gulliga ! Sa jag och log ett fånigt leende mot dom.
- Men jag trivs bäst på soffan, sa jag och de nickade.
- Mm, mamma och pappa kommer inte hem förens vid eftermiddag i morgon ändå så, sa Ryan sedan och ställde sig upp. Ryan gick och hämtade täcke till mig eftersom att det redan låg kuddar i soffan och sedan gick båda upp till Ryans rum. Jag väntade med att klä av mig allt annat än min tröja och underkläder tills jag var säker på att det var uppe på Ryans rum och sedan skickade jag ett sms till pappa om att jag stannade hos Ryan. Han kommer döda mig imorgon.
___________________________________________________________________________________________
Förlåt för det as tråkiga kapitlet men jag visste inte riktigt vad jag skulle skriva. Och förlåt för min dåliga uppdatering men jag har gjort läxor -.- ni vet allt som måste göras innan sommarlovet..
Kommentera :)
Part 3: The unknown voice
Jag gick in på facebook och direkt kom Ryan upp på chatten.
"Varför svarar du inte i din mobil ?" Skrev han. Jag tog upp min mobil ur min byxficka och såg att jag hade 6 missade samtal. 3 från Ryan och 3 från Chaz.
"Heh, har inte hört min mobil ;p" Skrev jag tillbaka.
"Ring mig, jag och Chaz har ett stort problem :s"
--
"Vad för problem ? ;o" Skrev jag oroligt tillbaka och min blick var fastklistrad vid dataskärmen.
"Kom bara till mig, det är viktigt" Det hade tagit ett tag innan han svarade. Jag skrev bara "okej" tillbaka och började gå med snabba steg ut ur mitt rum, jag brydde mig inte ens om att stänga ner facebook eller datan. När jag var påväg ner för trappan såg jag att Luca var påväg upp.
Perfekt, nu kommer han fråga ut mig !
Jag började småspringa ner för trappan, vad som helst för att undvika att bli utfrågad... men såklart funkade inte det.
- Hey, vart ska du ? Frågade Luca när vi hade lyckats mötas i trappan och stod bredvid varandra.
- Ut, sa jag undvikande och skulle precis fortsätta ner när han tog tag i min högra arm. Luca och Antonio har alltid varit så beskyddande över mig.
- Ut var ? Sa han med ett knappt synbart flin på läpparna. Jag tog mig ur hans grepp om min arm och började gå sakta ner för trappan.
- Till Ryan, sa jag och Luca följde mig med blicken när jag tog de sista stegen ner för trappan. Luca sa inget mer utan fortsatte bara upp för trappan och gick sedan in till sitt rum som var mittemot mitt.
Jag gick ut till hallen och tog bara ett par av mina converse - jag hade minst fem par - eftersom att jag inte brydde mig vilken färg det var på dom just nu.
- Papà ! Jag sticker till Ryan ! Skrek jag till pappa och hoppades att han skulle höra eftesom att han satt i vardagsrummet med Antonio.
- Såhär sent ? Hörde jag honom skrika tillbaka medans jag kämpade med att knyta mina skor.
- Klockan är bara 8 papà, och dessutom är det fredag ! Skrek jag - inte lika högt eftersom att jag visste att han hörde mig - och tog på min min svarta skinnjacka när jag äntligen hade lyckats knyta mina skor.
- Lucia, jag gillar inte att du är så mycket med dom pojk..
- Papà, vi är bara vänner ! Du behöver inte oroa dig, avbröt jag honom surt och öppnade dörren försiktigt.
- Hm.. jaja, ha så kul, muttrade han högt. Han brukade alltid bli lite sur när jag avbröt honom, och han gillade verkligen inte att jag var så mycket med Ryan och Chaz. Han trodde alltid att jag var mer än vänner med någon av dom och det gillade han inte. Och han var alltid så sträng när det kom till killar och dejting, men ändå så gillade han Ryan och Chaz.. bara inte när jag var hemma hos dom eller ensam med dom.
Jag öppnade dörren helt och kände att den sköna, ljumna sommar luften som hade varit tidigare idag nu hade blivit kyligare och jag huttrade till lite. Den kalla vinden blåste mot min bara ben och jag började gå snabbare, tur att det inte var så långt till Ryan. Efter ungefär två minuter kunde jag se hur fönsterna lös i det välbekanta huset. Mina fotsteg blev snabbare och jag gick uppför Ryans uppfart. Det stod inga bilar parkerade på uppfarten så jag misstänkte att det bara var Ryan och Chaz hemma. Jag fortsatte upp till Ryans hus och öppnade dörren utan att knacka eller plinga på och skulle precis skika ett "Hej" när jag hörde två välbekanta röster från Ryans kök prata med någon.
Justin's Perspektiv:
Jag hade precis slutat en av mina konserter här i Milano, Italien och satt nu i min säng, på min Tour buss och pratade med Ryan och Chaz över skype.
- Hur går det med din Tour då ? Sa Ryan. Ryan och Chaz stod i Ryans kök, jag kände igen taperna.
- Det går bra, lite jobbigt ibland kanske men det flyter på, sa jag och log lite. Båda två bara nickade lite kort och sedan fick Chaz ett litet flin på läpparna.
- Hur går det med tjejerna då ? Sa Chaz och hans flin blev bredare. Ryan gav ifrån sig ett litet skratt och såg sedan på Chaz med en blick som jag inte kunde tyda, men Chaz började bara flina mer. Jag började skratta och tänkte ut mitt svar, jag hade ju inte något pågång med en tjej.
- Jag har inget pågång med någon just nu, svarade jag enkelt och ryckte på axlarna lite.
- Inte något med Jessica Jarell då ? Sa Ryan och skrattade lite. Jessica Jarell var med på min tour och sjöng "Overboard" med mig. Egentligen skulle det vara Jasmine Villegas men hon hade andra saker pågång.
- Haha, nej, sa jag och kliade mig lite i nacken.
- Vad bra, för att vi har kanske någon åt dig ! Du har varit ensam alldeles för länge Justin, detta är för ditt eget bästa, sa Chaz som brukade bli lite dramatisk ibland. Jag höjde ett av mina ögonbryn och såg frågandes på honom.
- Vad menar du med "Vi kanske har någon åt dig" ? Sa jag, även om jag visste vad han menade men det lät så konstigt.
- Jo, det är en tjej i vår skola. Brunt hår, bruna ögon, väldigt vacker, har nästan allt du söker hos en flickvän, sa Chaz med en sådan teatrisk röst. Jag skrattade lite åt honom men blev sedan allvarlig.
- Bara för att hon har nästan allt som jag söker hos en flickvän betyder inte det att jag kommer gilla henne, sa jag och Chaz såg ner i bordet som Ryans laptop stod på.
- Nej, det har du rätt i. Men du måste träffa henne ! Vi, om någon, borde veta vilken typ av flickvän du söker, sa Ryan och såg på mig "genom" webbacameran med ett litet överlägset flin.
- Ja, instämde Chaz och lyfte sitt huvud igen.
- Och ett litet sammanträffande, hennes pappa är från Italien. Hon pratar flytande italienska och både hennes pappa och hon gör as grym pizza ! Sa Chaz med betoning på "as grym". Ryan nickade instämande och jag log lite för mig själv.
- Ni och er pizza, sa jag. Men jag borde egentligen inte säga något, jag älskar också pizza !
- Det säger hon också ! Sa Ryan och Chaz nickade.
- Vad heter hon då ? Sa jag och blev genast nyfiken.
- Intresserad, huh ? Sa Chaz, höjde ena ögonbryet och flinade.
Lucy's Perspektiv:
Jag hade först stått kvar i hallen men jag blir så lätt nyfiken så jag gick bort till väggen precis bredvid köket och lutade mig mot väggen. Jag hörde hur de pratade med någon - vars röst jag nte kände igen - på Skype tror jag och inte förens de började prata om någon Tour förstod jag att det var Justin de pratade med. De fortsatte prata Justin och de började prata om hur "perfekt" jag skulle vara för honom.
- Vad heter hon då ? Hörde jag Justin säga.
- Intesserad, huh ? Sa Chaz. Jag ville komma fram ur mitt gömställe men jag ville endå höra vad dom sa om mig.
- Lucy Rossi. Eller hon kallas Lucy, hon heter egentligen Lucia, sa Chaz.
- Och hon har typ jätte många mellannamn ! Fortsatte Chaz och jag skrattde tyst för mig själv, så många mellannamn hade jag inte.
- Det är faktiskt inte så många, de är bara fem, sa Ryan och jag hörde Justin skratta, det var ett gulligt skratt.
- Bara fem ? Hörde jag Justin säga med betoning på "bara".
- Brukar ni prata med henne ? Sa Justin och jag kunde höra på hans röst att han var nyfiken.
- Jo asså.. Hon är typ vår.. bästavän kan man säga.. heh, sa Chaz långsamt och försiktigt.
- Men vi har ju såklart inte glömt bort dig, det skulle vi aldrig göra ! Tillad Ryan snabbt.
- Nej, aldrig ! Instämde Chaz. Jag såg på klockan som hände i Ryans hall och såg att dom hade pratat i tio minuter, om det var något viktigt jag kom hit för kanske det skulle vara hög tid att "visa" mig nu. Men jag kunde ju inte bara komma fram bakifrån väggen och sedan in i köket, då är det ju uppenbart att jag har lyssnat. Jag stod kvar i någon minut och föröskte komma på vad jag skulle göra och sedan gick jag bort mot hallen igen, öppnade ytterdörren och smällde igen den.
- Hej ! Skrek jag ifrån hallen.
- Ehm, hej ! Skrek Ryan och Chaz samtidigt och jag kunde höra en liten gnutta panik i deras röster.
- Ehh, Justin vi måste gå.. hejdå, sa Ryan lite tystare.
- Ja, hejdå, vi saknar dig bro, sa Chaz, lika tyst som Ryan, och jag kunde höra ett svagt hejdå från Justin och sedan hur laptopen smälldes igen.
___________________________________________________________________________________________
Tredje kapitlet ! Det kanske kommer ett lite kortare kapitel ikväll, det är inte säkert men kanske :)
Kommentera.. :)
Part 2: He's comming back...
Last chapter:
- Jag fattar vad du menar, men det är bara så kul att se dig i sånna här situationer, sa Ryan och skrattade fortfarande och jag såg generat ner i bordet.
- Men vem ringde ? Sa Chaz till Ryan och han såg genast ivrig ut igen.
- Det var Justin...
--
Chaz flög upp på fötter från sin stol och såg med stora ögon på Ryan. Jag antar att dom inte har pratat med Justin på ett tag.
-Vad sa han ? Frågade Chaz med världens största leende på läpparna.
- Att när hans tour slutar om två veckor så kommer han tillbaka hit för en paus, sa Ryan, fortfarande lika ivrig.
- Hur länge stannar han då ? Frågade Chaz och det såg ut som om han skulle spricka av glädje, han var bara för söt !
- I två månader ! Sa Ryan ännu ivrigare. Chaz började le ännu mer - om det ens var möjligt - och de båda två började gör en sorts "happy dance". Jag såg på dom med en kostig blick när dom gjorde sin lilla dans och det tog någon minut innan dom märkte att folk hade börjat stirra.
- Ni vet väl att vi inte är dom enda här inne ? Sa jag och hejdade ett skratt som var påväg att flyga ut ur mig när Ryan och Chaz såg sig generat om i Pizzarian. Det satte sig ner på sina platser igen - jag flyttade mig till stolen bredvid Ryans så han kunde sitta - och började äta på pizzan igen. Det tog inte lång tid innan de hade glömt det och vi började prata om något annat. Mitt i vårat samtal om att man skulle ha sirap eller sylt på sina pannkakor - vi brukade sitta och diskutera sjuka saker - så avbröts vi av att Antonio och hela deras fotbollslag kom in genom dörren och den sköna tystnaden som hade varit för några sekunder sedan hade ersatts av höga, irriterande röster.
- Antonio is in tha house ! Skrek Antonio och hela fotbollslaget skrattade bakom honom. Jag himlade med ögonen och vi alla tre sjönk ner lite i våra stolar. Ingen av oss gillade fotbollslaget.
- Hey, mia sorella, sa Antonio till mig och gick fram för att krama mig. Mia Sorella betydde min syster, det hade alltid Antonio kallat mig. Istället för att låta honom krama mig slog jag till honom på armen lite lätt och alla i fotbollslaget "uhhh:ade". Jag blängde bara emot dom och reste mig för att gå tillbaka till kassan.
- Ey.. Ryan, Chaz ? Sa en av killarna i forbollslaget, Chris, och pekade mot Ryan och Chaz. Jag såg hur de båda två stelnade till lite och vände på huvudena med munnarna fulla av mat. Jag suckade lite och satte händerna för ansiktet, dom och deras mat ! Ryan kollade lite mot mig, såg min reaktion och svalde maten snabbt, Chaz gjorde likadant. Det sista dom ville göra var att skämma ut sig inför fotbollslaget. Ryan och Chaz må vara "the bad guys" i vår skola men inte Antonio's, de visste knappt vilka de var där, bara vissa människor.
- När kommer den där bävern tillbaka ? Sa han retsamt och flinade mot dom.
- Asså lägg av ! Han är ingen bäver, du känner ju inte ens honom, sa jag surt och bitch-blickade honom. Ryan och Chaz log tacksamt mot mig och sedan fortsatte dom med sin förbaskade pizza.
- Rawr ! Har du en liten crush på den killen eller ? Sa Chris som hade gått fram till kassan och stod nu mittemot mig, stödje sin arm mot disken och flinade mot mig. Jag gav honom ännu en bitch-blick men han flinade bara och blinkade flörtigt med ena ögat mot mig.
- Hey, lägg av hon är min syster, sa Antonio - som plötsligt hade ställt sig bredvid Chris - allvarligt och puttade till honom lite lätt. Chris såg oförstående på honom och såklart så kunde inte Antonio hålla sig allvarlig särskilt länge.
- Hon är min syster så det är bara jag som får bråka med henne så, back off ! Sa han och alla började genast skratta. Jag himmlade med ögonen och jag märkte hur det vibrerade lite i byxfickan, så jag tog upp min iPhone och såg att jag hade fått ett sms.
Från: Ryan
Förlåt, men vi gick. Vi orkade inte med dom killarna ;p men tacka din pappa för pizzan.
Stod det och inte förens då märkte jag att deras bord var tomt och den stora tallriken som pizzan hade lågit på var också tom. Hela fotbollslaget hade satt sig vid bordet bakom Chaz och Ryan, och de satt nu och skrattade högt. Några av de andra gästerna som satt och åt kollade på dom med sura blickar men ingen av dom verkade märka något. Jag fortsatte min eftermiddag med att ta beställningar och servera ut mat till gäster, sedan gick jag hem för att göra mat till min egen familj.
.
Jag stod i vårat stora kök där hemma och gjorde carbonara, jag var för trött för att göra något annat. Precis när jag hade dukat fram allt störtade mina bröder och min pappa in genom dörren.
- Mmm, vad gott det luktar, mia bella, sa pappa när han kom in i köket. Han satte sig ner på en stol runt vårt matbord och började ta upp mat på sin tallrik och skyfflade sedan in en gaffel med mat i sin mun.
- Mm, vad gott det är ! Jag är utsvulten ! Sa pappa och började syffla in mer mat. Antonio och Luca kom in genom dörren och satte sin ner på sina vanliga platser vid matbordet.
- Hur kan du vara hungrig ? Du brukar ju stå och tjuv äta på pizzorna, sa jag och flinade.
- Va, hur vet du det ? Sa pappa lite förvirrad och slutade äta.
- Alla vet det pappa, sa Luca som hade börjat ta upp mat på sin tallrik.
- Du får sluta göra det papà, du börjar bli tjock, sa jag och mitt flin blev bredare. Han slutade än en gång att äta och såg förvirrande på mig. Jag skrattade bara och gick fram för att pussa honom på kinden.
.
Efter att vi hade ätit, och jag hade lyckats övertala Luca och Antonio att duka undan eftersom att det var jag som hade lagat mat, gick jag upp för trappan till mitt rum och satte igång min laptop. Jag gick in på facebook och direkt kom Ryan upp på chatten.
"Varför svarar du inte i din mobil ?" Skrev han. Jag tog upp min mobil ur min byxficka och såg att jag hade 6 missade samtal. 3 från Ryan och 3 från Chaz.
"Heh, har inte hört min mobil ;p" Skrev jag tillbaka.
"Ring mig, jag och Chaz har ett stort problem :s"
_____________________________________________________________________________
Andra delen ! Vad är problemet egentligen ? ;o Kommentera ! :)
Part 1: Guess Who Called...
- Lucia ! Skrek min pappa med italiensk brytning nerifrån köket. Min pappa och mina bröder var de ända som kallade mig Lucia, inte Lucy. Jag tryckte kudden över mitt ansikte för att stänga ute min pappas tjat men jag kunde fortfarande höra det.
- Lucia Alessandra Isabella Elena Sofia Rossi, gå upp nu ! Skrek han igen och jag tryckte kudden hårdare mot ansiktet. Jag hörde svagt hur pappa pratade med någon nere i köket och sedan hörde jag snabba steg i trappan. Det var säkert bara Luca eller Antonio som glömt något. Jag tog bort kudden från mitt ansikte och la den under mitt huvud igen. Jag skulle precis somna om när jag hörde hur dörren rycktes upp och en flinandes Antonio utan tröja kom in. Han ryckte bort mitt täcke, drog upp mig ur sängen, kastade mig över hans axel och sprang ner med mig för trappan. Jag bankade på hans bara rygg och skrek åt honom att
släppa mig men han brydde sig inte. När vi var nere i köket satte han mig på en stol runt matbordet och satte sig mitt emot mig. Runt matbordet satt pappa - som läste tidningen - och två irriterande, flinades bröder. Framför mig stod en tallrik med rostat bröd med skinka på och ett glas äppel juice.
- God morgon, sa pappa och tittade upp från sin tidning. Han tog sin kaffe kopp och började smutta lite på det ryckande kaffet.
- Varför måste du göra så varje morgon ? Sa jag och blängde åt Antonio som satt och tryckte in en macka med ost i munnen.
- För att du går aldrig upp gumman, sa pappa och jag kunde se ett litet flin på hans läppar när han ställde tillbaka kaffe koppen på bordet. Jag suckade bara och började äta på min roste macka.
- Antonio, ta på dig en tröja ! Sa jag och kollade med en menande blick på hans bara överkropp när han ställde sin disk på diskbänken. Han såg först förvånat på mig men sen spred sig ett brett flin över hans läppar.
- Vaddå ? Distraherar det dig ? Sa han och började posa lite. Jag gav honom en äcklad min och jag hörde hur Luca började skratta högt. Jag slog till Luca lite på armen och han slutade skratta.
- Du är min bror ! Det är bara äckligt ! Sa jag och tog min disk till diskbänken, efter det sprang jag upp till mitt rum och försökte komma på vad jag skulle ha på mig. Jag var för trött för att bry mig så jag slängde på mig ett part slitna ljusblås shorts - eftersom att det nästan var sommar - och en sweatshirt med USA's flagga på. Jag borstade igenom mitt mörkbruna, långa, lockiga hår och sminkade mig lite lätt framför spegeln som jag hade på mitt rum. Det två - nog de ända - sakerna jag gillade med mig själv var att jag inte behövde lägga ner så långtid på mig själv. Mitt hår var inte överdrivet lockigt utan mer som stora vågor och jag behövde inte alls mycket smink för att jag hade redan så mörka ögonfransar. Jag tog tag i min skolväska som alltid hängde på min dörr, slängde den över axeln och gick ner till hallen för att vänta på Antonio och Luca. De tog alltid så långtid på sig på morgonen, även mer än jag. Jag kollade på klockan som stod i hallen, 8.38, och jag kände en liten våg av panik skölja över mig. Jag hatade att komma försent, jag måste alltid vara lite tidig. Jag ropade på Luca och Antonio medans jag gick in till vardagsrummet för att hämta min iPhone som jag glömt. Båda två kom ner springandes för trappan och Luca tog tag i min arm och drog med mig ut. Jag satte mig i baksätet på Antonio's bil och sedan körde vi mot skolan.
Luca satte på radion och jag hörde refrängen på Justin Biebers låt "Baby". Jag visste att Justin var Ryan och Chaz bästa vän - vilket jag också var - men jag hade aldrig träffat honom. Båda två hade berättat så mycket om honom och jag visste hur mycket de saknade han. Jag hörde hur båda mina bröder satt och sjöng med till låten och jag log för mig själv. Det jag gillar med mina bröder är att dom aldrig dömmer någon. Jag tycker det är bra att dom inte kommer med någon dålig ursäkt till varför dom inte gillar någon. Vi körde mot Ryans hus - där han och Chaz brukade vänta - och jag kunde snart se båda två stå vid Ryans postlåda och skratta åt något. När det såg Antonios bil sprang dom mot dörren som var på andra sidan om mig och hoppade in. De gjorde ett konstigt,
typiskt kill-handslag -som jag aldrig har förstått - med mina bröder och såg sen på mig.
- Hej, är du trött eller ? Sa Chaz - som satt i mitten - och jag hörde hur Ryan skrattade bakom honom. Jag blängde på honom och han flyttade sig dramatiskt närmare mot Ryan.
- Hon ville inte gå upp idag heller så jag var tvungen att ta i med hård hanskarna, sa Antonio och alla började skratta förutom jag. Jag lutade mitt huvud mot bilrutan och kände vibreringarna som uppstod medans vi körde. Antonio släppte av mig, Chaz och Ryan vid vår skola - eftersom både Antonio och Luca var äldre än mig så gick vi inte i samma skola - och precis då hörde vi skolklockan ringa och vi fick springa in.
--
Jag hatar skolans mat.. Alla andra verkar gilla den men jag är nog bara för kräsen. Dagen hade gått snabbt och nu satt vi i cafeterian och åt, eller alla andra åt, jag satt och petade i min mat och hörde jag hur Chaz sa mitt namn.
- Hallå, Lucy ! Sa Chaz - nästan skrek faktiskt och viftade med sina händer framför mitt ansikte. Jag kollade upp och nickade istället för att svara.
- Ska du ha din mat eller ? Sa han och pekade ner på min lasange som låg på tallriken framför mig. Jag skakade på huvudet och gjorde en äcklad min när jag såg hur Chaz tog min tallrik och skyfflade över min lasange till hans tallrik.
- Vaddå ? Om inte du ska ha den kan lika bra jag ta den, det är ju inte lönt att slänga den ! Sa han och började äta. Jag såg på Ryan och vi båda började skratta åt Chaz som åt för fullt.
- Vad har vi sen ? Frågade Ryan mig när vi slutat skratta.
- Historia, vi har prov, sa jag och tittade på mina nerbitna naglar. Jag måste verkligen sluta bita på naglarna, dom såg hemska ut !
- Va ?! Skrek Ryan och borden som var närmast våra såg på oss med frågande blickar. Jag såg upp från mina naglar och på Ryan.
- Vaddå, har du inte tränat ? Sa jag med retsam röst och ett flin på läpparna.
- Har du ? Frågade han mig och ignorerade min fråga.
- Det är klart hon har ! Det gör hon alltid, sa Chaz och himlade med ögon med munnen full av mat och jag skrattade lite igen.
- Ja, hon måste ju alltid få MVG, sa Ryan och gav mig en irriterad blick. Jag skrattade igen såg ner på mina naglar i någon sekund igen och när jag tittade upp såg jag rakt in i en kille från basketlagets ögon som satt några bord ifrån oss och stirrade på mig. Jag kollade snabbt bort, såg ner i bordet och kände hur rodnaden började stiga. Chaz stannade upp i sitt ätande och han o Ryan kollade bak och såg killen fortfarande stirra på mig.
- Uuuhh, sa dom i kör och jag började rodna ännu mer.
- Sluta ! Väste jag och begravde mitt huvud i bordet.
- Du borde gå fram och prata med honom, han var söt... tror jag, sa Chaz och jag kollade upp och såg på honom med uppspärrade ögon, precis som Ryan.
- Asså Chaz, det hade varit normalt om en tjejkompis hade sagt det men att du säger det, skrämmer mig lite, sa jag och Ryan bröt ut i ett högt skratta och Chaz såg bara surt på mig men jag flinade bara mot honom.
--
Hela vägen påväg till min pappas pizzaria så hade Chaz och Ryan pratat om hur dåligt det hade gått på provet men jag hade inte direkt lyssnat. När vi kom in i pizzarian satte Chaz och Ryan sig vid deras vanliga bord - dom brukade äta här efter skolan och min pappa var så snäll så han bjöd - och jag gick in till köket där pappa stod och gjorde pizza.
- Hej papà, sa jag och gick fram för att krama honom.
- Hej gumman, sa pappa med italiensk brytning, kramade mig och pussade mig på pannan. Han gick fram till stenugnen vi hade och tog ut en stor hawaii pizza.
- Till Ryan och Chaz, sa han och räckte fram den till mig med den stora pizza spaden.
- Jag ska bara ta på mig förklädet, sa jag och gick till skafferi dörren där förkläderna hängde. Jag tog mitt vanliga och satte upp mitt hår. Pappa hade lagt upp pizzan och delat den på en stor tallrik så jag tog den och gick ut till bordet där Ryan och Chaz satt och gav den till dom. Ryan och Chaz såg ivrigt på den och började genast äta.
- Din pappas pizzor är så goda ! Sa Chaz och åt som jag vet inte vad. Ryan nickade instämande och plötsligt började hans mobil ringa. Han la motvilligt ner sin pizza bit på tallriken och tog upp sin mobil. När han kollade på vem det var som ringde sprack han upp i ett leende och såg på Chaz som bara såg frågandes på honom. Ryan reste sig upp och gick bort mot toaletterna och jag kunde höra hur han sa "Hej" till vem det nu var som ringde.
Jag såg frågandes på Chaz och han ryckte bara på axlarna.
- Du, vet du vad jag har tänkt på ? Sa Chaz, fortfarande med mat i munnen. Jag såg äcklat på honom och satte mig där Ryan hade suttit.
- Chaz, sluta prata med munnen och nej, jag vet inte vad du har tänkt på, sa jag och han stängde genast munnen.
- Du och Justin skulle verkligen passa jättebra tillsammans, du är precis som han vill att en tjej ska vara ! Sa Chaz när han hade svalt sin mat. Jag kollade på honom med en irriterad blick och han började flina. Han skulle precis säga något när Ryan kom springandes tillbaka från toaletterna.
- Chaz, gissa vem som ringde, sa Ryan och såg jätte ivrig ut.
- Ehm.. din mamma ? Sa Chaz och verkade inte fatta något. Ett ohindrat skratt slank ur min mun.
- Tror du att han hade varit så här ivrig om hans mamma hade ringt, sa jag och tänkte inte på vad jag sa. Chaz och Ryan gav mig konstiga blickar.
- Asså jag menade inte så... sa jag och blev genast nervös.
- Jag gillar din mamma, jag har inget emot henne... Mer hann jag inte innan både Chaz och Ryan började as garva.
- Jag fattar vad du menar, men det är bara så kul att se dig i sånna här situationer, sa Ryan och skrattade fortfarande och jag såg generat ner i bordet.
- Men vem ringde ? Sa Chaz till Ryan och han såg genast ivrig ut igen.
- Det var Justin...
Första delen på andra novellen ;p ! Kommentera :)
I Won't Let You Go
Lucy (riktiga namn Lucia, utalas Lutchia) Maria Alessandra Isabella Elena Sofia Rossi är en vacker, smal med kurvorna på rätt ställe, dagboksskrivande, blyg 17 årig tjej som växte upp på sina morföräldrars gård i Texas men jobbar nu på hennes pappas pizzaria i Stratford. Alla killar gillar henne men hon märker det bara inte. Hennes pappa, Francesco, är italiensk - Amerikan. Hennes pappa och bröder, Antonio 19, Luca 18 flyttade till Stratford när Lucy var 13 men Lucy stannade hos sin mamma, Samantha som var alkoholist, tills hon åkte in i Rehab. När Lucy var 15 ½ flyttade hon oxå till Stratford och blev vän med Chaz Somers och Ryan Butler (Justin's kompisar). Hon visste att Justin var deras komipis men hon var inte direkt ett fan av Justin. Hennes pappa var väldigt sträng när det kommer till killar och dejting så Lucy har aldrig haft en pojkvän. Hon har aldrig gillat en kille, tills Justin kommer till Stratford för att ta några månaders paus från sin Tour. Han vänder hennes värld upp och ner och hon vet inte längre vad hon ska göra.
Förlåt om det kanske blev lite onödig fakta men jaja ;p
